trädgård – Sida 8

07 maj

Nu grönskar det med pompa och ståt medan månen vandrar sin tysta ban.

Vi inleder dagens blogginlägg med en perfekt fanfar från läktaren! Varje dag är värd en fanfar tycker jag, trots att jag kanske inte alltid känner mig helt pepp från början. Jag är verkligen tacksam över känslan av att ta vara på livet är så närvarande i mitt liv fortfarande, trots allt är det sex år sedan vi befann oss i en tid där för tidig död, saknad, svår sjukdom och förväntanssorg existerade samtidigt som vi fick uppleva så underbart fina saker. Det var denna tid som efter att allt elände på något vis hade processats som jag fångades upp av förnöjsamheten.

Du kanske inte blir förvånad om jag talar om att lördagen tillbringades i trädgårdslandet och i trädgården för att vattna och rensa, inomhus med fröer som skulle förodlas och i rabatten som ska bjuda på rik blomsterprakt till ett fortsatt bukettplockande framåt sommaren.

I år har jag flyttat luktärterna från det som blivit ”Lilla Rotterdam” till nordöstra staketet. Nytt för året är att alla luktärterna står i par efter tips från Sarah Raven. Jag har även försökt mig på något slags färgskala, men vi får väl se hur väl det slår ut. Jag har grävt ut ordentligt, men varken satt något stopp för gräset framifrån eller bakifrån. Om försöket faller väl ut gräver jag om och gör samma sak nästa år. Jag använder ren köpegödsel till mina luktärter. Har förstått att dessa torvsäckar är den nya skammen, men jag har trots det använt fyra sådana i den här lilla rabatten. Gjorde likadant förra året och det gick bra. Mest näringskrävande i vår trädgård är just luktärter och kålväxterna. Guldvattnet räcker inte till och trots att vi har nässlor att göra gödselvatten på och gräs att fermentera blir jag galen om trädgården ska bli något som ska skambelägga istället för att ge glädje. Jorden i lådorna blir långsamt bättre och bättre. Vi bor i ett torrt hål där det sällan regnar, så det enda är att jag behöver vattna så mycket. Täckodling med gräs hjälper både med näring och hjälp från avdunstning, men är även ett riktigt snigelparadis.

När fingrarna höll på att gå av köldslag efter att ha marinerats i blöta arbetshandskar fick jag gå in för att värma upp mig. Det råkade sammanfalla med själva kröningen av kung Charles och drottning Camilla. Allt var väldigt stort, tjusigt och pampigt, men kungaparet såg mest väldigt gamla ut. En av mina syrror undrade varför ingen hade hjälpt kungen att trimma sina ögonbryn, en annan tyckte att det var mycket oansvarigt att lägga så mycket pengar på något så onödigt när hela landet håller på att duka under av sin dåliga ekonomi. Högt och lågt, alltså… Själv var jag ytterst imponerad av den underbara musik som framfördes medan de över 2000 gästerna fyllde Westminster Abbey. Dessutom tror jag människor behöver lite glamour i livet då och då, oavsett om man får se det på teve eller får uppleva det IRL. Här kan du läsa mer om kröningen på engelska.

Lilla Rotterdam har levererat från dag ett och lökarna verkar gilla allt gödsel jag gav dem vid planteringen. Nästa år är min plan att se vilka som återkommer utan att fylla på med nytt, men den dagen, den sorgen. Eller glädjen och överraskningen.

En gebortbukett fick följa med hem till våra fina vänner där det bjöds på traditionell (vid det här laget) middag och spelkväll. Detta är ett återkommande inslag som är ytterst trevligt! Fram för mer spel. Min hjärna måste ha mått bra av all frisk luft under dagen, för jag hittade SET med en rasande takt. Jag kände mig lika alert som sonen som alltid brukar vinna detta spel, men blev så förvirrad av upplevelsen att jag bestämde mig för att dela korten utan att vara med nästa omgång.

Värmen efter den mysiga (och goda) kvällen följde med in i den sena kvällen då vi skulle åka hem. Vi hade samåkt från en långtidsparkering med syrran och svågern och när vi kom dit sa svågern ”hoppsan, er baklucka står öppen”. Det är sådana här gånger man återfår tron på mänskligheten. Jag höll på att arrangera om lite grejer då vår skjuts anlände och måste helt ha tappat det. Jag gick alltså därifrån utan att slå igen bakluckan. Bilen stod där i fem timmar och inte ens en pryl var borta. Intressant är att ingen heller hade slagit igen bakluckan då det rimligtvis borde röra sig en hel del folk i närheten. Phu!

En gigantisk, röd månuppgång följde oss ut mot ön. Vi stannade en stund vid naturreservatet på vägen för att ta in den vackra mångatan och (nästan)-fullmånen. Det går naturligtvis inte att fånga med en mobilbild, men det var något lite utöver det vanliga. Jag tänker att upplevelsen blev ännu starkare av att jag fortfarande hade lite hög puls efter att ha fattat att bilen varken blivit stulen eller illa behandlad. Ja, se, detta blev en dag som jag sent ska glömma. Tack!

29 apr

Inspiration eller känslor av otillräcklighet?

Men, nej! Vi hade glömt stänga till sovrumsdörren, så jag vaknade av den varma och starka solen klockan sex fast jag hade tänkt ta lite sovmorgon. Eller, vänta… Inte finns det något att klaga över! Solljuset som målar vackra bilder med ljus och skugga på väggarna i kök och vardagsrum gör mig genast på gott humör och jag bestämmer mig för att sitta här en stund och inta lördagsgodis av bästa slag: trädgårdslitteratur!

Böcker och tidningar har varit så viktiga för mig under hela mitt liv. Numera står de dock mest och samlar damm, men jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar det långsamma. Varför ska det vara nytt hela tiden? Det är så lätt att fastna i den ”omedelbara tillfredsställelse” som scrollande på telefonen ger. Googla på något fenomen och fastna på någon makalös hemsida. Titta på bilder på handelsträdgårdarnas handelsträdgårds hemsida och undra varför det inte ser likadant ut i min trädgård. Ja, du vet. Fastna i det oproduktiva spår som kantas av grundkänslan avundsjuka mer än förnöjsamhet. Surfa vidare, bort, utan att stanna kvar i något. Kanske finns något ännu bättre i nästa klick? Jag är inte särdeles avis av mig, det tillhör ungdomens mindre insiktsfulla dagar. Däremot drabbas jag ofta av ”de gaur inte”-känslan, som att lite inte duger och att jag därför struntar i att göra något alls. Jag får väl fortsätta jobba med detta i resten av mina dagar på jorden och tänker att det är okej. Att jag får jobba med det, alltså. Inte att jag struntar i att ge mig själv cred för att jag åtminstone försöker.

Du ser. Trots att jag misstänkte att det kanske var KÖRT för sparrisplantorna som inte hade visat tecken på liv var det ju inte alls så. De härliga topparna har börjat visa sig på flera av de sex plantorna. Kanske hade jag kunnat välja en bättre låda till denna lite mer permanenta installation, men nu blev det så. Det blir sparris ändå och eftersom vår överlevnad knappast beror på om varje planta ger tre eller fyrtio sparrisar kommer jag att njuta av den skörd som blir.

Här är några av listerna som jag skulle ha målat i höstas. Det blev inte av, sedan glömde jag och hux flux var det för kallt. Både färg och lister fanns ju kvar och bättre sent än aldrig. Detta passar utmärkt under vingarna i temat att vara nöjd med det jag gör istället för irriterad över det som inte hinns med eller bara inte blir av. Och med det är det dags att dyka ner i den härliga högen av gamla nummer av Allt om trädgård och några riktigt härliga böcker som jag vet kommer att göra mig glad. Ha en fin helg!

27 apr

Guldbaggegala i trädgården.

Naturen är full av underbara, fantastiska varelser. Igår hade jag besök av en guldbagge, den levande sorten som stod modell för den svenska filmbranschens finaste pris. Först nu förstår jag varför det blev just denna. Så otroligt vacker (tyvärr rörde den sig så mycket att jag inte hann med med telefonkameran) och fascinerande. Jag har fått en ny favorit!

26 apr

När det bara är för mycket.

Jag vaknade med en irritation över att det är så stökigt, både i huvudet, här inne och ute i trädgården. Jag känner mig ibland så överväldigad när det är mycket att göra att jag liksom inte gör någonting av det jag borde ta itu med. Idag känns som en sådan dag, men eftersom jag vet att det bara blir värre om jag hänfaller åt mina känslor är det lika bra att börja hugga i.

Egentligen behöver jag kanske mest inse att jag borde leva enligt samma devis som jag både teoretiskt och praktiskt vet fungerar: en sak i taget, utan fokus på att ”allt” måste vara klart. Igår gjorde jag just så. Min arbetsdag var lite upphackad med paus i mitten då jag både var med på en begravning via länk och hann städa ur verandan och flytta ner alla de försatta dahliorna. Jag planterade om några växter och tog äntligen tag i att sätta pelargonsticklingar i jord. Den här gången fokuserade jag på Mårbackapelargonerna från min faster och min syster. Vi får väl se om det blir något med dem. För övrigt kan jag tipsa om att odla.se säljer sina dahlior med 40% rabatt just nu. Det är ju så jag vanligtvis införskaffar nya växter, då alla andra brukar vara färdiga med sina inköp. Mina Café au Lait-dahlior köptes till fullt pris för några år sedan, men de flesta andra är ”fynd”. De mest populära fröerna/lökarna/plantorna finns vanligtvis inte kvar när plantskolorna försöker göra plats till nästa säsong, men är man som jag nästan helt obrydd över vad som är poppis finns det bara fördelar med att spara 30-70% av ursprungligt pris.

Efter jobbet åkte jag till vår fina granne i Bredavik och tog med en bukett tulpaner från landet. Tiden sprang förbi då vi satt där i köket. Min lillebror ringde. ”Vad gör du?” Jag svarade ”Jag är hos V och sitter och äter såklart!” Tryggheten som vi vuxit upp med i så många sammanhang är inte självklar. Jag omfamnar den varje gång jag blir medveten om den, tackar för att det finns så många människor i mitt liv som jag kan hålla hårt i då det blåser.

När jag ändå var i Bredavik snodde jag med mig några sticklingar från svart vinbärsbuskarna som står där. Förhoppningsvis kan de nu stå i den här stora krukan i skuggan över sommaren och bilda härliga rötter. Lagom till nästa år har vi förhoppningsvis några fina små svart vinbärsbuskar att sätta i trädgårdslandet. Visst är det spännande att det går att föröka växter från det man redan har? För mig är det lika tillfredsställande som att hitta något jag behöver på second hand. Just nu har jag pelargon- och luktärtssticklingar på gång (vi får väl se om det blir något), jag ska toppa en av dahliorna som har ränt iväg för mycket och så har jag en schersminstickling som kanske kan bli något. (Vi har både en klätterros och en schersmin från sticklingar som min syster tagit.) Dessutom är det roligt att sätta fröer som man samlat in från blommorna i trädgården. Ringblommorna som växer hos oss är ju alla från de blommor som sattes av Far i Bredavik en gång och för mig betyder det mycket att de får chans att komma igen år från år. Nu har jag siktet på en syrenberså, något som aldrig blir av eftersom jag/vi inte kan bestämma var den ska stå. Jag vet dock att jag en dag kommer att sitta där och lukta på blommorna!

25 apr

Tulpaner och sparris, sådant som gör mig glad.

Ja, men nu händer det! All tid jag ägnar åt drömmar, planering, förberedelser, plantering, rensning och vattning börjar ge frukt. Eller blom kanske? Efter John Taylors information om hur holländska tulpanodlare slår sina tulpanfält för att få de nya flashiga sorterna att bli starka ser jag alltså nu mitt nya tulpanland, Lilla Rotterdam, som ett rent snittblomsförråd. Första blommande sort är den här söta varmgula/orangea skönheten. (Tror det är Orange Emperor, men den har inte alls den intensiva färg som hade utlovats på bilder.) I Lilla Amsterdam kommer jag också att kunna plocka till buketter, där verkar det vara stor skillnad mot tidigare år med fler återkommande lökar. (Visste du förresten att en tulpanlök aldrig blommar om, utan den skickar ut nya lökar efter att ha blommat klart? Tulpaner kan även frösås, men då tar det många år innan plantan blommar.) Eftersom jag för första gången gödslade efter förra säsongens blomning gissar jag att det är den stora skillnaden.

Jag trodde att mina sparrisplantor gett upp lagom till i år som skulle bli stora skördeåret, men icke! När jag påtade runt lite i jorden hittade jag flera kraftiga knoppar på väg upp. Jag inser att fel låda fick uppdraget att agera permanent sparrisland då det är en av de tre som får flest skuggtimmar per dag. Sparrisar vill nämligen ha massor av sol, något som mina plantor inte riktigt fått tillgång till. Alltså, solen når dit, men inte under lika stor del av dagen som hos de flesta andra lådor i landet. Detta gör att skörden blir sen och antagligen mycket klenare än den hade varit med mer sol. Jag ska se till att leta upp ett bättre ställe och funderar på rabatten vid stenmuren utanför trädgårdslandet. Där växer redan jordärtskockor väldigt bra och den sandblandade jorden och skyddet/värmen från stenmuren hade nog varit mycket behjälplig. Det handlar bara om hur väl jag rensar. Vi har så stora ytor att ta hand om och även om jag fått bättre kläm på hur man bäst hanterar ogräs har jag bara en viss tillgång till tid. Nåja, jag ska tänka lite på det och eventuellt införskaffa nya plantor till detta uppdrag. En sparris tar ju ändå 3-4 år på sig innan den låter sig skördas. Tulpaner och sparris står för övrigt båda på min Topp 10 i trädgården-lista.

Monnas topp 10 i trädgården, utan inbördes ordning, i april 2023

dahlia (för dess skönhet och långa blomning)
sparris (godaste grönsaken)
tulpan (har funnits med som min favoritblomma i alla år)
lök (använder lök mer eller mindre dagligen)
slingerkrasse (underbart vacker och jättegod i sallader)
tomat (hemodlade är bäst)
vitkål (jag har nästan kommit över min kålodlingsfobi och tycker kål i alla former är jättegott)
sockerärt (så tacksamt att odla och jättesmarrigt)
luktärt (som kärlek, ju mer du delar med dig, desto mera har du kvar)
äpple (apelsin må vara min favoritfrukt, men äpple är en riktig trotjänare)

Jag inser att jag har många fler ”måsten”, men dessa var de första som kom till mitt sinne. Vilka har jag missat som du hade valt?

23 apr

Tack!

Jag skriver tacksamhetsdagbok i huvudet hela tiden för tillfället. Mitt hjärta svämmar över, som det så klyschigt brukar heta. Det är verkligen ljuvligt ute och jag kan inte bara ta in allt det härliga. Idag ska jag sätta mig med papper och penna för att göra en fysisk att göra-lista istället för att bara bocka av i den som jag har rullande i mitt huvud.

Min syster har långt större erfarenhet av det mesta i blomväg, allt från artkunskap till delning av perenner och vackra installationer. Hennes lilla innegård i stan är så söt, men ger henne inte tillräckligt utlopp för detta intresse. När nu vädret skulle bli det bästa på hela våren kom hon därför ut i ett par dagar för att hjälpa oss. Och alltså, hade hon varit min anställda hade hon bums fått lönelyft! Jag hade aldrig ens kommit på vissa idéer som hon hade och hon har dessutom hjälpt mig göra sådant som aldrig blir av p.g.a. tidsbrist. Nu är i princip hela rabatten mellan huset och ladan genomgången. Den har fått en ren perenndel som förvisso får bli en ”växarabatt” för att jag ska kunna se vad som funkar och hur problemet med att solen går bakom själva rabatten bäst kan lösas. Blommorna vänder sig nämligen åt grannarnas håll (fast i detta fallet är de nog mest glada, haha). Jag gillar rabatter med höga växter längst bak och lägre fram, men kanske får det bli en lite annorlunda lösning. Vi får helt enkelt se! När vi hade grävt och flyttat och vattnat och delat kom maken hem och hade hämtat upp svågern. De överraskade med utflykt till vacker plats vid Östersjön och picknick (fast picknicken fick vi inta efter utflykten eftersom maten hade glömts på gårdsplanen), något som verkligen uppskattades.

Somliga av oss fortsatte gräva, andra jobbade på växthuset. Det blir betydligt mer avancerat än jag hade sett framför mig, särskilt med tanke på att det är en ”sålängelösning”. Jag ser verkligen fram emot att se hur planttantslivet kan förbättras med detta hus i mitt liv!

Nu blev det så mycket jobb med jordiga händer igår, så jag tog inte särskilt många foton. Här kommer iallafall en liten bukettkavalkad från morgonen. Anemone nemorosa, denna ljuvlighet.

Kanske svårt att se, men här står årets första tulpan i ”lilla Amsterdam” som visade färg. Den fick sällskap av gullvivor som syrran tog med från Bredavik och några påskliljor som kanske sett sina bästa dagar.

De maffiga dubbelpåskliljor som kom med gården gör mig glad där ute, men en som hamnat lite avsides i gräsmattan fick följa med in. Små minisar har vi hur många som helst.

I ”Lilla Rotterdam” växer det också så det knakar. Tre skönheter fick följa med in och en visar redan sig i sin fulla prakt! Efter John Taylors information om att alla specialtulpaner bör plockas av för att ge dem chansen att sätta nya lökar och komma igen varje år ska jag bli ännu bättre på att plocka in och ge bort tulpanbuketter. Med detta önskar jag dig en fin söndag oavsett var du befinner dig.

22 apr

När dagen är lång och tiden rinner iväg.

Listan över allt som behöver göras i ”vårbruket” är oändligt lång. Igår jobbade jag länge i trädgården, men blev lite frustrerad då jag efter flera timmar tyckte att det knappt syntes. Listan är inte fullt lika lång längre, men nog har jag att göra! Att städa och rensa är inte bara viktigt inne i hemmet för att få en god grund, utan även för att ge trädgården chans att visa sig från sin bästa sida då vi kommit lite längre in på säsongen. I det här skedet är det dags att flytta på en del perenner, räfsa bort skröfs och gammalt gräs och så ska det rensas. Och gödslas! Och vattnas. Varje delmoment är viktigt, så jag är tacksam över att jag har kunnat plocka upp kunskap på vägen och inte behöver slå upp varenda lilla delmoment längre.

Maken och syrran har bin tillsammans och när nu de första maskrosorna hade slagit ut var det dags att rensa även i bikuporna och sätta på skattlådor som honungen sedan ska hämtas ur. Bina rör sig i sitt eget förunderliga universum och jag fascineras så av deras inbyggda kunskap. Det var fint att höra att båda samhällena står starka och inte bara har överlevt vintern, utan också har goda förutsättningar för att ta sig an nästa skede.

Min syster lade många timmar på att förbereda denna ”sålängelåda” då jordgubbslandet skulle flyttas hit. Jag fick ett gäng lavendel av henne i höstas som dessvärre inte överlevde vintern. Däremot hade det gått bättre för krukrosorna som hon också hade gett mig. Jag vet inte riktigt var de ska stå, mina andra krukrosor har inte klarat sig så bra på de två olika ställen jag har prövat (det har varit för torrt). Kanske får de nu göra gemensam sak flytta till en större kruka? Efter att allt som skulle flyttas var bortplockat och lådan var färdiggödslad, förberedd och vattnad fick två rader fräscha jordgubbsplantor flytta in. Jag hoppas att alla tar sig!

En annan sålängeplacering fick denna vackra backsippa i höstas. Den har verkligen frodats, men kan inte stå kvar i perennrabatten. Nu ser jag ett hav av backsippor framför mig, fast var detta hav ska breda ut sig har jag inte riktig koll på. Än.

I år såg jag framför mig en ny plats för tulpanhavet, nämligen där jag brukar ha luktärterna. Här har du alltså ”lilla Rotterdam”. (Den gigantiska vita hyacinten hade kommit med av misstag i någon av tulpanpåsarna, så det var ju tur att den hamnade längst ut på kanten.) Lilla Amsterdam står kvar för att jag ska se vilka tulpanlökar som eventuellt blommar om efter att jag gödslade där i höstas. Trädgårdsmästaren John Taylor berättade om de moderna tulpanerna, särskilt de som är lite mer pionliknande, och hur sällan de blommar om. För att ge dem åtminstone en chans till detta bör man plocka dem istället för att låta dem stå kvar tills de blommat ut. Det gör jag gärna! Jag har ju hela tiden sett mitt tulpanland som något slags bukettsjälvplock. Nu ser jag trots det väldigt många ensamma tulpanblad i lilla Amsterdam, men det kommer faktiskt en del blommor också. Kanske behöver jag gödsla ännu bättre till hösten?

12 apr

Planttantsredovisning, april 2023.

Lagom till påskafton åkte fågelmataren ner. Denna julklapp har verkligen bidragit till en bättre vinter. Det bestående kommer inte att bli det kallblöta jämntjocka mörkret, utan alla stunder vid fönstret då jag betraktade våra fågelvänner. Jag undrar vad som hände Halte, kajan med bara ett användbart ben, som var den enda fågel jag med säkerhet kunde peka ut. Han slutade dyka upp för några veckor sedan efter att ha besökt oss dagligen sedan november. Jag hoppas att han bara hittade ett bättre ställe att hänga på. Nu är hela apparaten diskad ordentligt liksom de lösa delarna och allt har åkt ut i ladan för sommarlov.

Förra veckan ringde svärmor från Lidl och berättade att de hade fruktträd till en billig penning. Vi satsade på ett Idared äppelträd och två Kordia sötkörsbärsträd. De är nu planterade enligt konstens alla regler. Om de tar sig och trivs har vi fyndat, gör de det inte är det några hundralappar kastade i sjön. Jag tror det kommer att bli bra. De är sprejade med TricoGarden för rådjurens skull, men ska även få stöd och skydd då de behöver växa sig starka innan de klarar Sturkövindarna på egen hand. Maken köpte även med sig två hasselpinnar på rot, men den ena ger jag inte mycket hopp. Vi får se! Naturen är förunderligt fantastisk och konstigare saker än att ett par torra kvistar rotat sig har hänt.

Jag har delat alla findahlior som kändes tillräckligt stora för det och införskaffat ett fåtal nya i lite varmare toner. I år blir det en rabatt med bara dahlior nere vid stenmuren vid trädgårdslandet där de stod de första åren. Alla klassiker (min farbrors och våra vänners hundraåringar) tar sig alltid jättebra och blommar som bara den trots att jag inte låter dem få någon tjuvstart mot sniglarna. Kanske kan ungdomarna värja sig bättre om de hinner sätta blad innan de åker ner i jord. I ”nya rabatten” mellan huset och ladan ska jag försöka jobba fram en perenn- och ettåringsrabatt så får vi se hur det går. I höstas hade jag satt namnlappar vid de olika växterna i den rabatten, men fåglarna har såklart dragit upp dem. Det får bli en senare utmaning att lura ut vad som står vad av det som inte är uppenbart.

Igår skolade jag om de flesta tomaterna. Det visade sig att Balkonzauberfröerna inte var lika dåliga som jag trodde, de var bara hemskt sega i start. Några av dem får därför lite extra tid på sig innan jag sätter dem i större kruka. Paprika och chili mår jättebra, basilikan likaså. Potatisen groddar på och ute i verandan växer spetskål, broccoli, Nya Zeeländsk spenat och ett gäng blommor så fint, så fint.

Jag hade tänkt sätta lite fröer i den här skottkärran vid brunnen på gårdsplanen, men ändrade mig då jag såg hur vackert det växer där redan. Det kommer säkert att komma upp lite ettåringar också vad det lider, men det får räcka som det ser ut så länge.

Örthjulet är min fröjd och glädje! Det mesta verkar ha klarat vintern utmärkt trots allt regn. Citrontimjan ser jag inga tecken på liv hos och jag undrar om det inte har varit för blött för oreganon… Vi får se. Gräslöken är redan helt fantastisk och både citronmeliss och chokladmynta kommer att vara igång på riktigt om några veckor. Malört och vinruta har jag ingen direkt nytta av, men de är vackra. Salvian har jag klippt ner lite, så jag hoppas att den klarar den behandlingen och blir lika fin som förra året. Isopplantorna har fått sig en liten frisering, men hobbarna med kryddtimjan får vara.

Sedan är det tulpanerna! Lilla Amsterdam visar något slags liv, men det är här det händer grejer. Jag tänker att luktärterna ska hamna här också precis som vanligt, men först ska det njutas av härlig färgprakt. Längst till vänster ser du en helt galen hyacint som måste ha hamnat i någon påse av misstag. Vilken tur att den hamnade just där!

11 apr

Hej vardag!

Nu är påsken över för denna gång. För vissa har påsklov tagit över, andra har helt vanliga dagar att hantera. Jag till exempel. Har redan donat med bokföring. Perfekt att dra av det ”tråkiga” innan det är dags för något bättre. Det har varit så roligt att ha ungdomarna hemma! Trevliga och spännande diskussioner, god mat och en massa godis. Det sista innebar att min mage igår tackade för att påsken var över. Tänk ändå, vad vi kan höra om vi lyssnar till våra kroppar! Inför Hälsans år hade jag och maken tagit beslutet att inte köpa hem något godis fram till påsk, det var fritt fram hela påsken och sedan är det köpstopp av just godis fram till midsommar igen. Hej och hå!

Vi drog igång långfredagen med sovmorgon och brunch. Detta koncept gillas av hela familjen (även om äldsta dottern och jag inte sover särskilt länge). Älskar att sitta länge och prata och äta god mat, men även att låta matlagningen ta lite tid. Ungarnas favorit är vår version av French toast. Vi skär bort kanterna på formfranska, doppar varje skiva snabbt i pannkakssmet och steker gyllene. Sedan doppas den nystekta toasten i en socker och kanel-blandning och vill man kan man även skära diagonalt till trianglar.

Framåt eftermiddagen åkte barnen till farmor och farfar medan jag tog mig till Fredrikskyrkan för genrep med orkester och sedan en härlig kväll med Poulencs musik. Som vi har övat och gnidit, tragglat och i stunder förtvivlats. Till slut blev det riktigt bra! Jag fick även en klihostattack och fick dyka ner och dricka en klunk vatten, men det verkar som att det gick åtminstone ganska spårlöst förbi. Som jag gillar detta gäng med så många duktiga musiker och underbara personligheter! Lite vänlighet och mycket stöttning räcker långt.

Påskafton bjuder på traditioner, som äggmålning vid frukostbordet. Yngsta dottern äter inte ägg, men är rysligt kreativ och målar alltid ett som någon annan får äta upp. I år stod Stabilopennorna för färgen, nästa år tror jag vi plockar fram vattenfärger.

Godis kräver noggrann tandvård, så påskharen (aka jag) hade bidragit med varsitt paket Plackers också. Bra idé tycker jag själv.

I år hade jag lyckats osedvanligt bra med gömmandet och sonen fick jobba hårt för sina sötsaker!

Efter en kall och regnig upptakt på den här våren var det ingen som hade några höga förhoppningar på påskafton i Bredavik. Vi skulle plocka fram trädgårdsmöblerna, laga muurikkamat, äta påsktårta och ha lite äggjakt för barnen. Det kan man dra av ganska snabbt om det behövs, men som tur är behövdes inte detta! Det var varmare ute än inne i huset! Solen strålade! Man kunde sitta ute i kofta istället för med vinterjacka! Mirakel! Vi hade så mysigt. Jag älskar att kusinerna spelar så mycket brädspel, det är liksom ”Sturkö med kusinerna”.

Somliga sprang mest omkring och var söta! Det här radarparet har mycket roligt tillsammans. Brorsans ryska hyresgäster brukar hänga med oss. Storasyster i den familjen har lärt sig riktigt bra svenska i förskolan och brorsdottern och hon talar en gullig blandning av ryska, svenska och engelska.

Framåt kvällen var det dags för nästa kusingäng. Vi träffade makens brorsbarn som var hemma från sina universitetsstudier. Det var så fint att höra ungdomarna sitta och skratta högt åt dråpliga historier och nostalgiska minnen. Själv hann jag diskutera elbilar, jobbet som filmstatist, psykisk ohälsa och diverse andra intressanta ämnen.

Hemma hade jag förberedelser inför söndagens begivenheter att ta hand om, men det var i köket det hände viktiga grejer. Det här är det bästa jag vet. Stämsång funkar utmärkt även med en trasig keyboard och deras röster låter så fina tillsammans.

Påskdagen firades i ord och musik. Jag kompade bl. a. döttrarna då de sjöng Risen, vacker påskmusik som vår vän Daniel Blomberg har arrangerat.

Sedan blev det mer mat så klart. Vi passade på att fira makens födelsedag i efterskott med hans traditionella födelsedagsfondue och Zeunerts påskmust. I år hade jag gjort en mustig buljong som vi kokade tunna skivor av flankstek i. Till det serverades klyftpotatis och ugnsstekta grönsaker av olika slag. Och en kall vitlökssås, så klart! På spisen friterades kryddade och panerade ostbitar (brie, präst och någon annan hårdost jag inte kommer ihåg namnet på) eftersom jag hade bytt ut oljan mot buljong i fonduegrytan. Det här var det godaste jag ätit på länge.

På eftermiddag gick vi en runda i trädgården och dottern som jobbat extra med trädgårdsskötsel tog sig an lite ogräs.

Lillastesyster var uppe i Karlskrona och sov hos en av våra andra systrar. De kom ut en sväng framåt kvällen och hade med sig enormt smarriga bakelser (maräng, lemoncurd, grädde och jordgubbar för dig som vill testa själv). Så mysigt med lite extra tid att sitta och prata. (Äta och prata, två av mina favoriter, men det har du nog förstått.)

Måndag morgon och dags för en moders tårar medan ungdomarna åkte hem till sitt igen. Short but sweet! Älskar att de vill komma hem och hälsa på oss gamlingar och lever länge på den extra energi jag får av ett sådant här besök.

Resten av dagen tillbringade jag mer eller mindre ute i trädgården och jag/vi fick massor gjort. Maken och jag passade på att inviga bordet jag renoverade i vintras och även verandan efter dess vintertjänst som extra förvaringslokal och kylskåp. De platsbyggda förvaringsbänkarna är så, så bra och även om detta utrymme nu fortsätter att agera växthus ett tag till så har vi många härliga stunder här ute att se fram emot. För övrigt är det ruskigt gott med egengjord pytt på flankstek, råskuren potatis och massor av lök, men uppvärmda kroppkakor är inte dumt det heller.

Nagel och rengöringsrondell talar sitt tydliga spår. Trädgårdsarbete är skitgöra, men det är skitgöra som jag älskar och som gör mig glad. Och mör i kroppen. Varenda trädgårdsmuskel som legat i träda under vintern fick jobba igår och det känner jag idag. Hej och hå, jobba på. Och det var vår påsk, det. Hoppas att du också fick en fin helg. Nu är det kallt och molnigt ute igen, men jag kommer att vårda minnet av denna soliga och varma (på flera sätt) påsk länge.

26 mar

En fixardag i mitt liv.

Här sitter jag och gäspar och kan knappt stava. Sommartid är inte min grej, trots att jag är morgonmänniska. Idag är jag trött. Det sägs att sommartiden kan komma att bli permanent i år. Detta har diskuterats så länge nu att jag tror det när jag ser det. Kanske får vi ”sätta tillbaka trädgårdsmöblerna” i höst, kanske inte. Idag är det iallafall en timme senare än det var vid den här tiden igår. (Ja, jag vet. Lika krångligt varje gång.)

När jag höll på med scrapbooking gillade jag verkligen Ali Edwards syn på dokumentation av vardagslivet. Jag är väldigt tacksam över att det finns bilder och texter som påminner om just detta, mitt liv som småbarnsmamma i slutet av 1900-talet (oj, vad det låter antikt) och början på 2000-talet. Nu har våra små barn blivit stora och flugit ur boet, men vardagslivet fortsätter. Jag fotar inte alls på samma sätt längre. Absolut inte med kameran, knappt med mobilkameran. Igår bestämde jag mig för att göra något åt det och fotade både det ena och det andra. Som till exempel att det såg ut precis som då vi hade tvättstuga och tvättade allt på en gång. Den här vintern har det blivit liknande på grund av elpriserna, så eftersom vi rörde oss mellan 4 öre och kanske 40 fredag-lördag så passade jag på. Nu slipper vi gå omkring skitiga. (Haha, skojar.)

Påsklådan åkte in från stenladan. Vi har grejerna i en låda från Smartstore som är väldigt bra på att hålla ute både fukt och skadedjur. Jag har helt glömt varifrån alla småägg kom ifrån. De måste iallafall ha tillkommit förra året. Annars har vi samma ägg år efter år, både i metall och papp.

Några fönster blev inte putsade, men jag passade på att göra rent i utrymmet mellan bänkskivan och fönstret på norrsidan av köket. Där brukar jag alltid ställa sådana där dragspelsmotiv under jul och påsk. Igår åkte raden med små rara kycklingar ner där. De har åtminstone sällskap av varandra, vilket kan vara till tröst i detta lite bortglömda utrymme. Kanske blir de stående till midsommar, det kan man aldrig så noga veta.

Våffeljärnet var utlånat, men jag vispade ihop lite pannkakssmet och stekte pannkakor för att göra crepes. Hälften fylldes med rökt skinka och Västerbottenost, hälften med skivade blodapelsiner och lite sötsyrlig creme fraîche-sås. Det blev mycket gott och jag behövde inte gråta över utlånat våffeljärn.

Sedan var det dags att ta hand om potatisen. Jag köpte en påse Early Puritan som nu är satta på äggflak för att ta sig lite mer tills det är dags att få ut dem i jorden. Det här momentet hoppar jag alltid över, men i år hade det varit roligt att åtminstone ha ambitionen att äta några egenodlade nypotatisar till midsommar.

Lördagspysslet bestod av att vrida ihop en liten krans till…

… stora krukan vid entrén som hade blivit av med de gamla, sedan länge uttorkade, ljungplantorna. Påskliljor är alltid trevligt, påsken kommer för alltid att vara gul för mig. Vi får väl se om de alls slår ut. Jag blir ofta lite besviken på de här hårt drivna lökarna. Efter uträttat (eller outrättat) verk brukar de åka ner någonstans i trädgården och där kommer de alltid upp så fint. Just nu är det till exempel fullt av sådana minipåskliljor på väg upp i ”undantaget” i rabatten mellan huset och ladan.

När jag ändå höll på att pyssla med björkriset tog jag resten och ställde ut det i den fina krukan från Gustavsberg. Lite tovade ägg i fina färger på det så ser det lite ombonat ut trots att verandan ungefär från och med nu också agerar kallväxthus.

Frölådan är sorterad efter när jag planerar att få ner fröerna. De som är färdigsådda sätts vid sidan om så jag kan påminna mig om lite olika information som kan vara bra att ha.

Många gånger har jag tackat brorsan för den rejäla och återvunna rostfria bänken som i dessa tider får dela tiden mellan att agera planteringsbord och vara diskbänk/matlagningsområde. Just igår kompletterade jag luktärterna med tre sorter i rött/orange för att det ska bli lite mer tryck i ”luktärtsväggen” nere vid trädgårdslandet. Jag kallsådde lite fröer och satte några andra i växthusskrubben på övervåningen, både grönsaker och blommor. De andra luktärterna åkte ut på verandan som mellansteg, men idag ska jag sätta ut dem utomhus även om det ska bli lite kyligt den kommande veckan. De tål flera minusgrader och blir härdiga och mindre ömtåliga då de får fortsätta växa där ute.

Framåt kvällen lyste det så fint i ljusgrenen som dagen till ära hade dammats av och blivit uppgraderad med nya batterier i ljusslingorna och de söta äggen från Svenskt Tenn. (De två i klart glas ser man inte ens. Jag funderar varje år på att våga måla något motiv med glasfärg för att göra dem lite roligare.) Påskhönan har kommit på plats, men dessvärre har hon inte börjat värpa godis än. Trots att det är jag som är förste assistent till henne och vet allt hon företar sig hann jag ändå lyfta på locket flera gånger för att se om innandömet kunde bjuda på något gott efter att hon kommit på plats. Jaja, rätt vad det är händer det! När kvällen hade gjort entré tittade jag färdigt på Drömmarnas hus, en teveserie som min faster lurat in mig i (mycket spännande) och nu undrar jag om det blir någon tredje säsong. Jag passade även på att sticka på makens andra socka som jag hade som mål att bli klar med nu i helgen. De där sockarna kommer att behövas då de närmaste tio dagarna ska bjuda på max fyra grader. Med detta är jag klar med dokumentationen av en helt vanlig marslördag i mitt liv. Mer spännande än så blir det inte.