Monthly Archives: september 2019

12 sep

Vilka gränser har kärleken?

Jag har tänkt mycket på gränser på sistone, på de sociala strukturer vi lever i och hur de ramar ”samhället” byggt styr våra val och våra liv. I en av mina kurser diskuteras det mycket om just detta och hur vi skulle må bra av att titta både på oss själva och andra utifrån de många olika sociala strukturer vi alla har vår bakgrund i. Mina tankar har de senaste åren snurrat mycket runt det här, särskilt efter min mans frihetliga uppvaknande. Jag har helt enkelt på äldre da’r fått lära mig att ta beslut utifrån hur de påverkar mig, inte hur de påverkar alla andra. Jag har också börjat tänka mycket mer självständigt och kommer ofta fram till att jag inte håller med vad-eller-vem-det-nu-är. Tänka själv? Jag?!

På lördag gifter sig grannarna ute i Bredavik. De kommer från så många olika sociala strukturer att jag förstår att människor i deras omgivning varit ömsom förskräckta och ömsom roade av deras relation. Kan en 79-årig änka från Sturkö och en 37-årig flykting från Gaza verkligen ha glädje av varandra? Kan två själar bli så förälskade att de faktiskt struntar högaktningsfullt i vad alla andra runt omkring tycker? Läs lite till innan du bestämmer dig för vad du tycker eller tror.

Som 20-åring hade jag säkert blivit upprörd över Ullas och Hamzehs kärlekshistoria. Det där kan väl ändå inte vara rätt?! Idag ser jag på livet ur ett annat perspektiv. Jag har sett så mycket hända i mitt eget liv och i andras att jag numera förstår att trots goda intentioner och ett liv levt i stilla mak så kan de flesta hamna i situationer som de aldrig ens skulle ha kunnat drömma om. Därför tänker jag att jag är glad för Ullas och Hamzehs skull. Jag hoppas att de får fortsätta vara lyckliga tillsammans i många år framöver.

09 sep

Avslut.

Se där! Frågan är hur det var möjligt att missa inspektörerna en dag då maken jobbade hemifrån och jag satt och pluggade, men det lär vi aldrig få svar på. Synd att tillsynspersonerna inte knackade på och talade om att de var på plats!

09 sep

Stockholmshelg.

Efter en fin helg i Nynäshamn och Stockholm känner jag mig nu påfylld med ny energi.

Maken fick möjlighet att hänga med likasinnade på en FreedomMiddag, jag och yngsta dottern fick träffa familj och vänner, vår lilla familj fick möjlighet att hänga med varandra under några timmar för att äta middag på Nybrogatans Pong-restaurang och vi hade också möjlighet att gå på David Archuleta-konsert där vi träffade en massa gamla bekanta. Vi hann till och med besöka sonen i hans nya lägenhet! Den ligger i mysiga Årsta där han smidigt kan ta sig både till skolan och till andra ställen i Stockholm.

På väg hem igår åkte vi förbi Zetas trädgård i våra gamla hoods. Vi har alltid undvikit Kungens Kurva på helgerna eftersom det känns som att hela södra Stockholm håller till där då, men nöden hade ingen lag. Det blev i alla fall jättemysigt. Äldsta dottern åkte med oss innan hon tog sig hem igen och vi hann med att äta en bit på Zetas eget café. Mat och fika där är kanske inte billigast i stan, men allt vi åt var fantastiskt gott och det är så mysigt att sitta ute i de lummiga omgivningarna. Syrran och jag införskaffade det som vi ska sätta i det självvattnande planteringskärl vi fått till mammas grav. Mamma älskade Zetas trädgård, så det känns fint att fixa blommor därifrån till henne.

05 sep

Planttantsredovisning.

Det står inga solrosor i Bredaviksbacken i år, men det växer ett helt hav vid Emanuelstorpet i Klackamåla. Den här buketten hade min syster plockat där i lördags och jag blev så glad över den!

Min egen solrosskörd är än så länge två hela solrosor, men kanske blir det fler. De stackars frön jag petade ner har kommit upp, men varit ruskigt sena. Fars gladiolusknölar som jag vårdat ömt har långsamt dött bort och i år kom bara en enda upp… Rosenskärorna blommar på, ringblommorna har inte varit alls lika rikliga som vanligt och även om jag fick många zinnior har de alla varit väldigt klena. Roligt ändå att kunna plocka in buketter hela sommaren och in i hösten! Rönnbären är så vackra och jag brukar alltid plocka in en kvist för att välkomna den här tiden på året, så det får kanske bli dagens projekt. Tillbaka till Professor Tsang och ”How to create a Game Plan…”.

04 sep

Sista chansen?

September, oktober, november… Jag älskar hösten. Kanske får jag ta tillbaka det om vi får en höst som regnar bort i ett obarmhärtigt mörker, men jag har älskat det väder vi fått de senaste dagarna. Ute hänger tvätten och torkar, kanske sista omgången för säsongen? (Jag tillhör inte skaran som hänger tvätt ute året runt.)

Studierna går bra! Jag börjar sakteliga få igång hjärncellerna igen. Jag tar två kurser parallellt just nu, en svensk och en kanadensisk, så jag försöker fördela de olika språken till förmiddag respektive eftermiddag. Som alltid kräver hemarbete stor disciplin, men det klarar jag rätt bra efter drygt tio års erfarenhet från och till. Svårast är att inte gå ut när vädret är så perfekt som idag!

02 sep

Om att dra ut på sommaren.

De senaste dagarna har bjudit på tung, varm, nästan tropisk luft. Jag funkar inte bra under sådana omständigheter, men jag är ändå mycket tacksam över de här sommarbonusdagarna! Maken kom på att det kunde vara roligt att samlas i Bredavik och äta något gott som avslutning på veckan och sommaren. Det råkade vara svågerns födelsedag just igår, så vi passade på att fira honom också.

En av årets investeringar till Bredavik blev en muurikka, en stor stekhäll (som vi använder med gasoltub). Igår fixade vår familj en stor kycklingwok som räckte till alla 17 hungriga. Jag följde det här receptet på ett ungefär. Det blev smarrigt! Chilin uteslöts för barnens skull, så en flaska sweet chili-sås fann sin användning hos många av oss. Jag kom ihåg första gången jag fick äta muurikka-mat. Det var Stig Strands vän Jörgen som kokade ihop en gräddig viltskavsgryta som smakade fantastiskt gott mitt ute i den smällkalla vintern. Jag hoppas att vår stekhäll kommer att vara till stor glädje framöver.

Här ligger den mycket välgjorda gjutformen till nästa Bredaviksprojekt. Den här gången är det en pizzaugn som är målet. När vi nu hade ett gäng lyftvilliga muskelknippen på plats blev det en enkel match att lyfta betongplattan som är grunden till ugnen på plats.

Det är min driftiga syster som någon gång hittade beskrivningen till det här projektet. Jätteroligt! Vi ser fram emot att använda även detta spännande matlagningsredskap.

I vanlig ordning bjöds vi på en vacker solnedgång. Jag känner alltid tröst och tillförsikt när jag står här nere vid vattnet och ser ut över havet. Färgerna på både vatten och himmel skiftar ständigt och ingen solnedgång är den andra lik. Det ger mig känslan av hopp att det alltid finns chans till nystart, läkning eller vad det nu är jag tror mig behöva.