Det är en riktig brittsommardag och det fläktar så där skönt så man inte kan låta bli att blunda och njuta lite. Nu har jag och barnen packat in det sista i bilen. I går åkte hela familjen till grannarna och sa adjö på riktigt och samlade in mejladresser. Vi är verkligen på väg! Vilken grupp kan bättre stå för ledmotivet till vår resa än Journey? Vad säger du? Any way you want it eller Separate Ways (Worlds Apart)?
Idag steg jag upp kl 5.30 precis som varje morgon de senaste dagarna. Jag och min väldigt snälla ”boss” missade frukosten på hotellet eftersom vi var tvungna att åka så tidigt. I stället fick vi en härlig morgonpromenad i ett nyhöstigt Birmingham som höll på att vakna tillsammans med oss. Stan har nog visat sig från sin bästa sida för oss, för jag har varken märkt av den tristess, stora fattigdom och hopplöshet, massarbetslösheten, de skabbiga förorterna eller något av det andra negativa som jag hade hört talas om innan jag åkte. Frukosten tog vi på flygplatsen i lugn och ro – härliga ”Egg Benedict” med rökt lax, hollandaisesås och engelska muffins. Ja, och så färskpressad apelsinjuice till det. Väldigt gott… Om du vet hur man pocherar ägg utan att få en kastrull full med äggvitetrådar får du gärna tipsa mig, för längre än så har jag inte kommit då det gäller just denna äggkonst. (Jag vill kunna pochera utan vinäger i vattnet, för jag gillar inte smaken. Jo, jag gillar vinäger, men inte tillsammans med pocherade ägg. Nu slutar jag svamla.)
Engelsmännen har varit så trevliga mot oss och jag har ändrat min svamrikanska mot något som mer liknar svamriska. Den brittiska skolengelskan kröp fram lite bakom spåren av mina år i USA, så nu är jag väl ännu mer förvirrad än innan då det gäller engelskan! Jag känner åtminstone att känslan för språket kommer tillbaka. Jag kan läsa obehindrat och jag kan förstå det allra mesta. När det gäller talet kan jag alltid prata runt ett ord som jag inte kan och det brukar funka det också. Dialekten kommer jag inte ifrån. Det ska bli intressant att se vad som händer med våra barn! De har alla kommit in i puberteten och det sägs att man inte ska ha gjort det för att helt kunna slippa spår av sitt modersmål i ett nytt ”förstaspråk” (inte det man använder hemma alltså). Jag tror nog att det ger sig…
Den största delen av dagen bestod av resande, pratande, planerande, vilande och tja, fortsatt resande. Jag fortsätter att jobba för L i USA, så vi bestämde att då Skype finns och jag faktiskt kommer att vara i Sverige hela nästa sommar så behöver vi inte direkt ta avsked. Världen känns inte så oöverkomlig och oändlig längre! Att vara ifrån sin familj i en vecka utan någon direkt kontakt (mer än fejan) är däremot lite väl trist. Det var så skönt att komma hem till syrrans hus, där jag känner mig hemma och välkommen, och träffa min fina, fina familj. Jag är en riktig hemmaråtta, en mammig mamma som gillar att kramas, få kramar, bjudas på något ovackra men fantastiskt och underbart goda chokladbiskvier och att fixa med tvätt och matlagning. Jag gillar inte att vara ett offer, att se allt som har med det praktiska familjelivet som något man är tvingad att göra för att straffas… Jag älskar att vara en del i en helhet. Jag fick träffa maken i en fjuttig timme innan han flaxade vidare till Island (ja, alltså, den här sommaren har varit lite väl crazy) och i bilen lyssnade jag på intressanta tankegångar runt feminism, kvinnlighet och ”Kampen”. Jag orkar inte diskutera det i kväll, men jag återkommer. Jag kände mig i alla fall glad över att ha den bakgrund jag har och hoppas att våra döttrar ska känna att de är starka och sunda individer då de ger sig ut i vuxenvärlden och detsamma önskar jag sonen. För mig är kärleken det viktigaste som finns. Hur kan det finnas så mycket dumhet och elakhet när vi har så stora möjligheter? Hur kan så många problem ältas om och om igen utan att människor ser idiotin i ältandet och löser problemen istället?
Den 11-åriga dottern erbjöd en gratismassage och jag var inte sen att tacka ja. Hon har verkligen handlaget och jag ser en blivande massör i vardande! Jag känner mig som en ny människa efter behandlingen och nu är jag redo att ta itu med de kommande veckornas ihopknytande av lösa trådar och öppna säckar. Det är många jag skulle vilja träffa för att säga ”Auf Wiedersehen” till (jag försvinner ju liksom inte för alltid), men jag inser att tiden går mycket fortare än jag hade räknat med.
Tid, all denna tid… Tänk så mycket musik som handlar om tid. Är du med?
Green Day – Good Riddance (Time of Your Life) (Lika tvetydig som texten är, like kluven känner jag mig för det som jag står inför. Lite rädd och very excited.)
Cyndi Lauper – Time After Time (Hur kunde jag någonsin glömma en av mina favoriter?)
Eller säger jag kanske precis som R.E.M. att jag är ”Out of Time”… (Mandolin som förstainstrument på en av 1900-talets mest populära låtar. Oväntat. Men oväntat bra.)
Lova mig att du lyssnar på Mia Skäringers Tid innan du stänger det här fönstret. Vackraste texten…
Den bästa tiden är den jag tillbringar med människor som gör mig lycklig. ”Stupid is as stupid does”, eller ”Man har inte roligare än man gör sig”. Hoppas att du får vara med människor som gör dig lycklig. Eller tänk om du rentav är den människa som gör andra lyckliga?
Här har du huset. Taket ska fixas och mattan på övervåningen, men det ska tydligen fixas av våra hyresvärdar. Osmonds gamla hus sägs det. Jag måste bekräfta. Och vilka Osmonds förresten? Familjen? Donny? Marie? Någon avlägsen släkting. Pust. Spänningen tar kål på mig. Tur att jag är i Birmingham. Kanske är det då lite lättare att fokusera på annat än nervositeten för ett hus som kanske blir mitt hem?
Om husinspektionen idag går bra har vi ett nytt hem… Håll tummarna!
När jag växte upp åt jag en massa Transparente Blanche under sensommaren då skolan just hade dragit igång. De syrliga, saftiga, smaskiga hemmaäpplena fick alltid vattniga fläckar i skolväskan, men jag åt dem ändå. Hade jag tur hade någon av klasskompisarna bytesfrukt. Bigarråer, augustipäron och söta plommon stod högt i kurs hos mig. Mums! Vi tog nog alla för givet att man skulle ha fruktträd hemma i sin trädgård och vi tog definitivt trädgårdarna för givna. Idag upptäckte jag att syrran hade några spaljéäppelträd längst ut i sin fina hyresträdgård. Tre olika sorter såg det ut som, så jag bad A ta kontakt med hyresvärdarna för att ta reda på vilka äppelsorter som sitter på träden och om man kanske ska göra något särskilt med dem. En trädgård sköter sig dessvärre inte själv. Jo förresten, vår gamla trädgård gjorde det. Så kallades den också ”naturtomt” av mäklaren trots att den ligger mitt i ett bostadsområde.
Det känns verkligen mystiskt, det här att vara ”hemlös”. Jag försöker hålla ihop oss så bra det går, men det lyckas väl sådär. Just idag for jag och tjejerna ner till Sturkö igen medan sonen är kvar hos sin kompis för vidare förflyttning till moster A. Maken kommer tillbaka till Stockholm om ett par dagar och sägs dyka upp här i trakterna till helgen. Vi försöker bedriva någon typ av skolverksamhet för att komma in i rutiner och för att barnen ska komma in i språket så bra det nu går. Tänk så duktiga de är på engelska ändå! Sonen frågar mig om saker ibland då han sitter med sin engelskkurs, men jag tycker att han kan mycket mer än jag. Både han och 14-åringen läser obehindrat vuxenböcker på engelska och de tar för givet att det ska vara så. Jorden är verkligen ett litet rum…
Om lite drygt en månad hittar du mig och familjen någonstans i den hawaiianska övärlden. Vi åker på en långsemester innan verkligheten i vårt nygamla hemland drar igång. Undrar just hur vädret är där och då? Det var skönt att köra bil längs den gråmulna, svala och småregniga kustvägen idag, så jag blev jätteförvånad då jag såg facebookväderrapporten som min kusins fru lagt upp från Staffanstorp i Skåne. Trettioen grader har jag inte upplevt någon enda dag i sommar. Jo förresten, inne i mässhallen nu under Formex, men det räknas väl inte riktigt?
I morgon är det dags för jobb igen. Kanske skulle jag försöka sova lite? Jag lär i alla fall inte vakna av någon morgonpigg tvååring. Hu, så jag saknar de små syskonbarnen! Redan. Fast jag inte ens har varit borta ifrån dem i ett dygn. Spotifylistan med alla barnens Gleelåtar gick hela vägen från Södertälje till Oskarshamn eftersom den funkar offline också. Idag stannade No Air med mig. Här är det söta Jordin och otäcka Chribba som sjunger så det nästan gör ont i mig. Svårt att andas kanske?
Formex är över. Bygga, plocka, träffa, skratta, visa, sälja, vänta, stå, gå, räkna, flytta, riva – efter en sådan här vecka är man både trött till kropp och själ. Min favoritutställare blev Tove Frank. Kolla in hennes hemsida. Inte bara är hon en duktig fotograf och formgivare – hennes Charlie Chaplinskor var hur roliga som helst…
Min plan var att hoppa i säng då jag kom hem kl 22. Svågern bjöd på en kall Pepsi Max och så satt vi och pratade till halv ett i stället. Livet är lite för intressant för att sova bort, eller vad säger du? I morgon är det dags för ny resa söderut. Flytten närmar sig med stormsteg. Jag har åkt förbi mitt gamla hem ett par gånger den senaste veckan och kan ärligen säga att nu är banden dit klippta. Jag verkar ha svårt att göra avslut, men Drejarvägen är i alla fall ett överspelat kapitel. Nu är jag på väg någon annanstans och jag tror att jag och min familj kommer att bli lyckliga var vi nu än hamnar.
Just nu verkar det som att vi flyttar hit. Jag har hört att budgivning är på gång. Kan man bli lycklig i ett aprikosfärgat hus med gröna detaljer om det dessutom har svarta köksluckor och mörka trägolv? Tja. Den som lever får se. Vad tycker du om huset? Jag gillar att det har rätt många trägolv (hey, det är ett amerikanskt hus) även om de är mörka. Väggar och heltäckningsmattor är i alla fall ljusa. Det finns tillräckligt många rum och det är fem minuter till Costco. Familjen C får kanske inte plats med sin husbil här, men vi ordnar det på annat vis. 😉 Känner jag dig bara tillräckligt väl är du välkommen att hälsa på. Ses vi där?
Om man kan vara lycklig mitt i kaos är jag det just nu. Tja. Sämre kan man ha det. Kan man göra sina barn överlyckliga för att de får mogen mango att lägga till morgondagens matsedel (Eller var det Ben&Jerry-glassen de jublade över?) så gör man det, eller vad säger du? Maken har (smått ovilligt) dragit till fjällen med en god vän. Det får man ta om man bestämmer sig för att emigrera bort från släkt och vänner! Ja, alltså att offra sig lite. Nu ska jag chatta om vårt, förhoppningsvis, kommande hus.
GRATTIS till en av världens två bästa lillebröder, förresten! P fyller idag 40 år. Numera retar han mig sällan, eller faktiskt aldrig, till vansinne. Tack och lov för det! Tänk så mycket bus han hittade på då han var liten. Jag kan inte förstå den lärare som ringde hem och ville att föräldrarna skulle lära honom att slåss. Suck! Nej, smarta och kluriga bus av en kille som ingen skulle misstänka för det minsta avig, det var en fin taktik. P påstår att han inte läste på ett enda prov på gymnasiet. Hur kunde han ändå gå ut med ett hyfsat betyg? Det är för mig helt omöjligt att förstå. Nu behöver jag å andra sidan inte förstå någonting, för mest viktigt i denna stund är att jag lägger mig och sover och drömmer vackra drömmar. Hoppas att du gör detsamma!
Idag hoppas jag att allt går som det ska. Det är dags att fixa klart med alla visum. Du kan ju hålla tummarna för att Formexproverna från två av DT-tjejerna dyker upp i dagens brevskörd också…
Edit: Fortsätt hålla tummarna är du snäll, för det var bara det ena paketet som kom fram…
Idag är jag förvånad mer än något annat. Jag har liksom inte riktigt insett att sommaren faktiskt är över på riktigt. På ICA Senoren stod en lapp vid kassan om att ordinarie öppettider börjar gälla från och med måndagen den 13 augusti. Det måste ju betyda att turisterna har åkt hem igen!
I går kväll var stjärnhimmelen alldeles makalöst fantastisk och den svala kvällsluften visade med all tydlighet att hösten är i antågande. Mammas väninna som sedan 40 år är bosatt i Italien är just nu hemma på Sverigebesök. Hon är så lycklig över att ha sluppit den 40-gradiga, italienska värmen och bränderna som de har problem med där. Jag vet vad jag tycker. Värme i all ära, men är det kyligt kan man i alla fall klä på sig extra kläder. Jag gillar helt enkelt inte att svettas. Jag tror det är därför jag trivdes så bra i Palo Alto och San Francisco där det aldrig blir riktigt kallt och sällan blir allt för varmt. Vårt nya boende ligger i en öken. Gissa var ni hittar mig nästa sommar? Inte där i alla fall. 🙂 Biljetten till Sverige är redan bokad. Jag och barnen kommer den 14 juni och K stannar några extra veckor i USA då han bara har två veckors semester. Äventyr kostar på ibland…
Bildbevis på att hösten är i antågande.
Varsågod! Dagens låt – Dire Straits, Why Worry
Baby, I see this world has made you sad
Some people can be bad
The things they do, the things they say
But, baby, I’ll wipe away those bitter tears
I’ll chase away those restless fears
That turn your blue skies into grey
Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?
Baby, when I get down I turn to you
And you make sense of what I do
I know it isn’t hard to say
But, baby, just when this world seems mean and cold
Our love comes shining red and gold
And all the rest is by the way
Why worry?
There should be laughter after pain
There should be sunshine after rain
These things have always been the same
So why worry now?
Why worry now?
Jag har funderat hela sommaren på vad nästa tipstorsdag skulle bjuda på. Jag kommer inte på någonting. Min hjärna lider av överhettning helt enkelt. Idag ska vår vän åka runt till tre olika hus för att se om han gillar dem. Hittar han en favorit är det antagligen där vi kommer att bo. Mittemellan makens jobb och barnens skola. Besvikelsen över ”tjusiga huset” som någon annan köpte har inte riktigt lagt sig hos alla familjemedlemmar. Själv känner jag i det här läget att jag blir glad om vi har någonstans att bo överhuvudtaget då vi kommer. Då det kommer att bli en hel del skjutsande för mig blir jag glad om platsen vi bor på ligger bra till, så det är det som helt har fått styra valen av boenden som ska kollas upp.
Dagens tips blir att inte hålla på med för många viktiga saker på samma gång. Och om du ändå gör det så se till att ha barn som lagar mat och diskar åt dig och sig själva. Det gör åtminstone tillvaron lite mindre stressig!
