Monthly Archives: mars 2013

22 mar

Gah!

Jag älskar inte att bloggservern strular. Usch! Allt går så långsamt och jag kan inte ladda upp några bilder. Ville bara säga det.

Ps 1: Överraskningspaket är det roligaste som finns. Jag önskar att jag hade mer pengar. Då skulle många fler få paket i sina brevlådor! 🙂

Ps 2: Jag tycker det skulle vara jätteroligt om du ville vara med i You Dos Påsk-CC! Gör så mycket eller så lite du vill. Jag lovar att du i alla fall kommer att hitta mycket inspiration den 28/3 då festligheterna drar igång!

21 mar

Hipp Hurra!

Tre av fem (eller sex)  systrar i vår familj fyller år i mars. Lägg därtill några ingifta, släktingar och goda vänner så kan vi konstatera att mars är en månad att fira! I Sverige tycker jag nog att mars och november är tråkigast på hela året, så anledningar att fira är helt enkelt toppen!

Dagens födelsedagspingla är Mimmi, min duktiga och ambitiösa lillasyster. Vi är olika på så många sätt och lika på så många andra. Jag är glad över att ha mina allra bästa vänner i min egen familj. Jag har förstått att blod inte alls är tjockare än vatten i många fall.

M har precis varit iväg på en spännande studieresa och jag ser fram emot att höra allt så småningom! Kanske blir resan samtalsämnet för en av de långa pratkvällarna på Sturkö i sommar?

Puss på dig, syrran!

20 mar

Doctor Who och nagelbestyr.

De två äldsta barnen i familjen håller på att ladda upp för sommarens Doctor Who-maraton tillsammans med kusinen L. De är båda alldeles absorberade av denna fantastiskt underfundiga och spännande tv-serie. Doctor Who firar 50 år i år. Man kan ju tycka att en underhållningsidé som håller så länge faktiskt är rätt bra. Jag har inte haft tid att se särskilt många avsnitt, men jag förstår att det är lätt att bli Doctor Who-fixerad. Prova själv om du letar efter en ny serie att följa. Jag menar, då har du många timmars förströelse framför dig. 😀

Bild: tennantnews.blogspot.com

Kommer du ihåg de hemska naglarna? Efter 2,5 veckors väntan bestämde jag mig för att gå till en nagelsalong i går för att fixa till det som fixas skulle. Vilken skillnad! Det kostade $20 istället för $30. I priset ingick borttagning av gelélacket (det kunde jag ju inte göra själv), manikyr, vanligt lack och en helt underbar handmassage. Jag ska gå dit igen. Nästa gång blir det bara manikyrpriset på $15 och då är det massagen jag vill åt… Som du ser kunde Tanay sitt hantverk till skillnad från den andra damen. Färgen är O.P.I. i någon svagt rosa fransk manikyrfärg. Gillar det bättre än tippexvitt. (Färgen på fotot är inte helt överensstämmande med verkligheten. Lite mer rosa. Och handen ser också lite mer levande ut IRL.)

20 mar

Hur definierar du dig?

Om du skulle presentera dig för en helt okänd människa, vad skulle du säga då? Vad är viktigast för någon annan att veta om dig? Hur vill du presentera dig? Är du alltid samma person? (Det är nämligen inte jag.)

Just nu håller jag på att arbeta fram nya produkter för ett företag jag jobbar för. Jag har inte gått på Berghs, Beckmans, Konstfack eller någon annan flashig skola, men mina kunskaper räcker för det jag gör. Genom åren har jag genom mina fritidsintressen inhämtat en himla massa kunskap om en massa olika saker. Jag har kanske inte lärt mig saker på rätt sätt eller i rätt ordning, men jag kan ändå klara det jag ska i mitt nuvarande uppdrag. Trots det har jag väldigt svårt för att kalla mig designer eller formgivare. Produktutvecklare låter mer neutralt, så det brukar jag dra till med om jag måste. Sanningen att säga är jag mest fortfarande lärare. Jag gick 3,5 år på lärarhögskolan och jag har jobbat den största delen av mitt vuxna liv som pedagog på ett eller annat sätt. Numera är jag dessutom privatskollärare. Jag undervisar i en väldigt liten och exklusiv skola här hemma…

Varför är det så viktigt att sätta sig själv och andra i olika fack? Jag har funderat mycket på det och även tänkt högt i ämnet här i bloggen. Jag sorterar för fullt då jag möter människor. Man/kvinna, välbärgad/”fattig”, naturlig/opererad, classy/yucky, konservativ/liberal, snabbtänkt/långsam, rolig/trist, vänlig/ovänlig, omtänksam/egoistisk, introvert/flirtig… Inte vet jag egentligen varför det är så viktigt för mig. Kanske för att jag gillar att bemöta varje ny bekantskap där de befinner sig. Jag vill till exempel inte tränga mig på med mitt pladder om någon har stor integritet och inte önskar det sällskap vari jag ständigt hämtar ny energi! Likartade intressen är alltid kul. Å andra sidan finns det nästan inget roligare än att höra någon passionerat berätta om något för mig outforskat område som han eller hon brinner för!

Nu är klockan alldeles för mycket för att jag ska vara vaken. Jag har jobbat non-stop sedan i morse med än det ena och än det andra, så jag tyckte jag var värd en hjärnutrensning innan jag hoppar i säng i ett nedsläckt hus där det sussas sött i varje sovrum.

Ps: Sötnöten Måns Zelmerlöws singel Broken Parts har så fin text tycker jag. Vad tycker du?

19 mar

Jag går och fiskar.

Nej, förresten. Det gör jag inte alls. Jag hörde bara att Gyllene Tider kom ut med en ny singel idag och var så klart tvungen att dela med mig av denna viktiga information till dig. Sommartider är en av de mest retfulla och lyckade sommarlåtar jag känner till. Vilken svensk kan inte sjunga med i den refrängen liksom? Det är 31 år sedan Gyllene Tider sjöng Sommartider första gången. Jag undrar om Man blir yr klarar att klistra sig fast på samma sätt. Hm. Vad tror du? För mig är Gyllene Tider musiken mina kompisar lyssnade på när jag själv diggade Dolly Parton och Alf Robertsson (Nej, jag skäms fortfarande inte. Nästan.) Förresten, låt inte namnet Alf Robertson skrämma dig. Hundar, ungar och hembryggt äppelvin bjuder på en fantastisk text som jag kanske inte förstod till fullo som tolvåring…

Salt Lake City by night

I går var vi hemma hos ett par av våra fantastiska vänner från Philadelphiatiden. Nathan är konstnär (hemsidan ska ändras, därför är den inte uppdaterad på säkert ett år), en sådan där som faktiskt delvis kan leva på sin konst. Jag drömmer om att köpa ännu en av hans tavlor. Idag hänger ett porträtt av mig här hemma på väggen. Det målades då jag mådde som sämst som nygravid med yngsta dottern och jag kommer så väl ihåg hur det kändes att stå modell i det skicket. Lite surrealistiskt, minst sagt.

Våra vänner är konstnärliga på många plan. Deras hus är inte så stort, men fullt av liv och vacker konst. Nathan byter med andra konstnärer för att få en blandad kompott på väggarna. Hela familjen var alldeles glad i bilen på väg hem efter god mat, trevligt sällskap och lekledaren Ms (äldsta dottern i vännernas familj) storartade insats för att få oss alla att ligga dubbelvikta av skratt.

Ett hem till skänks man aldrig får
Ej ens på livets högsta höjder
Det bygges sakta år från år
Och älskas fram i sorg och fröjder

Ps: Lite country och lite ”hårdrock” – kanske mer kul än vackert, men jag gissar att publiken hade grymt roligt! Orkar du inte med så mycket energi kanske du hellre lyssnar på Leona Lewis vackra liveframträdande av Run?

17 mar

The Impossible och sådant som är alldeles möjligt.

Har du varit i Thailand på semester? Har du en familj? Har du känt en hopplöshet så djup att du inte vetat hur du skulle ta dig upp igen? Har du funderat på hur det skulle kännas att få ditt liv sönderslaget, både bokstavligt och bildligt? Gå och se filmen The Impossible!!! Ska du gå på date? Gå inte och se filmen The Impossible!!!

Jag förstår att denna filmatisering av en riktig familjs upplevelser från tsunamin 2004 blev nominerad till en Oscar. Briljant spelat av både barn och vuxna, helt otrolig scenografi och tja, hela filmen var fantastisk om än mer än önskat omvälvande. Jag satt och grät mest hela tiden, men det fanns också stunder av obeskrivlig lycka.

Jag älskar att gå på bio här. Det är jämförelsevis billigt och de kör alltid en hel drös med previews som fyller sitt syfte väl. (De gör alltså att jag vill gå och se ännu fler filmer.) Idag blev det mest två låtar som stannade med mig. Lyssna på dem du också!

Filter – Happy Together (The Great Gatsby) Maken gillar inte, mamma kommer definitivt inte att uppskatta, men jag lyssnar på hög volym i hörlurarna och känner hur musiken liksom rinner ner längs ryggraden. Den här tolkningen av söta lilla Happy Together gör ont, ont, ont.

Lisa Gerrard och Patrick Cassidy – Elegy (Man of Steel) Du som är lite observant vet att jag älskar musiken i Gladiator. Här är Lisa Gerrard tillbaka med intensiv och känslosam musik som inte lämnar mig oberörd. Jag vet att jag måste gå och se den här Stålmannenfilmen, om så bara för att höra musiken i en riktigt bra ljudanläggning uppe på Cinemark!

Jag har skrutit om härligt sommarväder, men idag hörde jag på radion att de lovar snö i morgon. Glädjedödare… Undrar just om det är molnet som lurade bakom bergstoppen mitt över vår balkong tidigare idag som tänker ställa till oreda?

Den som var gladast av oss alla idag var E som blev färdig med sitt fina förkläde. Hon valde två olika tyger på Hobby Lobby för ett par veckor sedan och har sedan med bara lite hjälp klippt, pressat och sytt. Pricken över I blev raden med spetsar. Vi var till och med duktiga och förtvättade allt, så förhoppningsvis blir det inga spännade, tråkiga överraskningar vid tvätt. Jag tror att jag också tänker sno ihop ett nytt förkläde. Varför inte, liksom? Det grå jag använder varje dag vann jag i en tävling någon gång för några år sedan och även om det är snyggt är jag rätt trött på det. Vi får se!

16 mar

Sjukt.

Idag mår jag bättre, men inte går jag på några hundra procent precis! Datorn verkade ha smittats den också. Maken har ägnat den lite kvalitetstid under kvällen, så tydligen ska jag hädanefter kunna jobba utan att behöva stänga ett program för att arbeta i ett annat. Så går det ju inte att ha det!

Dagen har ägnats åt eftertanke, rensning och planering. Jag har massor av saker att göra. Var är då min plan?! Ingenstans. För jag har ingen. Jag ägnar mig numera åt att hålla näsan över vattenytan samtidigt som jag flaxar med armar och ben, allt vad jag kan. Jag gissar att jag glömde sätta på mig flytvästen innan jag hamnade på djupt vatten. Nu närmar jag mig fast mark under fötterna, men jag är rätt duktigt trött och vet inte hur länge jag orkar. Ibland kommer jag ihåg hur bra man mår av att ligga på rygg och flyta! Det hjälper i alla fall en stund! 🙂

Nu är i alla fall min iPhone rensad på onödiga appar och fotoalbumet har tömts på 500 bilder som ändå ligger på datorn och som jag aldrig tittar på eller visar. Vilka appar ser du som absolut nödvändiga? Jag har 15 fotoappar, men använder bara två på en någorlunda regelbunden basis. Kanske borde jag ta bort åtminstone tio av dem? Anledningen till mitt app-överflöd är att jag har  en ”Dagens App”-app som delar ut en gratisapp varje dag. Många är skräp, men det bjuds på många spännande också. Jag vill ju inte gå miste om något bra och gratis. Dumt? Jaja. Nu känns telefonen lite lättare. Fint så. Trevlig helg.

15 mar

I morgon är en annan dag.

Så här har jag känt mig idag:

Efter ett underbart sommarväder (20°+, fantastiskt, fast jag sov mest inomhus trots det) och en del trixande och knipsande kommer jag att känna mig så här i morgon:

I går träffade jag en tjej som hade min syrras kompis Tone Jacobsen som TA (teaching assistant). M  jobbar i familjeföretaget och lär ut dans till high school-ungar. Tone är glassig kändis i Norge. Båda verkar ha fått det rätt bra.

Dagens country: Tim McGraw, Taylor Swift och Keith Urban i Highway Don’t Care. De spelar den om och om och om igen här. På typ alla radiokanaler. Jag är så snurrig så jag orkar inte leta upp något nytt och spännande. Men du, jag tänker på dig!

14 mar

Det ligger i namnet.

Idag har jag känt behov av att klona mig, men som vi alla vet brukar det sluta illa för kloner. Därför har jag bitit i sura äpplen, dribblat med bollar och legat på topp om vartannat. Jag avslutade min kväll med en halvtimmes fiolgnidande. Låt mig säga att det inte längre låter som det gjorde en gång i tiden. Å andra sidan kan jag spela med slutna ögon så länge jag ska spela något på gehör och det är väl bra? För att komma in i renspelade noter spelade jag lite ”Klinga mina klockor” och ”Gånglåt från Äppelbo”. Sverige kändes alldeles nära…

Från Äppelbo till Utah är det långt, så också från Anna-Lisa till Aynslee. Utahföräldrar är kända för att hitta på roliga stavningar på vanliga namn. De har också en faiblesse för att använda förstavelsen Mc, Mac eller Mack till tjejnamn. Det tycker jag tyder på en längtan att närma sig det neutrala hen-stadiet. Den här videon får mig att fnissa hejdlöst varje gång, men kanske är det mest för att jag bor här och har träffat personer som stavar sina namn precis som huvudpersonerna?

För gps-löst folk som ska hitta hem till oss från Provo eller Heber City är Will’s Pit Stop ett Viktigt Ställe. För folk som har gps är trädstolpen minst lika viktig. Den är också så finurligt utformad att vi skulle kunna ha den i skogsdungen bakom huset utan att någon skulle reagera. Fast vem vill ha en mobilsändare rakt ovanför huvudet? Inte jag i alla fall, inte ens när den är så här läcker.