19 nov

Blomsterprakt.

Mamma var julens drottning. Hon älskade att göra iordning hemma inför advent och vi hade det alltid så mysigt. En av de viktigaste detaljerna var blommorna. Min syster överraskade mig med en ett år för tidig 50-årspresent på min födelsedag, så i år kommer jag att ha hyacinter i min vackra kruka från Waldmarsudde. Andra blommor som ”måste” finnas hemma till jul är naturligtvis amaryllisar.

Vanligtvis brukar jag inte bekymra mig om att driva upp amaryllislökar själv. Jag är så oansvarig att jag köper dem i knopp i mataffären för 39,90 kr och njuter av flera stycken under säsongen som oftast varar mellan strax före advent och in i januari. När säsongen är slut och de blommat klart slänger jag dem vanligtvis.

I år fyndade jag några stora, lite finare lökvarianter av amaryllis på rea. Det är ju egentligen lite sent att börja driva dem nu eftersom de antagligen inte hinner blomma till jul, men jag tyckte att det skulle vara roligt att prova. De är ju inte mindre fina för att de blommar till nyår eller ännu senare. Julen varar ju ända till påska, nej fasta, nej, hur var det nu igen?

När man köper en amaryllislök behöver man väcka den till liv genom att sätta rötterna i lite ljummet vatten. Den främre var i ganska gott skick som du kan se, men den bakre vet jag inte om det blir något med. Den hade bara ett fåtal fräscha rotstumpar som bara var några centimeter långa. Hur som helst är de nu planterade i varsin kruka med några centimeter till godo till krukans ytterkant. Tanken är att de ska börja blomma om sex till åtta veckor om jag inte lyckas skrämma lite fart på dem med värme. (För mycket vatten gör dem bara långa och gängliga, särskilt om de står mörkt.)

När jag höll på med de köpta lökarna kom jag ihåg att jag faktiskt hade stoppat två amaryllisar i trädgårdslandet i våras. Bladen vissnade ner för ett bra tag sedan, så jag har inte tänkt på dem och fick gräva ungefär där jag trodde att de låg. Minsann, titta vad jag hittade:

Den vänstra löken är fint skick, men inte så stor. Den högra är både stor och har en massa rötter, men jag har inte så stora förhoppningar om blomning ändå. Problemet med amaryllisar är att de behöver en massa näring medan de laddar för nästa blomning. Jag har inte tillsatt någon näring alls och lökarna har legat på ett ställe som är näringsfattigt som det är. Jag är inte den som ger mig så lätt, så har de nu överlevt så ska de iallafall få visa att de har växtkraft i sig.

Bild från Blomsterlandets reklam

Egentligen ska amaryllisar blomma framåt vårkanten, men med nya förutsättningar då det gäller drivhus och transport har de blivit julblommor för oss. Man kan tydligen ha dem som krukväxter också och min mosters amaryllisar blommar lite då och då där de står i fönsterkarmen. Jag ska höra om hon har fått fart på dem nu till jul, eller om de som krukväxter anpassar sig till sin normala växtcykel.

17 nov

Julpyssel.

Jag älskar tiden vi har fram till strax efter det nya året! Om två veckor kan vi äntligen tända adventsljusen, men ingenting hindrar att vi drar igång pysslandet redan nu!

För två år sedan dog mamma precis före jul. Hon älskade julen, så vi hade tack vare min syster julat redan i november. Det fanns liksom inget att vänta på. Vår familj flyttade samtidigt in i vårt precis nyrenoverade hus och satte det i enkel, men vacker, julskrud. Förra året försvann lite i en dimma, så även julen. I år är jag däremot nästan tillbaka i min gamla julförväntan.

Första julpysslet blev clementinstjärnor, en favorit i repris. Jag har ett bakplåtspapper liggandes i köket och ber alla skala sina clementiner försiktigt för att få ut så mycket skal som möjligt. Sedan stansar jag ut stjärnor med ett minikakmått. En stoppnål gör hål medan skalet är färskt och sedan är det bara att låta stjärnorna torka. Lägger man dem mellan bakplåtspapper med en tung bok över torkar de jämnast, men det går bra att låta dem torka fritt också. Då får de en lite friare form.

Stjärnorna är fina att använda som dekorationer på julklappar, men de blir också jättefina hängandes i ett enris eller tallris där man ofta vill ha lite mindre dekorationer.

13 jan

Tack för den här gången.

Nu är glada julen slut. Julgranen har dansats ut av fyra fnissande vuxna sjungandes till någon lekledare på iTunes i en tonart som bättre passade en treåring. När vi hade dansat åt både ena och andra hållet, klappat händerna och nigit som flickorna i ringen var det dags att tacka alla julprylar för den här gången och varsamt packa ner dem i jullådorna. Jag är fortfarande mycket nöjd med att ha alla julsaker samlade i de lådor vi införskaffade i Utah. Packpappret får vi nog börja byta ut nästa år då det inte fyller någon funktion om det är trasigt och allt för slitet.

Ingen av oss tycker om januarimörkret, så stjärnorna i fönstren får hänga med ett tag till. Granen har varit toppen, men nog lämnade den spår efter sig då den fick kicken. I vanlig ordning lär vi hitta barr hela vägen fram till nästa jul.

26 dec

Jul 2018.

Jag vill önska dig god fortsättning med några nedslag från de senaste dagarnas lugna firande. Förra året var vi i Bredavik och fick en jättefin julafton tillsammans med mina syskon och deras familjer. Den 22 december hade vi begravning för mamma och julen 2017 satte på något vis punkt för det galna år som började med Fars snabbt försämrade hälsa och hans bortgång.

I år var det dags för våra respektive att få möjlighet att fira jul med sina familjer i lugn och ro, så efter julgrötsfrukost och promenad åkte vi hem till min svägerska och hennes familj. De hade förberett allt så fint! Jag är glad för styrkan som ligger i gemensamma krafter. ”Knytis”-upplägget är inte dumt alls. Vi fick tillsammans med svärmor och svärfar till ett dignande julbord. Det följde inte direkt några klimatsmarta krav, men skinkan kom från Bräkne-Hoby, den rökta lammfiolen kom från en gård i Jämjö och korven kom från min väninnas föräldrahem Bottnansmåla gård som hennes syster tagit över. De flesta åt nog alldeles för mycket och vi har rester som räcker i flera dagar till, men jag har njutit för fulla muggar och känner mig tacksam över mitt priviligierade liv.

25 dec

God jul!

Jag hoppas att du, oavsett hur dina känslor för den här högtiden ser ut, får en fin julhelg. Vi har haft en mysig dag hemma hos svägerskan och hennes familj. Den avslutades med en stillsam promenad till kyrkogården. Tänk så märkligt det är med tid! Det känns som att förra julen ligger en evighet bort samtidigt som den nyss var här. Så fortsätter livet, en dag i taget.

19 dec

Granen står så grön och grann i stugan.

Förra året åkte mammas julgran in tidigt, tidigt. Vår kom också upp till slut, något som nästan kändes som något slags terapi. I år har det bara inte blivit av, men när nu äldsta dottern kommit hem för sista rycket i skolan innan sin examen på onsdag var det dags. Det är alltid pappa och döttrarna som fixar granen, så också i år. Fin, va?

Bokeh blir aldrig gammalt! Jag älskar de suddiga ljuscirklarna som uppstår då man jobbar med skärpedjup i fotografering.

Sonen brukar stå till tjänst som expert på julgransljusplaceringen. Jag älskar ”fairy lights”, men tycker så mycket om den här gammeldags versionen också.

Uppladdningsfasen är viktig den också… Här ser du alla dekorationer. Vi får aldrig plats med alla, så granen ser olika ut varje år.

Tänk vad roligt det är att gå igenom den där lådan med alla dekorationer, var och en med ett eget minne knutet till sig. Barnen har i amerikansk tradition fått (minst) en ny julgransdekoration varje år sedan de var små. Förutom dem har vi ett gäng klassiska kulor, smällkarameller och lite annat smått och gott.

I sann patriarkalisk anda är det maken som får stjärnan på plats. Han har tekniken på plats efter över 20 års erfarenhet.

Julgranspatrullen.

Vi har kommit förbi stadiet där det där med att klä granen ofta slutar i gråt och tandagnisslan, sönderslagna glaskulor och ungar som helst vill göra något annat. Små barn, små problem, stora barn, stora problem är förvisso sant på många sätt, men att klä gran med den större versionen är sannerligen smidigare än med den mindre, hehe. Det känns tryggt att veta att vi har stor julgranskompetens i hushållet. Vi har flera som skulle kunna axla julgransrollen utan att göra någon besviken. Se bara här:

10 dec

Stockholm ändå.

Hela familjen tog en nostalgitripp till Stockholm och Nynäshamn i helgen för att bl a ta oss till Storkyrkan i Gamla Stan. Det här luciatåget har jag längtat efter sedan 2011 då alla våra barn var med i Adolf Fredriks luciatåg i Globen… Jag är så glad att förväntningarna inte var för högt satta. Det var fantastiskt! Storkyrkan är jättemysig och bjuder på fin akustik, men sikten är skymd på många ställen. Vi betalade lite extra för att också få den visuella upplevelsen och det var väl investerade kronor.

På väg till parkeringen fick vi uppleva ”Stockholm by night” och hjälp, vilken ”hemlängtan” jag fick! Förortslivet lockar inte längre och jag tycker det kan vara jobbigt med för mycket folk, men vår huvudstad är otroligt vacker. Jag uppskattar blandningen av gammalt och nytt och till och med i grådask är Stockholm något utöver det vanliga.

På väg hem passade vi på att gå på ännu en julkonsert där jag hade möjlighet att träffa många, fina släktingar och vänner. Både kramar, samtal, budskap och ljuva toner fick mig att efteråt dansa hem till lillasyster och hennes familj. Hos dem hade vi laddat upp med ett riktigt klassiskt julpyssel dagen innan och så uppesittarkväll till alldeles för sent så klart. Just nu sitter jag med döttrarna på pendeln in till Stockholm för att jula lite till. Julskyltningen på NK och fika på Vetekatten är obligatoriska, men vi kommer säkert att hitta mycket roligt att göra. Hoppas att du har något slags frid i hjärtat och att världens olyckor och bekymmer inte tynger dig allt för mycket. Peace!

05 dec

Mandeltårtan Magasinet.

Jag är inte överdrivet förtjust i julbord. Visst är mycket av maten god, men det blir alltid för mycket trots att jag försöker ta bara av mina favoriter. I förra veckan följde jag ändå med maken, syrran och svågern till Mandeltårtans julmiddag i Magasinet, deras helt nyrenoverade projekt! Det blev en fin kväll. Silltallrik till förrätt, hjort och potatismos med smarriga tillbehör till huvudrätt och ett desserbord som inte gick av för hackor. Jag påmindes om vikten av att servera bara små munsbitar när det finns mycket att välja på om man vill att gästerna ska orka smaka på allt. Så var det här. Smått, gott och mycket vackert! Jag bestämde mig efter det här äventyret för att vi måste göra saffransfudge i år. Ursmarrigt!

Maten var riktigt god (tack vare kusinens make Tobbe, duktig kock), men jag blev också förtjust i Magasinets inredning. Mycket av allt, men enkelt och smakfullt. Snöbollens revival?

03 dec

Adventskonsert 2018.

Bästa dagen på året? Ja, frågan är om den inte gick av stapeln igår…

Jag älskar den här tiden på året. Musikminnen radar upp sig som pärlor på en tråd: adventskonserter, Luciatåg som tärna eller ”lusseboss”, barnens tid i Adolf Fredriks musikklasser, storslagna amerikanska produktioner, orkestrar och körer, små ensembler och skakiga soloinsatser.

I motettkören känner jag mig hemma, lagom utmanad och hjärtligt välkommen. En bra kombination! När vi får den stora äran att sjunga med Marinens Musikkår känns det alltid som att stjärnorna står i perfekt position. Det är en upplevelse som ger rysningar in i hjärteroten under lång tid framöver.