Jag älskade filmen Gran Torino. Clintan som både klurig och sympatisk, en skurk med stort hjärta. Soundtracket är inte dumt det heller. Jamie Cullums ”Gran Torino” är väl värd att lyssna på då och då bara sådär. För dig som inte gillar jazz i vanliga fall kan det här vara en inkörsport. Småraspig och personlig röst, själfull melodi och fin text. Jag tror du gillar den!
Du som läser kanske vet att tulpaner är mina favoritblommor? Du vet kanske också att jag en gång fixade en tulpanrabatt med blod, svett och tårar och att sedan rådjur kom och bet av varenda knopp precis när de skulle till att slå ut? Förra året hade jag bestämt att vi skulle åka till tulpanutställningen i en av trädgårdarna inte så långt härifrån, men det blev aldrig av. I år raggade jag upp min utflyktsgranne och åkte med henne och yngsta dottern. Jag passade på att undervisa den senare lite om foto och tulpaner under tiden som vi gick omkring. En bra hemskolningsdag, helt enkelt.
Jag gissar att Holland slår allt när det gäller tulpaner på våren. Turkarna var det tydligen som hittade tulpaner någonstans i Asien, tog med dem hem och började förädlingsprocessen. Här hittar du lite andra spännande tulpanfakta.
Det här blev en riktigt fin påskafton! Glad påsk igen, om nu ingen önskat dig det innan. S är väldigt nöjd med sin nya ridinstruktör, äggjakten slog rekord med en halvtimme – Påskharen lyckades verkligen i år, och påsktårtorna står i kylen och smakar till sig. All kärlek till dig. Saknaden är stor ibland, men det får man helt enkelt tåla.
Jag har tänkt mycket idag. Jo, jag gör ju det ibland… Jag tänkte på att det hade varit trevligt att vara hemma i Sverige så här i påsktider. Jag hade gärna ätit påskmiddag hemma hos mina föräldrar på Sturkö eller tagit en cykeltur i Mörtfors. Jag hade kunnat tänka mig att skälla lite lätt på politruckerna/tjänstemännen som bestämt att vi inte får bygga ut vårt sommarställe p.g.a. strandskyddet. (Nej, vi har ingen riktig kändis i familjen. Synd där. Tydligen räcker det inte att vara citerad i ”Vita kränkta män”.) Jag skulle också tycka att en tur till Hemmakväll hade varit rätt trevlig. Det sista trots att jag är så otroligt duktig med min mathållning nu så jag inte ens smakade på dotterns muffins med chocolate chip cookie-fyllning och glasyr. När jag hade tänkt färdigt konstaterade jag också att jag trivs väldigt bra här och att hela familjen har hälsan. Så länge jag har chansen att tillbringa sommaren i Sverige är jag faktiskt ganska nöjd. Det må vara en kliché, men för mig är sommar-Sverige precis som texten lilla Ida sjunger i Idas sommarvisa. Jag hoppas att det får fortsätta så!
I kväll har jag och maken varit på diskussionskväll hos grannarna. En gång i månaden är vi fyra par som träffas för att diskutera den franska 1500-talsförfattaren Michel de Montaignes uppsatser. Personen som är ansvarig för diskussionen väljer en av Montaignes uppsatser och en modernare text som på något sätt passar med denna. I kväll handlade diskussionen om rädslor, om rationella och irrationella sådana, att vara rädd som förälder, att styras av rädsla eller kanske låta rädslan vara det som guidar en rätt. De här diskussionerna är otroligt intressanta. Vi är åtta personer med rätt starka åsikter åt olika håll och jag älskar att få tillfälle till dessa hjärngympapass.
Jag vet att jag har skrivit om det förut, men jag vill skriva det igen. Sedan vi flyttade hit har vi börjat umgås med alla möjliga och omöjliga människor. En hel del är andra familjer med barn i samma ålder som våra, men också barnfamiljer, singlar och äldre par. Paret på fotot är våra spelkompisar som bor två hus ifrån oss på andra sidan gatan. De bjuder alltid på goda efterrätter och spännande diskussioner. I går fixade vi biffar med potatismos och gräddsås med kladdkaka och grädde till efterrätt. Svenskare blir det inte, va? Möjligtvis om vi hade bjudit på spaghetti och köttfärssås. 🙂 Hur som helst ville jag bara uppmana dig att bjuda hem folk mer ofta. Bjud på linssoppa eller en macka, eller ingenting alls. Prata om allt och inget! Det är mötet med andra människor som får oss att lära känna oss själva och det är också i mötet med andra vi lär oss förstå att vi alla till syvende och sist är rätt samma-lika.
I morgon åker en vän till mig på yogaretreat till Italien. Jag tror att hon kommer att få en alldeles fantastisk upplevelse och hoppas kunna få göra något liknande i framtiden.
Nu ska den här påskharen gå och lägga sig. Jag vet precis vad hon ska lyssna på. Det blir hörlurar och Build Me Up, Break Me Down. Den långa fredagen får skakas till lite. Peace.
Idag är det Skärtorsdag och här i Orem, UT är allt som vilken torsdag som helst. USA är landet där man helt blundar för religiösa högtider också då man bor i en stat så kristen som den här. På söndag är det åtminstone påskprogram i kyrkan och då ska jag sjunga i kören.
Våra grannar L och V har inga egna barn och varje påsk, halloween och jul gör de fina paket till alla barnfamiljer i grannskapet och åker runt och delar ut! De är helt otroliga. När jag blir stor ska jag bli som dessa kvinnor.
För övrigt uppskattar jag att bo i ett land där man kan köpa en vattenmelon för tjugo kronor. Mums.
De senaste två kvällarna har jag ägnat åt att gå igenom, sålla och bestämma mig för vilka av alla de närmare 2000 fotografierna som skulle få komma med i vår Hawaiibok. Det blev lite bråttom, för jag ville använda en rabattkupong från Snapfish som skulle ge 50% rabatt. Recensionerna verkar vara riktigt bra för just deras fotoböcker, så jag försöker vara försiktigt optimistisk.
När man tittar på bilder är det lätt att förlora sig i nostalgi. Vår semester var fantastisk på många vis, men det fanns också orosmoln på himlen. Att leva mer i nuet och njuta av det som är bra och låta det som är jobbigt gå, det är en livskonst som jag hoppas bli ännu bättre på än vad jag redan är. Jag rekommenderar varmt yogan just för detta ändamål. På drygt ett och ett halvt år hinner det gå mycket vatten under broarna, så det blev till att gnugga minnesknölarna, samarbeta med maken, slå upp fakta om ställen vi besökte samt läsa blogginlägg och facebookanteckningar. Det blev nästan som en snabbresa tillbaka!
Den här veckan blev helt plötsligt vårt hem till ett öppet hus. I morgon kommer svenska vänner, på torsdag kommer ett grannpar som vi brukar spela spel med och på söndag är det påskmiddag med våra vänner/familjemedlemmar som vi inte har träffat ordentligt på superjättemegalänge. Inget, inget, inget och så allt på en gång! Var tillsammans och bli gladare lär oss en käck sång som väl alla svenskar kan. Tur det.
Äldsta dottern har pimpat ett par skor med rött glitter. De blev väldigt snygga! Vad ska hon ha till dem?
Vad som behövs?
ett par skor som inte används
lim från Martha Stewart som ska vara till just glitter
en stor burk fint, rött glitter
sprejlack
Hela trädgården blomstrar. Det är så vackert nu!
I år har rådjuren inte ätit upp våra tulpaner. Det var tur det, för då kunde jag få till en morgonbukett som matchade frukosten.
Ibland inser jag ännu mer hur fantastiskt livet är och hur coolt det är att jag får vara en del av universum. Tre och en halv timme bort hittar man den här makalösa naturen. Det var redan på gränsen till för varmt för min smak, men jag tror jag hade stått ut med utsikten även om det hade varit fyrtio grader varmt…
Från den här semesterdagen till självplågeri över alla maskrosor i trädgården, men sådant är livet. Jag är avundsjuk på trädgårdsmästarna som nästan alla våra grannar har, särskilt med tanke på att vår trädgård dessutom är dubbelt så stor. Hjälp! Jag undrar om det inte är på sin plats att gå en trädgårdsskötarkurs av något slag. Hur gör man egentligen med gräs som växer på helt fel ställe? Hur ofta och med vad ska man nära jorden? Varför ha flis som skydd i rabatten om man har frigående ankor och hönor?
Vilken tur att vi har vårlov! Det hade inte kunnat komma mer lägligt i tiden helt enkelt. Jag orkar inte med Utah-hettan under sommarmånaderna, men under våren är det alldeles underbart här!
I morse tittade jag ut som vanligt och blev väldigt förvånad över att hela gatan var full med parkerade bilar på båda sidorna. Tisdagsmorgnar brukar inte direkt bjuda på sådan ruljans… Det visade sig vara grannarna snett över oss som sålde ut hela sitt möblemang och allt annat som man kan tänka sig erbjudas på en vanlig loppis. Jag gick över lite senare på dagen och letade fynd (fanns inga) samt frågade vad som var på gång. Jag fick olika svar från mannen respektive frun, men jag antar att man kan få svaren att överensstämma om man anstränger sig lite. Hur som helst ville frun ha ny inredning i vitt, rosa och turkos, allt nytt på nya stället som de flyttar till på grund av jobbet, men de vet inte när de flyttar eller var de ska bo, men de får nog plats på mannens mammas stora bondgård och de vet ungefär var i USA de ska bo och det är mannens arbetsplats som omplacerar honom… Som sagt. När det uppstår situationer vilka man kommer att få frågor om av välmenande och/eller nyfikna bekanta är det smart att diskutera igenom vilka svar man vill presentera om man nu inte tror att folket klarar av att höra sanningen. Jag har redan gått igenom detta med andra grannar. Jag hade kanske inte heller velat berätta den sanna historien om jag hade varit i deras skor, men de hade kanske kunnat ha låtit bli att brodera ut låtsaslivet så väldeliga?
Eftermiddagen var härligt lovanpassad. Jag gjorde varsin utflykt med de båda döttrarna, båda anpassade efter behov och intressen. Båda har nu uppdaterade garderober och pysselmaterial som borde räcka resten av lovet. I morgon tar jag med sonen till frisören, så får vi väl se vad han vill hitta på sedan. Peace!