monnah

Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Etikett: poesi

  • Naturens sista suck.

    Låt träden brinna med en sista, flammande lågaDet som förebådar död blir en gåva med hopp om nytt livSmeker dina ögonVärmer din själLåt minnet av solglitter, vågskvalp och barnskratt hålla dig i handen Det tar inte slut

  • Ordens tröst.

    Det är en ynnest att ha en hel uppsjö av kloka, erfarna och duktiga familjemedlemmar i sitt liv. När det gäller min yrkesutövning är jag lite extra tacksam över min systers erfarenhet som psykolog. (Hon är 28 år, men föddes med tjugoplus år till sin erfarenhet och blir därmed ungefär lika gammal som jag.) Då…

  • Fattigmansobeliskerna.

    Vi gräver och flyttar, lägger sten till sten. Sten som befunnit sig i jord som vi kommit från och jord som vi ska återvända till. Vissa av stenarna har aldrig sett dagens ljus, andra har bara väntat på att åter kunna fläktas av vinden. Grindstolparna på sniskan vid platsen som var ett hem för hundratals…

  • Overklig skönhet.

    Gärna ville jag vara ett träd Gärna ville jag vara ett trädja gärna ville jag vara ett trädJag skulle stå på en äng för mig själv och tänka som man tänkerpå hur vinden faroch stjärnorna blänker Gärna ville jag vara en sten ja gärna ville jag vara en sten Jag skulle ligga för mig själv…

  • Afton.

    AFTON  Jag ser på strandens stenar, de fårade, nötta:Djupt under hårda pannor, hur tåligt och stillade tänker sin ändlösa tanke till slut…Jag ser på havets vågor… Hur stolta de nalkas:Vid klippornas rötter, hur ödsligt de brottasoch villrådigt svallande vänder sig om… Och jag ser molnenen driva kring himmelen vida,hör fåglarna tystna och skogarna lyssna,ser furorna…

  • Favorit i repris.

    En dag ska jag lära mig mer om Karin Boye, mammas stora idol. Så mycket smärta, kärlek och ångest. Så vackra texter. Olycklig kärlek. Känslan av att inte höra hemma i den värld hon levde. Livet är sannerligen orättvist.

  • En sådan dag.

    LängtanFlyktig som ett ögonblickeller ständigt närvarande, som en tyst livskamratVacker i stunder, lätt, kanske till och med lycklignär den inte tar sig ner i sprickorna och växer, gödd av tomhetenMen nu är allt vi harOch det vi längtar efter finns inte här

  • Soluppgång.

    Sockervaddsludd och krinolinfluff,Pasteller som tar plats och fyller sinnet med roVi bidar vår tidVäntar på det nya, kanske något magiskt rentav,Medan tiden rinnerStunden fångas av ivrigt greppande fingrar som samlar på minnenNu. Nu. Nu. Ett nytt år Vi skriver bokslut och väver drömmarFör dagar som ännu ligger framför ossOch så går livet

  • Din väg.

    ”Ta av dig ryggsäcken”, säger någonMedan en annan uppmanar till omfördelning av packningenOfferkoftan hänger tungt på de smärtande axlarnaOch kedjorna håller dig fastMedan de mjukt sjunger att du ska landa här och nuNu, nu, nu och nuJust du, just nuAndas lugnt, andas i fyrkant, andas igenom ena näsborrenAndas in, andas utSlut ögonen, lyssna på vågornas…

  • Tjugosex.

    Var stillaLåt mig smeka din kindKlappa din handNudda din själ Låt mig komma näraSå att jag kan känna digHöra ditt hjärtaVila i det inte någon av oss förstår Varning för ojämn väg stod detSå jag fyllde på med reservbränsleMedan jag njöt av utsikten vid rastplatsenOch plockade fram minnespärlorna Vi skrev på för en evighetMen en…