-
Slit och släng, eller?
Förra året lade den ena nutida bekvämligheten efter den andra som jag känner mig beroende av här hemma av. Jag tycker att jag behöver alla dessa ting för att få livet här att fungera smidigt. Betyder det att jag är slav under prylar, eller bara barn av min tid? Jag gissar att mina anmödrar hade…
-
Allt är inte guld som glimmar.
Att tala ekonomi med maken är mycket intressant. Han har en flashig MBA från USA i bagaget. Han fick inte ihop information och fakta då han gick på den där prestigefyllda och exklusiva utbildningen och fick ”därför”-svar då han frågade sina professorer-som-säkert-får-Nobelpris-i-framtiden ”varför”, men det var bara att svälja. Somligt får man acceptera att det…
-
Känslomässig manipulation.
Kommer du ihåg den alldeles fantastiska teveserien Mot alla vindar och huvudrollsinnehavaren Jon Englishs ledmotiv Six Ribbons? Jag har originalnoterna till musiken, ett häfte i gulaktigt papper med något slags tuschmotiv av Mary och Jonathan Garrett på framsidan. Teveserien sändes första gången 1980 i Sverige och blev en braksuccé. Den har sänts i repris ett…
-
Det sista pillret.
Jag har en konstig natt bakom mig. Orolig sömn, fick lägga mig på soffan med en massa kuddar för att inte bli galen på den där slemhögen som anföll med låtsaskvävning (vanlig metod i kroppens terrorsystem). Det blåste inte med full kraft, men vindbyarna ruskade om desto mer. Snön slog mot fönstret. Kan snö slå…
-
Ordning och reda.
Människor kommer som de är, men att säga ”jag är så här” till allt dåligt ens personlighetsdrag utsätter en för är inte särskilt hållbart. Tänk om en mördares höga impulsivitet t.ex. skulle leda till att hen slapp straff? Någonstans är det nödvändigt att balansera något allmängiltigt med anpassningar till vem man kom som. Ett barn…
-
Vinter i Uttorps naturreservat.
Igår hade jag nått änden på min fördragsamhet med sjukdomen och bestämde mig för att det var dags för en promenad för första gången sedan julveckan. Den promenaden räknas förresten knappt, utan var bara för att söva barnbarnet. Jag tog på mig lager på lager, virade på mig stora halsduken i kashmir och kände mig…
Välkommen in till mig!
Jag heter Monica, men kallas för Monna av familj och vänner. Ett H tillkom på slutet när jag skulle hitta på ett användarnamn att använda i det läskiga sajberspejset i tidernas begynnelse. Bloggandet har varit en del av mitt liv i många år vid det här laget och jag har hunnit avverka några stycken. Just här har jag skrivit sedan 2011.
Det är så trevligt när du som läser här lämnar en kommentar. Det gör bloggandet ännu roligare! Hoppas att du gillar det jag skriver och att du vill vara med och diskutera när mina funderingar springer iväg. Välkommen!
Monnah
Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare