
Igår fick maken en idé som han genast omsatte. Rätt vad det var såg jag några av de vackra isolatorerna jag hade tiggt mig till då elstolparna byttes förra året hängandes i något slags skapelse. Jag fick genast visionen av prunkande slingerkrasse och vilken plats som skulle vara bäst till…

… det nya fågelbadet som nu är på plats. Kul idé tycker jag, och ett utmärkt sätt att återanvända vackra gamla isolatorer på. Nu blir det dags att gräva ut för ännu en liten rabatt, den här gången en rund sådan.
Ps: Igår var jag vid tågstationen för att plocka upp vår gamla granne från Orem (Hurra!) då jag snubblade på en stenkant som jag över huvud taget inte såg. Jag föll raklång, har idag stora blåmärken på knäna och hakan samt jätteont i nacke/axel. Detta berättar jag inte för att klaga, bara för att du ska förstå ungefär hur hårt jag föll. Det var mycket folk i omlopp och minst fem personer i min omedelbara närhet. Jag kom upp utan allt för stora åthävor, men ändå. Noll personer bemödade sig åt att ens titta åt mitt håll, fråga hur det gick eller kanske räcka en hand till hjälp. Jag tror att det chockade mig mer än själva fallet. Vad är det för värld vi lever i?
Lämna ett svar