Det finns så mycket elände i livet. Jag möter det i mitt jobb, runt omkring mig, hur det rapporteras av journalister och samhällskunnare – eländet jobbar hårt. Dagar som denna, det som hade varit min mammas 75-årsdag, påminns jag om skillnaden mellan att låta sig marineras av detta elände och att lyfta blicken för att se allt det goda. Vallmorna i den torra gräsmattan får symbolisera just det. Det går att växa och utvecklas i elände också. Många upptäcker inte förrän det har gått en tid efter särskilt utmanande perioder att de blivit starkare, eller att de har förändrat sitt sätt att hantera dessa utmaningar. Idag ska jag fira livet och försöka samla på droppar av den finaste essensen. Livet är orättvist. I detta faktum ges acceptans utrymme om vi bara tillåter det. Jag hoppas att du får en fin dag och att du hittar något som vinner över eländet. Det är du värd!
Igår stöp jag i säng och imorse låg jag kvar helt utan kraft. Klockan är nu halv tio dagen efter och jag har knappt ens kommit igång. Den senaste veckan har varit intensiv på många plan, men allt har varit roligt! Det är dock viktigt att återhämta sig från rolig intensitet också, något som är lätt att glömma. Fotot här ovan visar en av anledningarna till att det varit mycket. Vi har haft Harvard-Radcliffe Collegium Musicum på besök. Flera av oss i kören hade nattgäster under några dagar. Dessa fina och duktiga ungdomar har varit på turné i Sverige och fått lära sig mer om svensk folkmusik, de har fått lära sig grunderna i jojk, de har sjungit mycket och sovit lite. Igår for de hem till USA för sommarlov. Innan dess hade vi en gemensam konsert som också blev Fredrikskyrkans kammarkörs avslutningsaktivitet för terminen. Det var roligt att över 300 personer hade tagit sig till kyrkan trots studentfiranden och underbart väder, men jag tänker att de som kom fick bra utdelning. Särskilt med tanke på att det var fri entré, hehe. Avslutningsvis hade vi en gemensam middag i Militärhemmet där Maria från pastoratet hade dukat och gjort jättefint, medan vi i kommittén hade fixat god buffé från Elsas lilla krog, grunderna i hur man sjunger svenska snapsvisor (utan snaps) och lite annat skoj.
Igår blev det frukost och presentbyte innan jag skjutsade in våra ungdomar till stationen för kramar och vinkevink. Jag hade sedan tagit ledigt resten av dagen för att…
…socialisera med vår fina lilla utbytesdotter från Tyskland…
… och uppvakta hennes pojkvän som tog studenten.
Det var också läge att fika med och uppvakta den här gullungen som fyllde tvåsiffrigt och som fick goskudden hon så hett önskade då vi senast sågs.
Den här prinsen fyller fem idag, så vi passade på att fira honom också. Han fick dessutom känna och klämma på sina presenter. Det kan hända att ett litet finger liiiiite försiktigt pillade på papperet vid tejpen, men vi vet ju alla hur svårt det är att hia sig när något härligt står för dörren!
Slutligen styrde jag kosan mot Lyckeby där jag hade nöjet att få lyssna på Trio Fantastique som framförde ett vackert sommarprogram i ord och ton. Det var längesedan kyrkans piano fick komma till sin rätt på det sättet! Efter allt detta kändes det som att alla batterier var påfyllda samtidigt som jag var helt slutkörd. Jag pratade med Harvardungdomarna om press och förväntningar eftersom de ändå går på en av västvärldens mest kända skolor. ”Det är som att ju mer stressad du är, desto högre upp i hierarkin hamnar du. Det är viktigt att kalibrera om sig ibland för att stå stadigt och inte lockas att springa med den där gruppen som hetsar på mot vem-vet-vad.” Vi pratade mycket om människovärde och vad som händer då man sätter offerstämpel på andra, vem som ska bestämma vad som är viktigt i livet, hållbarhet, naturens under och hur man kan jobba på sitt självförtroende då livet rämnar och ingenting riktigt blir som man hade trott. Jag har inget emot att prata om väder och bilar med folk, men att gå på djupet och tillsammans med andra fundera över livet är mitt livselixir. Familj, mellanmänskliga relationer, trädgård, böcker och musik. Utan inbördes ordning har du där det som känns mest meningsfullt för mig. Jag förstår att andras prioriteringar ser helt annorlunda ut, men jag är så tacksam över denna vecka där jag fått fylla på mig själv på detta sätt! Och nu tar vi helg.
På denna dag för 500 år sedan valdes Gustav Vasa till Sveriges kung. Det finns många nationalstater i världen som har en komplicerad historia med skiftande gränser, övergrepp och hemska krig i historien, så också Sverige. Vår svenska nationaldag har officiellt firats sedan 1983 och blev helgdag först 2005. Jag lyssnade på en historiepodd där det diskuterades varför kunnare ansåg respektive inte ansåg att 500-årsjubileet borde firas under pompa och ståt. Mest debatterades det huruvida det borde firas att en elaking som Gustav Vasa begått övergrepp (min tolkning). Jaja, våldskapital är vad det är. Idag firar vi i alla fall makens brorsons födelsedag och sonens namnsdag och flaggan vajar lite försiktigt i den knappa vinden. Jag längtar desperat efter regn till trädgården, men gläds för alla ungdomar som firar sin studentvecka med detta väder som en stor gåva.
Städandet fortsätter i oändlighet, så även i frysen. De sista björnbären från 2021 åkte i en paj tillsammans med några hallon från förra året tillsammans med ett knäckigt lock och serverades i Bredavik tillsammans med vaniljglass i den gassande solen. Oj, vad vi fejade! Syster och svåger var också på plats, och maken kom efter jobbet. Mössen hade i vanlig ordning tagit sig in i köket, men med våra förändrade rutiner har de inte längre något att hämta där. Därmed hade de ätit på diverse isolering till kylväskor, isolering från väggen, påsar och plastburkar. Jaja, nu är alla spår bortsanerade och vi hoppas att mössen också fattar att sommaren är här och att de får uppehålla sig någon annanstans.
Jag älskar, älskar känslan av att få det riktigt rent. Här ser du skillnaden mellan flottigt köksos och rengjord yta uppe på kylskåpet i köket. Rent är verkligen härligt.
I trädgården blommar härliga hobbar med prästkragar. Hoppas de orkar stå till midsommar så vi får en del blomster till midsommarstången! Vi blir många i år. Två av våra amerikanska kusiner bor numera i Stockholm och kommer ned (med familj) och en kommer från USA med sin familj. Den senare ska bo i Bredavik i 1,5 vecka, så det är roligt att kunna ta emot till ett så hemtrevligt ställe. Brorsan har klippt gräset så fint i vanlig ordning och numera finns även syrrans vackra terapirabatt. Detta är verkligen ett eget litet paradis!
Här hemma växer det också på. Nu har pelargonerna blivit av med sitt solskydd och jag hoppas att jag inte var för ivrig. Tycker att jag är noggrann med att vänta in tåligheten varje år, men solen är obarmhärtig och alltid är det några blad som ryker i processen. I år tycker jag många pellisar började blomma väldigt tidigt, så jag hoppas att de fortsätter orka nu när de står på plats och får pelargonnäring i vattnet.
Slutligen vill jag tipsa om MSB:s (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) tjänst där de skickar sms med jämna mellanrum för att påminna om att testa hemmets brandvarnare. Jag tycker det här är toppen! Vår varnare ljöd lika irriterande som vanligt och jag är mycket tacksam för det. Här är länken till rutan där du skriver in vilket telefonnummer du vill att dessa påminnelser kommer till och hur ofta de ska komma.
Somliga dagar vandrar en mor på fluffiga moln av ljuvlig gelato med smak av solvarma jordgubbar. Föräldraskap bjuder dock kanske mest ofta på smaken ”vanilj”. Stunder som kommer och går utan att lämna annat än en len känsla efter sig. Ibland har tårar, vare sig de beror på lycka eller frustration, bidragit till en salt karamell. Limone utan tillräckligt med socker, så sur att tungan krullar sig, finns definitivt på moderskapsmenyn. Eller en pistage med alldeles för mycket hackade nötter, så där så känslan av glass försvunnit och bara lämnat kvar en massa vass gegga som fastnat mellan tänderna.
Ju äldre jag blir, desto mer ofta får jag njuta av minnet av gelato som intagits vid tidigare tillfälle. De där läckerheterna omges av en känsla av nostalgi som inte handlar om ingredienserna, utan mer om allt runt omkring. Den gelato som varit av sämre kvalitet eller som ätits då det varit för kallt, för varmt eller på något ruggig bakgata tar inte längre någon större plats i mitt medvetande. Minnet bjuder istället på kulisser av solvarma klippor, kvittrande fåglar, ljummet havsvatten vid solnedgångar och tröst efter att ha råkat ut för något som gjort ont. Jag minns idag min egen mor med värme och är oändligt tacksam över mina tre barn som jag älskar så det gör ont. De betyder allt för mig. Allt. (Jag ser också smärtan i att känna hur de barn som aldrig blev också betyder allt för alla som sett barn som en självklarhet i livet, men som ändå inte blev föräldrar.)
Ps: Ibland ger moderskap brain freeze, viktigt att komma ihåg.
Jag började gårdagen med att sjunga med en liten ensemble från kören på mässan i Fredrikskyrkan. Kvinnan som läste var lite småförvirrad, under förbönen bad hon till exempel för kung ”Gustav VI Adolf” på hans födelsedag. Jag gissar att det finns något slags demens i bilden och då är det lätt hänt att minnen från yngre dagar ses som självklara. Gustav VI Adolf var Kungens farfar och innehade ämbetet fram till 1973, så detta är väl namnet som hennes hjärna skakade fram när hon skulle be för ”Kungen”. Efter några timmars stickande hemma hos syrran hämtade jag upp lite folk på vägen och sedan tog vi oss till brorsans vitsippsö där vi brukar fira in Valborg genom att grilla och njuta av de galet vackra omgivningarna. Igår var det osedvanligt varmt och soligt efter en rad kalla och småregniga firanden. Jag njöt av både sol, vitsippsdoft och grillad korv och kände mig väldigt nöjd då vi rullade hemåt. Sämre kan man ha det, alltså.
Ps: Jag måste ju också tipsa om att en av tenorerna i vår kör sjunger med Lunds studentsångare på SVT ikväll vid 18-tiden (annars finns det ju också på SVT Play). Deras konsert med studenter från alla generationer brukar alltid vara fantastisk och är en av mina finaste vårtraditioner!
Nu är påsken över för denna gång. För vissa har påsklov tagit över, andra har helt vanliga dagar att hantera. Jag till exempel. Har redan donat med bokföring. Perfekt att dra av det ”tråkiga” innan det är dags för något bättre. Det har varit så roligt att ha ungdomarna hemma! Trevliga och spännande diskussioner, god mat och en massa godis. Det sista innebar att min mage igår tackade för att påsken var över. Tänk ändå, vad vi kan höra om vi lyssnar till våra kroppar! Inför Hälsans år hade jag och maken tagit beslutet att inte köpa hem något godis fram till påsk, det var fritt fram hela påsken och sedan är det köpstopp av just godis fram till midsommar igen. Hej och hå!
Vi drog igång långfredagen med sovmorgon och brunch. Detta koncept gillas av hela familjen (även om äldsta dottern och jag inte sover särskilt länge). Älskar att sitta länge och prata och äta god mat, men även att låta matlagningen ta lite tid. Ungarnas favorit är vår version av French toast. Vi skär bort kanterna på formfranska, doppar varje skiva snabbt i pannkakssmet och steker gyllene. Sedan doppas den nystekta toasten i en socker och kanel-blandning och vill man kan man även skära diagonalt till trianglar.
Framåt eftermiddagen åkte barnen till farmor och farfar medan jag tog mig till Fredrikskyrkan för genrep med orkester och sedan en härlig kväll med Poulencs musik. Som vi har övat och gnidit, tragglat och i stunder förtvivlats. Till slut blev det riktigt bra! Jag fick även en klihostattack och fick dyka ner och dricka en klunk vatten, men det verkar som att det gick åtminstone ganska spårlöst förbi. Som jag gillar detta gäng med så många duktiga musiker och underbara personligheter! Lite vänlighet och mycket stöttning räcker långt.
Påskafton bjuder på traditioner, som äggmålning vid frukostbordet. Yngsta dottern äter inte ägg, men är rysligt kreativ och målar alltid ett som någon annan får äta upp. I år stod Stabilopennorna för färgen, nästa år tror jag vi plockar fram vattenfärger.
Godis kräver noggrann tandvård, så påskharen (aka jag) hade bidragit med varsitt paket Plackers också. Bra idé tycker jag själv.
I år hade jag lyckats osedvanligt bra med gömmandet och sonen fick jobba hårt för sina sötsaker!
Efter en kall och regnig upptakt på den här våren var det ingen som hade några höga förhoppningar på påskafton i Bredavik. Vi skulle plocka fram trädgårdsmöblerna, laga muurikkamat, äta påsktårta och ha lite äggjakt för barnen. Det kan man dra av ganska snabbt om det behövs, men som tur är behövdes inte detta! Det var varmare ute än inne i huset! Solen strålade! Man kunde sitta ute i kofta istället för med vinterjacka! Mirakel! Vi hade så mysigt. Jag älskar att kusinerna spelar så mycket brädspel, det är liksom ”Sturkö med kusinerna”.
Somliga sprang mest omkring och var söta! Det här radarparet har mycket roligt tillsammans. Brorsans ryska hyresgäster brukar hänga med oss. Storasyster i den familjen har lärt sig riktigt bra svenska i förskolan och brorsdottern och hon talar en gullig blandning av ryska, svenska och engelska.
Framåt kvällen var det dags för nästa kusingäng. Vi träffade makens brorsbarn som var hemma från sina universitetsstudier. Det var så fint att höra ungdomarna sitta och skratta högt åt dråpliga historier och nostalgiska minnen. Själv hann jag diskutera elbilar, jobbet som filmstatist, psykisk ohälsa och diverse andra intressanta ämnen.
Hemma hade jag förberedelser inför söndagens begivenheter att ta hand om, men det var i köket det hände viktiga grejer. Det här är det bästa jag vet. Stämsång funkar utmärkt även med en trasig keyboard och deras röster låter så fina tillsammans.
Påskdagen firades i ord och musik. Jag kompade bl. a. döttrarna då de sjöng Risen, vacker påskmusik som vår vän Daniel Blomberg har arrangerat.
Sedan blev det mer mat så klart. Vi passade på att fira makens födelsedag i efterskott med hans traditionella födelsedagsfondue och Zeunerts påskmust. I år hade jag gjort en mustig buljong som vi kokade tunna skivor av flankstek i. Till det serverades klyftpotatis och ugnsstekta grönsaker av olika slag. Och en kall vitlökssås, så klart! På spisen friterades kryddade och panerade ostbitar (brie, präst och någon annan hårdost jag inte kommer ihåg namnet på) eftersom jag hade bytt ut oljan mot buljong i fonduegrytan. Det här var det godaste jag ätit på länge.
På eftermiddag gick vi en runda i trädgården och dottern som jobbat extra med trädgårdsskötsel tog sig an lite ogräs.
Lillastesyster var uppe i Karlskrona och sov hos en av våra andra systrar. De kom ut en sväng framåt kvällen och hade med sig enormt smarriga bakelser (maräng, lemoncurd, grädde och jordgubbar för dig som vill testa själv). Så mysigt med lite extra tid att sitta och prata. (Äta och prata, två av mina favoriter, men det har du nog förstått.)
Måndag morgon och dags för en moders tårar medan ungdomarna åkte hem till sitt igen. Short but sweet! Älskar att de vill komma hem och hälsa på oss gamlingar och lever länge på den extra energi jag får av ett sådant här besök.
Resten av dagen tillbringade jag mer eller mindre ute i trädgården och jag/vi fick massor gjort. Maken och jag passade på att inviga bordet jag renoverade i vintras och även verandan efter dess vintertjänst som extra förvaringslokal och kylskåp. De platsbyggda förvaringsbänkarna är så, så bra och även om detta utrymme nu fortsätter att agera växthus ett tag till så har vi många härliga stunder här ute att se fram emot. För övrigt är det ruskigt gott med egengjord pytt på flankstek, råskuren potatis och massor av lök, men uppvärmda kroppkakor är inte dumt det heller.
Nagel och rengöringsrondell talar sitt tydliga spår. Trädgårdsarbete är skitgöra, men det är skitgöra som jag älskar och som gör mig glad. Och mör i kroppen. Varenda trädgårdsmuskel som legat i träda under vintern fick jobba igår och det känner jag idag. Hej och hå, jobba på. Och det var vår påsk, det. Hoppas att du också fick en fin helg. Nu är det kallt och molnigt ute igen, men jag kommer att vårda minnet av denna soliga och varma (på flera sätt) påsk länge.
Nu tar jag påsklov i några dagar då ”barnen” är hemma. Igår laddade jag upp med spadag hemma hos syrran (jag lånade hennes badkar, använde lyxiga produkter och gjorde hårinpackning) för att sedan ge mig på långrepetition inför dagens konsert. Årets långfredag går därmed i musikens tecken – vi har genrep i eftermiddag och så kör vi!
Jag vill önska dig en fin påskhelg, förslagsvis i sällskap med Lamb of God. På måndag är jag tillbaka.
Här fortsätter vi fira som om ingen morgondag fanns eftersom mars bjuder på en lång radda födelsedagar. Just idag firar vi maken här hemma och hans lillasyster hemma hos sig i Nya Zeeland. Det sjungs visst även födelsedagssånger på flera andra ställen i vårt avlånga land, så grattis till dig som läser här om även du fyller år idag. Årets födelsedagspresent blev Floskelordboken, något som passar maken som hand i handske. Det var min syster som tipsade och bättre present hade jag aldrig kommit på själv. Mycket uppskattad!
Vi får inte plats med så många gäster till sittande bord, men svärmor och svägerskan med 3/4 av sin familj var med och firade in den femtiotredje födelsedagen med rökt lax, potatismos, frallor och pannacotta igår kväll. Det var gott att få glömma vardagsbekymmer för en stund och låta den krämiga sötman lägga sig som en tröstande kudde i magen. Av hälsoskäl vill jag helst låta bli att äta socker, men att sitta och gnaga på dadelbollar till födelsedagar känns inte värdigt. Min kompis gör läckra rawtårtor som jag brukar få avnjuta då hennes familj inte ens vill smaka. De är jättegoda, så nästa gång vågar jag mig kanske på en sådan. Hur som helst, vi må ha samlats runt maten, men det var umgänget som var det viktiga. Jag fortsätter glömma att ta fram telefonen eller kameran för att föreviga stunder, men kanske ska jag bara se det som hälsosamt?
Nu har vårduken åkt på och tonerna går åt lite mer grönt och blått för att fira in våren. Snart ska jag ta mig till stenladan för att plocka in glasäggen till ljusgrenen, men också resten av påskgrejerna. Jag gillar verkligen den stora äggahönan i pressglas och försöker komma på något roligt pyssel att göra för att komma i stämning. Vi får väl se om jag kommer från sticksoffan eller växer fast där.
Igår fyllde lillasyster år. Jag tror att jag myglade in mig och maken till firandet och är mycket nöjd med detta. Hjortgryta, prinsesstårta och tre sorters finkakor, jag är fortfarande mätt så här dagen efter.
Jag var 3,5 år gammal då lillasyster kom till familjen. Igår reflekterade vi över minnen och att jag inte kommer ihåg detta. Däremot har jag minnen kvar från nästa lillasysters ankomst, något som verkar rimligt eftersom jag då var 5,5 år. Syrran är en sådan som kan precis allt. Hon är dessutom väldigt uppmärksam på andras behov och stöttande i alla stunder. Igår fick jag en så omtänksam present inför min pilgrimsvandring senare i vår, en liten faksimil av en pilgrim som hittats i Växjötrakterna av vad jag förstår.
Kakorna är värda ett eget foto. De där apelsinsnittarna med mandelmassa är faktiskt mina absoluta favoriter. Så omtänksamt att bara servera sådant som jag kan äta (fast detta är verkligen ingenting jag förväntar mig). Biskvier är en given vinnare och apelsinsnittarna har M förfinat tekniken på så jag tycker att den här glutenfria versionen kanske är ännu godare än alternativet. Mums. Fira livet, hör du. Det är det väl värt!
Nu är jag ingen smålänning, men jag bangar inte en högtidsdag som denna. Första torsdagen i mars har de senaste åren, eller under en längre period än så kanske, firats med pompa och ståt. Detta naturligtvis med massipantåta. Har man inga R i sin vokabulär gäller det ju att kompensera! Idag kommer vår tyska bonusdotter på besök då hon är i Sverige för att hälsa på och trots att hon inte är särskilt förtjust i sötsaker ska hon få fira med oss.
För övrigt vill jag tipsa om gårdagens nyupptäckta favorit, en biskvi som inköptes på en ICA Nära-butik i Mora: drottningbiskvi. Här hittar du ett recept som inte är testat, men som jag absolut ska lägga till min ”att göra”-lista. Den köpta versionen var mycket god, det kan jag i alla fall konstatera. Livet svänger! Ena dagen extremsport, nästa sötsaker. Båda tillför guldkant på livet, men bör inte återupprepas allt för ofta. Balans!
