Far…

Nu finns du inte längre bland oss här på jorden. Eller jo, det gör du ju. Jag och mina syskon består till 50% av dig. Det blir 3,5 Far. Dina 19 barnbarn består var och en av 25% Far, så där blir det nästan fem till. Tillsammans blir det ungefär åtta Far som går omkring här i lite olika skepnader.

Du var så stolt över oss alla och så tacksam över det som livet bjudit på. Så viktigt det var för dig att ge tillbaka, att bidra till det goda i samhället, att aldrig vara lat! Du arbetade så hårt, så hårt. Det var aldrig några stora åthävor. Du gjorde en insats där du såg att den behövdes. Du gav nog ett barskt intryck första gången du träffade någon, men den som lärde känna dig fick se ditt stora hjärta, din kärlek, din omsorg om andra människor och din medkänsla. Efter att ha levt ett långt, friskt och starkt liv tog först den ena, sedan den andra, den tredje och den sjuttioelfte sjukdomen över din kropp. Trots dina utmaningar fortsatte du att ge av dig själv och vi kommer aldrig att kunna tacka nog många gånger för allt du gjorde för oss.

Min kära extrasyster älskade ett foto jag hade tagit på Far i traktorn på åkern och målade med det som förlaga denna fantastiska akvarell för några dagar sedan. Den har verkligen fångat det som han älskade här i Bredavik. Så underbart det blir om man då tänker att hans sista ord här på jorden blev ”Nu kör vi!”

Far, du fattas mig, men jag lovar att fortsätta göra mitt bästa. Vi bär dig med oss, nu och alltid. Och du vet att jag alltid kör försiktigt…