mars 2014 – Sida 2

19 mar

Big River.

Vad gör man om man fyller år och ens man har fixat teaterbiljetter samt blivit superdundersjuk till denna dag? Min vän T råkade ut för just detta och var så snäll att hon hörde av sig till mig så att jag fick ta makens biljett.

Jag hade ingen aning om att Hale Theater låg här i Orem, men alltid ska man lära sig något nytt. Just i fredags bjöds vi på musikalen Big River som fokuserar på Huckleberry Finns äventyr i Mark Twains klassiker. Här kan du läsa Deseret News recension. (Det står bl a om de intressanta kläderna. Bara i Utah kan man hitta prostituerade med hudfärgade, extratäckande underkläder. :))

Efter teatern tänkte jag bjuda födelsedagsbarnet på en fika, men med det blev det ingenting av. Orem by Friday night – öde! Det fick bli te och kex vid vårt köksbord in till sena natten istället, men det kunde ha varit sämre.

Återigen blev jag påmind om hur roligt det är att ta del av kulturlivet som erbjuds där man bor. Oavsett vilken smak man har finns det nästan alltid russin att plocka ur kakan, och Big River bjöd på många godbitar.

River in the Rain – Tony Awards-vinnare 1985

Foto: Pete Widtfeldt

18 mar

Är du lycklig, väl så gläd dig…

Det där om att må bra… Den senaste veckan har varit lite omtumlande. Inte för mig personligen, i alla fall inte mer än vanligt, men jag har hört direkt och indirekt om lite för många tunga livsöden. Det har handlat om allt ifrån kliniska depressioner och en trettonårings självmord till förtvivlan över att inte räcka till som förälder, sorg över stökiga familjerelationer och en ung familjs besked om att mannen/pappan har fått scleroderma.

För några år sedan hittade jag denna bild och tyckte att den verkligen hjälpte mig där jag var då:

Är du lycklig? Ja. Fortsätt som förut.
Är du lycklig? Nej. Ändra någonting.
Repetera.

Flera gånger har jag fått förklara för oförstående personer att kliniska depressioner sätter förmågan att ”Ändra någonting” ur spel. Man behöver många gånger hjälp för att komma ur svärtan, antingen genom terapi eller/och med medicin. Till viss mån kan man dock påverka sin hälsa genom rätt mat, exponering för solljus och/eller D-vitamintillskott samt motion. Jag har också fått förklara det faktum att man inte nödvändigtvis är deprimerad för att man är ledsen över att pojkvännen har gjort slut, att man har en risig relation, att man är arbetslös, att man inte har några pengar eller vad det nu är. Om man börjar äta psykofarmaka löser det inte roten till problemet, men kanske orkar man ta itu med det om man inte känner sig så ledsen?

Själv har jag märkt att när man uttrycker tacksamhet för det man har istället för irritation över det man inte har så blir livets problem ofta lättare att hantera. Hur illa det än är, och hur stor plats de stora sorgerna än tar, hittar jag alltid något som ger lycka och sådant jag är tacksam över. De tre veckornas tacksamhetsmeditation jag gjorde i november förra året var otroligt givande för mig!

Idag är det St Patrick’s Day här i USA. Det har varit många gröna uppdateringar med öl, godis och cupcakes med grön frosting i Facebookflödet. Yngsta dottern gav oss en lektion om varifrån denna tradition kommer och varför de har de där löjliga ”leprechaunerna” överallt en dag som den här. 😉 Själv är jag glad över att det blev Sankta Lucia som blev det helgon vi firar i Sverige. Jag väljer nämligen lussefirandet före det här vilken dag som helst!

18 mar

Bloggtorka med småregn.

Thor: The Dark World. Kroppkakor. Släktbesök från morbror, moster, mammas kusin och hennes man. Flight. Körframträdande. God och trevlig middag hos vänner (Wise and Otherwise – kul spel som rekommenderas). Megaförkylning. Storm. Strömavbrott. Chocolate chip cookies. Hemgjorda värmedynor. Väntan.

13 mar

Fredag!

Jag har gjort en fredagsskylt som numera hänger varje dag på anslagstavlan i köket. Varför då? Tja, finns det någon bättre dag än fredag? Själv är jag förtjust i måndagar, men fredagar är kanske snäppet bättre ändå… Att fånga känslan av att släppa allt jobbigt och pusta ut ordentligt, det känns riktigt bra. Trevlig helg, hör du!

Ps: Grattis till syrran som alltid ligger tio år efter och ändå alltid är steget före. Hur går det till?

12 mar

Det känns i luften.

En bekant kom förbi med några jordgubbsplantor i shorts. Solen skiner obarmhärtigt på de smutsiga fönstren. Maskarna dyker upp när man drar upp överflödiga grästuvor och ogräs. Stora snöflingor ena dagen och tio grader nästa känns fullkomligt normalt. Det är vår nu!

Jag försöker nu utmana mig själv då det gäller mina kunskaper i Photoshop och Illustrator. Det ingår i mitt årsprojekt Ett Litet Ord (reach). Jag har alltid utgått från att jag har haft ett problem eller ett uppdrag att lösa. Nu funderar jag istället på vilka kunskaper jag saknar och har bara de senaste veckorna lärt mig nya kortkommandon (som jag hade haft nytta av för länge sedan) och annat klurigt. Dessvärre verkar det som att den äldsta dottern håller på att gå förbi mig när det gäller dessa tekniska utmaningar, men det är något som jag bara uppmuntrar!

Bra sätt att fira våren:

SMASKIGA REVBEN!

Dry Rub:

4 msk chilipulver

2 msk vitlökspulver

2 msk malda senapsfrön

1 msk havssalt

2 msk spiskummin

1 msk koriander

2 msk paprikapulver

1 msk torkad, malen chipotlepeppar (vi tar mycket mindre, och vi drar gärna ner till ca hälften av chilipulvret för tjejernas skull)

Pulvret räcker till två stora revbensspjäll eller tre ”baby back ribs”. Se till att skära bort hinnan på baksidan av revbenen som ev. inte har skurits bort av slaktaren innan du gnuggar in köttet ordentligt med pulver. Låt gärna ligga och dra i kylen väl inpackat i plastfolie några timmar innan de åker skjuts in i ugnen i 150°C. Lägg spjällen med benen neråt över ett galler på en aluminiumfolieklädd djup bakplåt och ringla lite olivolja över. Grädda i en timme. Vänd plåten (inte spjällen) en gång i halvtimmen efter det tills du har gräddat dina revbensspjäll i 3,5 h. (3 h för baby back ribs.) Smaklig spis!

12 mar

Hej från mej!

En ny svensk vän, en ny amerikansk vän som talar perfekt svenska efter att inte ha bott i Sverige på 30 år, strålande sol, snöblandat regnkaos, nybakade frallor, färdigläst skollitteratur, rårakor (jag gör alltid för få oavsett hur många jag steker, barnen är galna i dem), biblioteksbesök, fascinerande kvällshimmel, hjärtat i halsgropen, lugn och fin. Vilken dag! Helt normal och ändå lite galen.

Lite Tuesday Afternoon med Stonecake kanske?

11 mar

Körsång.

Nyss hemkommen från äldsta dotterns skolkonsert med fyra olika körer känner jag återigen att jag är väldigt tacksam över att alla våra barn hade chansen att gå i Adolf Fredriks Musikklasser. De fick uppleva så många spännande saker att det ibland känns som att det bara var en dröm. Utan AF hade antagligen inte ungarna fått sjunga i Globens enorma lussetåg eller sjunga solo i Konserthuset i Stockholm, de hade inte fått dela picknickfilt med Teskedsgumman (Birgitta Andersson), de hade inte fått sjunga Till Havs, Butterfly eller andra spännade arrangemang (även om de inte var med på just det), de hade antagligen fortfarande haft en rädd mamma som inte hade låtit dem göra något så läskigt som att åka själva in till Stockholm…

E har tyckt att den här terminens körlektioner har varit ”okej”. Alltså, läraren är jättebra och mycket omtyckt, men hon har haft svårt att hantera det faktum att körens devis är ”alla får vara med”. Hon har inte utvecklat det mer, men i kväll förstod jag henne. Under första stycket tänkte jag att det var lite synd att kören hade någon eventuellt cp-skadad i publiken som passade på att sjunga med. Under andra, tredje och fjärde styckena var det likadant, så jag försökte koncentrera mig på att bara höra det fina. Barnen sjöng på och såg entusiastiska och glada ut och mest imponerad var jag av eleverna som ackompanjerade på flygeln. Vilka stjärnor!

De andra tre körerna gjorde sina fantastiska nummer. Ingen i publiken sjöng längre med, så det var ju bra. Efteråt talade jag med E om deltagaren i publiken och då berättade hon att det är en flicka i kören som jag hade hört. Hon kan prata okej, men när hon sjunger ljudar hon rakt ut på ”aaaaaaaah” utan att sjunga några ord. Jag uppskattade det faktum att E inte har pekat ut henne eller sagt att det är hon som har varit mest ”jobbig” och jag skämdes över att jag tyckte synd om de andra i kören. Varför ska inte denna flicka som uppenbarligen älskar musik få chansen att uppleva det som jag själv tycker är något av det bästa i hela världen?! E söker nu vidare till en av de andra körerna och hoppas att hennes tid i ”alla kan vara med”-kören är slut. Jag förstår henne, jag tycker det är fint att alla som vill verkligen får chansen att njuta av musik i körform och jag hoppas att körlektionerna på Timpview High School får fortsätta. I dagens skola där bara de akademiska ämnena räknas som viktiga är det inte längre självklart.

09 mar

Diskussionsämnen.

När vi var ute i går kväll fick vi höra mycket roligt skvaller och något som var mycket tragiskt. Vi kan börja med det jobbiga först.

Härom dagen hittade man en kvinna som med all sannolikhet dog 2008. Hennes grannar har inte reagerat på att de inte har sett henne på alla dessa år då hon tydligen reste mycket utomlands genom sin firma och därmed tog hjälp av olika företag som fick betalt genom autogiro. Nu hade pengarna på hennes bankkonto tagit slut och efter några månader utan betalning så var det dags för banken att sälja huset på exekutiv auktion. När hantverkarna kom för att fixa till sådant som behövde ordnas hittade de kvinnans mumifierade kropp i baksätet på hennes bil. Hur är det möjligt att en människa bara kan försvinna från jordens yta utan att en enda människa bryr sig utom de som vill ha pengar från personen i fråga? Som illustration till denna sorgliga historia får du se några av de mumifierade äpplen som dessvärre hänger kvar på ett av våra äppelträd. (Jodå, jag vet att de är där och jag ska ta hand om dem.)

Skvallret då?

En av våra vänner är byggarbetare. En dag för rätt många år sedan hade han och hans chef blivit kallade till en världskändis som bor några minuter härifrån för att fixa en dusch. De kom dit i tid, ringde på dörren och hörde en drös barn springa omkring och leka därinne, men ingen kom och öppnade. Efter ett tag tog chefen saken i egna händer. De hade ju ändå en bokning! Han öppnade dörren och ropade ”Hantverkarna är här!”. I samma stund stod en hysterisk XX längst upp i trappan och ropade ”Kom hit och hjälp mig, skynda er!”. De båda hantverkarna sprang upp för trappan och in i rummet som deras uppdragsgivare försvunnit in i. Där låg hennes dåvarande make i ett bedrövligt skick, uppenbarligen påverkad av något som gjorde att han inte riktigt var som han skulle. Han ville varken ha att göra med poliser, ambulanser eller något annat och efter en stunds vattenterapi och mental stöttning lugnade allt ner sig. Hantverkarna blev visade till badrummet där de skulle fixa duschen och XX ställde sig i samma badrum för att sminka sig inför ett uppdrag hon skulle utföra samma kväll. Hon var tydligen otroligt sympatisk och tacksam för hantverkarnas rådighet. De fick bra med dricks och en surrealistisk upplevelse de aldrig ska glömma.

En annan av grannarna jobbar regelbundet med diverse ”kändisar” då han är producent. Han har alltid roliga anekdoter att berätta, men han värnar om dessa personers privatliv och är mycket duktig på att dra gränser för vad man berättar och vad man håller tyst om. Kanske fler skulle tänka på att det är något man ska tänka på?

08 mar

Rose’s tardis.

Äldsta dottern har en särskild talang för bildbearbetning och så älskar hon Doctor Who. Kombinationen av dessa två intressen resulterade i denna blommande tardis som man i vanliga fall mest ser i djupblått.

08 mar

Date på längdskidor.

I kväll var jag och maken ute på date tillsammans med fem andra par. Vi åkte upp till Sundance, hyrde längdskidor och gav oss ut i spåret. Det var så isigt att jag inte sett maken till något liknande förut och spåret började med en backe som var brantare än någon backe jag behövt åka längdskidor i. Jag trillade i halva backen (liksom flera andra) och precis när jag tagit mig upp trillade jag igen. Min axel, i vilken jag hade en långdragen inflammation runt tiden då vi flyttade hit, fick spunk när jag allt för snabbt drog iväg armen för att dämpa fallet. Aj. Hm. Jag knatade upp för backen igen, lämnade de andra åt sitt öde och lät min tüska viking leda resten av flocken medan jag åkte upp och ner i en liten backe ovanför mördarbacken. Månen var otroligt vacker och jag kunde låtsas att jag var jätteproffsig då jag hjälpte andra längdskidare som tydligen aldrig hade åkt förut. Den här sporten är inte särskilt stor här i Amerikat…

När de andra tagit sig runt spåret några gånger och sinsemellan trillat femtioelva gånger var det dags att fortsätta kvällen på en pizzeria i Riverwoods, köpcentret som ligger här i närheten. Maken och jag delade på en bärpizza och det kan jag tala om var något av det godaste jag ätit på den här sidan fyrtio! Kolla här under Desserts – Berries & Cream. Jag tror jag måste kolla om någon räknat ut hur man ska laga den på egen hand.