14 jan

Kreativ vishet.

Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.

Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!

Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.

Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.

1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.

Ha en fin helg!

05 jan

Och så lite vardagsliv igen.

En liten vardagsrapport till mina nära och kära. Jag vet att min blogg är fasligt spretig, men det är mitt liv också. Det här är jag helt enkelt!

Den här vackra ängeln har min lilla extrasysterdotter pysslat ihop alldeles själv. Den sitter på ett fönster i Berlin och gör säkert alla som ser den minst lika glada som jag!

Julen är uppeldad, utburen, uppburen och bortplockad. Ljuskällorna i stjärnform får vara kvar. De är både vackra och ger det lilla extra ljus vi så väl behöver.

Som sagt. Nedpackat.

Dessa kitschtomtar fick maken av sin designintresserade moder förra julen. Min familj har en benägenhet att spara på figurljus i all oändlighet, men idag rök tomtarna trots att de bara är drygt ett år gamla. Snabbt gick det också!

Från geggamoja till…

… konstinstallation på nolltid.

Nya prover tagna. Dagens besök på vc i Segeltorp bjöd på ännu en spännande resa. Sköterskan som tog prov på mig var lomhörd, darrig och alldeles förvirrad. Hon satte stasen på överarmen men drog inte åt den. Då hon såg mina obefintliga vener frågade hon om det gjorde något att hon tog prover längre ner på armen. ”Det gör jätteont!” Eh, okej… För en stund var jag väldigt tacksam att jag inte var vännen S, för hon hade legat avsvimmad vid det här laget… Efter tryck och drag och meck hade hon i alla fall ett rör med blod och jag packade ihop och drog därifrån med ett nervöst skratt så fort jag kunde. (Ni ser hur osnyggt hon satte gasbindan.) Nu är det bara att hålla tummarna för att själva proverna är bra mycket bättre än den här gamla sköterskan! (Min gissning är att Tant Blod blivit inringd p g a sjukskrivningar. Hon såg definitivt ut att ha passerat pensionsåldern. För övrigt vill jag säga att just provtagningssköterskan som brukar ha hand om mig är alldeles underbar, både då det gäller personlighet och yrkeskunskaper.)

Som jag sagt förut står jag ut med allt oväsen i världen om det bara gäller musikutövning. Sonen och hans kompis S posar här med en banjomandolin som de försökte komma på hur man ska spela på och en fantastisk, lånad gitarr. I vanliga fall är de två små trumslagarpojkar som bl a spelar fantastiska duetter på marimba, men mellan sig spelar de på mest allt som kan göra ljud. Sådant gläder ett modershjärta!

Efter allt detta positiva kan jag väl få visa husets urkenburk… Trappan strippades på gammal matta för flera år sedan. Om och när något annat än mattlim kommer att täcka dessa trappsteg är ännu höljt i dimma. Vad tror ni? Några gissningar?

09 nov

Duktiga barn!

Sonen har ”skuggat” maken på jobbet idag. Niorna har en hel vecka med fokus på arbetsliv och kommande gymnasieval och G har nu testat att vara egen företagare som programmerar i C. Han var så duktig så!

Storasyster E är familjens datorhacker. Näst intill alla problem som har med datorn att göra kan hon lösa, bara hon får lite tid på sig. Hon letar i forum, på hemsidor och på Google och Vips! så är det fixat!

Lillasyster S är kreativiteten själv. Hon har så många idéer att hälften vore nog, men hon uppmuntras för det mesta att göra något av dem. På ett par dagar har hon virkat vantar till Kos höstkalla klövar. Stolpar till själva vantarna och fina kanter (och smidig ihopfästningsmekanism) av fasta maskor. Snygga, eller hur?

30 sep

Svettas ut allt gammalt elände…

… och du kommer att må så mycket bättre! Idag byter jag blöta sängkläder, öppnar alla fönster och låter det sista av den här eländiga sjukdomen dra dit peppar’n växer. Jag vaknade i något slags tillstånd av flow, fick iväg barnen till skolan och satte mig vid skrivbordet för att göra några grejer klara. Lättnad! Jag funkar igen! Min hjärna funkar! Den går till och med på högvarv och det kommer en massa fantastiska idéer som jag hoppas kan leda åt rakt motsatt håll än den där peppar’n… Ska nog passa på att byta elavtal då jag ändå är på G!

Reklamord från en baptistkyrka. Jag tog dem till mig, tyckte de var så vackra just på engelska…

Strukturer, material, tekniker… Det är sådant som gör mig glad!

Skräpbitar från kortet här ovan fick bli till en liten presentask, redo att ge bort. Asken skimrar i grönguld då jag använt samma färg att måla asken som jag använde till det embossade motivet.

Sådana här små grattislappar har jag gjort förut. Jag målar ett akvarellpapper i olika toner, låter färgerna gå över i varandra, och stämpar + skriver små hälsningar. Några av lapparna har också fått ett lager glaze.

Slutligen ett supersnabbt kort med gnuggisar från Maya Road och You Dos nya washitejp.

Nästan allt material kommer från You Do (inkl. Artemio), men gnuggisarna kommer från A Million Little Things och bladguldet från Metalimo.

20 aug

Regnar det hos dig?

De senaste dagarna har mycket här hemma handlat om regn. Maken är i Kvikkjokk och har i flera dagar hoppats på att regnet ska lätta så han och hans kompis kan ta sig med helikopter till startpunkten för vandringen de har planerat under lång tid. Eventuellt får de avbryta sitt projekt och nöja sig med att ha haft möjligheten att diskutera viktiga frågor dag och natt i många timmar.

Själv var jag bjuden på kräftskiva i går och var glad över att J och R hade lagt så mycket tid på att spänna presenningar över altanen. Temperaturen var nämligen rätt behaglig, så att himlen öppnade sig gjorde ingenting. Sällskapet var mycket trevligt och när jag kom hem mitt i natten var mitt huvud fullt av tankar som spretade åt olika håll. Barnuppfostran. Tonåringar. Musik. Självförverkligande. Utbildning. Yrkesval. Ekonomi. Festivaler. Vänskap. Höst. Matlagning. Hälsa. Kärlek. Andlighet. Viktiga saker, helt enkelt! Det var roligt att träffa allt från helt nya bekantskaper till nära vänner. Bra mix!

Någon som jag hoppas slipper regn just nu är min fina lillasyster. Hon har jobbat så hårt under gymnasiet för att kunna komma in på psykologutbilningen och fick för ett par veckor reda på att hon har lyckats! Just nu vilar hon upp sig på en varmare ort efter att ha jobbat järnet hela sommaren.

Kreativitet i en sötare form. Jag har för första gången gjort plommonmarmelad. Mixa urkärnade plommon och koka dem med halva mängden syltsocker i fem minuter så får du en slät, lättsockrad sylt/marmelad. Fantastiskt tillbehör till god hårdost. Eftersom jag äter så lite socker nu för tiden räcker det med en väldigt liten klick för att jag ska känna mig nöjd. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av en sockeravvänjning, men det gjorde jag!

Vilket babblande jag bjöd på idag! Ingen ordning och reda… Nu ska jag sätta mig och göra kort, vilket det ruskiga vädret inbjuder till. Vem behöver ha dåligt samvete över att trädgården är eftersatt då det ändå inte går att jobba i den lervälling som uppstått under denna regnattack? Inte jag i alla fall. Ha en fin helg, vänner!

Ps: Jag hatar särskrivning. Jag upptäckte just att jag har sär skrivit min handgjorda plommonmarmeladslapp. Hm. För långt sommarlov? Ska springa ner till kylen och fixa det på en gång.

13 aug

Thailandsfeber in da house.

Snart flyttar min lillasyster och hennes familj till Thailand i ett halvår. Vilket äventyr det kommer att bli! Av själviska orsaker är jag inte lika glad som de resande. Jag gillar att hoppa in som extramamma då och då. Det får mig att känna mig ung igen. Dessutom går det inte att umgås med en snart treåring utan att skratta minst en gång i kvarten. Inte för att jag inte får skratta tillsammans med mina egna barn i större modell, men de har ju fått lite bättre koll på sitt språk än lillkusinen.

För att fira av sista morgonen med gänget steg jag upp lite tidigare än sjusovarna och satte en deg till frukostfrallor. Det finns inte mycket som är lika gott som nybakade frallor. De luktar gudomligt gott, så jag fick också njuta trots att jag inte äter bröd i den formen. Något som är ännu godare är degen som man gör chocolate chip cookies av. Vi bakade ett gäng för att makens bror och brorsdotter ska ha något gott att knapra på under hemresan till Karlskrona i kväll, men det blev inte så många kakor kvar när alla hade smakat på degen…

I går var jag hemma hos L och planerade inför Formex. Det var så trevligt! Jag är nästan lite avis på mig själv som har ett så roligt jobb. Nästa vecka är det järnet som gäller. Jag kommer att sitta med en massa kreativt arbete som förhoppningsvis kommer att bidra till en trevlig You Do-monter för oss och våra kunder. Vi ses kanske där?

05 aug

Saker som får mig att må bra idag.

Bach i den här formen ger mig gåshud… Underbart!

Marimekkomönster.

En riktigt god frukost. Här mild yoghurt med valnötter, kokosflingor och blåbär samt en kopp rooibos. Älskar den nya brickan från allas vårt IKEA.

Kärlek. Familjen. Ordning och reda. Sortera. Drömma. Skänka. Begrunda. Överraska. Längta. Skratta. Skapa. Hälsa. Återvinna. Japp. Det är sådant som får mig att må riktigt bra…

31 jul

Jag älskar mina kreativa barn!

I vårt hem har alltid kreativitet uppmuntrats. Nja, nu ljög jag nog lite förresten. När barnen ritade på väggarna var jag faktiskt inte speciellt uppmuntrande, men nästan all annan uppfinningsrikedom har både jag och K hejat på. Det har gått åt en massa papper, otaliga pennor, många limstift (för att inte tala om allt annat scrapmaterial), returförpackningar har återanvänts och konstiga recept har testats. Vi har inte hyssjat barnen då de har spelat på sina eller andras instrument och om de har kommit med galna, men genomförbara, idéer har vi försökt hjälpa dem att genomföra dem. Nu har allt detta börjat ge frukt. Musiken som framförs är många gånger njutbar. Konstverken blir mer och mer utvecklade och maten som lagas av de yngre familjemedlemmarna börjar smaka gott. Jag kan inte nog påminna alla er småbarnsföräldrar att ni kommer att bli belönade, så småningom, om ni står ut med klet, kladd och stök! Lär barnen allt ni kan och kom ihåg att njuta av ert kreativa kaos.

Dagen till ära bjuder jag på ett fantastiskt kort som yngsta dottern ägnade den här söndagseftermiddagen åt att pyssla ihop. Visst är det underbart?