Upp i det blå!
Maken har drömt om att flyga så länge jag känt honom. För ett gäng år sedan började han prata mer och mer om gyrokoptrar och när vi hade flyttat hem från USA fick han trösta sig själv med ett gyrokopterkort. I samband med den certifieringen läste han lite mer teori än nödvändigt och visste hela tiden att OM han skulle vilja ta vanligt flygcertifikat med den teorin skulle det behöva ske innan mitten av januari 2021. Tiden gick och gick och under onådens coronaår började han fundera på om det inte skulle vara dumt att kasta den där teorin ”i sjön”. Den var ändå rätt dyr. Ronneby flygklubb var sega på att återkoppla då han försökte få till lektioner med dem, så det slutade med att han hamnade i Kalmar och betade av sina övningsflygningar rekordsnabbt. Dagen innan teorin slutade gälla satte han ”uppflygningen” och därmed kan han numera hantera både gyrokopter och motorflygplan.
På väg hem från Nynäshamn igår passade flygar’n på att träna start och landning samt få till lite mer flygtid. Han får inte ta med passagerare förrän han har flugit i tio timmar själv i planet. Kalmar flygklubb håller till i gamla militärlokaler och det är spännande att gå omkring och känna tidens vingslag där.
Det tar lång tid att förbereda en flygning. Checklistorna är livsviktiga, något som gör att jag känner mig lite lugnare när maken flaxar iväg.
Sådana här skyltar gör en kanske inte direkt lugnare, hehehe.
Det är ändå fantastiskt att en person själv kan dra ett flygplan utan problem. Det gäller att ha bra koll på vikt på planet, på bränslet och på passagerarnas vikt innan man ger sig iväg. Allt handlar om fysikaliska lagar, något som gör att jag ändå påminns om charmen i matematiska uträkningar och kluriga hjärnutmaningar.
”… checking it twice…” Ännu en checklista att gå igenom. Strax efter detta åkte headset på och sedan bar det av. Upp i det blå, men inte utan total kontroll. Ja, eller så total den kan bli i en sådan här situation. Drömmer du om att flyga?
Häftigt 💕 Lite flygrädd så stannar helst på marken.
❤️❤️❤️
Så härligt! Jag har en morbror som hade cert i yngre dagar, så ibland kom de nedflygande från Stockholm och vi fick åka med en tur!
Roligt! Jag träffade väl honom på Ws student? Ser fram emot sådana flygturer…
Ja det stämmer att ni träffades då! Det är ganska mysigt att flyga så och kunna bestämma vad man vill titta på från ovan 🙂
Ja, det tillhör ju inte vanligheterna!
Oj vad spännande! Säkert jättefint och speciellt, men nej, för allt i världen är det inget för mig! Knappt som passagerare. Det kändes som att alla mina hemska farhågor besannades i och med den hemska flygolyckan här i Umeå.
Jag är ju av samma åsikt! Skulle aldrig vilja flyga själv, men trivs bra som passagerare i gyrokoptern. Där känner jag mig helt trygg i passagerarsätet. Flygolyckan i Umeå var så tragisk och faktiskt ”onödig”, men nu är det som det är med den mänskliga faktorn. Jag lutar mig mot tanken på att de där listorna finns och att det inte finns utrymme för att vara lite spontan och hittepåig i makens sinne då han flyger åtminstone. Alla olyckor vi har sett hända här i Sverige har skett pga att piloterna inte följt regler och rekommendationer. Samma som att det är alldeles för många äldre män på fyllan utan flytväst som drunknar. De kan simma, har vattenvana, men med ökande mängd alkohol rinner både förmåga till konsekvenstänkande och reaktionsförmåga ut genom öronen.