Heja mina amaryllisar. De ger inte upp. Inte jag heller, tydligen. Häromdagen fick jag ännu en överblommad lök av min kompis som är allergisk mot dessa skönheter eftersom hon tyckte att den var extra fin (den har stått på hennes arbetsplats). Det blir spännande att se hur den ser ut när den blommar om nästa år, haha! De två skönheterna på fotot står i syrummet och håller mig sällskap och nere i köket står en sned och vind som börjat blomma fast stjälken bara är en decimeter hög, om än det. Fyra till är på gång. Jag talade om för hela gruppen att Kyndelsmässodagen var i söndags och att hur mycket man än drar ut på julen så är den verkligen, på riktigt, slut nu. De verkar inte vara mottagliga för sådant snack någon av dem, utan hävdar bara att i sitt naturliga tillstånd är de vårblommor. Och därmed basta.