Monthly Archives: maj 2019

13 maj

Idag blir morgondagens igår.

Jag älskar Budapest. Det är en fantastisk stad med otroligt vacker arkitektur, god och prisvärd mat, härliga grönområden och en mycket spännande historia. Denna historia bär tyvärr på lite för mycket sorg och elände för min smak.

Efter att ha försökt hänga med lite i den svenska, politiska diskussionen förstår jag att det anses att Ungern är Europas helvete och EU borde skicka ut detta land dit där pepparn växer. Vi hann lära oss så pass mycket om Ungerns historia under de få dagar vi var där att jag kan förstå att ungrarna är ett misstänksamt folk som inte vill släppa in ”främlingar” i vad form de nu kommer. Detta har hänt om och om och om igen och det har inte direkt lett till några strålande framgångssagor.

Livet är komplext. Jag önskar att jag hade valt rätt varje gång jag stått i ett vägskäl och jag önskar att andra som gjort val som påverkat mig hade gjort detsamma. Det har jag inte. Inte de andra heller. De flesta av oss väljer rätt för det mesta, men det kan gå snett. Ibland har man inte tillräckligt mycket kunskap, andra gånger är det viljan som saknas och åter andra gånger gör man dumma val då det finns något oemotståndligt som glittrar och glimmar i kulisserna.

Just nu upplever jag att många av våra folkvalda blundar med ena ögat och tar in all kunskap genom det andra. ”Den här gången blir det bättre, gör vi bara såhär kommer det inte att gå fel och om bara alla gör precis som vi har sagt så blir allt jättebra.” Jag tycker inte att allt känns hopplöst, men visst känns det ibland som att vi bor i något slags låtsasvärld där någon sitter och leker dockteater med oss?

En storlek passar inte alla och det finns inte bara en tolkning av historian. Våra politiker bär på ett stort ansvar och jag önskar att fler kunde lära sig förstå konsekvenstänkande. Det är roligare att vara ”snäll” och det känns bättre att vara ”god”. Vad konsekvenserna blir av hur de, och vi, agerar ser vi imorgon, eller någon annan dag. Peace.

10 maj

Hälsningar från Budapest.

Ungern är ett märkligt land. Det var längesedan jag var här i Budapest sist. Då var jag på väg till ett spa i Sárvár och hann knappt smälta intrycken av Gamla Stan och den tunga, ungerska maten innan det var dags att åka vidare. Den här gången är det annorlunda. Vi hinner uppleva stan i lugn och ro under flera dagar.

Idag besökte vi Terrorns Hus, ett museum som skildrar hur det var att leva under 1900-talets både högerextrema och vänsterextrema regeringar. Makt korrumperar, oavsett om det är nazister eller kommunister som leder. Jag började gråta flera gånger under turen med audioguiden i öronen. Hur kan människor vara så djuriska? All denna död, allt elände!

Ikväll grät jag igen, men den här gången var det lyckotårar. Mozarts Requiem i St Stefans katedral. Hårda kyrkbänkar, himlakör och så duktig orkester. Jag kan inte ens höra en orkester stämma instrumenten utan att det rinner över. När det dessutom är duktiga musiker som delar med sig av sina gåvor är det extra fint.

Jag är så tacksam över de resor jag har fått ynnesten att uppleva, både de långt borta och nära. Jorden är ett litet rum, eller stor, så stor. Hur var det med den saken egentligen?

07 maj

Hoppsan!

Min lille söte kusin i Amerika är inte längre så liten, men fortfarande rätt söt. Han har tvättbrädesmage, lägger sin lön på god mat och tatueringar, jobbar på bibliotek och leder tuffa spinningsessioner. Däremellan satsar han mycket på att inspirera människor till bättre psykiskt och fysiskt mående. Här hittar du hans blogg. För några år sedan när jag lyssnade då han spelade sa jag åt honom att satsa på att sjunga country. Han var inte sugen, men jag tycker fortfarande att det är en bra plan. Han har rösten för det!

06 maj

Ja, visst gör det ont.

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider – tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra – svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden – känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye

05 maj

Livet på landet.

Mina systrar var här och hjälpte till att ta tag i ladan i onsdags. Varken människor eller ting mår bra av att inte få någon kärlek och vår lada gick från vanskötsel till viloläge då brorsan köpte denna lilla gård. Allt har stått ungefär som det gjorde då köpebrevet skrevs på. Nu var det tydligen dags att skrämma spindelnät och tjocka dammlager på flykt! Detta gav mig puffen jag behövde till att ta tag i de sista lådorna uppe på ladans vind, något som i sin tur lett till att jag den här veckan tvättat bebiskläder och bränt av cd-skivor som spelades ofta då det begav sig.

Efter körsång på mässa, sabbatsro och trädgårdsglädje trots det minst sagt kyliga vädret (Fler fröer har tagit befälet och börjar nu visa tecken till liv i fårorna i trädgårdslandet!) hade jag satt mig en stund vid datorn. Runt omkring mig har jag en svart sopsäck, högar med cd-skivor, paket som ska skickas på posten, kameran, överkast och kuddar till dagräden och så hyllan som agerar växthus såklart! Mitt arbetsrum, min oas, är lite för stökigt för att jag ska vara nöjd och kunna sitta skriva i lugn och ro. I vanlig ordning började därför min hjärna hitta på egna äventyr, precis som den alltid gör då min verklighet blir allt för rörig. Den här gången fick den klickfingrarna att trycka fram Trendensers hemsida och jag hittade ett fint inlägg om drömmar om ett hus i Skåne! Fridas ord lät verkligen som sammet i mina öron (eller ögon)… Titta, vilket vackert inspirationscollage hon fixat!

Min systers sommarstugedröm ser nog ut ungefär som Fridas. Hon och hennes man sökte förra året bygglov i Bredavik på vår sommarstugetomt (där finns plats för många fler hus), men fick avslag. Det hade säkert gått att bestrida, men de valde en annan väg. Svågern hittade nämligen en villavagn för ”en billig peng” på Blocket och för den behövdes inget bygglov! Jag är den förste att erkänna att den rent estetiskt inte befinner sig ens i närheten av något drömboende, men den är ändå så otroligt cool! I denna vagn finns det tre sovrum, sex sängar, en rejäl hörnsoffa, ett kök, en toalett och en dusch. I fredags var det så dags för detta underverk att transporteras från Kalmar till Bredavik. Detta skedde med följebil och specialtransport, men villavagnen kom bara till Bredaviks brygga. Det som sedan utspelade sig var rena skräckfilmen och fick ske i två etapper! 😉

Villavagnen äntligen framme i Bredavik! (Fotot skickades av vår kompis M som möttes av denna vy då hon kom med båten från stan.)
Brorsan kopplade på villavagnen på sin rallybil och kom med viss hjälp av diverse släktingar en bit på vägen. Strax efter att denna bild togs körde bilden fast i gräsmattan och det var dags att ta till det tyngre artilleriet.
Till vänster i bild kan du se den trogne tjänaren Buster, traktorn som till och med klarar att dra upp en villavagn för backen! Här tog det dock stopp. Åkern var lite för sank för att klara tyngden på detta lyxslott.

Hädanefter kan systern eller hennes make (numera allmänt kallade Morran och Tobias på förekommen anledning) bli politiker och skriva sig här för att dryga ut kassan lite. Det är väl så man gör? Deras barn var helt klart redo att stanna kvar och ville inte alls åka hem till Nynäshamn idag, men verkligheten brukar komma tillbaka och bita en i svansen. Så också min verklighet. Därför ska jag nu ordna till lite så jag får arbetsro igen. Peace!

03 maj

En planttants betraktelser.

Hjälp! Tiden bara rinner iväg! De första pelargonerna har börjat blomma och allra först ut är grannens gåva från förra året, lilla söta stjärnpelargonen Bob Hall.

Det är så härligt med allt som gror och växer överallt. Maken har fått upp ett viltstängsel som vi hoppas håller både rådjur, fasaner och gnagare borta. Funkar det inte får det bli någon högre variant, men det känns som att det här åtminstone är en bra början. Helgen verkar inte bjuda på något riktigt toppenväder och dottern lät hälsa att det snöade i Stockholm i morse. Så illa ska det väl inte bli här, men jag vågar inte placera ut de omhuldade inneväxterna riktigt än.

Tur att jag kunde jobba hemifrån idag! Vi bor så pass långt bort från stan att en bil-, båt- eller bussresa alltid innebär att rätt mycket värdefull tid måste investeras. En extra timme här och där är ingenting jag fnyser åt! Dagens sparade tid lägger jag på Nynäs-syrran som precis har landat i Bredavik där årets mest spännande nyhet, en fyndad villavagn, ska placeras och installeras. Trevlig helg!