Vissa dagar får man luta sig mot barmhärtighet. Tack svärmor för det vackra Ylva Skarp-kortet (det svartvita här nedanför)! Bergen kändes ovanligt tillmejslade idag, vackra och så nära. Jag stod där i gräset, barfota, och kände livet i hela min vinterbleka kropp. Det är tur att våren kommer efter vintern och att det inte är tvärtom.
Idag eller i morgon ska mamma opereras innan operationen. Ibland är jag väldigt tacksam över att min bror är sjuksköterska. Alla familjer borde ha minst en läkarlingvist i familjen. Det är så skönt att han vet vad som händer och kan förklara sådant som känns lite läskigt.
Maken tar med mig på den där skidturen nu. Bara gröna backar, eller i alla fall ingenting som jag inte vill. Jag hoppas på en solig dag och en lugn själ.
Under tiden kan du få lyssna på hur det låter när man knölar ihop sex countrylåtar och gör dem till en. Min ena dotter tycker att country suger. Det var hon som skickade den här länken till mig. Ha. Fast det finns fortfarande countrylåtar som jag gillar. Precis som att det finns poplåtar som jag gillar fast alla låter likadant. För att inte tala om elektronisk musik. Det är en konst att skriva något som står ut… Något som inte någon misstar för något annat. Som Månskenssonaten. Eller Pathétique. Fler Beethoven, tack. Nu åker jag.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll
än du redan givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Okänd
Idag kom vår kompis R hit. Hon hittade hit med hyrbil trots att hennes GPS hade ballat ur. Det är fantastiskt det där med mobiltelefoner egentligen. I och för sig är det inte dumt med vanliga papperskartor, men de funkar bäst i bilsammanhang om man har en kartläsare med sig. I Rs packning fanns det sirap, mandelmassa, Nutella, kardemumma, saffran och massor av godis. Julbaket är räddat! (Och min självdisciplin är allvarligt utmanad.)
Tjejerna jag är ungdomsledare för tog en liten promenix till Bridal Veil Falls. Vädret och temperaturen var alldeles perfekt. Jag älskar Utahhöstarna! Min granne tycker att allt är så brunt och fult här. Hon har bott i Vermont i många år och är van vid riktigt färgsprakande höstnatur. Själv tycker jag det är helt okej med de vackra bergen som i det närmaste brinner när solen slickar dess sidor. Väntar vi bara en eller ett par veckor till så ska nog bergssluttningarna här också ”brinna” lite.
Ps: U2 släppte sin nya skiva gratis på iTunes. Jag laddade ner den, lyssnade och glömde allt utom The Troubles, låten de sjunger med svenska Lykke Li. Den kan jag nog lyssna till några rundor till med behållning.
Nu grönskar det mest överallt. Nyponbusken har börjat visa färg och vallmoknopparna håller på att brista. Vackert så det förslår.
Vill du uppleva något fantastiskt? Gå till den här adressen så kan du få titta på pilgrimsfalkar i realtid. Små, söta gosingar, ett okläckt ägg och en övervakande, öm moder som alla bjuder på högklassig och långsam underhållning.
Kolla här vad som mötte oss idag… De små fågelungarna har tittat ut! Nu ska de få vara ifred och bli ordentligt matade av sin ömma moder som vakar över dem som en hök.
… men vi har varit i Zion National Park i fyra dagar. Det var vår bästa semester någonsin. Sängarna var hårda (eh, icke-existerande) och nätterna var lite kyliga, men annars var nog det mesta perfekt. Inklusive tomatsoppan på burk och solnedgångarna som fick mig att svimma lite grand. För att inte tala om de grillade baconskivorna och brasan som aldrig tog slut! Det här bär jag med mig länge. Välkommen till Utah, folk!
Under tiden som naturen givit oss magsupar har livet fortgått som om vi aldrig lämnat huset. Se här:
För övrigt har grannarna tagit väl hand om våra flygfän och alla lever fortfarande och de verkar också vara vid gott mod. Vår husfågel har följt planen och nu ligger det sålunda fyra ägg i boet som förhoppningsvis snart blir till barnkammare. Vi följer processen med spänning!
I går hade vi våra grannar på middag. De bor precis mitt över och eftersom de hade hört att vi har ett fågelbo i lagom glutt-höjd ville de gärna ta en titt på det. Jag följde med dem ut då de skulle gå hem för att visa underverket. Till min förvåning hade boet fått ett nytt tillägg, nämligen detta otroligt vackra ägg. Vi har ju inte sett vilka fåglar som har jobbat med att boa in sig, men efter äggtipset så är det klart. Det är red robins som är våra grannar! Tja, så svårt var det inte att räkna ut detta, för vi har flera stycken sådana som hänger här i trädgården tillsammans med våra ankor och hönor. De verkar respektera varandra och delar syskonligt på mask och annat smarrigt.
Om allt går som det ska kommer det på måndag att ligga fyra stycken ägg i detta bo. Vi fortsätter följa utvecklingen med spänning…
Komplettering fredag eftermiddag:
Maken och jag åkte på utflykt tillsammans i det fruuuuuktansvärt gråa och trista vädret. Vi har blivit lovade regn hela helgen, men jag tror mest det var tomma hot. De grålila molnen hänger nämligen lika tunga nu vid halv fyra som i morse.
Jag har den senaste veckan längtat efter att få ta en promenad i riktig Sturköblåst. Det blåser nästan aldrig här nere i Happy Valley till skillnad från i Karlskrona och dess skärgård. Varför ska det vara så svårt att uppskatta det man har? Hur som helst var det kavlugnt hemma då vi gav oss av, men när vi hade åkt tio minuter bort möttes vi av en sådan där blåst som gör att man drar jackan tätare om kroppen och som får hjärnan att blåsas ur ordentligt. Det var underbart! Maken längtar alltid bara till vackert väder, så han uppskattade det inte fullt lika mycket. Han fick å andra sidan uppleva äventyr både i form av resterna av en lavin och ett forcerat staket, så han var mycket nöjd med utflykten han också.
Jag har många gånger uttryckt vad jag tänker om det där att ”skaffa” barn och familj. För mig är en familj en enhet som kräver ett givande och ett tagande från allas håll. De vuxna står för stabilitet, ovillkorlig kärlek, trygghet och undervisning i ”life skills”. Barnen står för det sårbara och det oberäkneliga. De är inte några ”second chances” för ens egna misslyckanden. Alla väljer hur man ska få sin familjeenhet att må bäst. Den här artikeln av journalisten och numera hemmaarbetaren Anna Nachman beskriver just hennes och hennes mans lösning, en som var vanlig förr men som får många att se RÖTT idag.
Anna och hennes man jobbar som jag och maken gjorde då barnen var små. Nu gick det bra för oss, men alla förhållanden överlever inte småbarnsåren. Rent ekonomiskt är det nästan alltid kvinnan som sitter i en ekonomiskt läckande båt om relationen tar slut. Jag föreslår att familjer löser det där med vem som är hemma, när och hur mycket, men också att man tänker efter före och ser till att lösa den ekonomiska biten innan något händer, även om det aldrig händer. Gemensam ekonomi och gemensamt ansvar för varandras välmående måste väl ändå vara i allas intresse också om kärleksrelationen mellan föräldrarna brakar? Hur kan man vilja sätta sina barns andra förälder på pottkanten och inte fortsätta bidra till med vad man kan? Jag önskar att ”folk” hade vett, men i sådana här situationer verkar vettet rymma från de smartaste människor. Det ger upphov till så mycket trasigheter att mitt hjärta gråter av bara tanken. Suck!
Något som gör mig glad är den rikedom som naturen bjuder på just nu. Jag och resten av familjen njuter av fräsch och nyskördad mat till billiga priser. Det är livskvalitet, det. (Förresten blev det en omgång äppelmos till. Den första tog slut nu i eftermiddags. Som sagt. Jag rekommenderar dig att prova.)
Papper från Jillibean Soup
Vi har städat och städat och städat här hemma idag. Äntligen har vi en riktigt fungerande dammsugare igen. Vår lånemaskin har fått två olika, nya filter och ny påse och den har jobbat hårt. Sist vi kunde dammsuga med en fullt fungerande dammsugare var i maj, så du kan ju förstå lyckan nu när alla dessa äcklomattor (som dolt skräpet väl) blev ordentligt rengjorda. Ja, så ordentligt det går. Det luktar fräscht här i alla fall, särskilt eftersom vi våttorkade hall, matrum, audiensrum och kök också.
Efter städningen satt jag och pysslade och skrev brev och sorterade och framkallade foton (RUTTEN kvalitet på Snapfish, måste hitta något annat) och grät (jo, jag är ju av den sorten, jag kollade på den här fantastiska skuggteatern) och tittade på två nya avsnitt av Parks and Recreation med maken och sonen och lagade mat och åt och ja, sen vet jag inge’ mer. Hoppas att din helg har varit fin den också.