30 Dec

Tänker på det där med fearless…

Vart ska mitt nya ord ta mig? De föregående åren har jag haft jättebra och praktiska ord, men detta lär bli mer av en inre resa. Vad tänker du när du hör fearless/orädd/frimodig?

Idag har jag haft en fin dag. Jag känner tacksamhet (och träningsvärk efter snöskottandet). Det känns som att 2014 har varit ungefär hundra gånger bättre än 2013. Jag har fortfarande tusen tankar som springer genom skallen på mig för det mesta, men jag har i stort landat i det. Jag kan vänta.

29_1

Min nyaste vän kom över med mina favoritblommor utan att veta att jag älskar tulpaner. Det är en vänskap värd att vårda!

29_2

Nej, jag är inte redo att slänga ut julen. Julgranen är så fin och luktar fortfarande gott.

29_3

Hälsningen från sonen på skrivtavlan i arbetsrummet tål att tänkas på. Lite tänker jag på Ingemar Stenmark och den där roliga intervjun…

29_4

En uppdragsgivare som vet ens svagheter ska man vårda väl! 😀 Tack…

29_5

Full tank, 55 liter, på en KIA Sedan för drygt 200 kronor. Det är ju inte klokt, men jag tackar inte nej.

29_7

Det är klart att man ser glad ut när man knappt har hunnit börja skotta! 1,5 timme senare gav jag upp och lät sonen göra klart. ”Kul” att ha största uppfarten i grannskapet när man inte har någon snöslunga eller fyrhjuling.

29_8

Hur ska jag kunna plocka ner adventsstjärnorna? Nej, de får hänga uppe ett tag till.

29_9

Grenen har sin givna plats. Nu gäller det att fundera ut vad vi ska klä den med efter Tjugondedag Knut!

29_10

Odin och hans vackra maka verkar älska snön! De åker rutschkana i slänten, äter snö som vore det glass och spatserar omkring i högsta välmåga. Hönsen däremot verkar mindre glada.

30 okt

Onsdagskväll.

Onsdag igen. Jag blir alltid som en ny människa efter ett av mina yogapass. Tänk om min granne inte hade lyckats i sina övertygelseförsök att locka mig till det första passet?

29_5

Våra kackelpellar är jag lite sur på just nu. Det blir varken hönsägg eller ankägg till frukost, eller jo, det blir det ju. Äggen kommer bara inte från våra tjusiga fjäderfän trots att de får kejserlig behandling. Hm.

29_8

Trädgården håller på att lägga ner nu, fast det finns fortfarande massor av löv kvar på träden. Förra året vid den här tiden låg det snö på marken och det sägs att vi har sådant där vitt och kallt fluff att vänta på söndag. Just i går slutade vår garageport att funka. Olägligt. Bäst att jag tar itu med det innan min tacksamma månad drar igång, annars lär jag få bli lite kreativ. Att ha ett garage till sina bilar på vintern är nämligen en lyx och välsignelse som jag aldrig mer vill byta bort. Jag har skrapat ALLDELES för många rutor under kalla vintermorgnar för att inte inse vad det är vi har här.

Tillbaka till trädgården. Rosorna ser annorlunda ut nu, men de är underbara ändå!

29_9

29_7

Carterville Road i skymningsljus. Det gäller att njuta lite extra de kommande dagarna, för jag antar att grenarna blir kala när snön väl kommer. Vem vet? Det kanske blir första vintern med löv kvar på träden?!

29_6

16 jan

Torsdag hos mig.

16_1

Titta! Sjalen är på gång. Några varv här och några där så blir den nog klar innan nästa vinter i alla fall… Att sticka med det här garnet är som att ha ett eget litet gosedjur i famnen. Jag saknar fortfarande Milla ganska ofta. Det är något särskilt med en katt! Nu önskar jag bara att man inom en snar framtid ska utveckla en anti-allergen så alla allergiker också kan umgås med pälsdjur.

16_2

Julkorten som kom gjorde mig lika glad som vanligt! Jag älskar helt enkelt ”vanlig” post. Inte räkningar. De räknas inte. (Haha.) Det här vackra änglakortet får fortsätta följa med oss länge till. Jag hängde upp det på magnettavlan i köket. Tack S!

16_4

Älskar ”vår” minigrannhäst. Så sällskaplig och trevlig. Påminner rätt mycket om en gris faktiskt.

16_5

Är du trött på att jag lägger upp foton på bergen så ofta? Jag tröttnar i alla fall inte. Jag tycker de är magiska.

16_6

Det här, min vän, är ett tecken på att våren lurar där bakom hörnet. Gegga är inte bara av ondo.

Förresten måste du titta på bilderna i den här länken. Det var ett tag sedan jag skrattade så gott! Jag kom att tänka på två av mina syskonbarn som var mer än vad en hel by klarar av då de var mindre. Nu för tiden är lyckligtvis båda två ytterst trevliga ynglingar som är mycket behagliga att umgås med.

Förresten 2… Jag älskar texten på den senaste Disneyfilmens soundtrack. Let It Go, särskilt du som knyter allt inom dig. Ut med det bara!

14 Dec

Lucia 2013.

Vi blev uppvaktade av det finaste lussetåget någonsin i morse, maken och jag. Frukost på sängen av Pippi Långstrump och hennes vänner (Tommy och Annika?), änglasång och levande ljus. Det var så vackert! Förra Lucia försvann lite i en dimma, men innan dess var Luciamorgnar alltid förknippade med viss stress sedan många år tillbaka. Upp tidigt och antingen skulle jag sköta Lucia på jobbet eller så var det något barn som skulle ha Luciamorgon inne i Stockholm. Idag fick jag lite sovmorgon, nybakade lussebullar (Äh, de bakade jag själv mitt i natten, men ändå.), skalad clementin, te och apelsinjuice. Härligt!

13_3

Två av Staffans fålar fem bor hemma hos oss sedan förra julen. Det tackar vi Svärmor för.

För övrigt har vi jobbat och lyssnat på det underbara lusseprogrammet från Örebro som gick på SVT. Jag har också lyssnat många gånger på Petra Marklund och Magnus Carlson som sjöng Fix You så jag grät en skvätt. (Den där texten betyder mycket för mig. Ibland drabbas jag av förtvivlan över att på grund av olika anledningar inte kunna hjälpa några av de som betyder mest för mig. Då lyssnar jag gärna på Fix You och blir lite fixad själv på köpet.) G hade en genomkörare med sitt Steel Band då de ska ha julkonsert på måndag kväll. S och jag åkte på julklappsturné, så nu har hon också fixat sina julklappar. Det låg många tankar bakom vem som skulle få vad och varför och hur mycket det fick kosta och om det kanske var så att mamma och pappa skulle betala eller om pengarna skulle resa från hennes plånbok. Hm. Vi hade väldigt trevligt i alla fall! På Barnes and Noble bjöds vi på fantastisk live-musik av en gitarrgrupp med en violinsolist. Jag kunde ha stått där hela kvällen och lyssnat. Så vackert det är med klassiskt gitarrmelodispel. Mjukt och harmoniskt, särskilt med fiolstämman till. Rysningar längs ryggraden fick jag i alla fall och jag förstod inte hur folk bara kunde ignorera dem och stå och prata en meter därifrån. Vi är väl olika som människor antar jag!

13_1

E och jag pysslade julkrubbor med ungdomsgruppen. De blev söta. Väldigt enkla och rustika! Caravan Shoppe är ett gäng tjejer som säljer illustrationer och idéer på diverse olika projekt och de bjuder på olika stilar och olika svårighetsgrader. Kika in hos Caravan Shoppe så får du se vad de har att erbjuda! Du köper filer som du laddar ner och så får du en lista på vad du behöver köpa själv (träbitar i rätt dimensioner, Mod Podge osv).

12 Dec

Hm, jodå.

Julefrid? Nej, inte direkt. Stress, stress. Jag är tacksam att ha möjligheten att ha en deadline för ett jobb som är hur roligt som helst. Tyvärr har jag en dator som inte riktigt tänker ställa upp just nu när jag verkligen behöver dess stöd.

Ett av de vackraste namn jag vet är Emanuel. Det är vår sons andranamn, vår son som alltid kommer att vara förstfödd. O Come, Emmanuel är i sin tur ett av de vackraste julstyckena jag vet och i denna tappning blir det ännu bättre. Lyssna så får du höra varför.

Hoppas att du känner julefrid och glädje. Själv längtar jag mest till min systers nya badtunna där man kan sitta och löga sig efter en lång dag pyntad med diverse motgångar. I morgon är en annan dag. Tack och lov. Vi får väl se hur Mellanöstern mår då.

2_4

27 Nov

Jag kunde inte hålla mig…

26_4

I morgon har vi Thanksgivingförberedelser hela dagen, på torsdag kommer våra vänner hit för att fira ordentligt med kalkon och en massa annan mat, på fredag ska jag ta sovmorgon och förbereda pepparkaksdeg, julpyssel och städa och på lördag kommer några grannfamiljer över för att jula tillsammans med oss. När skulle jag hinna baka saffransbröd om inte idag? Och varför inte svulla ordentligt när man ändå håller på?

26_6

Jag och äldsta dottern degade, knådade och formade och snart hade vi ett gäng alldeles perfekta lussekatter. Vi spelade Dam med sonen och maken och var tvungen att dränka våra sorger i nybakat och julmust. Alla mådde bra i kväll, men i morgon vet jag minst två som kommer att må ruskigt dåligt. Vissa offer får man göra i saffranets namn! Jag skäms bara lite för att jag inte höll ut till helgen innan jag fick upp julkransen på ytterdörren, men annars njuter jag mest. Det här är verkligen min favorittid på året.

26_1

För övrigt har jag en svägerska som jag hade velat ha bakandes här under hela december. Nu får jag njuta av hennes bullar på ett vackert kort istället, men det är okej. Jag lär ju inte gå upp i vikt av pappersbullar och inte får jag ont i magen av dem heller! (Kära paleofrukost, jag återkommer i morgon bitti.)

26_5

Och så här svensk-amerikansk ser vår ytterdörr ut nu. Kransen köptes på Costco för en hundring. Då ingick de tre kottarna och de tre kvistarna med fuskbär i rött. Jag får ta en närbild så du kan se hur fin kransen egentligen är.

26_2

(Sådana här foton får mig att verkligen önska mig ett nytt objektiv till kameran. Jag är lite trött på fisheye-effekt på så många av mina foton! Jag vet, jag vet. Världsliga problem.)

26 Nov

Random thoughts.

25_3

”The biggest tragedy in America is not the great waste of natural resources – though this is tragic; the biggest tragedy is the waste of human resources because the average person goes to his grave with his music still in him.”
Oliver Wendell Holmes

Idag läste jag det här citatet på Facebook. Tårarna började rinna ner för kinderna. Kanske för att jag känner det här själv, kanske för att jag känner det för andra…

Jag har varit sjuk i helgen. Inte lika sjuk som min mamma som ringde Vårdcentralen tidigare idag då hon har haft fruktansvärt ont i magen i flera dagar. Hon fick tid på fredag. När smärtan blev outhärdlig framåt kvällen ringde hon Akuten. De sade åt henne att ringa Vårdcentralen i morgon. Suck! Nu säger jag ingenting mer om Den Svenska Vården, mer än att jag hoppas att min lilla mamma mår okej och att hon snart blir frisk igen.

Mina 21 dagar av tacksamhetsmeditation är över. Jag har i tre veckors tid ställt klockan lite tidigare för att stiga upp och ägna en kvart åt olika mantran varje dag. Har detta gjort skillnad i mitt liv? Absolut! Att kunna se sitt liv ur ett nytt perspektiv är nyttigt. Trots att det nästan alltid finns något som stör i periferin, stort eller litet, kan man lära sig att fokusera på det som är gott istället. (Lider man av en klinisk depression behöver man annan hjälp än ”trosan hoppsan, det här ska bli bra”.) Jag får påminna mig själv om detta ibland, så jag är jättetacksam över att jag gav mig själv den här chansen att öva upp tacksamhetsförmågan lite. Om du förresten inte har sett YouTube-klippet om tacksamhet från SoulPancake tycker jag du ska göra det:

25_2

Just nu är amerikanska barn och ungdomar redo för lov. Igen. I morgon är sista skoldagen innan Thanksgiving Break. Vi svenskar hakar på de vanliga skolloven. Det blir lättast så när man ska planera aktiviteter som involverar andra. Kalkon och sötpotatis inhandlades på Costco idag och jag höll på att lägga ner en sådan här klänning i vagnen också. Eller inte, hm.

25_5

För övrigt har jag snart gått igenom alla skåp och lådor för att fira ettårsjubileum här i huset, alldeles i linje med månadens förändringstema. En sak kan jag konstatera. En sådan flytt som vi gjorde kan vara bra på många sätt. Något av det bästa är att livet rensas på precis allt onödigt. Ibland kan de där onödiga grejerna dock kännas ganska nödiga. (Äh, jag vet att det heter nödvändiga.) Jag tror vi lyckades ta med oss de viktigaste grejerna i alla fall. Som bröllopsvaserna från diverse familjemedlemmar, de bästa fynden från Stämshult, den vävda julbonaden vi fick i förlovnings- eller bröllopspresent av makens morföräldrar och så ljusstaken jag fick i 40-årspresent av min fina, fina vän som inte längre finns här. Idag plockade jag fram den där ljusstaken och bestämde mig för att fortsätta smygjula trots att vi ska hinna med Thanksgiving först. Dagens datum: 25 november. Jag bjuder på Alicia Keys och hoppas att du mår bra.

16 Nov

Pleasant Grove i förfall.

15_2

Idag hade sonen slutprov i sin algebrakurs. Killen är klipsk. Han har haft svårt med motivationen de senaste veckorna i novembermörkret, men ändå pluggat på. Han kom ut från provsalen och sa att hjärnan var stekt. Jag kommer inte ens ihåg att jag någonsin varit i närheten av stekt hjärna. Detta fenomen uppstår tydligen när man spikar en tenta. 100% rätt, A på kursen. Det närmaste jag kom var väl på högstadiet då jag fick fler poäng än man kunde ha på Gertie Ringbergs so-prov. Sonen önskar för övrigt ”motivation, uthållighet och inspiration” i julklapp. Hur sjutton ska vi kunna fixa det? Någon som vet någon bra affär?

15_1

Percussion/Steel band-dag. Innan sonen fixat körkort blir de här eftermiddagarna ”egotid” för mig. Glömde kameran idag, men telefonen hade jag ju. Förfallna byggnader fascinerar mig. ”No trespassing” betyder väl inte att man inte får stå utanför nätstaketet och fota efter att man har trasslat sig igenom ris och lera? Jag struntade i fotoapparna och satte mig vid Photoshop istället. Roligare, men inte alltid lika effektfullt. En vacker dag ska jag försöka gräva mig djupare i programmet. Det är ju roligt med kunskap och att veta ”för mycket” brukar bara vara ett problem när maffian är inblandad.

15_5

Dagens tacksamhetsmeditation påminde om att möta mina medmänniskor med kärlek. Jag fick möjlighet att praktisera detta villigt och ofrivilligt. Andas in. Andas ut. Repetera. Jag har varit dålig på att hitta ny musik den senaste tiden, så det blir en passande inte så hemskt gammal favorit. Må solen lysa på din stig. Här ska det nämligen snöa i morgon…

07 Nov

Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.

2_2

I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.

Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…

7_1

Provo i höstmorgonljus.

7_2

Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?

7_4

Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?

7_5

Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…

7_6