Hemskola – Sida 2

20 nov

En av fördelarna med hemskola…

… är att man kan vara spontan och att man då och då kan ta ett steg utanför planen för att hitta på något som kan vara ännu mer givande än rutinen. Idag tog S och jag oss till BYU, universitetet i grannstaden Provo, för att gå på en fantastisk utställning. Religiös konst är spännande. Just i slutet av 1800-talet var det inte direkt så poppis att måla Jesus. Det gör inte de tavlor som är med på utställningen Sacred Gifts mindre fantastiska. Det finns bl a verk av den danske konstnären Carl Bloch som med stor sannolikhet inte kommer att lånas ut igen. Sist jag såg dem var jag i Frederikborgs slott i Hilleród 1983! (Jag visste väl att jag hade sett dem förut…) I utställningen finns fler Bloch-tavlor. Två av dem har fått resa hit från skånska kyrkor. Min favorit blev Herdarna och ängeln. Den är en av tavlorna som hängt i Frederiksborgs slott sedan 1879. Själva utställningen hade fotoförbud, men här finns bevis för att vi var på plats:

Att anordna en utställning som denna kräver framförhållning, kunskap, kontakter, intresse och duktiga människor. Jag kan tala om att de duktiga människorna varit inblandade överallt, men en grej hade de missat. S och jag fnissade åt översättningen på denna skylt:

Hittar du felet? 😉 Annars är BYU Museum of Art ett trevligt ställe att tillbringa sin tid på. Jag älskar museibutiker. Det känns alltid som att jag skulle kunna köpa allt trots att jag till vardags inte är särdeles köpgalen, snarare tvärtom. Det kändes hemtrevligt att hitta det här på julhyllan:

Det roliga var att jag och S precis hade pratat om vem som är Sveriges mest kända konstnär. Jag sa att det nog är svårt att utnämna en, men att jag vet att många här i USA både känner till Carl Larsson och älskar det han skapade. Tänk! Bevis på det kom som ett brev på posten.

Vi slutade med att kika på den permanenta utställningen en stund. Abbott H. Thayers verk älskar jag. Tydligen är det Den Amerikanska Kvinnan som ska glorifieras, men ur ett personligt konstnärsperspektiv var denna målning en hyllning till Thayers fru som gick bort i tuberkulos. Lite musik som passade utställningen kanske?

Den mysiga skoldagen avslutades med engelska och matte på hemmaplan och jag kände mig tacksam över att ha möjlighet att hjälpa min dotter på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra hemma. Hon behöver mycket tid för att lära sig och i skolan var tid alltid en bristvara. Här jobbar hon från 8.30 till 16 om dagarna. Inte hela tiden naturligtvis eftersom det finns tid för lunch och raster precis som i en vanlig skola, men nästan. Hon har tid att dra ut på saker som är jobbiga och behöver aldrig stressa som hon fick göra i Sverige. (Vi var en av de familjer som får lägga många timmar på att umgås över skolarbete vid köksbordet om vardagskvällarna.)

Jag fortsätter tacksamhetsmeditera i en vecka till. Idag kändes det extra nödvändigt pga olika orsaker. Nu när jag sitter här och filurar över dagen som gick inser jag att det trots allt blev en fin dag som jag kan tänka tillbaka på och känna mig glad och nöjd. Hela familjen gick på dollarbiografen för att se Despicable Me 2 som ingen av oss hade sett. Tja, vad kan man säga? Vi var lika lättroade som resten av publiken och vi tyckte alla att det var värt de 35 kronor det kostade att få oss en riktig genomskrattare!

08 feb

Hemskola, funkar det?

Japp. Ja, det funkar. Kanske för att jag är lärare med många års erfarenhet. Kanske för att vi har bra inlärningsrutiner och för att jag ser till att barnen kommer ut i solen varje dag. Kanske för att vi har ett rikt socialt liv med människor i olika åldrar. Kanske för att våra barn gillar och vill det här. Jag är den första att erkänna att jag fnös åt hemskolning för några år sedan. Det gör jag fortfarande då skolningen sker utan plan och då föräldrarna förstör för sina barn. Jag förstår att de ”fina” högre skolorna här i USA tar emot fler och fler hemskolade studenter.

Vi lärare säger nog gärna att föräldrar inte kan klara av att sköta sina barns utbildning. Vi har ju betalat stora pengar för att bli just lärare! Detta gäller både ”lärare för lägre åldrar” (läs – pedagogerna våra små barn träffar på dagis) och andra. Den stora frågan brukar ju annars vara ”How do you socialize your children?”. Jag tror inte att alla våra tre barn kommer att vara hemskolade för evigt. Däremot hoppas jag att fler vågar följa vår väg om det finns möjlighet och om man som familj tycker att det här verkar vara spännande och intressant. Nu är hemskolning mer eller mindre förbjudet i Sverige (om man inte är ortodox jude i Göteborg), men det kan ju ändra sig.

När man letar skolböcker kan det hända att man bara springer på en hel hylla med Henning Mankell-böcker. Poppis farbror, den där Mankell.

En av fördelarna med att styra över sin egen tid är att man kan hitta på roliga saker utan att planera i eviga tider. (Vi planerar naturligtvis också, bl a biblioteksbesök och liknande.) I går föreslog sonen att vi skulle luncha i parken som ligger en bit bort. Sagt och gjort. Vi uppsökte Panda Express och köpte lunch till fyra personer för ca 70 kr och drog sedan till parken.

05 feb

Idag firar vi!

Vi firar att jag har klarat en hel dag utan gipsstövel och allt känns bra. Jag är lite öm och får ta det försiktigt, bygga upp muskulaturen, styrkan och stabiliteten igen. Det går fort för muskler att förtvina. Inte för att jag hade mycket att skryta med innan, men ändå… Jag har inte kunnat ha några byxor på mig på en och en halv månad eftersom den där stöveln tar mer plats än några av mina brallor klarade av. Idag började jag lite mjukt med Adidasbyxorna som hela familjen tycker är urfula. Jag känner mig hemma i dem! 80-tal så det ryker och min mamma har likadana. Som sagt. Jättesköna! Som du kanske ser är jag fortfarande lite svullen om fotleden och det kommer tydligen att vara så ett tag framöver. På torsdag om en vecka åker jag till Birmingham. Då vill jag helst vara helt återställd. 🙂

Vi firar att våren är i antågande. Vi hade två män som var här och beskar alla fruktträden. Det kändes säkrast med tanke på att dessa träd blivit så välskötta under alla år. Det hade varit trist att bli ”svenskarna som förstörde Millers fruktträdgård”. Nu förväntar vi oss en riklig skörd av persikor, äpplen och päron! Ja, och vindruvor till juice. Men vi lät vinrankorna vara i år. Mr Arborist tyckte att de kunde klara sig ett år till, sedan var det nog dags att beskära dem också.

Vi fortsätter fira familjen trots att januari är över. Familjekvällen hade Tema Tacksamhet. Alla hade fått i uppdrag att köpa något litet till någon annan i familjen. Jag fick en skylt av maken. Den är skriven med Rocking Country Molly Mormon-typsnitt (eller vad det nu kan heta) – ett citat som passar mitt och makens förhållande som hand i handske. Vi ser på världen ur två väldigt olika glasögon och det är det som gör oss till ett bra team. För maken är världen vit och svart, antingen/eller. Jag rör mig i den luddiga gråzonen där väldigt många känslor håller till. Tja. Det ena är inte bättre än det andra. Det är bra när vi ser på saker och ting tillsammans och diskuterar oss fram till hur vi ska förhålla oss till vad-det-nu-är. En vän till oss beskrev vårt förhållande som dynamiskt. Hahahaha! (Jag tror faktiskt att han syftade på att vi täcker upp många vrår i den snirkliga relationslabyrinten.)

Förutom dessa fina saker firar vi också att vi har skaffat den ”färgprint” som äldsta dottern så länge längtat efter. Nu blir det tjusiga hemskolerapporter för yngsta dottern! Nu för tiden fixar jag det mesta från min iPhone, men ibland vill jag bara ha hederliga utskrifter. Och jag hatar att behöva leta recept i telefonen! Nej, en riktig kokbok eller ”mina favoriter” med kopior på de bästa recepten är det som gäller för mig. Tycker inte du att det blir kladdigt med elektroniska apparater i köket? Är det jag som inte håller tillräcklig ordning under tiden som jag lagar maten kanske? Hela klippet är kul, men kolla speciellt 1.20 in i klippet om du är intresserad av lite matrelaterade roligheter…

Här är en liten present till dig. Varsågod! (Ja, apropå mat och så där.)

04 feb

Historia.

En av fördelarna med att hemskola är att jag får återuppleva det jag själv skulle ha lärt mig för länge sedan. Jag har alltid gillat historia, men jag har aldrig varit bra på att se sammanhang och rent usel på att komma ihåg viktiga årtal. Min stackars historielärare på gymnasiet sa i utvecklingssamtal efter utvecklingssamtal att jag låg precis på gränsen till en femma. Det sista övergripande provet i trean gick alldeles åt skogen. Jag fick en trea på det provet, men det ska jag bara vara tacksam över. Det kunde nog lika gärna ha blivit en tvåa… Huga! Hur som helst – slutbetyget blev en fyra, men Lennart Hansson tackade i alla fall för intressanta inlägg under lektionernas diskussioner. Hahaha!

Betyg och intresse går inte alltid hand i hand. Jag har fortsatt intressera mig för historia och har läst både det ena och det andra alldeles frivilligt också efter skolans slut. Man får många gånger förlita sig på det som finns skrivet, och som du vet är det alltid vinnarnas historia som förs vidare, eller hur? Ibland finns dagböcker och brevväxling att falla tillbaka på och nu för tiden kan man till och med klämma fram dna som bevis ur skelett. Tänk att kunna bekräfta delar av historien efter att i många hundra år ha vetat ungefär hur något har gått till! Må Rikard III få vila i frid i fortsättningen. Tja, eller hans skelettben.

Vi bor på ett ställe som både har massor av gammal indianhistoria och nyare nybyggarhistoria. I går var maken och döttrarna på ett föredrag som hölls av en konstnär som intresserat sig särskilt för nybyggarna som kom hit till Utah. Det var tydligen jättespännande att höra om strapatser, svårigheter och solskenshistorier. Det kan inte ha varit lätt att vandra 200 mil till fots! Vi har det rätt bra ändå… Vi må ha dragit från Sverige, men vi behöver inte oroa oss för att aldrig få träffa våra nära och kära igen. Dessutom kommer vi kanske tillbaka. Vem vet?