31 aug

Vad behöver man egentligen?

Hur är det att flytta utomlands för att sedan komma tillbaka igen? Vår familj har gjort just detta tre gånger. De två första gångerna visste vi att det fanns en specifik tidsbegränsning på utlandsvistelsen, men när vi flyttade 2012 hängde en eventuell återflytt i luften.

Något som flyttar överlag har gemensamt är att de ger möjlighet till eftertanke, särskilt då det gäller det jordiska. En prylinventering är nödvändig och det är smidigt att bestämma sig vad som är värt att spara redan innan man packar ihop allt. Detta har vi som sagt gjort tre gånger. Trots det står vi här med alldeles för många möbler, grejer och manicker! Det är så illa att vi i princip har två bohag att försöka krympa till ett. Våra båda äldsta flyttade hemifrån förra veckan, något som åtminstone inte fanns i mina beräkningar för bara någon månad sedan. Detta har inneburit att de har kunnat ta hand om en (pytteliten) del av ”överskottet”.

Vad är då nödvändigt? Inte mycket. Vad är önskvärt? Sköna sängar, avställningsytor, plats att äta och umgås med familj och vänner, möjlighet att husera en och annan gäst, kontor och plats att sy/pyssla/planera, teveskärm, piano, plats för en massa böcker, förvaringsutrymme.

I ett gammalt hus finns inga walk-in closets. Det finns faktiskt bara en enda garderob i det här huset och den finns i mitt och makens sovrum. Där finns det inte ens plats för makens kläder fast han har väldigt få klädesplagg jämfört med de flesta jag känner. Vi får lösa det på något vis. Antagligen blir allrummet/hallen på övervåningen något slags garderobs- och förvaringslösning. Det blir också dåligt om plats i köket och det finns inte ens något skafferi. Det kommer naturligtvis att lösa sig på något smidigt sätt när det väl är dags att flytta in, men jag har varit bortskämd med hus med mycket bra förvaringsmöjligheter i många år och är lite bekymrad över hur det ska lösa sig. Inget onödigt, helt enkelt! (Gah.)

Yngsta dottern får ett rum på övervåningen, det andra rummet blir kontor och gästrum. Det kommer även att stå en säng till i allrummet. Det känns viktigt att det finns plats också för ungdomarna som flyttat hemifrån och att de alltid ska känna sig välkomna ”hem”.

Minimalismdrömmarna är i högsta grad levande och jag bekämpar min inre ekorre som vill spara och spara för sämre tider och för ”bra att ha”-tillfällen. Det ska bli synnerligen intressant att se om mitt naturliga jag och min önskan om en mer minimalistisk livsstil kan mötas på vägen. Tills dess ska jag långsamt beta igenom alla flyttlådor och försöka ta ställning till vad som faktiskt är värt att spara och vad som någon annan har mycket bättre glädje och nytta av. Phu! Bara tanken gör mig matt…

12 jun

Sista minuten.

Tack och hej, leverpastej. Vår tid här har varit fantastisk på så många sätt och vis och både jag och min familj tar med oss allt vi upplevt med stor tacksamhet. Livet är allt bra förvirrande ibland. På samma gång som jag gläder mig åt att få träffa föräldrar, syskon, svärföräldrar, svågrar och svägerskor, och alla andra släktingar och vänner, så gråter jag över att behöva lämna de finaste vänner som tänkas kan. När man flyttar ändras saker och ting och relationer tar en annan form. Nu ser jag fram emot att få fördjupa gamla vänskaper och lära mig att bo på ett mindre ställe som jag behöver lära känna och älska igen.

Den här dikten fick jag av en av mina väninnor tillsammans med ett foto på de majestätiska berg som jag har kommit att älska så mycket:

Blessing

In the leaving
in the letting go
let there be this
to hold onto
at the last:

the enduring of love
the persisting of hope
the remembering of joy

the offering of gratitude
the receiving of grace
the blessing of peace.

Jan L. Richardson

07 jun

Hej tisdag!

Allt handlar om ”sista gången” nu. I går kväll hade våra kompisar avskedsfest för oss och det var så fint på alla sätt och vis! Kommer du ihåg blyglasfönstren jag berättade om? Vi kommer att få ett eget att hänga upp i ett fönster! Motivet är vår utsikt från balkongen, minus grannens hus i förgrunden. Design av Mark Bigelow, konstnären, och våra vänner. Här talar vi fulgråt från min sida. Fy sjutton, så glad och tacksam jag blev! Maken kommer lite senare i sommar då motivet ska vara färdigt. De har tänkt på allt! Storleken är till och med anpassad till att passa i ett handbagage… Jag får visa det färdiga konstverket när det är färdigt! Jag har dessvärre inte ett enda foto att visa från gårdagen eftersom allt gick i ett och det fanns så många att prata med och krama om.

Dagens sista: Tandreglering, läkarbesök, fotoframkallning, konstskola, ridlektion.

Annars fortsätter vi packa och städa ut allt. Containern kommer på måndag morgon och vi åker på måndag eftermiddag. Det känns på något vis skönt att maken blir kvar ett tag och kan knyta ihop alla löst hängande ändar!

Eftersom jag inte tagit så mycket foton på sistone delar jag med mig av en favorit i repris. Budskapet tål att tänkas på.

18_1

03 jun

Huj, här går det undan!

Dagarna går i ett och vi försöker fixa att packa och städa parallellt med att säga ”på återseende” till alla fina vänner som kanske inte kommer att finnas till hand så där i en handvändning framöver. Det har hunnit gå fyra år sedan vi sist gick igenom detta elände… Att flytta ifrån är inte roligt någonstans. Tur att det ändå brukar bli rätt trevligt att flytta in på ett nytt ställe och det är definitivt trevligare att packa upp än att packa ihop. En fördel med den här flytten är att vi åker till sommarstället och får träffa nästan hela min och makens familjer och dessutom kommer svägerskan hem från Australien med sin man och två små döttrar. Hurra! Småtjejerna har vi aldrig träffat IRL, så det ska bli så otroligt roligt. Nu för tiden är världen som ”ett litet rum”, men vi kommer inte ifrån att det fortfarande både tar tid och kostar mycket pengar att fara mellan olika kontinenter.

Tid och rum, förändring, nystart, tillbakablickar. Jag blir så lätt nostalgisk i sådana här situationer. Det är inte bara flytt och sjukdom som knackat på mitt nostalgiska hjärta. Härom veckan dog Bosse Johansson, legendarisk lärare och körledare från Adolf Fredriks Musikklasser. Jag kunde inte annat än att skicka en tacksam tanke till honom och det han gjorde för vår dotter under den termin hon hann lära känna honom. Här kan du läsa ett reportage och lyssna på en intervju med Bosse som åtminstone jag fann inspirerande. Vi behöver fler eldsjälar i världen! Äldsta dottern i randig tröja längst till vänster i bild. I följande video sjunger samma dotter i en trio efter att flickkörens nya ledare Karin hade tagit över, svenska tongångar från en annan tidsålder:

30 okt

Snart november.

29_1

Så här mysigt var det här utanför i går kväll då våra vänner kom hit på middag. Att ha samma lykta på trappan till huset i Segeltorp som på trappan här i Orem känns som någon slags förankring i vardagen, en trygghet och en värme som jag vill att mitt hem ska ha. Idag har vi bott här i ett år och en vecka. Ett år och en vecka har gått sedan vi kom till detta tomma skal mitt i natten. Vi bestämde oss för att sova på våra vänners extramadrasser som de hade ställt i garaget tillsammans med lakan, filtar och kuddar. (Vilken tur att de har flyttat runt mycket mer än vi och har en väldigt massa extragrejer av alla de slag!) Det tog inte många veckor innan vi hade ställt ganska mycket i ordning. Visst var det mycket som var kaotiskt, men jag är förvånad över hur fort vi kom in i rutiner trots de bakslag vi råkade ut för på vägen.

Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig då av livet så här ett år senare, men jag tror och hoppas att jag befinner mig där jag ska vara. Jag är här och jag är nu. Jag tar en dag i taget. Jag försöker komma ihåg att lyckan finns alldeles nära och allra mest i de relationer jag har med mina medmänniskor. (Jag har faktiskt blivit bättre på att tala om för mina nära och kära att de är viktiga för mig. Det är inte så svårt som det verkar…) Jag älskar dig. Jag älskar dig.

På lördag är det Alla Helgons Dag. Jag skulle bli jätteglad om du ville gå till en kyrkogård nära dig och tända ett ljus för alla som har gått före åt mig. Här får man hålla till godo med skräckinjagande monster som tigger godis. Det är liksom inte lika fantastiskt för själen som ett besök på en kyrkogård med tusen fladdrande lågor…

Ps: Jag kommer ihåg en Alla Helgons Dag för många år sedan. Vi åkte runt med makens mormor tlll familjegravarna och hamnade på hennes föräldrars kyrkogård. Den tjänstgörande kyrkoherden var något överförfriskad, men han visade stor gästfrihet och var en fröjd att prata med. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på hur surrealistisk hela situationen var!

07 nov

Olika syn på en del saker.

Jag har flyttat en massa gånger under mitt liv. De tolv år vi bodde i Segeltorp var väldigt trevliga och mysiga. Dessutom hade de förra ägarna städat varenda hörn av huset. För första gången hade jag verkligen ingenting att klaga på då det gällde flyttstädningen! Jag tycker att det är självklart att man städar ur sin ”skit” innan man lämnar över till näste man. När vi kom till vårt nya hus här i Orem var klockan mycket och det var mörkt. Vi var glada över att ha lånemadrasser och sängkläder till alla i familjen och jag var mest glad över att ha något eget igen. Dagen efter började själva husesynen. Jag förstår att man blir lite besviken om man lägger ut huset till försäljning för $ 660,000 och får $ 330,000 för det. Då hade jag kanske också struntat i huruvida mina hyresgäster låtit bli att putsa fönster, dammtorka och rensa ur avloppen i toaletternas handfat. För oss som flyttade in blev det en lite mindre angenäm överraskning. Heltäckningsmattorna kommer att behöva en proffstvätt, alla fönster får vi väl försöka ta så småningom, men köket var tack och lov riktigt rent. Däremot är det lite äckligt med ingrodd smuts i badrummen. Jag hittade inte mitt favoritrengöringsmedel från förra USA-rundan (de har alla möjliga otäcka rengöringsgrejer som ger andningssvårigheter bara man tittar på dem), men nu är de skrubbade med citrondoft. I toalettstolarna har jag hängt sådana där rengöringsblock. Ingen av oss gillar direkt doften, men det är bara för lite extraskjuts så här i början.

Här kommer en före- och en efterbild från vardagsrummet för att visa ungefär vad jag pratar om:

FÖRE

EFTER

21 okt

Äntligen på väg…

Just nu sitter jag i våra vänners gästhus med massor av bagage och ännu mer pirr i magen. Om några timmar bär det av till Salt Lake City från LAX. Vi har nog inte fattat vad vi har fått vara med om och har antagligen inte riktigt grepp om vad vi har gett oss in i. Jag lovar att skriva då vi är på plats i Orem.

27 sep

Los Angeles!

Vi är framme! Våra vänner har bytt hus sedan vi var hemma hos dem senast. Låt mig säga att det syns att det gått bra för mannen i familjen… Inte ofta man åker upp på Sunset Boulevard i Santa Monica. Solen skiner utanför gästhuset där jag sitter och vattnet glittrar i poolen. Det känns verkligen som att vi befinner oss i en drömvärld!

24 sep

När man blir extra glad…

… och samtidigt ledsen. Dagen har varit crazy, jag har varit så ARG på mig själv för en miss som inte går att göra ogjord, saker har ordnat upp sig och jag har fått många fina mejl och meddelanden som gjort mig lycklig (en ny liten viktig på väg in i världen, ömhetsbetygelser, kärlek, omtänksamhet, vettighet, styrka) även om några av dem gjorde mig också ledsen (ibland skulle det vara bra om man kunde ta hand om andras problem, i alla fall för ett tag). Livet är stort, hör du! Tack för alla härliga tillrop och pepp inför flytten. Jag vet ju att det blir bra! ”Puss och kram” skulle en viktig bloggerska skriva, och jag är inte sämre än att jag kan härmas. Så – puss och kram!

21 sep

Alternativ skoldag.

När man hemskolar barn brukar man göra det av lite olika orsaker. I USA är ca 2 miljoner barn hemskolade och det är väldigt många familjer som insett att skolan som institution inte passar alla barn. I Sverige och i Tyskland är det förbjudet att hemskola barn. I Tyskland förbjöds denna undervisningsform på 30-talet av gissa-vilka och i Sverige förbjöds hemskolningen 2010. (”Tillåtet endast vid synnerliga skäl” – läser man mer noggrant är det ett outtalat förbud.)

Jag har som lärare varit helt emot hemskolning. Det kan väl aldrig vara så att skolan inte är det absolut bästa stället för ett barn att växa till vuxen? Nu då våra tre barn hunnit gå rätt många år i skolan och jag varit med i processen som förälder är jag inte längre helt övertygad om att skolan alltid är bäst. Våra två äldsta barn har det väldigt lätt för sig. De har knäckt skolkoden, vet vad som ska göras och hur man ska göra för att undvika få negativ uppmärksamhet. De har välsignats med hjärnor som tänker ”skollogiskt” och har klarat sig bra trots att skolmiljön inte alltid varit den bästa. Nu har de också haft turen att gå från år fyra i Adolf Fredriks Musikklasser, en skola som förvisso är ganska fyrkantig och gammeldags, men som också har bjudit på en massa spännande upplevelser inom skolans ramar. Dessutom är det så att denna skola väl kan kallas elitskola på så vis att det mest är väldigt engagerade föräldrar som medvetet har hjälpt (eller pushat) sina barn välja detta alternativ istället för de skolor de har gått på innan. AF är inte alltid det bästa alternativet och genom åren har vi sett flera klasskamrater välja att gå tillbaka till sina gamla skolor eller byta till någon annan skola.

Yngsta dottern är väldigt musikalisk, kreativ och empatisk. När det gäller logiskt tänkande har hon dock väldigt svårt och hennes matematikundervisning i skolan har mest gått ut på att hon suttit och lyssnat på genomgångar, räckt upp handen för att hon inte förstått, räknat själv för att hon inte fått hjälp (tid är dyrbar då man är 30 barn i klassen), suddat för att det blivit fel och skrivit av facit. På kvällarna har hennes föräldrar försökt reparera skadan och så har det fortsatt. Det är hennes situation som har fått mig att inse att vår yngsta kanske skulle få ett bättre självförtroende och större möjlighet att lära sig om hon inte läste matte på samma sätt som storasyskonen och föräldrarna i familjen… Mitt mål är att hon inte ska hata matte (som så många gör efter fasansfulla upplevelser i skolan) och att hon ska klara sig bra genom att kunna räkna vardagsekonomi – planera tid och budget, räkna på räntor, överslagsräkna för att inte luras i affären, läsa tabeller o s v. Jag vill tvätta bort mattetäcket från siffrorna och få henne att inse att matematik är spännande, nödvändigt och användbart!

Då vi flyttar till USA mitt i terminen har de två äldsta barnen sedan läsårets början fått läsa på distans, engelska och matte. De har fått uppgifter inom idrott och hälsa, hemkunskap, NO (lite klurigt med labbarna, där ligger vi efter), SO o s v. Yngsta dottern har fått läsa skönlitteratur på engelska (lättlästa böcker) som vi lånat på biblioteket, hon har fått titta på engelska/amerikanska filmer utan svensk text, vi har följt ett svenskt matteläromedel och har haft möjlighet att verkligen gå på djupet och förklara matten på ett praktiskt och användbart sätt. (Baka 1,5 sats med recept som inte är tillrättalagda – mycker mer effektivt än att sitta med ”rätt siffror” i boken. Dessutom ser man att 7,25 l mjöl i 1,5 sats kakor inte är riktigt gångbart och därmed fixar vi det där med enheter när vi ändå håller på.)

Nu kommer barnen att få börja skolan i alla fall då vi kommer på plats till vårt nya hem. Deras skolgång kommer att vara lite annorlunda då amerikaner är precis som svenskar, dvs de tror att deras system och betyg och läroplan är det enda som duger och att deras skola är bäst i världen. Vi har fått hjälp av vänner som har gått igenom samma process som vi nu är ingrottade i, de har alltså flyttat från Sverige till USA. Det är inte lätt att tillgodoräkna sig de svenska betygen ska du veta, så himla bra är vi kanske inte, eller så har det inte slagit igenom i USA än… Jag lovar att tala om hur det går för oss. Barnen tillfrågas innan jag skriver om dem i bloggen då jag inte vill utlämna dem, så kanske kommer jag inte att berätta alla smaskiga detaljer.

Nu ska jag inte ge mig in i debatten om huruvida mänskligheten blir bättre av en sk akademisk utbildning, men läs den här debattartikeln med vetskapen att jag applåderar Mats Alvesson. Jag röstar för att vi börjar se på varandra som medmänniskor utan att bedöma varandra utefter hur många år vi gått på något flashigt universitet. Är någon som  läst blajkurser på Uppsala universitet utan att sedan få något jobb mer värd eller smartare än någon som går el/tele-utbildningen på gymnasiet och börjar försörja sig på en gång efter studenten? Hur ser du på det? Gör fler år i skolan en nödvändigtvis smartare eller mer värd en högre lön? Är det skillnad på utbildning och utbildning?

Oj, nu blev det här alldeles för långt. Jag ska sova och förbereda mig på hejdå-nu-firar-vi-allt-på-en-gång-me-syskon-o-kusiner-festen som går av stapeln i morgon.

Min gamla gymnasieskola, Chapmanskolan, där jag gick Natur ”för det ska man ju göra när man har så bra betyg som du” fast jag ville gå Beklädnadsteknisk, men antagligen hade rätt plats egentligen varit Humanistisk linje. Ja, så kan det gå! Det löste sig ju för mig ändå, men lite spännande är det att jag blev Ma/NO- och musiklärare…

14-åringen under dagens lektion ”blomsterarrangemang” inför festligheterna i morgon. Jag gillar att se barnen omsätta sina kunskaper i verkligheten! Kul också att se dem i olika ledarpositioner… Att som mamma och lärare ta ett steg tillbaka och se hur de hanterar att styra, ta instruktioner, delegera osv – det är spännande! Och vilken livskunskap de får alldeles ”gratis”…