Huset – Sida 2

09 dec

Långt från pysselkalender.

Jag saknar verkligen kameran. Mobilbilder är urtrist, även om jag har en alldeles ny mobil med en förhållandevis bra kamera. Jag gillar ju att ta närbilder och det funkar inte alls lika bra med mobilen… Förvridna perspektiv är liksom inte min grej. Nåja! Världsliga saker.

Uppdatering Huset: Nu kan vi på nedervåningen bocka av kallt och varmt vatten, köksinredning, fläkt, elspis, kyl och frys, varma element som inte läcker, vedspis, toalett, golv och tapeter. Idag ska jag se om jag och brorsan kan reda upp i kaoset och försöka få det att åtminstone börja se snyggt ut. Vi kan inte flytta in än dock, för avloppssystemet måste kopplas på av elektrikern som kommer tillbaka nästa vecka. Iiiiih! Jag är så tacksam över att få följa det här projektet.

30 nov

Nu händer det ännu mer grejer!

I går hade brorsan fått upp de gamla elementen jag skrubbade av i iskylan häromdagen. De ska målas då elementen inte längre behövs som värmekälla framåt våren. Tills dess får de vara ”shabby chic”, alltså rena men i stort behov av målarfärg. Elementen har min bror samlat på sig från diverse renoveringsprojekt som han tagit sig an. Vi får likadana i kök och vardagsrum och en annan modell i lite olika storlekar i sovrum, badrum och hall. I hallen kommer det att hänga ett riktigt rejält som man kan torka vantar på. Underbart! Inget ”ei saa peittää” (må ej övertäckas, som det alltid står på elelement) där inte.

Efter att elementen hade åkt upp på väggen hjälptes vi åt att bära in soffan på plats, men också matbord och stolar. Hoppsan! Soffan tar precis så mycket plats jag hade räknat med vilket innebär att vardagsrummet kommer att bjuda på en soffa, en fotpall, lite tavlor, en kakelugn och Pilasterhyllan. Soffbordet och Billybokskåpet jag hade hoppats få plats med kommer dessvärre att få hitta någon annanstans att bo. Matbordet då? Ja, bordet som vi ofta hade utdraget med iläggsskiva då vi hade gäster får inte ens plats i sin grundform utan att det ser ut som att vi har ett kök med ett alldeles för stort bord som dessutom förstör arbetstriangeln och det goda flöde som vi lyckats få till i planeringen. Nej, vårt fina björkbord kommer att få komma till sin rätt i något annat sammanhang. Antingen blir det i en våååning i Vasastan eller så blir det ute på logen. Det där att sammansmälta två bohag till ett innebär i många fall att man behöver något nytt, alternativt något annat, har jag insett. Bilder kommer en annan dag.

Förresten är det idag sista dagen på Trettio Tacksamma Dagar! Vilken härlig månad som ligger bakom mig. Att skifta fokus ger verkligen en riktig kick.

08 nov

Ängeln gråter.

Mammas ängel ser lika modfälld ut som jag känner mig då det gäller det ruskiga vintervädret som slagit till. Julrosen frodas dock och har om möjligt blivit ännu vackrare än den var för några minusgrader sedan. Hu, alltså. I Orem var det 18°C idag. Lockande, särskilt efter att ha varit instängd i ett hus med vinterkräksjuka. Eller instängd och instängd. Jag hann åka till IKEA och plocka upp det sista köksskåpet som först var slut och som jag sedan glömde och dessutom hämta med mig en fläkt och lite annat smått och gott. Köket tar långsamt form!

Något som är helt klart är badrumsgolvet. Så fint det är! Det är knappt jag tror mina ögon då jag slänger en blick åt det hållet. Dessutom är golvvärmen inkopplad och funkar alldeles utmärkt! Tänk vilken välsignelse det är att ha ett uppvärmt golv så här mitt i snorkalla vintern. Lyx på hög nivå.

20 okt

Regnar det hos dig också?

Så här ser väderprognosen ut fram tills det är dags för höstlov. Nu gillar jag att kura skymning med tända hus och så vidare, men i det här fallet håller jag mig bara på okej humör då jag vet att marken behöver varenda liten droppe vatten den kan få efter de senaste torra årstiderna! Eftersom det nu ska regna kan det lika gärna regna riktigt ordentligt. Får jag bara okej körväder nästa fredag blir jag tacksam. Man vet aldrig hur andra bilförare hanterar sina fordon då det finns risk för vattenplaning…

Höst, regn och ett vackert ögonblick.

Mamma och jag åkte förbi mormors och morfars grav vid Sturkö kyrka och satte dit ett gravljus med timer. Vilken klurig uppfinning! Det ser så vackert ut med minnesljusen då mörkret sänker sig över kyrkogården och jag tycker det är fint att det lyser också innan allhelgona. Jag tycker så mycket om denna högtid, och har saknat den då vi bott utomlands, så jag har bestämt mig för att ta de två Exploriusstudenterna jag är kontaktperson för på en allhelgonavandring på någon av kyrkogårdarna i Karlskronatrakten den femte november.

Jag tänker alltid på en klassisk julspeldosa/lampa i kyrkform som ”alla” hade då jag var liten då jag ser Sturkö kyrka. En stor del av den del av mammas förfäder har gått i kyrkan och skolan här och de flesta har jobbat mycket hårt som stenhuggare, fiskare och ”gräsänkefruar”. Kanske är det därför det är därför det känns så speciellt att vara här.

Dagens tjuvkik. Här ligger lampan som ska upp i tvättrummet. Det blir en likadan i badrummet. Jag tycker den är så fin! Brorsan har satt klinkers i båda dessa rum och ska tydligen kakla i badrummet innan han åker till Skottland efter helgen. I början var vi lite oroliga för att det här huset skulle vara alldeles för litet, men jag har redan vant mig vid känslan i huset. En fin detalj är att takhöjden på nedervåningen är 2,40 och att alla fönster är stora. Det gör att det inte alls känns särkilt trångt eller instängt.

20 okt

Mitt i veckan, en regnig dag i november.

Idag steg jag upp kl 6 som vanligt. 15-åringen klarar sig själv, men det känns bra att stöka lite tillsammans med henne. Far satt redan uppe och det syntes att hans operationssår från i går blödde. Jag och mamma fick övertyga honom att det inte var någon bra idé att sitta och vänta på att ett blödande sår ska lugna sig då man äter blodförtunnande medicin. Han gick till slut med på att köras in till dagoperationen på öron/näsa/hals. Tur det. Jag fick sitta med på operationen och mina gamla kirurgdrömmar levde upp medan jag följde läkarens och de två sköterskornas fascinerande och mycket väl utförda arbete. Wow, alltså. Så fina de var! Alltså, omtänksamma, försiktiga, roliga, proffsiga, väl samspelta… Det kändes bra att få se sjukvården från insidan, på individnivå. Mitt i allt det tråkiga som stora hälsoproblem medför finns det något varmt och fint, något som tillför energi och ger lite hopp. Fint.

Efter skjuts hem och matlagning till föräldrar och byggbrorsan hann jag med en runda ut till Huset med maten i en yoghurthink och en kall Pepsi Max. Idag lade han golv i tvättrum och badrum. Jag lämnade också av lampan till tvättrummet. Den är verkligen fin tycker jag! Lite nytänkande med klart klassiska vibbar. Renoveringen går framåt och varje dag då jag vaknar vet jag att målet är en dag närmare.

Karlskrona bjöd på International Street Market 2016 på torget och den hann jag och yngsta dottern besöka medan vi letade efter vinterskor till henne. Halleluja! Lite hemgjord engelsk fudge och ett ordentligt mål bayersk mat senare stod dottern som vinnare i den för henne alltid lika spännande utmaningen att hitta ett par skodon som passar, men med ett par jättefina ECCO-stövlar istället för en pokal i handen. Karlskrona är en fin liten stad, även om det blåser rätt friskt rätt ofta. Stan fick namnet Pinan på den tiden militärer huserade i trakterna under lumpen. Jag kan nästan förstå hur detta namn uppkom. 😉

Restaurangen Montmartre fick besök av mig och två gamla kompisar (varav den ena är min kusin) framåt kvällskvisten. En portion Fläskfilé Oscar med klyftpotatis senare kunde jag knappt röra på mig, men jag ville inte missa en smula av allt det goda! (”Det goda” innefattade inte klyftisarna. Sådana tycker jag att jag gör bättre själv.) Det var kul att sitta ner i lugn och (o)ro, ljudnivån var värre än ett dagis efter en läskig Alfonsfilm, och jag hoppas att vi snart kan ta oss tid att träffas igen. Kanske blir det hemma hos oss nästa gång?!

Efter denna långa dags färd mot natt kändes det skönt att rulla upp hos föräldrarna, sitta uppe och prata en stund och dricka en kopp te. En av mina fina väninnor skickade ett myspaket till min födelsedag och numera har jag sålunda lite problem varje kväll då jag inte kan bestämma mig för tesmak. Tur att ole-dole-doff funkar för Veliga Vågar som jag…

Apropå det, förresten. Stjärntecknen har förändrats, både till antal och fördelningen av datum. Jag är till exempel inte längre VÅG, för jag har blivit JUNGFRU! De har lagt in ett extra stjärntecken som heter Ormbäraren och därför har det blivit lite rörigt i leden. Hoppas vi alla kan fortsätta leva utan alltför stora mankemang. Hoppas du sover gott. Peace!

Bild: Getty Images

18 okt

Det var en gång en gång…

… och den gången kändes fantastisk och sedan var den förbi och hade fått sin plats i minnenas galleri.

Jag håller på att förbereda mig för Trettio Tacksamma Dagar i november. Jag har märkt vilken stor skillnad det gör för mig att skifta fokus mitt i den mörkaste och solfattigaste av tider.

Min lilla lillasyster påstår att det vilar ett vemod här i bloggen. ”Du är inte negativ, men vemodig.” Det är säkert sant. Jag är otroligt tacksam, men livet har onekligen känts lite vemodigt under en längre tid. I morgon åker Far in till sjukhuset för ännu en operation. Han har fullt förtroende för sin läkare, men nu börjar han ledsna på den långa raden mediciner, undersökningar, medicinuppföljningar, operationer och infektioner.

Någon frågade mamma hur sjuk hon egentligen är. Tja, vad säger man? En del dagar känns allt nästan normalt och andra dagar orkar hon knappt stiga upp. Tröttheten i en kropp som intagits av cancerarmén går inte över av vitaminpiller eller en extra löprunda. Ena föräldern orkar ibland hämta posten. Den andra tar bilen fram och tillbaka till brevlådan.

Jag skjutsade mamma och hennes kusin in till stan i morse. Mamma hoppade av för vidare färd mot väninnans sommarstuga i några dagar och kusinen skulle åka tillbaka till Sturkö. Vi talade om livet, döden och allt däremellan under bilturen och innan hon tackade och gick ut ur bilen kramade hon min hand så hårt, så hårt, började gråta och sa: ”jag vet inte hur jag ska kunna leva utan din mamma, hon kan inte dö på många år”.

Trots de ständigt närvarande hälsoproblemen finns livet här och nu och vars och ens liv kan bara levas av den person som blivit det givet. Det finns många ljusglimtar också och de styr stämningen här hemma långt mer ofta än det ledsamma! En dag i taget.

I fredags såg det ut såhär i köket ute i Uttorp. Sedan dess har brorsan byggt ihop vårt skafferiskåp Arkelstorp och några av köksmodulerna, naturligtvis samtidigt som han har byggt en vägg och pysslat med annat ”småplock”. Jag älskar verkligen tapeten i sovrummet! Tänk att få sova i ett skirt bladverk året runt…

Nu ska jag skicka en tanke till min stackars extrasyster och hennes familj som fått vattenskada i lägenheten. Fy sjutton för sådana! Må hantverkarna vara duktiga och effektiva. Och snälla, låt oss alla hitta frid i våra hjärtan. Peace.

25 sep

Lite ljus och lite värme.

Man får hämta ljus där man kan. Präriens Drottning (eller egentligen Viking 75 V, vä) har kommit för att stanna… Tack P!

Ps: Dörren är också på gång. Hur tar man både historia och nutid i beaktande då man renoverar? Ska man jämna med marken, bara tänka nytt, mixa allt man tycker om, eller vad? Här togs det i beaktande att huset är minst 100 år gammalt, men att P ville behålla den befintliga dörren. Då den blev ett betydligt senare tillägg och dessutom är skadad bl a av en kattlucka blev det bestämt att den skulle få samma accentfärg som verandadörrarna kommer att få, kromoxidgrön. (Här efter första strykningen.)

20 sep

Framsteg.

Brorsan jobbar hårt. Mina punktinsatser varar i några timmar åt gången medan P är ute vid Huset hela dagar. Han försöker variera sig lite för att inte bli uttråkad, så jag vet aldrig vad som ska möta mig då jag inte varit där på några dagar.

Dagens ”nyheter”: helt färdigmålad gavel, gipsskivor uppsatta både här och där, bl a i badrum och sovrum, kökskakel på gång och lite annat smått och gott (sådant som mestadels handlar om att få fasaden helt klar innan höstkylan blir påträngande).

Mitt uppdrag för dagen handlade om att försöka få den uräckliga dörren ren för ommålning. Jag tvivlade lite på att det skulle gå att genomföra det då den såg ut såhär:

Hålet berodde på en ruggig kattlucka och som du ser hade väder och vind inte precis gått obemärkt förbi.

De släta ytorna funkade bra att rengöra med hjälp av en slipmaskin, men hur skulle jag göra med det urfrästa mönstret? P kom på råd och tillverkade en slippappershållare så att jag kunde komma åt i varenda lilla skrymsle. Efter några timmar såg dörren ut såhär:

Trägen vinner! Dessutom löste P problemet med det fula hålet efter kattluckan med en annan finurlig lösning. Med lite spackel, slipning och färg kommer man inte se att luckan satt där från början! Jag är imponerad av min bror som löser både det ena och det andra innan jag hinner blinka.

Det är inte så roligt med mobilfotografier. Jag lyckas alltid vinkla mobilen lite, lite så perspektivet blir fel.

12 sep

Ännu ett steg på vägen.

Ännu en sommardag med varma vindar och klarblå himmel. Det känns så märkligt, men jag tar tacksamt emot.

Dagens Huset: Idag var det dags att såpskrubba dörren som sitter mellan vardagsrum och sovrum. Det här är efter en första tvätt med varmt såpvatten och fram till nedre spegeln är det skrubbat även med Svinto. Dörren blev inte lika bra som dörrkarmarna, men det beror antagligen på att dörren har ett extra lager med vit plastfärg som skiten har satt sig i

Så här såg det ut efter 1,5 timmes jobb med fram och baksida:

Du ser ju att det bara är att skrapa och måla om hela rasket! Det är dock trevligare att skrapa en såpdoftande dörr än en som är täckt med flug- och kattskit…

I Bredavik märks det att hösten börjar tåga in trots att det var bra över 20 grader och shortsväder hela dagen idag. Björkarna börjar fläckvis bli gula och ser man efter noggrant börjar också lönnarna försiktigt ändra färg. Svågern vågade fånga stunden, var spontan och tog med sig familjen ut för att bjuda på en sista (?) grillkväll. Mysigt! Yngsta dottern har lite svårt att vänja sig vid att bo utan sina två storasyskon och dessutom har ju var och en försvunnit hem till sitt efter ett kusinintensivt sommarlov. För henne blev det här en riktig festkväll, och det är jag så glad över. ”A mother is never happier than her most miserable child” lärde mig min psykologkompis och det är ett uttryck som direkt slog an något i mig.

08 sep

Arbete och nöje.

Trots att dottern är 15 år gammal kom det där som alltid är att vänta några veckor in på höstterminen: den obligatoriska tillbaka-till-skolan-förkylningen. Att vara en smittohärd är aldrig uppskattat av andra, men å andra sidan är det omöjligt att vara hemma en hel förkylning utan att skolarbetet eller jobbet tar skada av något vis. Vi får väl se om hon kan hämta sig på en långhelg…

Jag åkte ifrån sjuklingen ut till Huset för att utföra mina sysslor. En duktig kock håller rent på arbetsytorna då han lagar mat och en duktig mångsysslare håller rent mellan olika moment under ett renoveringsprojekt. Jag må vara mångsysslare, men jag kan varken sätta reglar, putsa murbruk, sätta upp gips eller annat mer avancerat. Däremot kan jag både sopa och skrubba, så det passade jag på att göra nu. Jag rensade också ut lådorna i verandan och trillade bak så långt som till 1929 då det tydligen fanns en småskola ute i Uttorp. (Idag finns det en skola för hela Sturkö. Där går det 93 elever upp till sexan.) Anton och Elsa Svensson höll sitt hem och trädgård otroligt välskötta, så det känns lite tragiskt att se det förfall som har föranlett den stora renovering som huset nu går igenom. Nåja, jag är glad över att min bror såg potentialen och nu visar huset den kärlek det förtjänar!

Så snyggt putsad murstock! Den ska målas vit och just den här hallkorridoren kommer att bli vitmålad hela den. Takhöjden är 2,40 på hela nedervåningen, något som nog får anses väldigt ovanligt på en liten gård ute på landet vid förra sekelskiftet. Vi är dock tacksamma och tar gärna emot. I det som nu blir badrum, tvättrum och hall kommer dock taket att sänkas lite. Detta har att göra med att det är mycket lättare att fixa elektriciteten då man kan dra det utanför det gamla taket och sedan sätta ett nytt tak. Taket i dessa utrymmen kommer naturligtvis inte att bli ens tillnärmelsevis lika vackert som våra pärlspontstak, men jag tror att vi överlever.

Här ser du verandan och hur vackert det blir då solen lyser in genom de röda rutorna. Det känns nästan surrealistiskt att jag sitter här och tänker på hur det ska bli när vi flyttar in och vilka av mina hus/hem/organisations-planer som då kommer att ha uppnåtts. Om några månader ska det där huset verkligen vara vårt hem…

I det här hörnet ska det stå en Viking vedeldad spis. Putsen kommer att bli vitmålad och väggarna kommer att kläs med vitt kakel och någon diskret tapet, antagligen i ljust grått, om du undrar.

Här kommer den del som är tragisk. Pga sjukdom blev huset för många år sedan en levande soptipp och grannen har berättat att det inte ens gick att befinna sig på gårdsplanen för alla flugor. Dessa flugor bodde tydligen inomhus också, för så här har det sett ut på vissa delar av både målade tak och snickerier. (Har du aldrig sett på maken kan jag tala om att det är flugskit.)

Efter handskar, varmt vatten, såpa och skrubbsvamp är dörrkarmarna nu redo för målartvätt och ny färg. Ah! Såpa!

Efter arbetsdagens slut var det äntligen dags att träffa mina körvänner i Fredrikskyrkans Motettkör. Tusen tack till min syster som precis visste vad jag ville ha (en kör) och hur upplägget skulle vara (lite utmanande, men ändå med en kamratlig och trevlig stämning). Jag ser redan fram emot nästa veckas repetition!

Första utmaningen är att bemästra Mozarts Missa Brevis in B, KV 275. Här har du en version framförd av en grymt duktig japansk kör och ensemble. Medlemmarna ser ut att vara tolv år gamla, men så kan det väl inte vara? Här hittar du del 1 och del 2.