Etikett: poesi
-
Skapande september.
Äldsta dottern och jag pratade för ett tag sedan med varandra om en fotoutmaning eftersom vi varit dåliga på att ta fram kameran på sistone. Vi har också pratat om att bli bättre på att ge vår kreativitet lite mer utrymme. Nu har jag slagit ihop dessa tankar och gjort en lista till henne och…
-
Morgonbetraktelse
Hon går ut i den regnfriska morgonen, låter nässlorna kittla förbi fötterna i de öppna sandalernaAllt det gröna ropar ut sin tacksamhet i en ordlös explosion medan grannens hönor kacklar desto högreFärgerna blir intensiva efter ett regnDet har varit så torrtSteg efter steg har hon burit vatten till allaTjugo kilo varje runda, spetsade med mikroliv…
-
Om kvinnor styrde världen…
Jag vill inte vara sån, men det är jag ändå. Var hemma själv igår kväll och efter att ha jobbat hårt med kroppen var jag lite trött. Jag slöade alltså hela kvällen genom att varva lite pyssel med att scrolla i kvinnobloggar, kolla in Facebook och äta ostkaka. Blev trött på att alla härmas. När…
-
Naturens sista suck.
Låt träden brinna med en sista, flammande lågaDet som förebådar död blir en gåva med hopp om nytt livSmeker dina ögonVärmer din själLåt minnet av solglitter, vågskvalp och barnskratt hålla dig i handen Det tar inte slut
-
Ordens tröst.
Det är en ynnest att ha en hel uppsjö av kloka, erfarna och duktiga familjemedlemmar i sitt liv. När det gäller min yrkesutövning är jag lite extra tacksam över min systers erfarenhet som psykolog. (Hon är 28 år, men föddes med tjugoplus år till sin erfarenhet och blir därmed ungefär lika gammal som jag.) Då…
-
Fattigmansobeliskerna.
Vi gräver och flyttar, lägger sten till sten. Sten som befunnit sig i jord som vi kommit från och jord som vi ska återvända till. Vissa av stenarna har aldrig sett dagens ljus, andra har bara väntat på att åter kunna fläktas av vinden. Grindstolparna på sniskan vid platsen som var ett hem för hundratals…
-
Afton.
AFTON Jag ser på strandens stenar, de fårade, nötta:Djupt under hårda pannor, hur tåligt och stillade tänker sin ändlösa tanke till slut…Jag ser på havets vågor… Hur stolta de nalkas:Vid klippornas rötter, hur ödsligt de brottasoch villrådigt svallande vänder sig om… Och jag ser molnenen driva kring himmelen vida,hör fåglarna tystna och skogarna lyssna,ser furorna…
-
Favorit i repris.
En dag ska jag lära mig mer om Karin Boye, mammas stora idol. Så mycket smärta, kärlek och ångest. Så vackra texter. Olycklig kärlek. Känslan av att inte höra hemma i den värld hon levde. Livet är sannerligen orättvist.
-
En sådan dag.
LängtanFlyktig som ett ögonblickeller ständigt närvarande, som en tyst livskamratVacker i stunder, lätt, kanske till och med lycklignär den inte tar sig ner i sprickorna och växer, gödd av tomhetenMen nu är allt vi harOch det vi längtar efter finns inte här