Breathe Me – Sia.
Återupptäckt. Vackert och sorgligt. Godnatt.
11
nov
Monthly Archives: november 2015
10
nov
09
nov
O-firad födelsedag med kräftsmak.
I år hann vi inte riktigt med någon kräftskiva innan vi åkte tillbaka till USA efter sommaren. Jag trodde att jag skulle få klara mig utan kräftor tills nästa år, men där hade jag fel. I går blev vi bjudna på ett o-födelsedagsfirande för våra kompisars dotter. (Hon tycker att födelsedagar ska uppmärksammas ungefär inte alls.) Där blev vi bjudna på både det ena och det andra, bl a IKEAs jättegoda kräftor. Det där med kräftor är alltid ett riktigt roulettespel. Vissa lådor är hur goda som helst (som dessa) och andra smakar mest lera. Det var roligt att höra värdparet gå igenom reglerna för ätandet för alla okunniga amerikaner och schweizare. 😉
08
nov
Red Carpet Gala.
Årets WoW Utah-gala gjorde oss inte besvikna i år heller. Det kändes väldigt speciellt att ha Sandra Joseph på plats. Fru Joseph spelade Christine Daae längre än någon annan på Broadway, i över tio år! Numera blandar hon inspirationsföreläsningar med skönsång. Jag var förvånad över hur mycket hon hade att ge trots att hon gjort det hon gjort så länge. Det var skratt och gråt i en salig blandning. Hon dedikerade Wishing You Were Somehow Here Again (Sarah Brightman sjunger i YouTube-klippet) till sin döda pappa och till andra älskade som vi inte har kvar i våra liv och jag kan säga att vi var många som satt och snörvlade. En del hulkade till och med högt… Tänk så kraftfull musik kan vara! Det är rent fantastiskt.
Någon annan som är inspirerande är min vän B, en av kvinnorna som var med i programmet det året jag var mentor (2012-2013). B är numera mentor själv. Hon är en fantastisk kvinna! Jag önskar att du fick träffa henne och bara njuta av hennes personlighet, erfarenhet och ja, allt. Chansen till det är möjligtvis inte jättestor. Hon har fått tillbaka den cancer som hon trodde hon hade vunnit över och mår inte bra. I kväll vann hon dock stort då hon fick det stipendium som delas ut till någon av volontärerna i programmet. Jag hoppas att jag får tillkännage det projekt B har arbetat med framåt jul då det beräknas släppas för allmänheten. Fortsättning följer!
07
nov
It’s Friday, Friday, lalalalalala…
En hel del av mina amerikanska vänner har uttryckt förskräckelse över både det ena och det andra den här veckan. Rupert Murdoch (som tog över och ”förstörde” The Wall Street Journal) tog bland annat över varumärket National Geographic för några dagar sedan och har redan hunnit avskeda 180 personer. Jag har alltid haft en liten vurm för Mats Theselius gula bokskåp som rymmer 25 årgångar av detta magasin, men ett sådant kanske inte är någon bra investering längre?
Vänster mot höger, konservativ mot liberal, logisk mot känslomässig, välinformerad mot okunnig, piffad mot naturlig, lat mot energisk, frisk mot sjuk, pigg mot trött, ond mot god… Vi ställs ständigt mot varandra och ofta är det inte alternativet som är bäst som vinner utan det alternativ som har mest engagerade förespråkare. Jag önskar att det alltid var det som är bäst för mänskligheten vann. Ain’t gonna happen, som de säger här borta.
I morgon tar jag time-out. Jag och äldsta dottern ska ha Downton Abbey-maraton då vi missat flera avsnitt. Samtidigt ska vi måla fyndramar som ska upp på tjejernas väggar och jag ska måla det lilla $3-skåpet mörkrött.
DEN RÖDA KULÖREN ÄR DEN MEST ENERGISKA AV ALLA KULÖRER.
”Den röda färgen är krävande och aktiv, sensuell och varm, men symboliserar också kärlek, sinne, fara, krig och blod. Mörkrött betecknar erotik, rosa står för romantik, medan den julröda kulören står för aktivitet och glädje. Rött blandat med gult ökar värmen, men också uppmärksamheten. Blandat med blått blir den kall och provocerande. Rött används också som varseltecken och signaler. Ett rum färgsatt med en intensiv röd kulör kan vara så aktiverande att den kan öka adrenalinet i blodet. Det sägs att vi blir 10% starkare i rött, att det röda rummet ökar diskussionslusten och att vi äter snabbare i en röd miljö.”
Vi får väl se om familjedynamiken förändras med den nya färgklicken…
I morgon kväll åker jag och maken iväg in till Salt Lake City tillsammans med våra kompisar för att vara med på årets WoW-gala. Jag ser fram emot att få heja på årets överlevare (kvinnorna som projektet lyfter), äta god mat, lyssna på duktiga talare och, framför allt, lyssna på Sandra Joseph som spelade Fantomen på Operans Christine Daae i mer än tio år på Broadway! Jag hoppas att du får en fin helg anpassad till dina behov. Peace.
06
nov
Grrrr.
Den här blomsterbuketter får representera det vackra i världen. Medmänsklighet, kärlek, skönhet, omtanke, renhet, närhet, generositet, gemenskap och allt annat som gör mig lycklig. Allt det där krockar med egoism, falskhet, avståndstagande, oförstående, enfaldighet, omedvetenhet och allt annat som trycker ner mig och gör mig modfälld.
För tillfället krockar tankarna i huvudet på mig. Jag har insett att medmänsklighet ibland har ett pris, att man inte kan tro gott om alla och att jag inte vet var jag har mig själv när det verkligen gäller. Jag har insett att det jag vet och det jag har inte räcker till. Vad är jag beredd att offra i godhetens namn? Hur kan jag kombinera det jag vet med det jag känner, det jag önskar med det jag har?
En av mina favoritkörer med True Colors. Så vackert. Peace.
04
nov
04
nov
Bättre än Ullared!
Härom dagen lade min släkting upp en bild från Ullared på Facebook och för en kort stund kände jag det där fynd-ilandet i magen och hur jag ville följa med. Jag fick ibland följa med mamma då Spjutsbygdsdamerna åkte på bussresa till hela södra Sveriges fyndshoppinghimmel, nämligen Gekås i Ullared. Dagen efter de där resorna gick många av ungarna på Strömsbergs skola omkring med likadana nya kläder och det var inte mycket att säga om det. Jag gillar inte överkonsumtion och jag gillar inte att shoppa utan att egentligen behöva något, men jag gillar ändå ”Ullared” (som ju egentligen heter Gekås)…
Jag gillar också Deseret Industries, det största second hand-stället här i krokarna. Läser du här lite mer regelbundet vet du att jag brukar fynda där, men dagens fynd slog nog rekord. Ett par nya Dr. Martens-kängor för $14 (ca 120 SEK), en ny liten hylla till mina orkidéer för $3 (den måste målas om), en midnattsblå sidenklänning som är fantastiskt vacker om än för stor för döttrarna och för liten för mig (jag tänkte se om någon av syrrorna kan ha den) för $8, lite smått och gott som jag och äldsta dottern tänkte fixa till på olika sätt och så en jättesöt liten akvarell för $1.50.
När jag kom hem googlade jag först på namnet som stod skrivet på baksidan av akvarelltavlan. Det stod ”Gift from grandma Nielsen, Rebecca Amelia Pace, b. 4/9”. Grandma Nielsen föddes tydligen 1887 och hon dog 1977. Här har du Rebeccas gravplats och lite mer information. Efter denna spännande information googlade jag konstnären Bess E. Gourley som hade målat den lilla akvarellen 1957. Allt blev ännu mer spännande då det visade sig att fru Gourleys tavlor går för $1,000+ på nätet och att hennes konst finns representerad på Springville Art Museum några mil härifrån! Jag tyckte redan att tavlan var jättesöt, men nu har den också blivit intressant på riktigt.
Har du gjort några bra fynd på sistone?
02
nov
Om att hitta det fina i sitt liv.
Mitt lilla Facebookprojekt som jag kört här i bloggen förut, Trettio Tacksamma Dagar, har tagit fart. Mer tacksamhet till folket! Jag tror att om man kan hitta det minsta lilla man har att vara tacksam för så får man en mer positiv livssyn. Ibland behöver jag påminna mig själv om det och jag är glad att det finns fler som ser en mening i att göra detsamma!
02
nov
Ännu en Candle Flame-sjal.
Jag har kommit in i ett riktigt stickstim. Det är så härligt att sitta i lugn och ro och höra klicket från stickorna och se något vackert växa fram. För några veckor sedan skickade jag en sjal till min extrasyster som fyllde 40 i somras. (Jag är redan färdig med sjalen för nästa fyrtioåring, så jag har nu officiellt stickat ifatt mig själv.) Jag blev lite orolig att någon på posten hade fastnat för den då det tog så lång tid för den att komma fram till Tyskland, men det är bara så det är med transporterna nu för tiden.
Förra året fick jag boken Vantar för alla årstider. Om jag nu skulle våga mig på att sticka ett par vantar ur den… Makens mormor var annars expert på underbart vackra, mönsterstickade vantar. Jag är så glad över att ha 1,5 par kvar efter henne! (Jag förlorade en av vantarna för många år sedan, men jag kan inte med att göra mig av med den som finns kvar.)