31 maj

En bok om dagen no. 17.

Det är verkligen spännande, det här med att jag inte alls får välja vilken bok jag ska läsa. Gårdagens bok blev Svenska impulser – En handbok i retorik av Carl-Johan Markstedt och Vendela Blomström. Den är utgiven på Sanoma Utbildning som förut var Bonnier Utbildning. Min svärmors f.d. arbetskamrat var redaktör för den här och det är såklart svärmor som gett boken till någon av ungdomarna. Tack, säger jag!

Jag och många andra brukar klaga på makens retorik i sociala medier. Han låter otroligt hård, men använder denna retorik med mening och aldrig utan att sträva efter en viss effekt. Jag har löst problemet med att uppröras av hans inlägg genom att inte läsa vad han skriver. Han funkar så mycket bättre för mig IRL… Vi har haft otaliga diskussioner om just retorik och hur vi båda utnyttjar den för att nå dit vi vill. Såhär inleds boken:

”Vältalighet. Konsten att argumentera. Ett medel att motstå påverkan. Ett verktyg för analys. Ja, det finns många förslag på hur retorik kan definieras.”

Eftersom jag inte har arbetat i skolan på tio år kan jag inte uttala mig hur undervisning i ämnet i allmänhet går till. Jag har följt yngsta dotterns väg genom gymnasiet och har läst en del av de texter som föregått uppgifter i diverse ämnen, bl.a. svenska. Med de uppgifter som skolan presenterar sägs det att barnen och ungdomarna ska vara källkritiska och lära sig genomskåda de retoriska knepen. Jag anser dock att det är ett problem då man från skolans håll jobbar på att bara vara kritisk åt ett håll. Det uppmanas t.ex. inte till att inta en kritisk hållning till det som lärarna presenterar, det är det som är rätt.

Svenska impulser – En handbok i retorik innehåller massor av bra fakta och uppgifter som säkert skulle få många att bli bättre på att tala väl och argumentera för sin sak. Den är också väldigt tydlig med var författarna står politiskt, något som de visar på mer eller mindre subtila sätt. Talen de valt, bilderna och i vilka sammanhang citat presenteras bl.a. Detta är inte något jag tror eleverna lägger märke till för fem öre och jag gör det för att jag överlag har blivit väldigt kritisk i hur jag möter det som presenteras. Är det en användbar bok? Onekligen, både i retorik-sammanhang och som propaganda. Men det kan vi tala om en annan dag.

Jag vill avsluta med en gammal favorit. Jag fnissar, men good for them! Det är väl jag som inte ser genialiteten. Heja alla som debatterar i hemma, i skolan, i sin relation eller var det nu är… Må den bästa vinna!

2 thoughts on “En bok om dagen no. 17.

  1. Hjälp, den debattrösten fick man stänga av fort.

    Intressant att din mans retorik är så medveten. Jag tycker många gånger han har rätt men säger det så fel så jag knappt kan hålla med ändå. Och absolut inte dela det för då vet jag precis vilka halfwits som skulle börja bråka med mig om fel sak.

    Och visst gäller källkritik bara det som inte står på den heliga värdegrunden.

    Tänker på lillkillen i reklamen som har kommit försent till musiken. Källa på det? Din musiklärare.

    Som barnbarnet Belle som inte ville sätta på sig säkerhetsbältet i bilen och försökte hindra Mikaels handfasta fastspännande med orden Stopp! Min kropp. Man hoppas ju att de har använt termerna så mycket att det är lätt att säga dem den dag det verkligen behövs.

    I de många sjukdomsgrupper på FB jag är med i ser jag ofta hur folk känner sig stolta över sig själva när de sturskt begär källa på det. En gång svarade jag faktiskt Det är allmänt känt. Det är inte min uppgift att utbilda översjälvsäkra ignoranter. Det kan vara ens eget ansvar att googla innan man insinuerar att nåt är fel bara för att man är så efter att man själv aldrig hört det.

    Ja, retorik hetsar verkligen upp mig!

    • Tja, det är som det är. Haha, vilken grej med medvetenhet om rättigheter i ung ålder! Jag hoppas att de unga tar med kunskapen och använder den vist. Att de lär sig uttrycket innebär ju inte att de automatiskt blir smarta.

      ”Det är allmänt känt.” Den var riktigt bra. Jag tänker på vådan av att bara umgås med andra som tycker likadant som en själv. Då expanderar inte ens begreppsvärld och det kan vara svårt att förstå att världen nödvändigtvis inte behöver se ut exakt som man själv har planerat. Jag tänker på Navid Modiris samtal med Lotta Stern (tror det var det). Där diskuteras vådan av att ha det som ska kallas en smältdegel med bara en sorts tänkare. Vilken utveckling ger det?

      Jag förstår att du blir engagerad av retorik. Det måste betyda att du är en extra bra människa! (Se där. Inte slänger jag mig med några förutfattade meningar?)

Lämna ett svar till Anja Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *