lycka – Sida 2

16 dec

Gammal DN-artikel som är värd att läsa igen.

För mycket arbete, dålig kontakt med vännerna och drömmar som aldrig förverkligats. En australiensisk sjuksköterska har skrivit en bok om vad människor ångrar allra mest på dödsbädden. ”Många hade inte förverkligat ens häften av sina drömmar”, säger hon enligt The Guardian.

I många år arbetade den australiensiska sjuksköterskan Broonie Ware med att vårda patienter i livets slutskede. Ware samlade sina erfarenheter i en blogg som sedermera resulterade i en bok med den engelska titeln ”The Top Five Regrets of the Dying” (ungefär ”Fem saker döende ångrar mest”).

De allra flesta av Wares patienter ångrade att de inte hade förverkligat sina drömmar och önskningar, utan snarare levt livet så som andra förväntade sig av dem.

– Många hade inte förverkligat ens häften av sina drömmar, säger Ware enligt The Guardian.

En annan sak som många ångrade, framför allt bland männen, var att de hade jobbat för mycket, samt att de hade tappat kontakten med sina vänner.

– Alla saknar sina vänner när de är döende, säger Broonie Ware.

Flera patienter önskade att de hade varit bättre på att visa känslor och att de hade tillåtit sig själva att vara lyckliga.

– Många insåg först på slutet att man kan välja att vara lycklig, säger Broonie Ware enligt The Guardian.

05 maj

Vardagligt sökande efter lycka.

If you’re happy and you know it, clap your hands. Och om man inte är så glad, vad gör man då? En bra sak att göra är att sätta sig ner och skriva upp saker som man är tacksam över. Oftast är sådana saker också sådant som gör en glad. (Här får du ett fotoutdrag från min lista, men den skulle kunna göras längre om jag bara hade fler kort. Mina föräldrar och syskon med familjer har till exempel vårbrukat ute på Sturkö. Hurra! Det kanske går att skörda där i sommar igen?! Bara tanken på det gör mig faktiskt både glad och tacksam.)

Billigt fläskkött blir fantastiskt gott efter att ha stått i en slow cooker över natten. Just nu njuter jag bara av doften – en Pork Shoulder Butt (över tre kilo kött, fett och ben för mindre än en femtiolapp) inpackad i spiskummin, oregano, chili, cayennepeppar, svartpeppar, salt, vitlök, lime och äppeljuice. Som sagt. Njutbara ångor…

Mormor Brittas röda tårta äger. (Den gjorde visst fler personer glada idag, annars hade väl inte de sorgliga resterna sett ut så här. Tja, det här är ju ändå ingen bakblogg, så presentationen kanske inte gör något.)

Alla blommande träd är riktiga lyckopiller! Det är så vackert med allt det fluffigt vita och rosa. Persikoblommorna ser lite sorgliga ut då de stod i full blom vid sista snöfallet, men förhoppningsvis blir det ändå lite frukt i höst.

Jag älskar många gånger att köra bil. Gärna själv och med musik på hög volym, men med nedvevad ruta och barnen som sällskap kändes det också härligt. (Vi var på tvillingkalas norr om stan. Kul att träffa släkten igen!)

Jag har det bra. Jag hoppas att detsamma gäller dig.

17 apr

Om att kunna, att vilja och att välja.

Vi har haft en högst normal dag, men den slutade lite extraordinärt. Sonen fick tillbaka kommentarer från läraren i American History-klassens halvtidsinlämning. Det var idel lovord och betyget A på varenda uppgift i kursen! Det som är lite speciellt är att han verkligen är en matte/NO-kille. Han ”älskade inte” SO-ämnena, vilket jag alltid har tyckt var lite synd eftersom hans analytiska förmåga är lite utöver det vanliga. Kul att se honom riktigt glad och stolt över sig själv. Vi har som mål att ge barnen självförtroende nog att klara trycket från livet där alla medmänniskor inte är mamma-som-tycker-man-är-bäst-i-världen, men det är inte alltid lätt att veta hur vägen dit går!

Våra tre barn har väldigt olika personligheter och styrkor. I en värld som mer och mer verkar tycka att det enda som räknas är hur många akademiska poäng man lyckats samla på sig är det lite svårt att veta hur man ska göra med ett barn som inte passar in i akademimallen. Det finns olika anledningar till att man inte passar in i skolvärlden tills man fyller 28. Vi kämpar hårt för att hjälpa fram barnen på en väg som förhoppningsvis leder till lycka. Ju äldre vi blir, desto mer inser vi hur viktigt det är att man får jobba med något som inte dränerar en själsligt. Vissa människor klarar monotona uppgifter dag in och dag ut. De lyckas koppla in autopiloten och slipper också tänka på sitt jobb då de går hem för dagen. Andra människor kräver stor omväxling. Åter andra behöver utmaningar, eller bekräftelse, eller lugn och ro, eller bara lycka.

Om någon säger ”om inte om fanns…” till mig säger jag alltid ”men om finns”. Om finns, och om gör att vi ibland hamnar i situationer vi inte valt, i liv vi låtit andra styra upp. Jag fick möjlighet att byta karriär för ett antal år sedan. Jag kommer alltid att vara lärare. Jag älskade mitt jobb, men mitt sista år var riktigt, riktigt tufft. Ett sådant år längtar jag inte tillbaka till. Kanske hamnar jag i skol-skolvärlden igen, kanske inte. Idag är jag ju faktiskt merarbetande då jag hemskolar på heltid och samtidigt sköter mitt jobb för You Do. Finge jag möjlighet att byta inriktning igen skulle jag vilja samtala med människor, hjälpa uppåt och framåt, helst familjer. Jag kollade för några år sedan vad som krävdes för att göra det valet, men då jag insåg att enda vägen till familjeterapeut gick genom socialhögskolan slog jag bakut. Aldrig, tänkte jag då. Aldrig, tänker jag nu. Om ett tag fyller jag 43. Jag har nästan 3/5 kvar av mitt aktiva arbetsliv. Ja, för jag räknar med att jobba på något sätt fram till 70. Jag hoppas att jag orkar, att jag vill och att jag kan. Det verkar som att många tar för givet att någon räknat ut att forskare bestämt att vid 65 kan inte människor längre jobba. Spännande, särskilt med tanke på hur många som mår bra långt upp i åldrarna idag. Nåja. Nu hamnade mina tankar någon helt annanstans än jag hade tänkt.

I morgon ska jag och K på dubbeldate med våra kompisar. Vi ska gå på någon ”fancy Italian restaurant” och så får vi väl se vad Salt Lake City har att bjuda på efter det.

Livet är för kort för att sörja bort. Må du ha livet du har önskat dig. Annars hoppas jag för din skull att du hittar en väg som gör dig lycklig på sitt eget lilla vis. Kram!

08 apr

Chiara Fucarinos lista om lyckliga människors hemligheter.

Idag får du Chiara Fucarinos lista komprimerad. Någon dag under veckan kommer jag att lägga upp en svensk översättning. Jag tänker en liten stund på det här varje dag. Kram på dig! Må den nya veckan bjuda oss alla på tro, hopp och kärlek.

1. Don’t hold grudges.

2. Treat everyone with kindness.

3. See problems as challenges.

4. Express gratitude for what they already have.

5. Dream big.

6. Don’t sweat the small stuff.

7. Speak well of others.

8. Never make excuses.

9. Get absorbed into the present.

10. Wake up at the same time every morning.

11. Avoid social comparison.

12. Choose friends wisely.

13. Never seek approval from others.

14. Take the time to listen.

15. Nurture social relationships.

16. Meditate.

17. Eat well.

18. Exercise.

19. Live minimally.

20. Tell the truth.

21. Establish personal control.

22. Accept what cannot be changed.

04 apr

Lova mig att läsa denna artikel!

Vem är du egentligen? Hur hanterar du livet, de fina och de fruktansvärda pusselbitarna? Gör du vad du kan för att leva livet och samtidigt vara lycklig? Hur kommer det sig att vi är så duktiga på att vara deppiga när vi har det så bra? Vad får ditt hjärta att brinna, vad får dina ögon att le? Vem kramar du helst då det blåser hårdast? Kan det vara så att man faktiskt kan vara lycklig fast livet är orättvist och man själv inte fick den största delen av kakan? Läs artikeln av Chiara Fucarino och säg sedan vad du tror och tycker.

Jag blir lycklig av att se att jag kan bocka av en hel del av de 22 punkterna på saker som en lycklig människa gör annorlunda. Jag vet också att jag har en del att arbeta med… Just nu har jag svårast med punkt 22 på listan: acceptera det som inte går att ändra. Kanske är det just att acceptera situationen utan att sluta bry sig över huvud taget som denna acceptans innebär? Jag tror jag ska göra en fin lista och lägga ut här så kan vi alla skriva ut den och påminnas om att det inte är omöjliga saker som krävs för att leva livet lite lyckligare.

28 feb

Vad gör dig lycklig?

Jag frågade mina Facebookvänner vad som gör dem lyckliga. Jag letade inte efter det existentiella svaret till ”Vad är lycka?”, utan ville ha tips på små lyckopiller. Här är listan jag har fått ihop så här långt.

Ikea
Och såklart att få vara mormor! För det är väl en aktivitet?! verkligen livets efterrätt!!!
Löpning och löparprylar
Det som ger mig störst tillfredsställelse som mamma är att se mina barn äta mat som jag har lagat och uppskatta den. Det gör mig riktigt rörd. Det låter konstigt, men jag tror att fler mammor till barn som flyttat hemifrån kan känna igen det
Sommarmete i en insjö
Bra musik
En promenad i en skog full med vitsippor
Aha-upplevelser gör mig lycklig och idag mozzarella ost
Ett stormigt hav
Lätt: LÖSGODIS. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag såg lösgodis i Eddes livs. Vilket fenomem!
Hård träning
När jag hör mina barn skratta är jag som lyckligast. En stjärnklar natt är oxå underbart för man känner sig så nära det oändliga då. Doften av nybakat bröd!
En fantastiskt vacker dag (oavsett årstid) som jag tillbringar utomhus med min familj. Kan vara på stranden, på altanen, i slalombacken, på isen o pimplar, i skogen på hösten.
Barnbarn, barn, tulpaner och smultron!
Färgglada retroprylar!
Att spela fotboll. Känslan när man gör den perfekta glidtacklingen o får tag i bollen 🙂
Färger, Lars Winnerbäck live, katter, sommarbad& sommarregn och doften av en ny bok.
Goa människor och allt vackert i naturen! Får tillägga kloka underbara hundar och äkta smarta bondkatter samt småfåglar.
SOLEN vackra snörika vinterdagar som dessa!! Finns inget som lyser så härligt!! Och gör en på sånt gott humör!
Sova … Är det enda jag kan komma att tänka på just nu… Annars brukar jag bli lycklig av att få baka.
Organisera och sortera (mini-Monica Träna – det ger ett rus och ett må-bra i hela kroppen, speciellt efter ett pass. Nu när jag är förkyld och inte tränar märker jag att jag plötsligt sover så dåligt. Jag tycker sover alltid gott och bra. Nu vet jag varför!
Barn och barnbarn, riktig vinter och riktig sommar med allt som det för med sig!
Då säger jag det uppenbara…som ingen annan vågar…SEX..!
Lukten av min mans sol-hud.
Familjeliv står givetvis högst i kurs här, som hos många andra. Men att få sitta på hästryggen och få hästen att göra det man begär av den är en underbar känsla. Och hur mysigt är det inte att gosa med den… Det är lycka för mig!
Choklad o/e skir grönska!

För mig finns det många lyckor. Några av dem finns med i listan som mina vänner hjälpte till med. Jag har börjat ta tillvara på mina lyckostunder på ett annat vis än jag gjorde för bara några år sedan. Jag vill inte vakna en dag och inse att jag av någon anledning inte kan göra det jag vill längre. Jag har personlig erfarenhet av att veta att ”bara man har hälsan” inte är ett klyschigt uttryck. Det är den enda sanningen, i alla fall för mig. Har man själv eller någon i ens närhet en svår sjukdom finns det liksom ingen högre önskan än att den som är sjuk ska bli frisk.

För dig som vänder dig själv ut och in för alla andra utan att ha möjlighet att fylla på energitanken – lyssna på denna fantastiska text! Alanis Morissettes Receive har gått runt, runt hos mig idag. Är det du som behöver lyssna nu?

Är du lycklig, väl så gläd dig åt din lycka med envar
Och ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar

Esaias Tegnér

25 jan

Om att aldrig någonsin ge upp.

För ett tag sedan skrev jag till någon i min familj att jag kände mig som en riktig ”quitter”. Nu vet jag egentligen att det inte är min kärna, mitt innersta. Jag har kämpat för många saker i mitt liv. Ibland får man kämpa sig igenom tuffa saker, andra gånger är det småsaker som stör. Idag träffade jag en äldre mor som berättade om sin f d svärdotter, barnbarnens mamma. Hon talade med sockrade ord, men all hennes förtvivlan, frustration och ilska sken igenom. (Moderskapet upphör inte för att barnen växer upp och flyttar hemifrån.) Efter det besöket träffade jag en yngre mor, trött efter sömnlösa nätter, olika infektioner som hela familjen gått igenom under flera månader och en svår bilolycka som hon och hennes familj var med om på julafton. Hon fick en ordentlig whiplashskada och hennes man, som precis hade gått igenom en hel fotrekonstruktion, blev skadad både här och där. De två små barnen klarade sig helt utan skador, av bilen finns knappt ingenting kvar. Hennes ord var inte sockrade. Hon sa att hon genom hela sitt liv har upplevt att ibland går allt fantastiskt bra eller helt okej, men det är inte förrän man är mitt inne i sådana här tuffa perioder som man inser hur bra det var när man hade det bra. Denna kvinna är ingen Pollyanna, inte alls. Hon försökte bara inte dölja något, utan presenterade verkligheten utan någon bitterhet.

Efter dessa besök kom jag hem till mina hemskolade barn, tonårsbråken och de vardagliga frustrationerna och kände mig lite extra tacksam. Vi pluggade, köpte Ben & Jerry’s (japp, vi åt glassen), kollade på en film, bråkade lite, åt tacos, skrattade och gladdes åt yngsta dottern som varje dag under lång tid tränat på att göra en backbend kickover och idag knäckte koden! Mellan 20.30 och 21.00 fick alla utom pappa, som inte var hemma, se miraklet hända om och om igen. S sa att jag skulle filma och lägga upp föreställningen i min blogg och tala om för ALLA att man ALDRIG ska ge upp, för en dag bara funkar det! Vem är jag att neka er denna härliga livslektion?! Varsågod, här har du beviset:

Kom nu ihåg vad du lärde dig av att läsa dessa rader. Ge aldrig upp. Som sagt. Ge aldrig, aldrig upp.

15 sep

Iiiih! Det närmar sig.

Ena dottern håller koll på antalet dagar tills vi flyger till LA från Köpenhamn. Just nu är det elva dagar kvar. En och en halv vecka. Hjälp! Jag blir nästan skakig… Det är jätteroligt, men faktiskt läskigt också. Tur att det finns grejer att göra precis hela tiden så jag inte behöver känna mig sysslolös. Nu har jag blivit bortskämd av min lillasyster i två dagar. Du som får chansen att ”bada” i ett badpalats – ta den! Jag kom ut som en ny människa efter ångbad och ryggdusch och scrubbande och filande och tvättande och inpackande. Helt underbart. Vi masserade också skrattmusklerna då vi satt och kollade in alla bilderna som svågern och systersonen tagit med något slags förvrängningsapp. Jag har träningsvärk i magen idag, på allvar! Vi hann också fira färdigt 14-åringen. Hon tyckte att det inte kändes som en riktig födelsedag, fast hon var rätt nöjd ändå. Pappa var inte hemma (fast det var han inte då hon föddes heller) och ingen tårta serverades. Vi tar igen det nästa lördag. Tänk att jag har varit tonårsmamma i flera åååår! Spännande.

I hallen hos föräldrarna hänger finaste fotot på mamma. Vilken snygging! Sådär snygg har jag aldrig varit. Så många gånger fick jag höra att jag var lik henne då jag växte upp och gillade inte alls det. Sicken dumbom jag var! Tur att man blir äldre och visare.

För övrigt har nu min vrist läkt ordentligt efter min drullighet i somras då jag ännu en gång bevisade för mig själv att jag måste vara skelögd på riktigt, alltså på det sättet att man ser verkligheten på ett annat sätt än den egentligen ser ut. Jag har fortfarande ett fult märke på benet, men med tanke på mina skånkors normaltillstånd (eh, när till och med ens mamma säger att ens ben inte är ens bästa tillgång så kan man nog lita på att detta är sanningen) gör det ingenting. Det är bara att ”skyla” dem. Det jag skulle säga var att då ena syrran nu har sprungit Tjejmilen och snart springer Lidingöloppet (15 km) samt har anmält sig till Tjejvasan så är det dags att jag tar tag i min fysik igen. Dags att få upp flåset, vänner! Jag drog igång med något slags förkylningspowerwalk, men blev ordentligt svettig ändå. Det är härligt att pressa sig lite. Och nu ska jag hänga tvätt. Inte fullt lika härligt, men jag gillar verkligen doften av rena kläder. Behöver du lite power? Den kommer här.

15 aug

Lycklig.

Om man kan vara lycklig mitt i kaos är jag det just nu. Tja. Sämre kan man ha det. Kan man göra sina barn överlyckliga för att de får mogen mango att lägga till morgondagens matsedel (Eller var det Ben&Jerry-glassen de jublade över?) så gör man det, eller vad säger du? Maken har (smått ovilligt) dragit till fjällen med en god vän. Det får man ta om man bestämmer sig för att emigrera bort från släkt och vänner! Ja, alltså att offra sig lite. Nu ska jag chatta om vårt, förhoppningsvis, kommande hus.

GRATTIS till en av världens två bästa lillebröder, förresten! P fyller idag 40 år. Numera retar han mig sällan, eller faktiskt aldrig, till vansinne. Tack och lov för det! Tänk så mycket bus han hittade på då han var liten. Jag kan inte förstå den lärare som ringde hem och ville att föräldrarna skulle lära honom att slåss. Suck! Nej, smarta och kluriga bus av en kille som ingen skulle misstänka för det minsta avig, det var en fin taktik. P påstår att han inte läste på ett enda prov på gymnasiet. Hur kunde han ändå gå ut med ett hyfsat betyg? Det är för mig helt omöjligt att förstå. Nu behöver jag å andra sidan inte förstå någonting, för mest viktigt i denna stund är att jag lägger mig och sover och drömmer vackra drömmar. Hoppas att du gör detsamma!

24 maj

Lyssna, kom och lyssna!

En jobbig dag rent känslomässigt. Jag har alldeles ont i huvudet av allt som har hänt idag. Bra och sorgligt om vartannat.

Dagen slutade i alla fall i något slags dur med mollanslag. Sonen och alla de andra 179 AF-niorna hade avskedskonsert i Konserthuset, Stockholms vackraste byggnad. Vi blev bjudna på allt mellan himmel och jord – Purcell och Grieg, Britten och Eric Whitacre, klassiskt och modernt. Min personliga favorit var pianosolot av Gs kompis Daniel Chun. Kom ihåg hans namn… Den killen kommer att gå långt! Daniel spelade ett av mina favoritstycken för piano. Lyssna på den otroligt vackra melodislingan i Stenhammars 3 Fantasies, Op. 11: 1. Molto Appasionato (0.41 in in klippet hör du melodin första gången). Funderar du på att komponera ett stycke till mig så får det gärna ge mig samma känsla. 😉

Inte ett öga var torrt då konserten slutade med Sommarpsalm. Inte konstigt att det sedan bröt ut gråt- och kramkalas på scenen. Musiklärarna som inte har några nior i år satt precis framför oss. Jag tycker att en av dem var lagom sur då hon sa ”Jag tycker det har gått inflation i det där gråtandet”… Alltså, ungarna hade gett en helt fantastisk konsert! Jag förstår inte vad hon jiddrade om. Å andra sidan var hon kanske bara lite avis för att hennes avslutningskonsert inte var lika bra. Och nu ska jag lägga mig och bota min känslostormshuvudvärk och hoppas att jag vaknar till en alldeles ljuvlig dag i morgon.