Jag letar kanske inte direkt efter tecken, men ibland är det svårt att inte se dem. När jag stod och eldade ute igår hade jag sällskap av Alfa och Omega. Inte dåligt, tänker jag.
Uppenbarelseboken 1:8 Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är, och som var, och som skall komma, den Allsmäktige.
I lurarna gick Jackson Brownes ”A little soon to say”. Det blev en fin stund.
Nu har det gått några veckor in på fastan. Jag pratade med min lillasyster om hennes och hennes sambos upplevelser av att fasta i år. ”Om så stora delar av världens befolkning återkommande gör det här kanske det ligger något i det”, resonerade de. (Här hemma har vi testat lite olika sorters fasta genom åren. Maken har kört både bokstavlig vattenfasta i flera veckor, men har också tillåtit sig dricka olika slags drycker. Jag gillar fasteupplägget som jag mer eller mindre har följt de senaste åren, men har gjort allt från juicefasta till mer mentala rensningar.) I år har jag ett klart hälsofokus på min fasta och känner redan att jag mår bättre än då jag började för en månad sedan. Samma gäller systern och hennes sambo. De har varit ganska strikta i vad de valt att plocka bort under den här tiden och sambon känner att en av förändringarna han har gjort kommer att bli permanent pga de positiva upplevelserna.
Det leder till eftertanke, det här att ha ett liv som är så fullt av mat och grejer att det finns ett reellt behov av att rensa och ”offra” på det här sättet. Jag ser den här fastan som en tacksamhetsövning som sträcker sig över många dagar och uppskattar känslan. Nu har jag plockat fram våra ägg och fjäderfän och så gick jag över till brorsans tomt och stal lite björkris. I år låter jag bli att sätta riset i vatten för att våra sällsynta gäster ska slippa få allergiska anfall här hemma. Jag saknar så våra vackra ankägg från Orem, de där som stals av andra fåglar då de hängde i riset på den då trasiga verandan för några år sedan. Allt har sin tid och i år tror jag att riset får stå ”naket”. Vi får se om jag ändrar mig.
Just idag skiner solen rakt in i själen! Vi passar på att gå en lång runda och njuter av att den naturliga D-vitaminproduktionen kan dra igång igen. De här vårdagarna är verkligen ljuvliga!
En låda full med garner som ska bli något… Hur många sådana finns det i stugorna runt om i världen? Jag misstänker att det är ett i-landsproblem, det här med ”UnFinished Objects” (ofärdiga projekt). Eftersom jag ändå var igång med stickandet så började jag med den översta påsen i lådan. Garnet köptes i någon söt småstad för länge sedan och är en ljuvlig blandning av merinoull och silke. Jag följde mönstret som följde med och har nu ett slags supermjuk krage/sjal i ett rundstickat skuggmönster. Jag älskar färgerna, men ser inte riktigt detta bli en favorit. Vi får se. Jag vill inte se ut som tanten som går omkring helt omatchad i egentillverkade klädesplagg…
Det senaste året har verkligen påverkat samhället på så många olika plan. Jag undrar vilken beläggning campingen kommer att ha i sommar. Det var många sommargäster som valde att stanna hemma istället för att komma hit till ön som vanligt förra året. Jag gissar att vi kommer att se ett högre tryck i år. Folk längtar efter att få röra på sig, men hur långt kommer man att våga resa? Och kommer man överhuvudtaget att få resa om man inte fått sprutan i sig? Det finns fortfarande många frågor att reda ut i det här trasslet…
Jag undrar vad folk tänker då de når sitt resmål och hamnar här? Detta är ingen lyxcamping och betygen är väl därefter. Det verkar dock som att ständig utveckling sker. Minigolfbanan är utbytt och ny sedan ett par år. Inte lika ”rolig” som förut, men fräsch. De har bytt ut häcken och dragit en massa kablar till alla vagnplatser. Vet inte om det är elen som uppdaterats, eller kanske möjlighet till bättre internet? Folk har klagat på att badplatsen har vuxit igen, men huruvida det är sant kan jag inte uttala mig om. Restaurang Storken har inte varit öppen de senaste två säsongerna, något som jag tror ses som både en fördel och en nackdel.
Under gårdagens promenad låg ljuset så vackert över ön! Det här är nog sista rycket utan en enda husvagn på plats. Till påsk gissar jag att en och annan vagn dyker upp, eller möjligtvis väntar de till Valborg.
Tomt, tomt, tomt. Här brukar vagnarna stå som ”packade sillar”. Den nyplanterade häcken syns knappt på bilden, men tittar du noggrant i framkant ser du grenarna.
Jag vet hur poppis det blivit med vinterbad, men jag blir inte särskilt sugen då jag ser det här. Ruggigt och grått, vind som blåser genom märg och ben. Nej, jag väntar tills jag är sugen på en avsvalkande effekt! Det får komma när det kommer.
Ibland överraskar ICA-tulpanerna. Dessa blir bara finare för varje dag! I vardagsrummet står en annan bukett med vackra, lila storblommiga från svärmor som också är fantastiska. Jag är så spänd på att se hur mina 200 tulpanlökar i trädgårdslandet har klarat vintern! Planterade i rätt tid och med blodmjöl och det bakom rådjursstängsel… Kan det bli annat än bra?
Den senaste tiden har jag haft möjlighet att sätta mig in i några känslor som sägs vara mycket knutna till Jantelagen. Jantelagen författades av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår 1933. Den fiktiva staden Jante byggde på Sandemoses födelsestad Nykøbing Mors i Danmark. Skandinaver har sedan dess ofta hänvisat till ”jantelagen” som något typiskt för ens eget land. Vid närmare studier visar det sig att liknande fenomen finns beskrivna över hela jorden, så det är kanske inte bara vi nordbor som plirar med missunnsamma ögon på våra grannar.
Känslan av att känna sig otillräcklig kan vara förödande. Jämför man sig med andra kan det bli ännu värre. Fokus på andras uppenbara mer fantastiska liv kan bli så stort att man äts upp inifrån. Det finns mycket relativt ny forskning som pekar på att den psykiska ohälsan överlag inte har blivit särskilt mycket sämre, något som ständigt hävdas. Hos unga kvinnor gäller dock detta inte. Unga kvinnor mellan 15 och 24 verkar faktiskt må sämre på riktigt. Vad detta beror på finns det naturligtvis lika många teorier om som forskare.
Något jag själv har reflekterat över (och som numera är väldokumenterat) är det faktum att sociala medier har gjort sitt intrång i våra mentala sfärer. Unga kvinnor är stora konsumenter av bl a Instagram, en kanal där människors (ofta redigerade) liv presenteras på något slags scen. Vad som händer i kulisserna vet bara skådespelarna. Det finns appar som ska kompensera för att ansiktets proportioner förändras när man tar selfies, det finns filter som redigerar bort blemmor i huden och sätter studioljus på porträtt. Många av de mest framträdande IG-stjärnorna har en partner med hög lön eller ärvda pengar. När man väl kommit in i svängen är det sponsorer som styr en och sanningen är att det nog är svårt att få fram en helt ärlig bild av vad någon verkligen tycker om något. Det är svårt att ”tävla” med någon som inte har samma förutsättningar som en själv.
Svenskar är högst belånade i Europa, näst efter danskarna. Man måste naturligtvis ta hänsyn till både det ena och det andra då man analyserar dessa siffror, men faktum kvarstår. Vi svenskar är bra på att leva i en låtsasvärld, att leva på lånade medel och att balansera på en ekonomisk kanske inte helt spänd lina. Maken har varit otroligt noga med att plantera tanken på konsekvenserna av ett liv på lånade medel, även studielån, hos våra barn. De tycker kanske att vi har varit tjatiga, men jag hoppas att det mest har hjälpt dem. (Som vi har fastslagit här förut: pengar är otroligt viktigt fram till en viss punkt, så länge det handlar om att överleva, bo och äta. Först då man uppnått detta och lite till kan man börja prata om att pengar inte gör en lyckligare.) Jag har förut tipsat om detta avsnitt av P1:s Plånboken om unga som hamnar i skuldfällor.
Hur ska man då göra om man känner att känslan av avundsjuka, kanske till och med missunnsamhet, gör intrång i ens vardag? Först och främst är det viktigt att utgå ifrån sig själv och sina egna omständigheter. Behöver du börja jobba på din självkänsla? Börja där! Lyckofällan ger dig en bra grund för en billig peng om du inte har råd med terapi. Att minimera tiden på sociala medier borde vara en självklarhet. Att förbättra sina egna omständigheter lite i taget och i den takt man förmår och har råd med är ett hållbart sätt. Mindfulness är kanske lika uttjatat som Carpe diem, men faktum kvarstår. Mindfulnessövningar, bön och meditation har visat sig effektiva i tider av oro. Med detta sagt hoppas jag att du genast viker en stund till självuppskattning. Ta ett fotbad, skriv tre saker som du är tacksam för gällande just dig själv och unna dig en klapp på axeln. Det är du värd. När du klarat av detta kanske du till och med klarar att ge någon annan uppskattning utan att förminska dig själv?
avund
missunnsamhet
avundsjuka
unna
Idag fyller min lillasyster år. Jag vill inte ta födelsedagsglansen från henne, men jag passar på att fira alla mina syskon när jag ändå håller på. Ni är bäst! ❤️
Lite extra grattis till de tre blondinerna till höger i bild då de alla fyller år nu i mars. Hurra, hurra, hurra!!!
Jag ser fram emot soliga och glada dagar tillsammans framöver utan några muppiga coronarestriktioner…
Jag vet många som tycker att det har blivit lite trist att vittja brevlådan. Det går dessutom snabbare att mejla och messa och med dessa kommunikationssätt slipper man hela väntetiden. Det är dock något särskilt med att öppna brevlådan och hitta paket och personliga brev! Igår hade jag den stora glädjen att få både ett spännande paket från min syster och favorittomatfröer från min kompis. Hurra! Allt var blött pga ovädret, men det gjorde inget.
Värre var det med min leverans från UPS som hade råkat ut för elände på Sturup och kom fram i ett oacceptabelt skick. Att försöka få ett sådant paket reklamerat är inte helt lätt, kan jag tala om. Jag hamnade på ett callcenter ”någon annanstans” och fick prata med en tjej som inte var särskilt duktig på engelska och som mest verkade ha fått i uppgift att förklara hur jobbigt det är för en om man reklamerar sitt paket och hur svårt det blir för avsändaren att få tillbaka sina pengar. Vi får väl se vad som händer. Jag har nämligen bestämt mig för att inte nöja mig med hur leveransen såg ut då den kom fram. När jag genomfört reklamationen och lyckats lovar jag att redovisa precis hur jobbigt det var.
Igår hade jag och Evert sällskap på Uttorpsrundan. Vi hade det rätt bra, men jag tycker att han kunde ha varit lite mer varsam i sin framfart. I stunder kändes det som att iskorn drog in rakt i ansiktet på mig. Kanske var det så att jag erbjöds en gratis ansiktsbehandling. När jag kom hem såg nämligen ansiktet ut som efter en peeling, alldeles rödmosigt och lite småsvullet. Det gick dock över till en ”fräsch look” efter en stund, så det ordnade sig.
Jag brukar inte gå i skogen då det blåser allt för friskt. Här ser du anledningen. Jag är varken sugen på den ena eller den andra sortens stockar i huvudet. Nattens vindbyar var inte nådiga, men vid det här laget hade det ändå lugnat ner sig lite.
Det var inget plockepinn i skogen, men ganska stökigt. Fällen är ändå en viktig del i naturens kretslopp, så jag blir lite glad när jag ser det här! Jag brukar säga att luften är mitt element och det är få naturupplevelser som fyller mig med lika stor glädje som en härlig höststorm. Ett av mina lyckligaste ögonblick i livet hade jag i Dundee, Skottland, då jag och några av mina syskon var hos syrran och hälsade på. Så känner jag livet i mig!
I samband med den där matinventeringen har jag fått bläddra igenom mina receptböcker för att hitta lite ny inspiration. Målet är ju att jag ska kunna utgå från det som finns i skåp och lådor utan att köpa till allt för mycket annat. Nu har jag i alla fall återupptäckt favoritboken Plenty av Yotam Ottolenghi. Wow, alltså. Alla hans recept är veritabla smakexplosioner, men det är också recept som ibland är väldigt kostsamma i både tid och pengar. Saffran och mängder av färska kryddor har ofta framträdande roller, liksom andra ingredienser som kanske inte direkt hittas på ICA Nära Sturköhallen. Dags att ta ett steg från korsstygnsmönsterpersonligheten och freestajla lite!
Så här såg matbordet ut igår då syrran var här på besök. Den gröna salladen är rester från dagen innan, en örtdressingmarinerad couscoussallad som var riktigt smarrig trots att det blev en försvenskad version av Ottolenghis recept. (Jag tog det vi hade av frysta örter, bytte pistagenötter mot rostade solrosfrön och rucola mot resterna av ett isbergssalladshuvud.) Det gula är saffransdurra (skulle ha varit couscous) och till vänster ser du en ugnsgräddad så god röra att jag hade kunnat slicka upp resterna. Det går bra att byta ut och ta vad man haver! Jag påmindes igen av vikten av att kombinera syrligt, sött och salt och att bjuda på olika konsistenser. Och lång tillagning på lägre värme om smakerna ska koka in ordentligt. Jag hade glömt hur gott det kan vara med bara lök, potatis och morötter, hahaha! Lite dyrare än vanligt blev det pga ett paket saffran, men vid jul köper jag alltid på mig mängder då man får köpa för en billig peng på ÖB, så det fanns också i skåpet.
Med tanke på att mat är ”den nya religionen” kanske det är på sin plats att påpeka att allt är vegetariskt, de gula rätterna är glutenfria, somligt är närodlat och olivolja ska väl vara det nyttigaste fettet. Viktväktare kan inte äta så stor portion pga högre energiinnehåll, kolhydratbantare (LCHF, KETO etc) får nog inte äta något av det här, men om du gillar periodisk fasta går det bra att planera för att passa in detta i matkalendern! Lev väl, och glöm inte att njuta ibland.