Hmmm… Det måste ha hänt något med inlägget eftersom bilderna blev konstiga och texten försvann! Idag har jag känt Disneys Viana i mig. Paddle boarding stod på schemat både på förmiddagen och ikväll. Vilken grej! Vi är sugna på att skaffa ett par till Sturkö, fast där är det förstås inte lika skönt att trilla i. På väg till hotellet (Motellet?) hittade vi den underbara Diamond Cave. Oväntad höjdpunkt! Jag älskar vissa typer av överraskningar.
… men med tanke på hur fin dag vi hade fram tills att det började regna är det okej. Jag har lite svårt för den tropiska värmen, särskilt då det är så hög luftfuktighet, men regnet hjälper. Jag gillar hur det är soligt på morgonen och förmiddagen. När det börjar bli för varmt för min smak kommer regnet och sedan är luften klar och fräsch igen lagom tills solen har gått ner och det är dags för en tur i ”byn”.
Det är tio år sedan vi var i Thailand sist. Människor här är fortfarande väldigt trevliga och serviceinriktade och maten är lika fantastiskt god. Elkablarna är dragna med en teknik som ger mig hicka och man kan inte påstå att själva samhällena är ”mysiga”, men Thailand har DET. Jag förstår att människor som vill komma bort från elände av olika slag åker hit.
Idag åker jag mot varmare breddgrader. Jag tar med mig en tom anteckningsbok, ett gäng böcker från högen av olästa sådana och badkläder. Det är dags för en omstart av systemet!
Glad och tacksam över att jag har ynnesten att kunna lyxa till det med en spautflykt till Varberg tillsammans med äldsta dottern. Här har vi det oförskämt bra…
I morse hade jag den stora äran att få köra yngsta dottern, hennes kompis och en kusin till ett sommarläger. Tonårsenergi av det positiva slaget är fantastisk och upplyftande. Jag känner fortfarande fnisset i ryggen, drömmar och pinsamheter i en härlig kompott… Min mormor brukade alltid säga ”Tänk om jag finge vara sjutton år igen!”, men jag kan säga att det inte är något jag drömmer om över huvud taget. Möjligtvis skulle jag kunna utnyttja en eventuell tidsresa till att rätta till mig själv genom att öva mer på mina instrument, bry mig mindre om sådant som inte betyder något och bry mig mer om sådant som ger stor utdelning för insatsen. Eftersom jag inte ser Benjamin Buttons historia upprepa sig för mig konstaterar jag att livet är här och nu, det som har hänt har hänt och det som ännu inte har hänt finns det ingen anledning för mig att oroa mig över.
Efter att ha lämnat ungdomarna vid en skola utanför Malmö bestämde jag mig för att ta loven runt Österlen på hemvägen. Det visade sig vara ett inspirerat beslut, för det kom ständiga trafikuppdateringar om långa bilköer pga skyltbyten och bilolyckor på E6. Skåne må vara vackert sett från alla möjliga håll, men att sitta i bilkö har aldrig tillhört mina favoritsysselsättningar.
Arbetarna i Bregottfabriken? Då jag ser kossor i diverse formationer kan jag inte låta bli att tänka på Arlas lyckade reklamkampanj. Så söta di är, di däringa kossera…
Förra gången jag var vid Glimmingehus var det i sällskap av mamma och syrrorna. Jag älskar folk, jag älskar sällskap, jag älskar att dela sådana här upplevelser, men idag var det ändå rätt fint att göra precis det jag ville under precis så lång tid som jag kände för.
Jag tänkte gå in på Lennart Nilsson-utställningen på Fabriken, men det blev inte av pga diverse anledningar. Jag fick i alla fall sitta i en dikeskant och njuta av vallmoattackerade sädesfält. Så vackert det är! Jag hörde någon prata om invasiva ogräs som lupiner, vallmo och vad-det-nu-var, men jag har så svårt att se dessa ljuvligheter som annat än ögonfröjd och själavård!
165 kr för en lunch på Kiviks Musteris restaurang? Nej tack. Jag gick till Stinas Café strax bredvid och sänkte en rågsmörgås med varmrökt lax, syltad lök och annat matnyttigt och smarrigt. Vilken njutning! Priserna var anpassade till semesterfirande Österlensgäster även här, men 65 kr för en riktigt matig macka kändes helt okej. Dessutom var den otroligt god!
Sista stoppet på min långa resa hem blev Trolle Ljungby strax förbi Sölvesborg. Ljuva minnen och en genomträngande stank av svingödsel så fort jag steg ur bilen… Två gånger i veckan har gårdsbutiken öppet och jag råkade klämma till med att hinna in fem minuter innan stängning. Jag kunde inte motstå ett paket vildsvinschorizo, så jag hoppas att korven smakar fantastiskt gott. Jag skickade också en familjeinbjudan till Vittras konsert den 13 augusti. Det är lite långt att åka, men duktiga musiker i kyrkoakustik kan ofta bjuda på fina upplevelser.
Från Bräkne-Hoby och hem till Sturkö fick jag sällskap av en riktigt färgintensiv regnbåge med tvillingkamrat. Under en lång stund körde jag strax bakom en bil med registreringsnummer som började på PAX och tillsammans med regnbågen gav detta mig rysningar längs med ryggraden… Tänk, vad världen ändå är vacker ibland!
I natt sover jag hos mamma. Hon har haft en jobbig vecka och det känns bra att vara här. På fredag kommer en av mina småsyrror och hennes barn och efter det kommer något eller några syskon att bo här till och från under resten av sommaren. Vi tar dagen lite som den kommer och mamma suger ur livets sista godbitar med stor passion och mycket kärlek. Jag är glad att hon har så otroligt många människor som älskar henne och gör hennes liv rikt och fantastiskt.
Vissa måste jobba som vanligt och andra har roat sig kungligt i flera dagar. Jag är lyckligtvis uppfylld av ny energi och glädje efter att ha varit en sväng runt gamla hemtrakter, umgåtts med släkt och vänner, ätit gott, roat mig kungligt och kommit hem ordentligt trots att vintern slog till lagom till att vi skulle åka hem från Nynäshamn och Stockholm igen.
I min säng ligger ett litet lånebarn och snusar sådär gosigt som bara tvååringar kan göra och utanför fönstret river havsvindarna i träden så rutorna skallrar. Hösten håller på att övergå i vinter, så jag är glad över att åtminstone delvis känna mig redo för denna förvandling. Vi fick en (eventuellt) sista alldeles fantastisk höstdag ute vid Knappelskär i Nynäshamn i lördags. Jag kände verkligen varför hösten ligger mig så varmt om hjärtat trots att den oundvikligen fortsätter in i den förhatliga vintern… Nu har jag i alla fall en varm mössa som inte ens är svart och jag vet att vinterkängorna är lättillgängliga till skillnad från en hel del annat i vår packning. En dag i taget! Namaste. (Dotterns yoga funkar bättre än min för tillfället, men jag hade gott kunnat tänka mig att stå där i trädet och blicka ut över Östersjön i strålande höstsol.)
Just nu sitter jag med önskelistan inför Nynäshamns- och Stockholmsbesöket som jag och yngsta dottern har framför oss. Vi ska försöka göra sådant som vi båda tycker om. Ett besök på något av konstmuseerna står inbokat, liksom ett nostalgibesök till Skärholmens köpcentrum. (Okej, jag känner ingen nostalgi för det stället, men jag tänker passa på att få håret fixat av en av mina duktiga gamla elever och äta lunch med en kompis.) Jag vet att dottern gärna fikar på Vete-Katten, men jag har svårt att släppa tanken på att man får bröd OCH fika för en hel familjs veckobehov hos Andréns Bageri här på Sturkö för samma pris som det kostar för oss två att fika… Nåja, vi får väl se. Vi kommer definitivt att ta en tur till Adolf Fredriks skolgård och då är vi i princip nästan framme vid Tehuset Java, en av mina (få) favoritbutiker! Vilka av följande rooibosteer skulle du köpa med dig hem?
Heta Chokladdrömmar (min favorit)
Rooibos Chai (måste ju bara vara god)
Rooibos Rabarber Grädd (en av favoritsmakerna från då min syster bodde i Tyskland, men har inte provat det här)
Rooibos Wimbledon (Positiv vinnarboost?)
Tehuset Javas Rooibos lakritste (Ett te som passar bra att göra glass av, med lakritssmak, låter för bra för att vara sant, men…)
Vad skulle du göra om du hade en långhelg i Stockholm?
Vilka dagar jag har haft! Maken jobbade i Dublin förra veckan och föreslog att jag skulle komma på torsdag kväll för att vi skulle kunna få en långhelg tillsammans. Jag var inte särskilt nödbedd… Min syster som har resbloggen Resfredag, långt mer avancerad än mitt krattande här på monnah.se, frågar ofta om andras drömresmål och tips på vart hennes kommande äventyr ska gå. Jag svarar ständigt ”Nya Zeeland och Italien”. Jag har fortfarande inte kommit till Nya Zeeland, men i Italien har jag varit flera gånger och vill dit igen (och igen och igen) trots jordbävningar och maffia. Nästa gång hon frågar har jag ett nytt tips. Irland!
Vad nu, tänker du kanske? Jag har ju alldeles nyss kommit därifrån? Jag blev bara så förtjust i landet, allt det gröna, det fascinerande språket iriska (namnet Niamh uttalas Ni:v, eh), musiken, vinden, vägarna och allt det andra. Vi hann besöka Dublin, Galway, Doolin, den östraste Aranön Inisheer, Ennis och Limerick innan det var dags att lämna tillbaka hyrbilen på flygplatsen i Dublin igen och vara tacksamma över att ha överlevt vänstertrafiken! Här kommer en liten bildkavalkad.
Molly Malone, den prostituerade fiskhandlaren.
Trinity Colleges otroliga bibliotek.
Påminnelse om hur tacksam jag är över att leva i frihet.
Snälla P, kan jag få det här golvet till toaletten? Det har legat i Christ Church Cathedral i ganska många hundra år och verkar klara svängningar i modet bra.
Samuel Beckett Bridge, läckert byggd som en harpa. Harpan har varit Irlands symbol åtminstone sedan tolvhundratalet.
Jag kunde ha suttit på puben i Doolin och lyssnat på den här duktiga trion hela kvällen. De ser lite uttråkade ut här, men deras musik var allt annat än tråkig.
Som klippt ur ett resemagasin. Maxfarten 100 km/h kan inte ens uppnås om man försöker. Noll vägrenar, cyklister på vägarna och knappt plats för två bilar i bredd, men utsikten är magisk! Och kringelikrokig…
På ett ungefär 250 invånare lever tillsammans så gott de kan på denna lilla ö, längst österut av tre ”Aran islands”, och tar hand om alla turister som söker sig dit. De har 25 elever i primary school och 30 elever i secondary school. De trettio högstadieeleverna har åtta olika ämneslärare. Det låter som ett skämt när man i dagens svenska skola får vara glad om en lärare har mindre än 30 elever i sin klass.
Ungefär här hängde jag över relingen med en plastpåse i handen och spydde upp den lyxiga frukosten. Klipporna var kvar hela tiden och visade upp sina imponerande 120 m i strumplästen trots detta missöde. Vi skyller på galen sjögång.
Tekniken levererar! Det gjorde inte riktigt den badbyxklädde man som fick agera fotograf då syrrorna tog mamma på Österlensrunda, men vi är tacksamma över att vår fina helg blev förevigad. Jag tror kameraanvändaren (det tar emot att kalla honom fotograf) tyckte att jag inte passade in med resten av sällskapet. Vad är annars anledningen till att jag inte riktigt kom med, haha?
Längs vår rutt kunde man se med mig kameran överallt efter en sommar med i princip bara mobilfotografering. Så här i efterskott kan jag konstatera att det är svårt att fånga en känsla, och känslor var det fullt av under denna helg. Österlen är ett sommarparadis av många anledningar… Här soluppgångsbilder från min och en av systrarnas morgonpromenad. En annan dag ska jag sätta mig och gå igenom de andra 1690+ bilder som jag och dottern tagit under juni och juli. Tjoho!
Maken och hans assisterande finger visar Yellowstones Grand Canyon. De har blivit nominerade till nästa års filmfestival i Cannes.
För några veckor sedan spikade vår egen aktivitetsansvarige, maken, vår sista utflykt innan flytten härifrån. Valet stod mellan en sväng till Oregonkusten och ett besök i Yellowstone National Park. Familjens röster övervägde åt det senare alternativet. Jag var där för över 20 år sedan och ville gärna återuppleva de storslagna vyerna.
Äldsta dottern fick en vilodag efter sin examensdag. Efter lördagens sovmorgon, matsäckspackande och iordningställande av allt var det så dags! Vi åkte ”innevägen” till Wyoming. På vägen stannade vi bland annat vid denna damm. Amerikanerna gillar hav, sjöar och vattendrag lika mycket som vi svenskar. När man bor i en öken får man göra vad man kan för att samla vatten till alla västerländska behov och på köpet får man natur med lite mer variation.
För att få en riktig heldag i Yellowstone hade vi bestämt oss för att övernatta en bit från parken. Vi kom fram till Jackson Hole och ”gjorde stan” på, tja, en liten stund. Maten var svindyr och det märktes att all affärsverksamhet är riktad mot turisterna som bor i stan för att uppleva svunna pionjärdagar och bo lite närmare de stora nationalparkerna Grand Teton och Yellowstone. Mjölken kostade mer än dubbelt så mycket av vad den kostar här hemma och för en caprese gjord på ca en stor tomat, en halv mozarellaost och en näve ruccola istället för färsk basilika betalade jag motsvarande närmare 90 sek. Motellrummet vi hyrde för $135, drygt 1 100 sek, var däremot mycket prisvärt. Det var fräscht, luktade gott och bjöd på två relativt obekväma men lagom stora dubbelsängar med sköna lakan. Sonen fick sova på golvet på en medhavd madrass (resan var spontan och vi fick det sista rummet och en uppmaning att fixa den femte sängplatsen bäst vi kunde och ville), men vi fick både tillgång till liten kyl, badkar och ett litet ”tvättrum” inne på rummet.
Söndagen steg vi upp med tuppen. Det var första gången sedan jag blev mamma för 19 år sedan som jag inte fick frukost på sängen på Mors Dag, men jag hade vänligt med bestämt undanbett mig tidig uppvaktning på förekommen anledning… Det blev ändå en toppendag med gänget som jag gärna vill erövra världen tillsammans med.
I Wyoming hade de haft riktigt ruskväder i flera veckor innan vi kom, så vi kan säga att vi hade verkligen tur! Bergen var fortfarande vita av snö och från och till under dagen såg vi snö på skuggsidor och i diken i de två parker vi tog oss igenom, men temperaturen var perfekt för min smak och solen lyste hela dagen.
Bisonoxar… Vilka imponerande och lite skrämmande djur! Besöker man Yellowstone vid den här tiden på året har man alltid turen att få uppleva små bisonkalvar, också de lite läskiga. Vi tog reda på att pionjärerna som tog över Nordamerika misstog bisonoxarna för att vara bufflar, men sådana finns bara i Afrika och Asien. De här oxdjurens namn är bison bison och inget annat.
Yellowstone blev USA:s första nationalpark och detta världskända turistmål besöks av ca fyra miljoner personer varje år! Att som vi ”göra” parken på en dag är lite väl optimistiskt, men då det var Mors Dag hade alla tonåringar lovat ett gott humör (haha), så vi hade det trevligt hela dagen trots att vi kanske höll ett något pressat tempo. Jag har läst att rekommendationerna är tre dagar till en vecka för att verkligen tillgodogöra sig allt naturen har att erbjuda, men alla i familjen var nöjda med upplägget.
Old Faithful är den första gejsern som fick namn under en expedition 1870. Den är som namnet visar på väldigt pålitlig och får utbrott efter 65 minuter om det tidigare utbrottet varat mindre än 2,5 minut och efter 91 minuter om det tidigare utbrottet varat längre än så.
Överallt i Yellowstone känns det som att man är på varje no- och so-lärares drömexpedition. Allt handlar om vulkaner, jordens innandöme, olika mineraler, bakterier, alger, spännande vilddjur som björnar, vargar, bisonoxar och allt möjligt annat otroligt!
Heta källor rinner ut i floderna som vackert ringlar sig genom Yellowstone.
Ser det inte otroligt vackert ut? Tänk att det bara är bakterier och solens strålar som orsakar de häftiga färgerna!
Bisonoxarna strövade omkring i flockar på ängarna längs med vägarna, men en och annan gav sig upp för en mer strapatsrik transport. De promenerade fram i sävlig takt och brydde sig noll och intet om bilisterna. De såg lite magra ut tycker jag och inte tillhör de de vackraste djur jag sett under mina 45 år på jorden.
Något som däremot alltid är lika vackert, åtminstone i mina ögon, är vattenfall. Jag fascineras så av naturens otroliga krafter!
Mamma hade bokat logi och resa till Yellowstone då hon var i USA på 80-talet. Hon fick dock pengarna tillbaka då hela parken visade sig brinna under en av de stormbränder som naturen behöver då och då för att rensa upp och förnya sig. Fortfarande ser man spår efter detta äventyr! Det tycker jag är lite häftigt.
Allra häftigast var nog ändå att vi faktiskt fick se en riktig grizzlybjörn. Den orsakade trafikstockning. Ja, alltså, alla bilar ville väl ta sig en titt på detta fantastiska djur som faktiskt kan vara rent livsfarligt att möta om man inte sitter i just en bil eller befinner sig på ett behörigt avstånd till björnen. Har den ungar med sig måste man vara riktigt på sin vakt, men kanske var det denna filur som Olle träffade på i skogen den där gången då mamma gav till ett skrik?
Innan vi satte oss i bilen och tillbringade sju timmar i den för att få sova gott i våra egna sängar (jag gillade verkligen att åka den vackra ”innevägen” på vägen upp, men nu när jag körde uppskattade jag de breda, säkra vägarna på Idahos och Utahs välskötta motorväg I15) stannade vi vid Yellowstones Grand Canyon. Denna kanjon må vara lite mindre än sin mer kända namne, men den var fortfarande imponerande och häftig! Vi gav oss ner till vattenfallets bas vid norra kanten, dagens enda hajk, och lo and behold träffade där på våra kompisar! Världen är så stor, så stor och så liten på samma gång. Yngsta dottern sa: ”Jag tror inte riktigt på slumpen, utan jag tror att det var meningen att vi skulle springa på varandra!” Vad tror du? 😉
Är det värt att ta sig till detta naturens mäktiga showroom som Yellowstone är? Absolut! Jag skulle rekommendera det om och om igen och hoppas att du också får en chans att åka dit någon dag om du är det minsta intresserad efter detta långa inlägg. Peace.