23 aug

Squaw Peak Outlook igen.

Jag är On top of the world. Nej. Det är jag inte alls. Men när vi tog den här bilden kändes det faktiskt för en stund som att vi verkligen var på topp!

22_1

Utanför det öppna fönstret dånar åskan. Det blir skönt att somna till regnets smatter och dundrandet som avtar lite efter hand. Blixtar och dunder, magiska under! Har du upplevt något riktigt åskväder i sommar? Jag gillar naturens sätt att lösa konflikter även om jag själv är väldigt konflikträdd. Tur att jag inte är rädd för åskan också.

24 nov

Fredagen den 23 november. Allt annat än en Black Friday.

Vackert, bara vackert. Levande blommor är fint det.

Något annat som är fint är gamla par som håller hand… De här kom skruttande över parkeringsplatsen och de var så söta!

Idag började Julen här i USA. Jag orkade inte med någon Black Friday-shopping, men mat behövde vi fylla på med. Denna stackars tomte stod och plingade lite halvhjärtat med sin klocka utanför Smith’s. Han fick en hel del pengar, men jag tror att han skulle få ännu mer med lite mer engagemang!

För mig börjar julen inte förrän till Första Advent, men julstjärnorna var billiga idag och med tanke på hur dåligt affären sköter blomsteravdelningen tänkte jag att det var bäst att få hem ett par krukor om de skulle kunna överleva till nästa helg. Vi får väl se om jag lyckas. Den ena busken började fälla blad redan i kundvagnen på väg till bilen. Suck.

Inne julstjärnor, ute frasiga löv på marken.

Längst upp på bergtopparna ligger snön kvar efter ett par snöomgångar. Själv gick jag omkring med bara en tjocktröja på mig idag utan att frysa, så just nu känns inte värsta kalla vintern speciellt nära.

De här sötnosarna bor ett par hus längre bort på gatan. Vet du vilken ras det kan tänkas vara? Grannarna som vi var hemma hos, inte hästägarna, sa att de INTE är shetlandsponnyer i alla fall.

Titta! Hur söt som helst. Och pytteliten.

Mer berg. Jag vet att det inte går att visa hur fint det faktiskt är, men du får tro på mitt ord.

En bit längre bort bor den här ståtlige herren. Fast han blev sur på det här fotot. Inte tillräckligt smickrande tydligen.

Efter ett tag lättade han upp och kom för att se om vi hade något gott med oss. Det hade vi inte.

Yngsta dottern kan bara inte vänta på att få börja rida! Hur kan det finnas människor som inte gillar hästar liksom?

Människa och natur i vacker harmoni.

Finaste familjen. Här är vi hemma på vår gata, fast inte precis i stan.

För övrigt har vi tittat på, och skrattat åt, Groundhog Day idag. Har du inte sett den är det hög tid. Jag tror att alla som ser den filmen blir lite snällare.

10 aug

Oj.

Idag är jag förvånad mer än något annat. Jag har liksom inte riktigt insett att sommaren faktiskt är över på riktigt. På ICA Senoren stod en lapp vid kassan om att ordinarie öppettider börjar gälla från och med måndagen den 13 augusti. Det måste ju betyda att turisterna har åkt hem igen!

I går kväll var stjärnhimmelen alldeles makalöst fantastisk och den svala kvällsluften visade med all tydlighet att hösten är i antågande. Mammas väninna som sedan 40 år är bosatt i Italien är just nu hemma på Sverigebesök. Hon är så lycklig över att ha sluppit den 40-gradiga, italienska värmen och bränderna som de har problem med där. Jag vet vad jag tycker. Värme i all ära, men är det kyligt kan man i alla fall klä på sig extra kläder. Jag gillar helt enkelt inte att svettas. Jag tror det är därför jag trivdes så bra i Palo Alto och San Francisco där det aldrig blir riktigt kallt och sällan blir allt för varmt. Vårt nya boende ligger i en öken. Gissa var ni hittar mig nästa sommar? Inte där i alla fall. 🙂 Biljetten till Sverige är redan bokad. Jag och barnen kommer den 14 juni och K stannar några extra veckor i USA då han bara har två veckors semester. Äventyr kostar på ibland…

Bildbevis på att hösten är i antågande.

Varsågod! Dagens låt – Dire Straits, Why Worry

Baby, I see this world has made you sad
Some people can be bad
The things they do, the things they say
But, baby, I’ll wipe away those bitter tears
I’ll chase away those restless fears
That turn your blue skies into grey

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

Baby, when I get down I turn to you
And you make sense of what I do
I know it isn’t hard to say
But, baby, just when this world seems mean and cold
Our love comes shining red and gold
And all the rest is by the way

Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?

10 jul

Vi regnar inte bort. Än.

Den här sommaren lyser solen med sin frånvaro allt som oftast, men när den är här så jobbar den på rätt bra tycker jag…

Det är något med naturens under, storheten i det lilla och vardagliga och att solen helt enkelt går upp och ner varje dag.

Billigt nöje… Rekommenderas å det varmaste!

On top of the world! Ja, eller kanske var det en höbal…

27 jun

Solnedgång på solnedgång…

… och jag tröttnar aldrig. Sedan 30 år tillbaka har jag tillbringat delar av varje sommar på ”min” ö, Sturkö. Här är ingen solnedgång den andra lik. Jag tröttnar aldrig på detta naturens underverk. Kvällens sista, flämtande solstrålar slåss för att lämna avtryck i det förgängliga, färger dansar och lägger sig och mitt i detta skådespel spelar havet ballader, barbershopkvartetter, vackra stämsånger och dundrande orgelkonserter. I kväll blev det Simon & Garfunkles ”The Sounds of Silence”. I går kväll var det snarare Scorpions ”Rock You Like a Hurricane” som dånade fram. Kanske var det den låten som fällde vår asp över grannens tomt?
Ps: Jag har inte möjlighet att lägga upp några bilder just nu. Sorry! Jag vet att det blir trist. På måndag kommer jag igen!

01 jun

Första juni tjugohundratolv.

Är det någon som försöker skämta med mig aprillo?!

Den här dagen kanske läggs till en i raden, eller så gör den det inte. Det senaste dygnet har varit intensivt. I kväll skulle jag vara ute på hajk med yngsta dottern. Jag drog i handbromsen och sa att vi fick göra det själva en annan gång i stället. Att säga nej eller stopp då det behövs har inte alltid varit lätt för mig och ska jag vara ärlig, för det ska man, faller det sig fortfarande inte naturligt för mig. Allt det här regnet har verkligen varit en passande fond till hur jag har känt mig och det lär väl fortsätta framöver också. Jag försöker välja ”glääääädje” och i kväll ska jag göra som min väninna A som precis varit här på besök från Malmööööö och ägna en stund bara till tacksamhet. Tack för fina diskussioner, A! Jag tar med mig dem.

Himlen är i alla fall fin. Tankarna går till makens mormor som jag lärt känna väldigt väl de senaste åren då jag ofta har besökt henne på egen hand. I går kväll gick hon vidare och Ks lillasyster fick vara med sin älskade mormor. Hon berättade att det var ”svårt men vackert”. Jag är glad över att de fick den stunden tillsammans.

I morgon är det del två i sångkursen. I går kväll sjöng vi nordiska folkvisor så knätofsarna gungade i takt med drillarna och under morgondagen ska vi sätta texterna och stämmorna ordentligt. Jag älskar att sjunga. Det gör jag verkligen.

14 maj

Där, eller här, björkarna susar.

Under den här tiden på året är jag väldigt tacksam över att jag slipper allergier. Jag älskar björkar och den speciella känsla de ger. Nu bor min lillasyster i björkarnas stad, Umeå. Då hon har köpt lägenhet och har fem år kvar på sin utbildning hoppas jag kunna få möjlighet att åka dit för att lära känna den stad där min morfar föddes och växte upp. Vi har björkar här hemomkring också. Jag lyfter blicken och kommer ihåg att mitt livsrum tar mycket större plats än vad ögonen ser då jag står upp och tittar rakt fram. Det är nästan förföriskt att stå nära en björkdunge och höra vinden rassla runt bland löven…

I morse slog jag följe med dottern till bussen. Ja, hon gick till bussen och jag fortsatte på en lite längre promenad. Hon är så smart och rolig och söt, speciellt då hon är på gott humör! Idag såg hon dessutom ut som en glad karamell. Jag älskar vackra färger! Varför har jag då nästan bara svart på mig?!

Slutligen vill jag bara visa den saintpaulia-planta jag drivit upp själv genom att sätta några blad i jord. Nu blommar den för fullt för första gången. Jag pratar med plantan, ser till att allt känns bra och att den får vatten och näring som den sägs må bra av. 🙂 Jag får mycket kärlek tillbaka. (Tror du mig inte? Försök själv så får du se att det funkar…)

Nu ska jag fortsätta tänka höst och jul, färger och former. Mitt jobb är inte dumt alls.