15 sep

Skogens skatter.

Makens kompis O bor här på ön ett tag. Maken och han jobbar tillsammans med ett projekt, men dessutom är han gullig och hjälper till i trädgården. O gillar att gå långpromenader. Då menar jag inte timslånga sådana, även om de säkert också uppskattas. Han kan vara ute och gå en halv dag och är enormt duktig på naturens gåvor.

I söndags drog O med maken på en prommis av den vanligare sorten. När de kom hem hade de en tröja full med fina Karl Johan-svampar med sig! Naturligtvis var det O som hade hittat dem. Han har utvecklat ett vandringsöga som upptäcker minsta hasselnöt. ”Sveriges skogar är ett fantastiskt skafferi! Hur kan svenskar lämna dessa mängder med bär och svampar till sitt öde?!” Eh, jag står som ett fån. Inte ens när jag aktivt söker svamp hittar jag någon.

Bättre blev det när de kom hem. ”Visste du att vi har en massa stolt fjällskivling här i trädgården?” Maken var lika förvånad som jag. Nej, det visste jag inte. Det stod ett gäng perfekta exemplar en liten bit från huset och jag plockade gladeligen med dem in.

Jag tycker det är svårt med svamp. Hur ska man veta att man inte stoppar i sig något galet, som polackerna som sprang omkring nakna på en camping härom året? Soppar brukar vara säkra. Man kan förväxla Karl Johan med gallsopp, men sätter man tungan till den senare smakar det så bittert att man förstår att den inte passar i någon smarrig höstgryta.

Nu har vi tio 200 g-påsar förvällda Karl Johan-tärningar till framtida bruk i frysen. De stolta fjällskivlingarna tärnade jag och stekte länge i smör, salt och peppar, innan jag blandade ner dem i basmatiris som piffats med schalottenlök, svampbuljong och lite svart lyxris. Den ”risotton” gick inte av för hackor. Svampens Rolls Royce visade sig kunna fylla sina skor.

Det sägs att mer svamp är på ingång. Vi får väl se. Skulle det vara så ska jag ta mig an den med glädje. Kanske vågar jag mig på att torka en omgång?

07 aug

Blåbär i mängder.

Jag orkar inte plocka blåbär. Näpp. Jag är för bekväm för att uppskatta att själv ta tillvara denna naturens gåva som i år finns i överflöd. Förra veckan köpte jag fem liter av min svågers patient och den här veckan stod dottern för ytterligare sex liter, varav fem ligger i frysen och en i våra och andras magar. Jag skäms när jag skriver att jag är för bekväm. Istället borde jag ju ha åtgärdat anledningen till att det blir så jobbigt för mig. Jag har inte ont i ryggen i allmänhet, men mina bärplockarfasoner får ryggen att skrika högt i protest! Så tacksam jag är för att det finns andra som är mycket bättre på att hantera denna konst än jag.

I vårt hushåll brukar vi styckfrysa bären efter rensning. Jag häller ett några centimeter djupt lager i en rostfri form som bäst utnyttjar storleken på fryslådorna och låter bären frysa till i några timmar. Då de blivit genomfrysta delar jag upp dem i påsar. Storleken är inte viktig eftersom jag vid användning bara häller ut så mycket bär som jag vill ha. Vanligtvis blir det tvåliterspåsar med ca 500 g bär i varje.

Blåbär har mängder av hälsofördelar. Läs denna text i Kurera om du vill veta mer om detaljerna! Jag hoppas att dottern är sugen på ännu en blåbärsrunda, för jag känner att suget efter blåbär i havregrynsgröten kommer att vara stort i januaritristessen. Vilka bär brukar du ta tillvara?

En annan reflektion, förresten. Min syster funderade lite över ”skrytfaktorn” i att äta närodlat, ekologiskt och att odla själv. När vi växte upp var det sirapslimpor med Lätt & Lagom som kändes lyxigt då vi själva blev uppfödda på stenugnsbakat surdegsbröd från farmors källare och riktigt smör. Det är intressant hur trender kommer och går. Jag har inte längre Instagram-appen nerladdad och har sparat så mycket tid, och irriterande tyckande, på detta. Jag går dock fortfarande in och kollar ibland om jag blivit tipsad om något särskilt. Ekotipset har till exempel exploderat, och det finns väl inte en människa i Instagramsvängen som inte nu har lärt sig de enkla och effektiva husmorstips som fallit i glömska sedan hemmafruarna började utrotas. Vem ville använda ättika och bikarbonat när det fanns hemhjälp på burk? Jaja. Det är som det är och det blir som det blir, och så är det med det.

05 mar

… och där är säsongen igång!

Jag har en konstig grej som gäller trädgård och odlande. Jag gillar verkligen att vara planttant, men har så erbarmligt svårt att komma igång med försådder och andra förberedelser. T o m tråkigt rensande gör jag hellre. Det är precis som att det eventuella misslyckandet ligger där framför mig, manifesterat i påsar med såjord, fröer och verktyg… Nu är jag åtminstone igång. Lunchrasten gick åt till att sätta tomat, chili, paprika, aubergine och basilika. Maken har monterat hyllsystemet med belysning i gästskrubben i år eftersom inte sonen längre bor där. Tror att det blir jättebra!

Förra året lärde jag mig ett och annat, men inte vad som egentligen gick fel med basilikaskörden. På’t igen, så blir det kanske så det räcker åtminstone till några portioner pesto!

Jag firade med att rensa fruktkorgen på mjuk kiwi och skrumpet äpple. Dessa fick en runda i råsaftcentrifugen till mina smaklökars stora glädje. Tänk om det blir så stor Ingrid Marie-skörd som för två år sedan så vi kan njuta rosa äppelmust igen… Drömma kan man ju!

21 jul

Gårdens guld.

Idag har vi fått uppleva något rätt fantastiskt! Efter två års väntande var det idag dags för maken och syrran att få njuta frukten, eller honungen, av allt jobb de lagt ner på sina bin. De öppnade skattlådan och valde ut tre ramar som hade tillräckligt med honung i sig. Honungen i dessa räckte till fyra ”vanliga” honungsburkar, en specialburk till svärmor och ett par småburkar. Ska man räkna ut kilopriset på denna första skörd närmar man sig riktig lyxmat, men just idag känns det värt alla ansträngningar, all tid och alla tusenlappar som har investerats i denna spännande hobby! Nästa gång kommer de glada biodlarna möjligtvis ha investerat i apparatur som gör det lite lättare, om än inte mindre kladdigt, att utvinna varje värdefull droppe. Jag önskar att du skulle kunna smaka en sked av detta fantastiska guld!

07 nov

Pepparkaksmüsli.

Efter allt städande, sorterande och organiserande som pågått här hemma under ganska lång tid stod jag så här med ett gäng ingredienser som närmade sig bäst före-datum och som såg ut att passa särdeles bra tillsammans i en ny konstellation. Granola, eller mysfrukostmüsli… Efter att ha rådfrågat min ständige följeslagare GOOGLE bestämde jag mig för att fristajla lite och var så våghalsig att jag hittade på lite alldeles själv. Resultatet blev en mycket god pepparkaksmüsli och då flera på Instagram tyckte att det lät gott kommer här det ungefärliga receptet. (I gammeldags granola brukar man använda mer socker och vanlig matolja och i modernare, svenska recept blandar man ofta matolja och vatten.)

Pepparkaksmüsli

500 g havregryn
drygt 2 dl hackade nötter och mandlar
drygt 0,5 dl rostade och saltade solrosfrön
1 påse kokosflingor (den gamla hederliga sorten som man brukade baka kokostoppar av på 80-talet)
1 påse pepparkakskryddor (min gick ut förra året, så jag gissar att man kanske kan vara lite mer restriktiv med fullvärdiga kryddor)

1 dl honung
0,5 dl farinsocker
0,5 dl kokosolja

Koka upp honung, farinsocker och kokosolja och låt det bubbla lite försiktigt en stund under omrörning.
Blanda resterande ingredienser och häll över den söta röran. Rör runt ordentligt med en slev till en väldoftande, lite småklumpig röra.
Dela upp blandningen på två plåtar. Rosta i 175°C varmluftsugn i 15-20 min beroende på ugnens beskaffenhet. Rör om ofta! Granola har en tendens att brännas lätt. Byt plats på plåtarna i halvtid. Håll dig i köket under rostningen, för det luktar gudomligt gott!
Låt müslin svalna och häll upp i lufttät burk. Njut förslagsvis med naturell yogurt, vaniljyoghurt eller mjölk.

09 jun

Det är allt bra gott med rabarbersaft!

Jag vet att socker varken är bra för mig, min moster eller grannens kusin, men jag har svårt att motstå ett glas iskall rabarbersaft. Jag gjorde Kammebornias rårörda, men hade ”bara” i två kilo socker. Det blev sött nog ändå! Min systers senaste rabarbersaft var grymt god, ännu bättre än den här, men jag kan tänka mig att det hade lite med att jag använde många ”träiga” och grova bitar. Jag gissar att de spädare är mer smakrika. Hur som helst blev det smarrigt nog för att jag skulle ta ett extra glas efter middagen. Har du något favoritrabarberrecept?

05 maj

Det bubblar under ytan.

Nu känns det som att våren äntligen är här, senare än vanligt helt klart. Två morgnar i rad har jag kunnat sitta i verandan med mitt morgonte. Det har varit en lång och kall väntan!

Igår tog jag nästan knäcken på min kropp då jag förberedde trädgårdslandet för potatissättning och tänkte att jag är en riktig vekling och att mina 68% svenska bondegener gömmer sig väl i min medelåldriga kropp. Nu ligger dock utsädet från en påse Magda, en påse Rocket och en påse mandelpotatis i det här landet med tung lerjord och mängder av maskar. Några av potatisarna visade tecken på mögel, men jag satte dem ändå. Jag utmanar mig själv då det gäller ”hur man ska göra” då det gäller odlandet. Det ska vara si och så många centimeter mellan plantorna, de ska planteras si och så djupt och de ska gödslas si och så. Jag är så bokstavstroende att jag insett att det förstör lite av odlarlusten. Far experimenterade hela tiden. Förvisso ganska ofta med sämre resultat än om han hade följt instruktionerna, men å andra sidan fick han ibland till det riktigt bra. Som du ser har vi mängder med rötter och skräp i landet fortfarande trots förarbetet. Jag skulle behöva göra så mycket annat, men i år testar vi såhär så får vi se hur det blir.

Vi satte en hösthallonbuske och en buske med tayberries förra året. De har nu flyttats och fått sällskap på linjen av några hallonskott som min syster kom med. Jordmånen skulle ha fixats innan (vi behöver lite sand och lite av det välbrunna hästgödslet som ligger vid ladan), men nu står de åtminstone på rätt ställe och har också ett riktigt bra stöd. Lite i taget, inte allt på en gång…

I år fick alla fars tulpaner växa upp bland en massa gräs. Han satte ju lökarna i en väldigt välgödslad jord som flyttats från ladan till ett av hans lite ”märkliga” platsval för en sådan här rabatt. Det innebar att efter första blomningen fick lökarna sällskap av gräs och ogräs av alla de slag och här finns stor växtkraft som synes. I år ska jag försöka plocka upp dem efter blomning så att de inte förstörs då trädgården grävs upp senare i år.

Det känns bra att hur det än går med odlandet finns alltid alternativet krukodling. Det brukar funka i alla lägen! I år kommer vi till exempel att sätta våra tomater i hinkar och hoppas på dignande plantor.

Funkar inte odlingen kan vi alltid falla tillbaka på choklad. Igår hämtade jag nämligen min första vinst på länge. Jag kastade i en tävlingskupong i en butikstävling hos ICA Maxi och tydligen gillade de min motivering. Nu har vi tjugo (19,5) kakor med Marabou mörk choklad här hemma. Jag är alltid den första att rekommendera en ruta mörk choklad om dagen för att hålla hjärnan i toppskick. Tydligen ska man inte äta något socker för att det ska vara riktigt bra för en, men hur långt skulle du vara villig att gå för att må bra? Min gräns dras tydligen efter mörk choklad, för detta är något jag gärna förgyller mina dagar med.

18 aug

Traditioner ska hållas, eller hur?

Min vän och granne N har bjudit med mig och S att plocka hallon varje år sedan vi flyttade hit. Vi brukar åka två gånger tillsammans. Första gången betalar vi för bären och andra gången åker vi dit då hallonbonden gör sig redo att röja buskarna för vintern och man får plocka grenarna rena alldeles gratis. Det är lika härligt varje gång! I hagen norr om bärodlingen går det små ”Bambi” och några av Tomtens renar och en och annan fyrklövad varelse. De är jättefina och sociala! Tåget går också förbi där i Mapleton alldeles precis bakom odlingen och jag blir alldeles nostalgisk av att se riktiga tågset, sådana där som gick förbi vårt hus då jag var liten.

17_1

Årets skörd var inte alls dålig. Vi får nattgäster i kväll (kompisar från Sverige), så jag har sparat ett gäng till deras frukost. Alla här hemma fick också äta hur många färska bär de ville, man jag har ändå kunnat frysa in några. Björnbären är bonus och de gula bären är godast. Det är de för övrigt också i blindtest om du undrar.

17_2

Vi brukar alltid avsluta plockningen med att samla ihop ett par ordentliga buketter av de blommor som råkar ha slagit ut då vi är där. Vi var för sena för blåklinten i år, men det här var väl inte dåligt det heller?

17_3

För övrigt har vi fixat nästan allt på listan över ”viktiga grejer att klara av innan skolstart” och vi har en hel dag kvar för de två sista grejerna. Bra jobbat! Vi ska nog klara av det här läsåret också.

Ps: Det här var första dagen med två skolungdomar och en ”vuxen” son med jobb. Livet är sannerligen på väg in i ett nytt skede.

03 sep

Skördefest.

Persikorna mognade alla på en gång kändes det som. Barnen har hjälpt mig plocka av alla som inte fallit till marken. I går kokade jag in några i den smarriga saffranslag jag testade förra året och idag har jag gjort ”peach butter”, alltså slät persikosylt utan pektin.  Man kokar istället ihop sylten. Det är första gången jag testar och det verkar bli bra. Receptet jag hittade tycker jag blev lite för sött, men till en god och lite stark ost funkar det säkert. Nästa gång provar jag det här istället. Jag har också kokat in lite ingefärspäron och jag tror det blir fler sådana i morgon. Det tar lång tid att konservera utan de konserveringsmedel vi brukar använda i Sverige. Här kör man istället med speciella lock och steriliserade burkar. Kul att testa!

2_5

2_7

2_9

2_8

2_6