21 jul

Hetta och slaget mot och med naturen.

Europa brinner och det har uppmätts temperaturer så höga som 40°C. Det är illa nog med 24 grader som vi har haft här hemma. Jag är verkligen ingen värmeälskare! Eller fel, jag gillar inte heller att frysa, så den temperatur som krävs för att jag ska må bra är inte helt lätt att definiera. En bubbelpool med 38 grader är underbar en kylig vårkväll och de vinterbad jag tog i bara några plusgrader i Östersjön i vintras var lika underbara på sitt vis. ”Extremhetta” på sommaren är dock inte i min smak. Att gå omkring och känna svetten rinna överallt, vara orolig för hur allt i trädgården ska klara värmen och känna kroppen röra sig i slow motion, det är helt enkelt inte riktigt min stil. Vilken tur att det finns andra som tycker annorlunda! Maken njuter i fulla drag. Igår drog han ut en runda i kajaken medan jag stod och svettades i floder medan jag målade verandan. Olika sätt att hantera samma tillstånd helt enkelt.

Potatisen är tydligen på mitt lag, för jag har fått klippa av all bladmögeldrabbad blast och har lagt den i en svart sopsäck för vidare transport till soptippen. Mikrojordsentusiaster påstår att de fermenterar också mögeldrabbade växtdelar, men jag vågar inte. Jag tycker mig verkligen märka en kvalitetshöjning av jorden sedan jag började med bokashi och EM aktiv, men det tar väl tid innan jag bemästrar mikroorganismerna fullt ut.

Efter flera dagars förberedelser med skrapning, slipning och målartvätt var det äntligen dags att måla igår. Verandan må vara liten, men det tog flera timmar innan jag hade tagit mig runt hela vägen. (Dörren ska också fixas, men det får bli efter sommaren tror jag.) Grundfärgen här från tidernas början var lindblomsgrönt. Fint, men jag är glad över beslutet att bara köra vitt överallt.

Luktärterna levererar mängder av blomster. Det märks verkligen skillnad på hur de mår då de får bra ”mat”. Luktärter gillar näring och vatten, båda i massor. Plockar man sedan rent varje dag blir skörden fantastisk. Doften är ljuvlig!

I alla rum står det nu luktärtsbuketter. Ringblommor och dahlior hoppas jag fortsätter blomma länge än, jag är inte riktigt inne på höstfärgerna.

Det fortsätter blomma för fullt i min favorithörna. Pelargonernas blomning kom igång väldigt sent, men å andra sidan levererar varje planta många blomstänglar. Bästa pelargonåret någonsin! Det är bra att lära sig mer och mer, få större insikt i hur saker och ting funkar. Jag har läst mig till mycket, men blir galen på att så många tips går emot varandra. Det är bara att testa helt enkelt för att se vad man själv gillar och vad som funkar här hos oss. Jag har insett att mina myntaplantor har börjat må mycket bättre sedan jag började ge dem mer vatten. De överlever kanske allt, men jag vill ju att de ska vara vackra! Det är de verkligen då de nu börjar blomma. Dessutom luktar de gudomligt de också.

Tvestjärtarna gillar fortfarande dahlior lika mycket. Jag orkar inte bråka med dem mer. De ska ju äta andra skadedjur, det blir aldrig något nollsummespel. Bara att bita ihop och hoppas på att det blir fler plus än minus. Carry on!

20 jul

Ett penseldrag i taget.

Nu ligger den nya soffan/förvaringen i ladan färdigmålad. Taket har fått sitt sista lager och nu inleds arbetet med att bestryka de gula delarna med kittvit linoljefärg. Detta lilla utrymme kommer att bada i ljus, eller bli en fond för lek med andra färger. Vi hade från början tänkt sittdelen i en annan färg, men landade i att det går bra att byta uttryck med inredningen. Värmen trycker på, men här i Uttorp ska vi ”bara” få 23° de närmaste dagarna. Lite varmare blir det i Bredavik, men då det ligger precis vid vattnet går det bra att doppa sig vid behov.

Lager på lager på lager. Taket målades för första gången för över 100 år sedan och jag målade faktiskt med en gnutta ödmjukhet inför det faktum att huset fortfarande står här och ger så mycket glädje. Behovet av novembers tacksamma dagar känns långt borta då jag badar i en naturligt tillstånd av tacksamhet och årsordet framåtanda har gömts lite bakom andra behov. Jag återkommer nog till att behöva lite skjuts efter sommaren, men nu är det så här. Ut till trädgården, vattna de törstande tomaterna, kålen och luktärterna. Plocka in sockerärter, potatis och pak choi och hugg i med målartvätten. Ingen stress, men inte heller någon tid att ligga i hängmattan. Det får gästerna göra, men jag vet att den står där och väntar på mig.
19 jul

Tre språk och någon att prata med överallt.

Nu skrapas det och tvättas i verandan för att förbereda för färgen och det är Så Tråkigt! Förarbetet vid målning är otroligt viktigt och det blir ju inte bra om det inte görs ordentligt. Det hade varit så skönt att bara smacka på lite färg, men linoljefärg kan inte smackas och något som är ännu värre än förarbete är att se all tid man lagt ner på ett projekt gå till spillo. Med andra ord gnäller jag här och så får det vara bra med det. Tänk, vad glad jag ska vara då allt är klart och fint!

Trädgårdslandet fortsätter leverera. Våra jordgubbsplantor sattes i en låda som hade för lite jord och hamnade alltså för långt ner, så väggarna på lådan bildade en liten grokammare för mögel. Jag har varit bra på att rensa bort drabbade blad och jordgubbar, men nu är det inte längre någon idé. Min gissning är att gårdagens skörd blev den sista litern för denna säsong. Vi har dock njutit i stora drag av god frukt och har till och med en burk egen jordgubbssylt i kylskåpet. Jag är sannerligen nöjd!

Efter alla bestyr här hemma åkte jag med make och son till Bredavik där det just nu är full rulle. Det är så roligt att träffa skottarna att vi försöker vara på plats allihop. Lillastesystern har ingen semester kvar efter den långa smekmånaden i Sydamerika, men hon kommer nästa helg. Lillastebrorsan och hans familj var här förra veckan och har nu åkt vidare till Skåne. Många av oss andra är här, men fler ska det bli. Det är så roligt att komma in i ”gamla huset” och se det myllra av liv överallt. Vill man vara ifred går det att gå undan, men vill man spela kort, Garctic phone, volleyboll, frisbeegolf eller något annat så finns det alltid intresserade som hakar på. Jag älskar när brorsonen sitter vid pianot och spelar hissmusik (makens uttryck), alltså lite Clair de Lune eller något annat fint. Det pratas svenska, engelska och tyska om vartannat och när inga av dessa funkar går det bra med teckenspråk. Älskar att det kan vara så.

31 mar

Privilegier och annat som kan uppta en dag.

Igår hade jag planerat in en eftermiddag vid skrivbordet. Kalligrafi och färger stod på schemat, ingenting annat faktiskt. Jag var ensam hemma och vädret var helt fantastiskt, så för en kort stund funderade jag på om jag inte skulle ge mig ut på halvmilsrundan i naturreservatet istället, eller till att börja med åtminstone. Det kändes bra att säga till mig själv att jag var i min fulla rätt att ta itu med precis det som stod på just min agenda för eftermiddagen. Jag vet att det är privilegierat att kunna göra detta val. Den gamla perfektionisten och ”överpresteraren” i mig påtalade det flera gånger, men jag hade styrkan att artigt be henne hålla snattran och fortsätta njuta av det jag höll på med. När jag packade ihop för att gå och lägga mig kände jag mig så uppfylld av glädje. Tiden hade försvunnit, jag fick i flera omgångar känna vad man brukar kalla flow.

En fantastisk mugg från Rörstrand får agera vattenreservoar när jag skriver och lådan från Royal Talens med Van Gogh-akvareller har varit med ett bra tag. Trots att jag försöker vara förutseende går det inte en gång som jag inte häller ut bläck eller drullar mig på något annat vis. Det vackra och gedigna trägolvet har dessvärre flera färgfläckar nedanför glipan mellan mina två arbetsbord och på arbetsytan är det samma sak. Jaja, det tillhör väl och jag tänker att det syns att det är någon som gillar färger som håller till här! Jag använder lite olika spetsar då jag skriver, men oftast åker min penna som alltid står laddad med en Brause EF66 fram.

Det här tredelade kortet har jag inte kommit på själv. Jag hittade idén hos Lindsey Bugbee, amerikanskan som har hjälpt mig utveckla mitt skrivande de senaste nästan tio åren. Jag har inte rätt pensel för att få till effekten på blommorna på originalkortet, men det blev kul ändå. Projekt som tar lång tid att förbereda påminner mig ofta om vikten av att använda sig av bra grundmaterial. Det räcker inte att fråga en fotograf som har tagit ett fantastiskt fotografi vilken kamera hon fotat med, men delar av svaret kan hittas där. Just i det här fallet hade jag kanske inte behövt triangelpenseln som efterfrågades, men jag hade gärna haft en pensel med lite smidigare topp att tillgå.

Jag har inte skickat påskkort på många år, kanske får jag iväg några i nästa vecka. Å andra sidan kanske jag bara kan gå runt som påskkärring bland grannarna och lämna påskkort och nybakade bullar? De brukar skratta då jag kommer med en påse nybakt, det är liksom inte gängse förfarande här. Alla sköter sig själva, men har full koll på alla andra typ… Alla utom jag, för jag kan inte låta bli att prata med alla. Detta kort är skrivet med en metallicfärg på kaka som kallades för Twinkling H2O då jag jobbade med dem för många år sedan. Tyvärr verkar de inte säljas längre.

Jag gillar också att skriva med akvarellfärger. Det gäller att blanda ut färgen till rätt ”tjocklek” och sedan föra över färg med pensel till skrivspetsen. Då kan man få effekter liknande denna, där texten går i olika nyanser av orange och gult.

Det passade extra bra att jag satt och skrev då min körledare hörde av sig och frågade om jag kunde uppdatera vårt Instagram-konto med beskedet att konserten i lördags drog in över 14 000 kronor! (Jag är delansvarig för konto på Instagram och Facebook.)

Förutom alla tjugotalet kort som blev gjorda passade jag även på att drilla skrivstilen. Kalligrafi är ett hantverk som egentligen kräver ett gott flöde. Tittar man noga på mina texter ser man lite darr här och att jag skrivit för långsamt där. Det bästa är att öva som vi gjorde i de gamla skrivstilsböckerna. Det är inte bara tankar som får ett bättre flöde av att skriva dagbok, även handstilen kan förbättras. Igår jobbade jag mycket med kursiv stil, nästa gång kanske jag kör något mer modernt. Det blir dock inte idag, nu ska jag börja jobba. Hoppas att du som läser det här har en fin dag.

22 aug

Om att vårda.

Det förpliktigar att ta över en gård som har bidragit till människors uppehälle i många hundra år. När vi flyttade in hade mycket förfallit pga sjukdom. Brorsan och Far hade röjt en massa, städat ur och påbörjat det som vi sedan har hållit på med sedan vi tog över 2019. (Att vara hyresgäster är speciellt. Det är någon annan som håller i rodret, som tar beslut och planerar renoveringsgång, så det var min bror som tog alla beslut mellan 2016 och 2019. Tanken på att måla om ladan har funnits hela tiden, men nu blev det inte förrän i år som allt föll på plats och det fanns möjlighet att göra slag i saken.) Nu blir jag glad varje gång jag kommer hem eller tittar ut och ser vilket lyft den nya färgen gett hela stället!

Egentligen förordar man ett större grundarbete innan man daskar på ny slamfärg då det gått så långt som hos oss. Igår kom min syster förbi när jag målade och jag berättade att jag dock hade landat i att det var bättre att jobbet blev gjort på ett något lättare sätt än att inget hände i år heller. På väg från helgmålsbön i kyrkan här ute igår pratade jag med vår granne som uppskattade ladans lyft. Hon berättade att hon tänkte anlita sprutmålare till sin lada nästa år då familjen hade gjort det också vid tidigare tillfälle. Hon berättade att de var färdiga med hela jobbet på bara några timmar. Jaja. Jag anlitade sonen istället och jobbet blir ju gjort även om det tar lite längre tid. Snart klart!

Under tiden som jag har målat har jag funderat på hur vi ska fortsätta lyfta stället. Makens projekt att uppdatera grusgången har pågått sedan förra året och lite i taget går det framåt. I år har dock själva trädgården sett ut som ett sjöslag, eller som ett gigantiskt mullvadshem. Jag har glatts åt trädgårdslandets framsteg och njuter av varje liten vinst. När jag plockade björnbär nere i sydöstra hörnet på trädgården insåg jag att jag knappt ens varit där sedan vi flyttade in. Det var roligt att se vårt hem ur ett annat perspektiv och jag insåg hur stor tomt vi faktiskt har. Det känns ju lite sent med den insikten efter fem år, haha! I drömmarna finns både Attefallshus och växthus med, och så uppdatering av sommarvistet såklart. Kanske inte omöjligt trots allt?

09 aug

Lite mer rödfärg.

Hej, dagens insats! Sonen började på gaveln, men sedan kom hans flickvän och det blev inte så mycket mer målat just idag. (De två gjorde en finfin insats på framsidan och sonen har lovat att inte åka hem till Stockholm innan ladan är röd och fin runt om hela bygget.) Jag är mycket nöjd med hela raddan som jag hann med. Det är lite vanskligt att låta bli att byta ut typ hela panelen, men detta skulle kunna bli ett ogenomförbart projekt om allt ska vara perfekt. Vi borde byta taket, sätta panel, bygga nya dörrar till flera av ingångarna, gräva bort gräs och jord på flera ställen runt grunden och så vidare och så vidare i all oändlighet. Jag gillar tanken på att det är bättre att göra något än inget, att vi gör detta både för vår, för grannarnas och för gårdens skull.

Här ser man snickarglädjen som en gång satt runt hela ladan, men som nu är täckt eller utbytt på flera ställen. Jag tycker att det skulle vara roligt att ge tillbaka gården lite av sin forna prakt. För några veckor sedan kom en släkting till Sven-Olof Larsson som byggde vårt hus på oväntat besök. Jag hade egentligen jättebråttom, men han hade så spännande information att jag tog paus och spelade in det han hade att berätta. Jag fick bland annat höra att detta var den finaste gården i Uttorp och att ”Lina” (Sven-Olofs mor) hade en lite upphöjd plats i samhället. Jag hade fått för mig att det var Sven-Olofs guldgrävarpengar som bidrog till att bostadshuset byggdes lite högre i tak och så vidare, men det verkar som att denna familj redan hade det ganska gott ställt.

Min kompis skickade en strandbild från Barcelona och jag skickade en målarbild tillbaka. Ingen tid för strand här och egentligen ingen lust heller. Jag har badat mycket i sommar och ser fram emot en stund i varm bubbelpool hemma hos syrran imorgon kväll. De värkande målarmusklerna kommer nog att må bra av lite värmebehandling. Jag ser fram emot nästa veckas rejäla lymfmassage. Det kommer att bli en perfekt belöning efter allt målande!

04 aug

Trollerikonster.

Idag såg jag att min telefon återigen samlat på sig över 10000 bilder, trots att jag rensade ordentligt för inte så länge sedan. Hjälp! Jag har fotat galet mycket och behöver göra en rejäl storstädning i fotomapparna. Många foton är dubbletter eftersom jag måste komprimera fotona som ska in i bloggen t ex. Jag önskar att det gick att svänga med en trolleristav för att lösa denna uppgift, men det funkar tyvärr inte.

Något som däremot funkade utmärkt var att sätta sonen och hans väninna på min sommaruppgift, nämligen att måla ladan. Falu rödfärg är höjden av trolleri! Det blir så fint. Titta bara på skillnaden mellan det omålade och det färdigmålade! Jag är så otroligt nöjd! Jag känner mig verkligen peppad till att slutföra denna syssla. Har du något som ligger och väntar i ”att göra-högen”?

25 maj

Linoljefärg, för trä och själ.

Något av det härligaste som finns i hantverksväg är att måla med linoljefärg. Min bror sa en gång att den är så pigmentrik att när man tror att färgen är slut i penseln så räcker den flera kvadratmeter till. Precis så känns det. Jag bestämde mig för att välja en halvlitersburk med färg till blomtrappan eftersom en deciliter lät alldeles för lite (jag ska dra på mer färg på ena ytterdörren också), men nu står jag med en ganska liten burk med väldigt mycket färg kvar. Fast jag tyckte att jag hade målat ut all färg tog det en dryg halvtimme att tvätta ur penseln med vatten och linoljesåpa. Jaja, då och då bör man omsätta teori i verkligheten för att något verkligen ska sätta sig.

Precis som det är med så mycket annat i livet är det svårt att omsätta de teoretiska tankarna för välmående i verkligheten. Det spelar ingen roll hur mycket jag vet om hälsa om jag inte omsätter kunskaperna i mitt dagliga liv. Jag har dessutom så många år på nacken att jag hunnit testa en hel del och därför finns erfarenhet också med i paketet.

Mat (ju mer grönsaker och ju mindre processad mat, desto bättre)
Sömn (min syster påminde mig om att utmattningssyndrom började uppmärksammas då elektriciteten kom till stan på 1800-talet, dvs försök att inte hamna i fällan att stanna uppe halva natten bara för att du kan)
Träning (promenader fyller på både kropp och själ, kvinnor bör lyfta lite tungt ibland för att motverka benskörhet)
Relationer (vårda goda relationer och fundera på hur de dåliga kan bli bättre eller ge minskad tyngd)
Generositet (att hjälpa sina medmänniskor är gott för själen, det behövs ingen tjock plånbok för detta)
Tacksamhet (att uttrycka tacksamhet för det goda man har istället för att fokusera på allt som är dåligt ger styrka)

När något på denna lista glappar är det lätt att bli bitter ju mer tyngd som ligger på det. ”Lätt för henne att säga att jag ska…” är en vanlig försvarsreaktion. Vem har inte varit avundsjuk på någon glättig och falsk människa som har allt det man själv inte har? Eller hur många jämför sig med en (eller hundratals) Instagramprofil som bara visar en bråkdel av sitt liv? Är det ens möjligt att vara tillfreds om man lider av ständig sömnbrist, om man bara har råd att äta vitkål och Eldorados kycklingfiléer, om det inte finns en minut över till att ens ta trapporna på jobbet, om ens tonåring lider av svår depression eller om Kronofogden står på trappan och bankar? Jag vill påstå att det är möjligt. ”Stunder av stillhet, ett ögonblick av ro ibland” sjöng Cecilia Vennersten i Det vackraste 1995. Det är en rad som har stannat hos mig som ett uppnåeligt mål i livet. ”Stunder av lycka” sjunger hon också, inte att man ska gå omkring och vara lycklig hela tiden. Det går liksom inte.

Hoppas att du får en fin dag. Själv njuter jag av regnet. Nu behöver jag inte vattna!

19 maj

Den som spar, den har.

Jag är en erfaren förhalare och skjuter gärna upp projekt av olika anledningar. Jag har inte kommit tillräckligt långt i min egenterapi för att riktigt hitta grunden till detta, men faktum kvarstår. Projekt som jag ska genomföra lever ofta sitt eget liv i mitt huvud under en längre tid innan jag till slut gör slag i saken.

Förra året byggde maken en fantastisk blomtrappa till mina pelargoner. Tanken kom på en gång att jag ville att den skulle målas kromoxidgrön för att matcha dörrarna på vårt hus, och för att också få ett högre dekorationsvärde. Igår blev det nu äntligen av efter en hel vinters torkning under tak! Fem i tolv (eller snarare vid 18.30) gav jag mig ut i ladan och gnuggade in denna underbara linoljefärg i ett första lager. Idag såg jag att det behövs lite komplettering, men annars blev det precis så fint som jag hade tänkt mig! Lite torktid och komplettering, sedan är denna blomtrappa redo att flyga. Ja, eller åtminstone att sättas upp igen.

08 aug

Element no. 4.

Hur kul tycker du det är med element? Själv börjar jag tröttna. Det här fotot togs efter flera timmars skrapande, borstande och tvättande. När jag hade avslutat första lagret grundfärg hade jag lagt fyra timmar på hela förarbetet! Då var jag lika svettig som efter ett pass på gymmet. Nu saknas bara två lager färg till för att kökselementet ska bli lika fint som de andra tre. Heja!

Ps: Jag gick en liten runda ikväll och inspekterade de nymålade värmekällorna. Återigen slogs jag av insikten att det är ruskigt onödigt att slösa bort god energi på att skjuta upp projekt. Ett och ett halvt år! Ofattbart…

Klart: