27 dec

Sjukdom, elände och vägen framåt.

Jag har varit sjuk till och från sedan november och märkte knappt då jag gick från resthosta från första förkylningen till en annan slags hosta och genomförkylning. I princip alla jag känner har just nu sjukdom i familjen, eller hos personer de delar väg med i livet. Vi visste sedan innan att immunförsvar byggs upp i interaktion med en buffé av olika smittämnen och att det är därför exempelvis RS-viruset verkar extra aggressivt i år. Även vinterkräksjuka och andra smittor grasserar som om det inte fanns någon morgondag. Vi är helt enkelt inte skapta för att isolera oss från andra människor. Alla som kan sin historia vet vad som hände ursprungsbefolkningar på diverse ställen då ”den vite mannen” gjorde entré. De dog helt enkelt i vanliga barnvirussjukdomar då de inte hade något naturligt smittskydd mot dessa.

Jag har funderat mycket på hur vi på riktigt bygger upp en stark motståndskraft. Tvätta händerna efter toalettbesök och en dag på stan känns idag självklara. Samtidigt vet jag flera barn med OCD-föräldrar som varit sjukare än andra barn. Desinficerande ytor, ständiga spritningar, inte få krypa omkring på golvet eller leka med leksaker som inte nogsamt tvättats av innan – det låter ju som att dessa aktiviteter skulle förbättra oddsen för att hålla sig frisk, men det finns någon slags magisk brytpunkt någonstans.

Det finns många funderingar hos mig runt vad om hänt i samhället sedan början av 2020, men som fortgår på många olika sätt. Det gäller allt från vad outprovade vacciner gett för effekt respektive biverkningar till isoleringskonsekvenser som dåligt smittskydd och barnobesitas. Jag gissar att det blir som med det mesta. Det får rinna ut sanden som ”vi pratar inte om det”, eller så kommer annat som upplevs som viktigare i stunden. För så är det. Så fort något jobbigt löst sig eller förlorat sitt grepp om oss kommer vi att möta något annat som upplevs svårt att hantera. Och så fortgår livet. Detta är en anledning till att jag idag känner lite på att låta RESILIENS bli mitt årsord. Jag behöver inte ”klara av” någon svår barndom, men har lov att välja och vraka ord precis som jag vill. MOTSTÅNDSKRAFT hade också kunnat funka, men… Jag återkommer!

2 thoughts on “Sjukdom, elände och vägen framåt.

  1. Ja, vem vill gå tillbaka till värsta covid-isoleringstider? Inte då jag.
    Ang ursprungsbefolkningen i Amerika och mässling sägs det också att vi européer har haft förfäder som alla haft mässlig, medans ursp.bef. förfäder hade inte mött det. Dvs hos oss européer är vi alla selekterade (genetiskt) sedan hundratals år tillbaka- våra förfäder klarade mässling, åtminstone tills de hade hunnit ge avkomma.
    Vad gäller Pandemrix-vaccinet som gett narkolepsi, tycker inte jag att det har varit något hysch-hysch kring det. Det pratas helt öppet om det.

    • Nej, att vi inte mådde bra av den isoleringen verkar inte många motsäga. Pandemrix går det bra att prata om, men när jag var ovillig att vaccinera mig mot Covid pga den allt för korta utprovningstiden blev jag inte alls väl bemött. ”Alla ska vaccineras”, trots att jag hörde av mig till hematologen som jag tänkte skulle ha bättre koll på problem med min blodgensmutation… Men jaja, det löser sig väl till slut. Numera är det ingen som bannar mig trots att jag aldrig tog sprutorna.

Lämna ett svar till monnah Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *