Monthly Archives: januari 2012

18 jan

Lite hälsosnack igen.

Som sagt. Vet inte om jag ska skratta eller gråta över det faktum att jag känner min egen kropp väl och är lite insatt i ämneslära, mineralbalans och annat ”tjafs” och att jag, trots det faktum, först nu fick bekräftat att jag lider av B12-brist. Vad säger ni? Jag föreslog det för Läkare 1 för nästan ett år sedan då jag var på mitt första besök, men han hävdade att det hade jag visst inte och vägrade att ta prov. Jättelågt Hb och tömda förråd. Vad berodde detta på? Med tappat hår och fnasiga naglar i samband med detta är risken rätt stor att järnbristen är ett resultat av brist på B12. Jag fick be Läkare 2 att över huvud taget ta B12-prov nu i januari (och sade att Doktor 1 hade vägrat). I går kom svaret:

”Du har fått låg B12-vitamin så du får börja med B-vitamintillskott. Jag har skrivit ut recept för B12-tabletter. Enligt tidigare överenskommelse ber jag dig att lämna ett nytt blodprov om c:a 3 månader.”

Okej. Nu är min fråga till Doktor 2 hur det kommer sig att jag har B12-brist. Hb-värdet är tillrättalagt med hjälp av järntabletter. Om jag nu äter B12 i tre månader och sedan slutar om proverna är bra, kommer då upphovet till bristen att vara puts väck? Undrar bara. Men jag är glad över att ha bytt till en doktor som i alla fall är intresserad av att lyssna på vad jag har att säga. Kanske hon också är intresserad av att verkligen få mig frisk. Vem vet?

16 jan

Duktiga läkare och Stockholm från sin mindre smickrande sida.

Jag har kanske varit lite väl negativ i vårdfrågor som har rört familjen. Eller nej, egentligen inte. Jag har framfört vad jag har mött och sanningen har faktiskt inte varit speciellt vacker. Den har inte heller varit tillrättalagd eller fått något slags filter. Idag kommer en sanning som är betydligt mer rosenskimrande.

Det senaste året har yngsta dottern börjat gå mer och mer snett med fötterna. Hon har klagat på ont i fötterna och knäna och jag var säker på att hon behövde inlägg. Idag kom vi till doktor Anders Barck för att han skulle kunna skriva en remiss till en ortopedtekniker. Då jag ringde i förra veckan fick vi tid på en gång och behövde alltså inte vänta i tre veckor som man behöver om man vill träffa en allmänläkare på vårdcentralen. Dr Barck var så lugn, trevlig, effektiv och mjuk mot S! Hennes oro försvann på en gång och mycket hjälpte det naturligtvis att han skämtade lite med henne under tiden. Han kunde konstatera att visst är fötterna felställda, men det beror på plattfot och överrörlighet. Om hon skulle få fotinlägg skulle hon riskera att få ofrivilliga fotfrakturer och det lät ju inte så spännande. Han rekommenderade gymnastik, dans eller skridskoåkning. ”Hon behöver träna för att kompensera överrörligheten och stärka muskulaturen i fötter och ben. Överrörliga barn brukar bli jätteduktiga på balett, gymnastik och skridskoåkning.” Spännande! (S var jätteduktig i gymnastik, tränade i många år men ville inte fortsätta då det började ställas krav på att man skulle tävla.) Hon har ont i tillväxtzonerna vilket betyder att det är puberteten som spökar, inte de snedställda fötterna. Nu återstår det lilla problemet med att hitta skor som sitter bra… Suck! Det är inte lätt, men skam den som ger sig.

För att balansera inlägget lite så det inte blir allt för positivt måste jag visa en del av det minst inspirerande skyltfönster jag någonsin sett. Jag har gått förbi det många gånger de senaste åren och jag tror inte att de någonsin har bytt skyltning. För att fortsätta vara lite snällare visar jag inte hela skylten eller vad butiken heter.

Känner ni hur otroligt flott, elegant och kompatibelt grått är? Speciellt med en tillhörande halvdöd garderobsblomma… Jag undrar om inte en marknadsföringslärare skulle kunna göra en riktigt rolig uppgift med grund i detta fönster.

Jag blev kanske så otroligt inspirerad av orden om den grå färgen så jag kände mig inspirerad att göra dagens Stockholmsbild något flottare och mer elegant än originalet. (Fast jag måste säga att det kändes ungefär som det ser ut här.) Nu har det i alla fall kommit lite, lite snö, så det ljusar upp denna måndag som annars anses vara årets deppigaste dag.

16 jan

Vinnare.

I min tävling kunde jag dessvärre bara kora en vinnare då det bara finns ett bokpris. Niceville kommer att skickas till Annette. Grattis! Ni andra får skickas vidare till biblioteket så länge. Bättre lycka nästa gång!

15 jan

Jag suger på marimba.

Jag har lovat mig själv att vara mer öppen, att våga prova på nya saker och göra det jag känner för mer ofta. Hm. Nu kan jag i alla fall säga att jag verkligen förstår hur duktig sonen har blivit på sitt förstainstrument. Alla hans övningstimmar har gett resultat. Jag blev ombedd att köra en andrastämma till honom, men efter en stund ”behövde han inte längre min hjälp”. Jodå, jag vet när min hjälp är önskad och när den är överflödig.

14 jan

Dotterns photoshoppande, del 2.

Ni som läste den långa artikeln i inlägget jag skrev tidigare idag kommer ihåg att det stod att man skulle ”steal like an artist”. ”Steal things and save them for later. Carry around a sketchpad. Write in your books. Tear things out of magazines and collage them in your scrapbook. Steal like an artist.” Dottern har lärt sig detta på alldeles egen hand. Hon läser en massa tutorials, samlar bilder, intryck och idéer och gör något eget av dem. Dagens Photoshopalster ser ut så här. En tredjedel av äran går till citatetskribenten, en tredjedel till konstnären som gjorde glassen och en tredjedel till dottern som gjorde sitt eget konstverk av dessa två. Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten. Bilden gör sig mycket bättre som bakgrund i lite större format!

14 jan

Kreativ vishet.

Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.

Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!

Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.

Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.

1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.

Ha en fin helg!

13 jan

Var inte rädd.

Eller förresten, rädda är vi ju alla. Var inte rädd för rädslan, skulle jag kanske skriva. Jag önskar att jag slapp vara rädd för att något ska hända mina barn, att barnen slapp vara rädda för att misslyckas, att politiker inte var så rädda för att kämpa för sanningen och att ingen av oss skulle vara rädd för att visa våra känslor.

“We’ll learn fear might not mean ’stop’; personally, I’ve come to believe fear usually means ’go.’ It always means listen closely.”
Frances Moore Lappé

När man är liten och trött behöver man nå’n som stoppar om en och kramas lite grann,
För ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nå’n i hand.
Och även om man blir stor och så väldigt klok så kan det hända att allting går på tok,
Och fast man vet bäst, som vuxna alltig gör så är man ängslig när ingen ser och hör.

Monica Forsberg