03 okt

Framsteg.


Vårt hus för precis ett år sedan. Snart drar renoveringen av själva verandan igång. Tänk vad mycket som har hänt sedan detta foto togs!

Idag fick jag påminna mig om hur viktigt det är att då och då se tillbaka på vad som har förändrats ”sedan sist”. Sist kan till exempel vara en viss tidsrymd, en utbildning, en upplevelse, ett beslut, en livshändelse eller ett nedskrivet mål. Jag har jobbat hårt på att lära mig släppa sådant som redan har hänt och som jag ändå inte kan göra något åt, men  i den processen förlorade jag också de vinster man kan göra genom att ge sig själv lite ryggdunk om något blivit bra i en sådan utvecklingsprocess.

Vi bor nu i ett riktigt drömhem. Inte något som var min eller makens dröm, men som har blivit det. Jag älskar numera Sturkö, inte bara som mitt sommarparadis, utan på riktigt som mitt hem. Fortfarande håller jag inte med om ”inget ont som inte har något gott med sig”, men man kan sannerligen hitta nya och oväntade vägar in i något fint genom snart sagt varje upplevelse man har i livet.

25 sep

Var sak på sin plats.

Jag trivs väldigt bra här i arbetsrummet. Så fint ljus, nostalgisk tapet, vackra (för mig lite ovanliga) färger och allt har en plats. Så befriande efter de senaste årens ständiga omflyttande av högar hit och dit!

Jag kan rekommendera Clas Ohlsons Smartstore Dry-lådor för förvaring på vindar, i lador och källare där problem med damm, skadedjur, unken lukt och fukt kan förekomma. I och för sig har vi inte hunnit utvärdera hur pass bra de är, men de verkar kunna hålla vad de lovar! När vi köpte dem hade CO ett specialerbjudande, så vi betalade 199 kr/st för den största modellen.

09 sep

Om att hitta frid.

Känslan av absolut lugn och tillförsikt. Såhär tänker jag mig att den ser ut. Jag är inte riktigt där än, men långsamt närmar jag mig något som åtminstone liknar det här.

Valvakan strömmar från datorn medan jag njuter av att arbetsrummet äntligen står klart. Allt som finns här inne ska finnas här. Den sista sopsäcken är nedburen, alla grejer som skulle hitta nya hem har lämnats över till sina nya ägare, jag sitter på den bekväma och fina arbetsstol som maken bar hem från Kalmar häromdagen och bakom mig står allt som ska upp på en kommande vägghylla färdigsorterat och klart. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle ta så här lång tid, men jag är otroligt tacksam över den renande process som detta organisationsarbete har inneburit. Kanske kan ordning och reda runt omkring mig också leda till detsamma inombords?

07 jun

Trötta sommardagar.

Idag fick jag stiga upp tidigt för att ta mig till sjukhuset för provtagning. Det känns skönt att ha det gjort! Jag känner mig lugn och hoppas att de hittar vad det nu är som ställer till det i kroppen.

Sommaren har knappt börjat, men gräsmattorna är totalt fnösktorra. På vissa ställen ser det ut att ligga nertrampat hö istället för gräs. Märkligt… Trots det var det mysigt att sitta en stund här vid schersminen och insupa den ljuvliga doften en stund i Bredavik.

Min systers rabarber har producerat mängder i år. Det finns fortfarande kvar och hon hade gett mig lov att ta för mig. Efter att ha hittat Kammebornias recept på rårörda rabarbersaft slog jag till. Nu står en stor gryta blivande saft i kylskåpet och om ett par dagar hoppas jag kunna bjuda på riktig paradisdricka. Jag älskar verkligen smaken av rabarber!

Det bästa med dagen får nog ändå bli hur det känns att vara uppe i hallen nu när det är tapetserat där uppe. Vilken ljuvlig tapet! Om ett gäng år kommer jag kanske inte längre att hysa lika varma känslor för den, men just nu känns den helt rätt. Vårt hem är så sparsmakat på många sätt och här kan vi få en helt annan känsla! I hyllan till vänster som också agerar ”håll småungar borta från trappstupet”-hjälp står nu alla våra fotoalbum. Det blir väldigt rörigt rent visuellt, så jag har bestämt mig för att hänga för ett draperi liknande det vi har nere under trappan. Det blir kanoners det, ska du se. Ah! Det känns faktiskt rent fantastiskt att allt håller på att falla på plats. Tur att alla andra orkar jobba på när jag själv rör mig ungefär lika snabbt som sengångaren i Zootropolis…

Ps: Dagens hjälteinsats gjorde maken som fixade bevattningsslangen som hade pajat. Nu kan jag betvinga besk sallad och osöta jordgubbar igen… Hurra!

25 maj

Visst händer det grejer…

Ibland är det så svårt att vänta. Först kommer inget, sedan kommer inget och så kommer allt på en gång! Jag älskar stockrosor. Min syster som har betydligt mycket grönare fingrar än jag och som dessutom har lärt sig mycket genom att prova sig fram tog i våras tag i den enda stockrosen som växte i häcken framför huset och tog hand om alla fröer. Hon har satt några hemma hos sig och jag har satt några i två vindruvsförpackningar. Syrran låg lite före mig och kunde säga att groprocenten inte var särskilt hög, så jag körde ner många i båda askarna. De tog sig rätt bra, så nu hoppas jag kunna driva dessa skönheter till starka och dugliga plantor för senare utplantering. Jag har för mig att de inte blommar förrän andra året, så det är viktigt att komma ihåg att det i detta fall är ”vägen som är mödan värd”…

Något som har en mer långdragen väg mot målet är renoveringen. Brorsan fortsätter imponera mellan alla sina åtaganden. Nu är dörrar och foder på övervåningen färdigmålade, så snart blir det tapeter på väggarna! Det är så mycket som gör mig glad med vårt hem. Titta i övre högra hörnet på denna bilden så ser du en perfekt inbyggd hylla ovanför dörren i gästkrypin:et. Vackert och praktiskt i ett litet hus! Ett steg i taget är allt som krävs och som vi vet finns det både myrsteg och elefantsteg. Själv blir jag glad över alla sorter, bara det händer något. Då S äntligen har fått flytta in i sitt eget rum har jag långsamt börjat göra arbetsrummet till ”mitt”. Det känns fint att ha en plats att breda ut mig på igen, särskilt då det gäller mer kreativa övningar.

Hoppas att du mår bra och att du njuter av livet! Det är för kort för att kastas bort på något annat.

12 maj

Samma, men något helt annat.

Här står Anton Svensson framför sitt fina hus och sin välskötta häck en dag för många år sedan. Med hjälp av min syster hittade jag dessa fotografier idag. Tänk vad fint det känns att vi får vara med att göra detta hus till ett älskat hem igen! Trots den tragiska historien som också finns känner jag så mycket kärlek och frid här.

Jag undrar hur det kommer sig att de hade så fin gräsmatta överallt där vi nu mest har uppkörd lervälling. I och för sig har vintern varit blötare än på länge, men ändå… Synd att vi inte får se om huset bakom den högra häcken stod kvar vid det här tillfället!

När jag ser hur liten vår gigantiska gran på gårdsplanen har varit inser jag att tiden har gått sedan dessa ögonblick fångades. Det fanns väl inga åkgräsklippare vid den här tiden? Klipptes gräset i timtal med handdragare eller fanns det något traktorhjälpmedel?

Här inne händer det både det ena och det andra. Varje litet framsteg känns som en stor vinst! Brorsan har målat dörrfoder, trappräcke och fönstersmygar och helt plötsligt fick flera rum en helt annan karaktär! Arbetsrummet är färdigt sedan länge, men det får ständigt nya ”så länge”-uppgifter. Nu är det nära! Ordning och reda gör mig glad.

Apropå ordning och reda har vi fått ner lite mer i trädgårdslandet. Min syster var här och hjälpte till att rensa ogräs och ta upp lökar som ska få nya platser efter den stora planerade trädgårdsrenoveringen i höst. Maken har grävt flera nya planteringsytor och har vi nu tur och skicklighet kan vi skörda hallon, jordgubbar, potatis, sallat, sockerärter, spritärter, spenat och morötter i sommar. Det finns ett gäng andra fröer som fortfarande får vänta lite och kronärtskockorna ska ut från krukorna till landet. Tomatplantorna har vi planerat att sätta i stora hinkar vid ladan så de inte står för nära potatisen. Det hjälpte förvisso inte förra året, men skam den som ger sig!

Kirskålshavet och allt som böljar till vänster i bild ska klippas ner då tulpanerna har blommat klart så jag kan plocka upp dem. Det blir ett präktigt dagsverke! 😀 Den dagen, den sorgen. Ja, eller snarare glädjen.

18 apr

Coolare än någon kan förstå.

Sängramen klar liksom formarna på bokhyllorna som ska stå till höger och vänster om sängen. Under sängen ser ni en gammeldags utdragbar, perfekt anpassad extrasäng på hjul…

… som nu har blivit ännu lite mer inbyggd. Fronten på sänglådan drar du alltså ut om du får oväntat besök. Jag är lite tveksam till att visa det här då det är svårt att se storheten i  mästerverket innan all panel, färg, klossar, tapeter, hyllor och lister är på plats, men i mitt huvud är det här redan den mest fantastiska inbyggda säng som en ung kvinna någonsin fått. Ojojoj, så bra det här blir brorsan!

Idag blev jag intervjuad av den lokala tidningen BLT. Det var en av mina systrar som hade nominerat mig till att få ett presentkort på Ronneby Brunn. Jag fick presentkortet mot en intervju om hur det kom sig att vi flyttade hem från USA och hjälpte mina föräldrar tills de var färdiga med sina livsgärningar. Jag hade en synnerligen trevlig stund med journalist och fotograf och nästa vecka sägs reportaget dyka upp i brevlådan.

14 mar

Framsteg!

Det här, min vän, är inget foto för Sköna Hem, men det fladdrar i ögonfransarna då jag ser det! Nu är duschrummet på övervåningen klart att använda. Det saknas lister, målning och lite annat smått och gott, men man kan åtminstone gå på toa, duscha och borsta tänderna därinne. Hurra! Dotterns rum har även det närmat sig ytskiktsstadiet. Hennes inbyggda säng kan förhoppningsvis kompensera för eländet att vara tonåring och känna sig obekväm med klasskamrater och i princip allt annat.

Påskkaktusen 2.0 gör mig så glad! Den här och tapeten. Glädje.

07 mar

Ett steg i taget.

Idag hade vi besök av rörmokaren. Nu har vi en toalett, en dusch och ett handfat i toaletten uppe, tjoho!

Femtio nyanser av grått är inte min kopp te, men att se fler gipsskivor på plats i yngsta dotterns rum är verkligen en favorit! Dessutom har vi nu element överallt där det ska finnas sådana. Underbart.

När jag inte lagade ”en bättre lunch” till arbetarna på övervåningen fick jag tomat-, chili- och kronärtskocksfröer i jorden. Jag drog även igång en omgång ärtskott som jag hoppas lyckas efter instruktioner från en vis kvinna. Jag hade tänkt plantera om lite krukväxter också, men jag hade inte rätt jord för det. En annan dag! Peace.

21 feb

Tack, grönt och roliga framsteg.

Kära Slavica! Din omtänksamhet värmer. Tack för den underbara disktrasan! Den kommer att påminna mig om hur viktigt det är att välja rätt, att vårda god vänskap och att aldrig ge upp.

Trasan passar den glada tulpanbuketten som lyser upp vardagsrummet precis utanför köket. Jag njuter av tulpansäsongen och hoppas verkligen att fars tulpanlökar orkar komma igen i år.

I köksfönstret står ett par Dr Westerlund (den ena försöker jag stamma upp, men jag misstänker att jag gjorde mig av med lite väl mycket då jag toppade den) och ett par sticklingar från Violets rosa kornettblomma som jag hoppas ska ta sig. Jag drömmer om gröna fingrar och är löjligt glad över att mammas påskkaktus som står uppe i arbetsrummet har massor av knoppar och att alla begoniaskott jag tog efter kollegornas avskedspresent har tagit sig. Visst är det något speciellt med gröna växter inomhus? Dessvärre ställer de till det om man vill vara flexibel och kunna fara och flyga som man vill, men det gör ju trädgårdsland, höns och grisar också. Jag kan inte låta bli att drömma om dem ändå.

Brorsan fortsätter att leverera. Nu är snart innertaket i allrummet uppe klart! Bjälkarna i taket är tyvärr inte särskilt fina och kommer att byggas in på något vis. Peppe brukar vara duktig på att lösa även de klurigaste problem, så jag är inte orolig…