11 sep

Nedräkning.

Dagens schema:

Till lokala butiken för att fixa frukostmat
Hemskola
Laga och äta lunch
Lite mer skola
Hämta syskonbarn på fritids
Fixa något-till-någon-som-kanske-fyller-år
Laga middag till oss+syster med familj (och mamma)
Skjutsa mamma
Lyssna på ont-i-magen-musik sådär högt som jag bara kan om jag är själv i bilen
Umgås med fina syster
Hämta mamma på väg ut tillbaka till Sturkö

Spännande liv jag lever, eller vad säger du? Jag har förutom detta också hunnit döda två vanliga getingar och en bålgeting, så jag var på hugget. Mer då? Bokat om en tid till cellprovtagning, haft ont i magen över en väns familjesituation, pratat med maken, ätit salmiakklubbor, gått på utedass i regn med stora vattendroppar, funderat, fixat varmt te och en Ipren till stackars sonen som har dragit på sig hög feber och ont i huvudet (vi skyller på syskonbarnens dagissjuka, förlåt, förskolesmitta), instruerat systern inför hennes övertagande av en av mina arbetsuppgifter medan jag roar mig med semester, suckat över min inte så Hawaiiberedda uppenbarelse, studerat andliga ting, bläddrat i en Femina, bytt hembankkontor från Stuvsta till Karlskrona, skrivit några mejl, undrat en stund, tänkt lite mer och skrivit ner några av tankarna. Ja, det var väl det. Våra vänner som hjälper oss med hushyrköpet har det tufft nu. Deras liv har varit lite ”too much” hela det senaste året faktiskt, så jag hoppas det lugnar ner sig lite för dem nu… Det är en sak att säga att ”man blir stark av utmaningar”, men det är något annat att stå bredvid och se människor man älskar lida/känna hopplöshet/sörja eller vad det nu är.

Till Dig… Vad vill du ha? Vad skulle du välja om du fick önska dig precis vad som helst? Inga begränsningar då det gäller ekonomi eller något annat heller för den delen? Pengar? Lycka? Kärlek? Frid? Saker? Något helt annat?

24 dec

God Jul, hör ni!

Fiffi skickade finaste överraskningspaketet. Vi blev så glada! Här syns inte ens allt då vi hade på oss halsband, armband och ett par torgvantar. För er som gillar vad ni ser tycker jag att ni ska gå till Fiffis butik. Där hittar ni massor av fina grejer!

Årets gran är den finaste vi haft. I den hänger alla våra jular tillsammans i en salig röra. Jag älskar verkligen att klä granen med barnen och se deras förtjusning i att höra samma historier om och om igen! Traditioner är viktiga.

Slutligen vår FB-hälsning då det inte skickades ett enda julkort från det här hushållet… Jo förresten, syskonen i Australien och Thailand fick! Ha en fin jul. Det tänker jag ha. Jag börjar med att hacka ihop en Jansson. God Jul!

03 dec

Jag gillar att vara mamma.

Nu har jag klarat av andra julklappsrundan, den här gången tillsammans med yngsta dottern. (Allt är nu klart för tjejerna. Sonen åker säkert in till stan med pappa dagen innan julafton om jag känner dem rätt. Kul för dem i så fall.) Skärholmen en lördag. Hm. Tur att sällskapet var trevligt i alla fall!

Den här tioåringen fyller elva om två veckor. Så här var det runt den här tiden år 2000: vi var nyinflyttade, det snöade en massa (och jag fick skotta med min stora mage i vägen, för maken jobbade som en blådåre), julpyntet var nerpackat efter våra år utomlands och det var fullt upp med de två ”stora” som då var två och fyra år gamla. Livet ändrar sig så snabbt. Det känns dumt att säga till småbarnsföräldrar att de ska njuta av tiden som föräldrar till små barn, men jag kan inte låta bli. Rätt vad det är sitter man och undrar vad som hände och vart tiden tog vägen. Suck. Nej, inte ner i nostalgiträsket. Nu ska vi lyssna på käck julmusik och julbaka lite i stället. Hoppas att ni får en fin andra advent!

30 nov

Hur är det med barnens respekt egentligen?

I går åkte jag och shoppingdottern till SKHLM för att julklappshandla i tid till skillnad från förra året. Vi hade verkligen supermysigt och kunde ta det lugnt. E hittade julklappar till bror, syster, pappa och kusin i ett nafs och jag fixade samtidigt några smågrejer som fattades till barnens adventskalender. När vi var klara strosade vi omkring och tittade i affärer och på andra människor, fnissade lite, ojade oss och hade allmänt trevligt tillsammans. (Det här är den bästa delen med att få större barn, att man faktiskt kan umgås med dem på lite mer lika villkor.)

En sak störde lite först, men mer och mer ju längre tid vi var där. Hur behandlar barn och föräldrar varandra egentligen?! Jag såg småglin, bara en tvärhand höga, skälla ut och svära på sina mammor för att än det ena och än det andra var fel. En tonårig kille kallade sin mamma (antar jag, gissar att det inte var flickvännen) Bi***. En mamma drog iväg med sina två småbarn så armarna höll på att gå i led medan hon väste och skällde på dem om vartannat. Vid det laget var klockan närmare sju och jag tror att barnen hade mått bättre om de hade suttit vid middagsbordet i lugn och ro. Flera föräldrar lät barnen mer eller mindre löpa amok. Jag tycker att barn ska få springa och vara glada, men inte riva ner och snora på H&Ms kläder. Det ena kan ibland utesluta det andra…

Jag vet att jag är en ganska strikt mamma, men jag är också kärleksfull. En gång då sonen var fem år skämde han ut mig på ICA Maxi i Karlskrona, men det var bara för att jag inte kunde gå med honom därifrån. Jag har annars inte tillåtit ”fits” i affären och därmed har det gått alldeles utmärkt att ha med dem. De har vetat att man inte kommer någonvart med skrik och tjat. (Eh, den principen verkar inte gälla i många andra familjer.) En pappa sa upprepade gånger på ICA Kvantum till sina två tjatiga barn med tvär röst att de inte fick det och inte skulle ha det andra. Rätt vad det var, efter sjukt mycket gnäll från framför allt dottern, sa han ”Okej då!!!”. Var kom det gnället ifrån tror ni? Det var inte första gången detta scenario utspelade sig.

Barnuppfostran är inte lätt, det vet jag av egen erfarenhet. Med slag och hot kommer man ingenstans i längden, men att tro att ens barn alltid vet vad som är bäst för honom eller henne är också dumt. Som vuxna måste vi föregå med gott exempel, hålla i handen, leda och fösa barnen på rätt väg. Ibland får vi till och med dra lite i dem, både bokstavligt och bildligt talat. Skriker man till sina barn får man skrik tillbaka. Hur mycket vi önskar att det inte vore så hjälper inte. De gör som vi gör, inte som vi säger. Jag har också tänkt mycket på det som den finska professorn sa, hur viktigt barnets föräldrars relation är för hur det går för barnet i livet…

Ja, nu har jag inte tid att skriva mer, men om ni har något att tillägga diskussionen blir jag jätteglad!