Framme vid målet!
Det är spännande att ha deadlines att jobba mot. Det sätter (lite) press på den kreativa processen och vem vill inte prestera något att vara stolt över? Att ha ett kreativt jobb har både för- och nackdelar. Fördelarna överväger alla gånger. För mig finns det bara en nackdel, nämligen prestationsångesten som flåsar mig i ryggen…
Som lärare känner jag mig säker och flexibilitet är mitt ledord. Man måste kunna improvisera då man jobbar som pedagog, annars är det kört. Jag har sådant jag inte är stolt över i ryggsäcken, tillfällen då jag i stundens hetta tog beslut som jag inte är stolt över, men det är bara att släppa och gå vidare. Samma teflonmentalitet önskar jag att jag kunde applicera på mitt kreativa jobb. Problemet är att slutprodukterna är så påtagliga. De är inte hjärnspöken som flyger omkring, utan de finns där i affärer, i folks pysselrum och på skrivbord.
Jag är i alla fall jättenöjd med den nya kollektionen papper som är på gång och hoppas att tryckeriet gör bra ifrån sig. Håll tummarna! Nu har jag lust och ork att börja fota lite igen. Hurra!
Jag vill se papper!! ☺️
Hos You Do om ett litet tag! 😀
Jag är usel på att släppa förresten. En mästare av rang att älta. Minsta misstag måste ältas till den milda grad att jag nästan tror att jag blivit galen.
Jobbar på det dock, men det är en egenskap som är svår att bli av med.
Jag har förstått att det är jobbigt att älta och att det är något som finns i många olika grader. I mitt ”känslomässiga” vardagsliv ältar jag inte alls. Jag släpper saker och så är det bra med det. Här gäller det dock arbetsmaterial. Varje gång jag ser ett papper eller clearstamps eller blommor eller vad det nu är kan jag reagera på någon liten detalj som inte blev som jag hade önskat. (Men det är ju samma sak med de man är nöjd med och då får man glädjas många gånger, haha.)