Tag Archives: kläder

25 mar

Fyndigt värre och konstnärliga erövringar.

Äldsta dotterns favoritjeans gick sönder häromdagen och hon hade uttryckt en önskan om att skaffa ett par nya. Hon har andra byxor, kjolar och klänningar så det räcker och blir över, men jag håller med om att ett plagg som man har på sig flera gånger i veckan är värt att ersätta på något vis. Jag tycker också att det är okej att ha för många kläder i sin garderob om man som E nästan enbart köper kläder på second hand eller fyndar då de vanliga kedjorna bjuder upp till REA.

Hur som helst visade det sig att Old Navy just nu har ett vårerbjudande, så jag och döttrarna bestämde oss för att åka dit en runda efter skolan. Det var ett bra beslut. Expeditionen bjöd på full pott i form av ett par jeans, ett par jeggings (eller vad stretchjeans nu kallas), tre vår- och sommarklänningar och en tröja för $100 blankt, dvs 830 sek. Den där tröjan var till mig och kostade $0,79, alltså 6,50 kr, så jag tyckte jag kunde kosta på mig den. Hahaha!

Senare på kvällen åkte vi iväg för att se på Alpine School District’s Art Show där äldsta dottern är representerad. Jag är stolt som en höna trots att hon inte vann något pris!

24_9

E nedanför sitt verk ”Entangled” föreställande hennes kompis, ett foto behandlat i Photoshop.

24_3

Den stolte tuppen och hans fina kycklingar.

24_4

Jag blev imponerad av den genomgående höga kvaliteten på teckningar, målningar, foton, skulpturer, textila verk, keramik och ”mixed media” som dessa high school-elever hade skapat. Här är några av mina favoriter:

24_5

24_6

24_8

Jag märkte att jag antagligen inte hade funkat som domare, för nästan inga av mina favoriter hade fått några priser, undantaget den fantastiska valen som verkligen inte gör sig på ett suddigt foto. Jätteläcker och väl värd sitt förstapris i ”mixed media”-kategorin.

Efter utställningen ville jag och döttrarna springa in lite snabbt på GAP, lite shoppinghöga av fynden tidigare på dagen och lockade av ”40% på nästan allt i butiken”-skyltarna. Maken placerade sig raklång på en soffa, totalt ointresserad av shopping som han är.

24_2

På GAP hittade vi flera snygga plagg på reastället. Man fick 40% på de redan låga priserna och den här gången betalade vi 20% av ursprungspriset på de fem plagg vi fick ihop. $34,95 för kläder värda $175 kändes riktigt, riktigt bra.

24_1

När jag satt här och kollade igenom kvitton och prislappar tänkte jag att jag inte direkt behövde de två tröjor som var till mig även om de kostade så lite. Döttrarna hade inte heller frusit ihjäl om de inte hade fått sina nya plagg, men visst känns det trevligt att fräscha upp garderoben med lite nyheter ibland? Jag önskar att det hade kunnat finnas en indikator på hur stor chans ett plagg har att bli favorit. Jag köper aldrig ett plagg som inte känns bra då jag provar det, men trots det använder jag samma plagg om och om och om igen. Är du duktig på att cirkulera din garderob? Hur investerar du i kläder? Samlar du länge innan du köper en dyr klassiker, eller har du mest reaställsfynd?

10 feb

Säker stil? Inte jag, inte.

Annukka driver en blogg som är både trevlig och omväxlande att läsa. Hennes senaste inlägg handlar om kläder och boken Säker stil av Ebba K von Sydow och Emilia de Poret. (Emilia de Poret har jag dykt på i olika sammanhang, framförallt i Adolf Fredrik-sammanhang. Numera än hon tydligen mer känd som ”stilikon” än som musiker. Om Ebba K von Sydow vet jag bara att hon brukar kommentera kungliga händelser.) Hur som helst blev jag sugen på att sätta mig och diskutera Säker stil tillsammans med mina familjemedlemmar. Vi har nämligen inte bara väldigt olika personligheter, utan också väldigt olika klädstil. Har du läst boken? Tankar?

Här är frågorna som Annukka tog upp i sin blogg och mina svar. Det skulle vara jätteroligt om du också svarade!

Beskriv din vardagsuniform, som du helst vill att den ska se ut.
Min vardagsuniform är ofta yogabyxor eller mjuk långkjol, t-shirt, stor kofta och stickad sjal. Det är inte särskilt givande för den personliga stilen att jobba hemma…
Jag kan inte riktigt komma överens med mig själv om hur min stil ska definieras. Min syrra tipsade för ett tag sedan om en klurig hemsida där man kan få hjälp att bestämma sin stil. Jag har lagt upp länken till den förut, men upprepning behövs ibland för att få fram ett budskap, så varsågod!

Själv är jag karaktär B, CASUAL. ”Stilen är bekväm, rörlig och fri, inspirerad av naturen, bondromantik och shabby chic men också orientaliska färger, mönster, material och detaljer.” Jag känner mig inte alldeles övertygad om den skriftliga beskrivningen, men när jag ser bilder på deras föreslagna outfits tycker jag om i princip alla. 😀

Vilken känd person identifierar du dig med stilmässigt?
Eh. ”Det finns bara en av mig och det är jag…” Allvarligt talat så skulle jag inte kunna bry mig mindre om vad andra människor har på sig, åtminstone inte bara för att de är kända.

Vilket plagg eller vilken typ av textilkvalitet gillar du absolut inte?
Illasittande byxor i gabardin. Värre än så kan det nog inte bli. Fast överlag har jag svårt för byxor eftersom jag har så tjocka och oformliga ben som jag inte har kommit överens med ännu fast jag hunnit bli 45 år. (Jag är mycket tacksam över att våra barn inte begåvats med just den bengenen.)

Vad är det som alltid blir hängande, nästan oanvänt, i din garderob?
Festkläder. Jag går alldeles för sällan på fest. Äh, skämt åsido… Det är alltid plagg i fel färg som blir garderobsvärmare.

Vilket plagg har du ärligt så mycket av att du borde förbjuda dig själv att köpa fler?
Jag har inte så många plagg… Stickade tröjor eller koftor, kanske?

Vilken färg bär du oftast?
Svart. Det är ofrivilligt, för jag gillar verkligen färg!

Vilken är din älsklingsfärg som du alltför sällan bär?
Rött. Det är dock inte så konstigt som det kanske låter, för jag vill ha rätt röd färg. Den ska vara varm utan att vara det minsta orange. Nästan omöjligt att hitta. Vinröda färger hittar jag ofta som är snygga, men med mina inbyggda mörka ringar under ögonen är det en färg som absolut inte funkar på mig!

Vilket festplagg har du alltid, genom åren, känt dig riktigt snygg och stark i?
… Inga kommentarer. Partytält?

Har du något signatursmycke och i så fall vilket? Om inte, vad skulle du vilja ha?
Jag har alltid på mig ringen som jag fick i femårsjubileumsgåva av maken. I öronen trängs oftast ett par lite större ringar (ca 3-4 cm) i silver eller i guld beroende på vad jag har för några andra smycken på mig. Önskesmycken? Några av Ole Lynggaards smycken tycker jag är otroligt vackra, men min lycka beror inte på huruvida jag har ett av dem i min ägo.

Om du fick välja en handväska gratis, vilken som helst i hela världen, vilken skulle du ta?
Någon liten lädersak med snygga detaljer som bara rymmer en plånbok, ett par läppglans och en telefon. Jag vet vilken det är då jag ser den. Jag gillar inte väskor med tryck, så Louis Vuitton- och Michael Kors-aktiga handväskor går fetbort.

Vilka märken representerar dig både stil- och prismässigt?
Jag har ingen aning. Något kul på second hand. Jag har gått igenom Benetton, L.O.G.G., Lindex Holly & Whyte och Po.P genom åren. Jag har alltid dragits till jeans, ränder och en sportig vardagsstil, men det är knappast sådana kläder jag känner framhäver mig, min personlighet eller min figur.

Vilken butik handlar du allra mest i?
Deseret Industries.

Prioritera!
2. Pris
1. Passform
3. Funktion
5. Trendgrad
4. Kvalitet
Så här ser det ut nu, men hade jag haft ork, lust och intresse hade kvalitet kommit som nummer två.

Byst/midja/stussmått?
Vet inte. För mycket av det goda och definierad midja.

Vilken klackhöjd trivs du bäst med?
Noll centimeter, eller max några centimeter. Min nervskada i ena tån tillåter inte skor av västerländskt snitt och mode.

Så här ser alltså min vardagliga o-stil ut, helt ofrivilligt. Uppenbarligen är jag i stort behov av att läsa och ta till mig budskapet i Säker stil. Tack och hej, leverpastej.

31_9

02 maj

Om att prova kläder och vilja äta lakrits. Och choklad.

Ena dottern och jag var på lite sommarklädesjakt i kväll. Vi fyndade fem plagg för cirkus 500 kronor och då var det ändå ett par byxor och en kjol till mig! Jag hatar verkligen att prova kläder. Vågar knappt ställa mig i ett provrum av rädsla att, ja, jag vet inte vad… Ska man räkna vardagsglädjor måste ett par sköna byxor som också kan användas till liiiiite fint och en riktigt skön sommarkjol till Sturkö och sommarliv komma ganska högt på en lista. E hittade en linnetunika som var helt fantastiskt fin, en kjol som satt perfekt på hennes avundsvärda JLo-bak och en skön t-shirtklänning som också funkar då man vill vara lite finare. Allt detta hittade vi rätt oväntat på Old Navy. Tur att vi gick då vi hade provat färdigt första omgången, för annars hade vi gått därifrån också med saker vi inte skulle behöva.

När jag kom hem såg jag att någon hade lagt upp en bild på min favoritlakrits på Facebook och då slutade jag drömma om sommarform som ändå inte kommer och kunde precis föreställa mig hur det känns att ha en sådan här godbit i munnen. Mums! Hoppas Johan Bülows lakritsbutik på Köpenhamns flygplats är öppen då vi kommer i juni. Då ska jag köpa den här burken till mig:

1_6

Den här burken ska jag köpa till faster B:

1_5

09 okt

Kapitalist?

Alltså, jag gillar inte prylar och grejer. Om jag ”shoppar” gör jag det för att det är något jag behöver. Vår ena dotter är däremot väldigt glad i att införskaffa diverse olika ”nödvändiga” kläder och prylar och hon är mycket duktig på att uppmuntra och avleda då någon behöver smakråd. (Jag lyssnar oftast, men inte ibland. Tur det, för annars hade jag inte haft min nyaste favorittröja från Deseret Industries att gosa in mig i.)

Idag var sagda dotter och jag inne en snabb runda på TJ Maxx för att se om de hade några fina kuddar att lägga i vår nytvättade soffa, men det hade de inte. De hade däremot en grön skinnjacka och där och då väcktes ett habegär som jag dessvärre inte kunde stoppa. Att ha en dotter som säger:  ”Det är din färg, vad mjuk den är, du passar jättebra i den…” hjälper inte direkt om man vill dra i handbromsen, så jag gick ut ifrån affären 350 kr fattigare.  Ja, eller en inte helt nödvändig jacka rikare. Den blir finfin att ha när man nu kan tänkas behöva en grön och jättemjuk skinnjacka.

Jag kände mig så glad och uppfylld av shoppinghormoner (jodå, endorfiner har bevisats utsöndras då man shoppar) ända tills jag kom hem.

Sonen som just nu läser ”financial literacy”:
”Den var väl fin, men behövde du den?”
Jag:
”Nej, men den var ju så fin och priset var rätt och…”
Sonen:
”Ja, men behövde du den”

Jag bestämde då att jag nog behövde den, för jag tänker i alla fall inte lämna den tillbaka. Ha! Det hade jag inte riktigt trott om mig själv. Klart, slut.

8_1

01 okt

Om att rensa och sådär.

Nu har vi haft Svärmor på besök i nästan en vecka. Dagarna har svischat förbi och i morgon bitti är det dags att sätta henne på tåget på väg mot flygplatsen igen.

Det bästa med att ha besök, förutom själva besökaren, är att det blir av att man upptäcker sina omgivningar. Vissa ställen får man upptäcka om och om igen med de olika gästerna. Park City är ett av turistmålen vi besökt ett antal gånger vid det här laget. Outletbutikerna där bjuder ofta på riktigt bra erbjudanden! Idag följde jag och äldsta dottern med som fönstershoppare, men vi kom hem med en tröja till sonen, en klänning till äldsta dottern och t-shirt, luvtröja och tunika till yngsta dottern. 70% på reapriset är onekligen rätt frestande…

Inspirerad av allt klädobserverande fick jag ett ryck just som jag skulle lägga mig. Jag öppnade min stora garderobsdörr och städade ut sommarkläder som inte riktigt funkar under den kallare årstiden, kläder som bara har affektionsvärde (gamla fula t-tröjor och liknande), samt kläder som helt enkelt sitter så dåligt att jag aldrig väljer att ta dem på mig. Jag lade också kläder som behöver strykas, lagas eller fixas i en egen hög. Vilken lättnad! Det där med Feng Shui är nog inte så dumt ändå… Jag ställde mig förstås frågan hur jag kunde ha så många plagg som inte var rena sommarkläder i undanläggningshögen. Hm. Hur skulle det bli om du gjorde en sådan här utrensning?

20131001-001911.jpg

20131001-002041.jpg

20131001-002105.jpg

14 sep

Fjorton härliga år…

… har jag haft så här långt med den här toppenpinglan. Hon är så mycket som jag, men hon är en uppgraderad version. Det är spännande att vara mamma. Man får det oerhörda privilegiet att guida sina barn in i vuxenlivet och under tiden lär man känna sig själv på ett helt nytt plan. Jag gillade inte mig själv särdeles mycket då jag var yngre. Idag kan jag säga att jag duger, jag är bra som jag är och har jag inte gjort något annat bra i livet så har jag åtminstone varit en rätt bra mamma så här långt.

I vår familj måste man bara bli uppvaktad på födelsedagsmorgonen, annars är resten av familjen körd… Vi hade fixat en (ful) prinsessbakelse till E eftersom hon hade önskat sig tårta. Dessvärre gillar hon inte marsipan, men det gör lillasyster! Vi bytte därför ut själva bakelsen efter att den hade delats ut till ett vaniljhjärta, Es favoritbakelse. Det gick bra det också! Det är tanken som räknas, eller hur?

Bror och svägerska kom hem ordentligt efter en härlig utflykt till Köpenhamn. Språkförbistringen gjorde att de kom tillbaka med två tjuuuusiga glas från Hard Rock Café, och det trots att svägerskan bott i Danmark i två år och därmed har rätt bra koll på språket. Vad kan man vänta sig om inte ens danskarna förstår varandra själva? 😉 (L – det där är You Tube-klippet jag berättade om!)

Puss puss till de fyra brorsönerna för den här gången! De är allt bra fina och jag är så glad över att vara faster (och moster) till ett gäng riktigt härliga medmänniskor! De har alla sina specialkunskaper och helt olika personligheter… Nu undrar jag om just någon av de här gossarna har ärvt sin pappas fenomenala förmåga att packa prylar med ett maximalt utbyte av volymen. Wow alltså. Här nedanför ser ni fronten på hela packutrymmet i vårt ”förråd” som alltså håller till i nämnda brors hus. Familjen har nu ett mycket mindre gästrum, men när de har hängt för våra grejer med ett draperi blir det nog fint ändå. Nu är det bara det stora ekskåpet som behöver hitta en plats också. Idag står det som förlängning på bordet i vardagsrummet och det ser smått, hm, alternativt ut…

Sedan rådjuren åt upp hela min tulpanrabatt för elva år sedan har jag haft ett spänt förhållande till dessa vackra djur. Att se dem precis utanför fönstret nästan i trädgården, en mamma med två kid, var så fint. Jag kunde liksom inte vara arg på dem. De vill ju bara få mat för dagen, precis som du och jag! (Det är med nöd och näppe man kan se att det faktiskt är ett rådjur på bilden, men det är det.)

För övrigt vill jag tacka min syster som fick mig att komma till Kompaniet, en av Karlskronas ”hippa” klädaffärer. Jag köpte lite kläder till mig och tjejerna. Egentligen vill jag inte köpa något just nu eftersom allt som köps in måste med i resväskorna till Amerikat. Jag kunde plocka ihop jättefina baskläder och en fantastisk Tommy Hilfiger-sommarkofta i bomull/kashmere (ord. pris 1 700 kr, nu 200 kr) till ett värde av 4 100 kr och betalade 550 kr för rubbet. Min systers fynd var så extremt bra att hon nästan började hyperventilera där i affären, men den upplevelsen får hon berätta om själv. 😀

07 dec

En liten modebetraktelse.

Jag fick några gratisnummer av Amelia från min syster innan hon flyttade iväg till Thailand. Amelia är ett magasin som förvisso innehåller ett och annat av värde, men mest är det en riktig skräpblaska. Jag har lite svårt att bestämma målgruppen, men gissar på före detta VeckoRevyn-läsare som inte riktigt nått samma aktningsvärda ålder som Yours Truly. Hur som helst tipsar Amelia i veckans nummer om följande utstyrsel inför nyårsfirandet. För mig som sitter här med tre lager kläder på mig känns det för det första lite kallt. Då jag bjuder på betydligt mycket mer lår än den vackra modellen med plutande läppar inbillar jag mig dessutom att ett par shorts som dessa skulle få en icke önskvärd effekt om jag visade mig bland folk. Dessutom tror jag inte de matchar mina stödstrumpor… Men mer glitter åt folket! Absolut. Strumpor i högklackat var förbjudet då jag var yngre. (Det bevisar väl antagligen bara hur gammal jag är.) Jeans nedstoppade i tubsockor, det var däremot högsta mode! Tur att jag slipper de där korvstrumporna som aldrig satt som de skulle nu för tiden. Tja, det var bara det jag ville säga.

21 sep

Lunchpaus.

Det regnar här. Igen. För en stund sedan var det i alla fall lite ljust samtidigt som regnet strilade ner, men nu är det depressionsmörkt och strilandet har tilltagit så det mer liknar spikregn…

Jag vaknade klockan 5.50 trots att jag gick och lade mig alldeles för sent. Min kropp hade inte riktigt fattat det, för jag vaknade liksom så där superpigg som man annars bara gör på lediga lördagar då man faktiskt får lov att sova ut. Jag tog tillfället i akt att snabbrensa och sätta i ordning inför kallare dagar eftersom den ambulerande klädinsamlingstjänsten hade lovat att plocka upp kassar i området idag. Dessutom kommer min gamla kollega på lunch i morgon och hennes döttrar brukar ta över det i klädväg som finns kvar i användningsbart skick då våra tjejer är färdiga med det. Jag blev påmind om mitt underbara inköp från förra säsongen, nämligen ett underställ från favoriten Gneis. Det lär behövas den här vintern också!

Titta! Vackert mönster på den handkarvade olivtvål som ligger i garderoben och sprider väldoft. Jag funderar allvarligt på om det inte är dags att börja använda den här skönheten till det den var ämnad för. Synd att det är så kladdigt med ”vanliga” tvålar. Maken har ju löst problemet på den nedre toaletten genom en jättefiffig montering av tvålkoppen, så där har vi alltid en god Lushtvål, men vid andra handfat och diskhoar är det pumptvål som gäller.

Kommer ni ihåg 200-kronorsbuketten från förra fredagen? Idag är det onsdag. Jag har bytt vatten nästan varje dag, och i går fick jag ta bort de mest ledsna bukettdeltagarna, men visst har de kvarvarande skönheterna fortfarande lite kvar att ge?

Så här började vårt förhållande för arton år sedan. Jag blev ganska snart en levande väckarklocka till maken. Detta vaknade jag till idag och kunde inte låta bli att fnissa lite. K befinner sig nämligen i Österrike. Jag vet inte riktigt om han egentligen har råd med en så här dyr och exotisk väckningsservice?! (Fast han hade vaknat på egen hand och det var rätt trevligt att prata en liten stund med honom.)

07 sep

Jag har nog blivit tant och andra spännande insikter.

Min syster som arbetar som gymnasielärare berättade härom dagen att skolfotografen hade misstagit henne för en av eleverna i klassen. M är 37 år, så hon är med andra ord ca 20 år äldre än tjejerna (vårdprogrammet) hon undervisar. Duktigt jobbat, syrran! (Hon är väl värd det. Gick till ”min” Dr. Brian för ett par månader sedan och har fått en riktig boost efter att både ha lyssnat på honom och dessutom gjort det han sa åt henne att fixa.)

Min resa mot en frisk kropp har gått lite vingligt, men det har bara att göra med att jag försökte skynda på något som inte skulle skyndas på. Mina överviktskilon har jag pratat om förut. Sedan jag hamnade på ett hälsosamt BMI har jag tänkt mindre på vikten och mer på att verkligen se till att mina nya matvanor hänger kvar både hos mig och hos min familj. Sedan jag kom tillbaka från sommarsemestern har jag gått ner ett kilo, vilket innebär en viktnedgång på ca 0,15 kg per vecka. Det som jag inte har förstått är varför jag de senaste veckorna plötsligt fått uppmuntrande kommentarer om att jag ser slankare ut (Jo, det är tacksamt om man är en ständig mullis/tjockis.) och att jag ser mycket friskare ut. Till saken hör också att jag härom dagen sa till maken att det känns som att alla mina byxor blivit lite för stora. För alla som gått ner ett kilo i vikt låter det helt absurt, eller hur? Så, vad är det jag egentligen vill komma till? Hm.

De senaste dagarna har jag läst Mark Sissons Primal Blueprint efter att med stort intresse följt hans blogg under en längre tid. Jag är inte fullt så impad av hans ständiga referenser till neandertalare, men alla mina funderingar kring vad man bör äta och inte föll äntligen på plats då jag satte mig in i hans funderingar. Jag läser väldigt fort och slukar vanligtvis böcker från pärm till pärm. Icke så när det gäller denna boken… Hade jag läst medicin på engelska hade det kanske varit lättare att hänga med, men nu får jag ibland, frustrerande nog, slå upp i lexikon eller rådfråga maken som kan ”typ allt”. I går kom jag till följande stycke (översatt av mig):

”När det gäller viktminskning måste vi erkänna att våra tankar runt detta ämne är så förstörda att det är svårt att ens ha en vettig konversation om det. Berättelserna om att gå ner mycket i vikt på kort tid är så vanliga att vi alltid tycks förvänta oss detsamma när vi försöker gå ner i vikt. För det första handlar ”Primal Blueprint” egentligen om att förbättra kroppens sammansättning, inte om viktminskning. För de flesta innebär detta en minskning av kroppsfettprocent och en ökning eller underhåll av muskler eller muskelmassa. Tydligen kan man nå mer imponerande utseendeförändringar  genom att gå ner bara några kilon i vikt (-fett, + muskelmassa) än någon som snabbt går ner tio kilo muskelmassa och vatten.”

Aha! Var det detta som hade hänt mig?! Jag drog fram mina ”smaljeans” som jag köpte för flera år sedan för en 50-lapp med hopp om att snart kunna ha dem. Jag blundade samtidigt som jag drog dem upp till låren. Det tog inte stopp, så jag drog lite till, och lite till och lite till. Vad nu? Jag behövde inte ens kämpa för att knäppa knappen? Har jag verkligen kunnat ändra min kropp och må så oförskämt bra genom att äta mer och träna mindre? Ja, jag har ingen annan förklaring.

Ett par jeans i storlek 40. Gigantiska för vissa, en seger, och världslig lycka, för mig. Och ja, vi torkar tvättade sängkläder över räcket precis som vi gjorde då jag växte upp!

Vad har nu detta långa inlägg med tant att göra? Jo, det ska jag tala om. För några dagar sedan köpte jag det här garnet:

Jag tänker sticka strumpor av det. Till mig själv. Ja, ni hör ju själva! Dessutom blev jag så ilsk av den skylt som skymde sikten vid vänstersväng då jag skulle ut på vår ganska hårt trafikerade huvudled Häradsvägen att jag på vägen hem stannade utanför företaget som gör reklam på skylten och bad dem att ”omgående” ta ner denna trafikfarliga tingest. Jag var trevlig, men lite lagom bitsk. Är inte det ett tanttecken så säg? För att återknyta till de första raderna i detta inlägg kan jag bara konstatera att jag, trots att jag bara är fyra år äldre än min syster, aldrig in a million years skulle misstas för att vara tonåring. (Lite för många gråa hårstrån, sladdrig käklinje, urgröpta drag…) Och när man inte är i närheten längre, ens på en bra dag, då är det nog kört. Då tror jag att man är tant på riktigt. Men jag mår bra! Och jag kan ha mina ouppnåeliga smaljeans utan att det väller över någonstans, så jag är både glad och tacksam. Tjingeling.