17 feb

Nu bygger jag vidare.

I januari tog jag mig tid att bygga upp goda rutiner inför resten av året. Jag skippade Instagram (installerade det igen i början av februari, men tog bort det igen) och försökte bygga upp min kropp med god näring och goda rutiner. Då jag började jobba heltid för första gången på länge blev det inte tid för mycket annat. Jag förstår att alla som försöker få ihop det berömda livspusslet har svårt att hålla fokus på allt det där goda. Paolo Roberto orkar väl med sitt tempo av en anledning och jag tror uppriktigt sagt inte att det är att han stiger upp klockan fem.

Nu har vi sprungit förbi halvmånadsmärket för februari. Jag har varit mer eller mindre förkyld i flera veckor och har halkat av den där fantastiska grunden som jag hade byggt upp. Det finns dock ingen anledning till panik! Jag har goda rutiner som är redo att ta över autopiloten om jag bara ger dem fritt fram. Det kommer jag att göra, men först ska jag livsnjuta i London och klara av att sjunga på en begravning där jag är känslomässigt engagerad. Det låter kanske konstigt att uttrycka sig så, men jag tränar varje dag på att peppa mig själv så jag kan stå stark för ”flickorna” som vill ge sin pappa ett så vackert och värdigt farväl som möjligt.

Det där med byggandet då? Hur bygger jag vidare? Grunden var så lätt att planera, även om det var lite klurigare att få fason på den. Nu har jag fint material som ska monteras till något som jag bara vagt kan se konturerna av. Jag vet uppriktigt sagt inte om hur jag ska få till det här, men jag fortsätter väl göra mitt bästa. Vi kämpar på!

2 thoughts on “Nu bygger jag vidare.

  1. Å vad svårt! Hoppas du kan skärpa dig i ögonblicket!

    När Ninni sjöng på Robs begravning gjorde hon det så fantastiskt. Hon hade varit på deras bröllop, gått i skolan med Ellen, vuxit upp tillsammans, hade en liten bebis med åtföljande hormoner. Och sjunga när en barndomsvän blir änka 31 år gammal. Jag vet inte hur hon klarade det. Men hon sjöng som om det bara var en konsert, inget sammanbrott så långt ögat kunde nå. Det blev ju en fantastisk stund för oss som var med pga hennes sång. Är säker på att det kommer att bli så för dig och flickorna också, det är ju därför de har bett dig.

    • Jag har en förhoppning om att det ska gå bra. Jag sitter vid flygeln och spelar och sjunger med ryggen till resten av församlingen, så jag tror att det kommer att lösa sig… Tack för omtanken!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *