”Idag är det dagen med stort D.”. Så sa han, brorsan, då han kom igår. Det var inte för att det var Fars födelsedag, utan för att det skulle hända något som vi väntat länge på…
Äntligen kom skåpet som täcker den fula elcentralen på plats! Luckan kommer från ”Albertas” i Klackamåla och ska målas precis som själva lådan. Så roligt!
Förutom skåpet så kom brorsan även med några lass grus, så nu är även grusgången påbörjad. Tänk ändå… Tack P! Du är vår hjäl(p)e!
Igår hämtade vi hem den senaste veckans Sikö-fynd. Trasmattor, stora krukor till trädgården och så drömmöblemanget som bott hos någon/några andra sedan 1957. Tänk vad bra att vår stora Kia aldrig sålts! Den kommer till nytta mycket ofta.
Jag skickade prisförfrågningar till ett gäng lackeringsföretag och har nu fått svar från alla. De vill ha mellan 5800 och 15000 kr för att grundbehandla och spraymåla hela möblemanget. Det var ganska lätt att fatta beslut om vilket företag som kommer att anlitas. Dessvärre har de fullt upp tills efter industrisemestern, så vi får vänta lite innan dessa skönheter får flytta in i köket. Det var förresten lätt att konstatera att det här är genuina och välbyggda möbler! De är tunga och stabila, särskilt bordet med två iläggsskivor dolda under bordsskivan. Jag är imponerad av det faktum att bara en stol är vinglig trots åldern. Den vingliga stolen har sannolikt gått sönder medelst vägning, men har lagats på ett föredömligt sätt. Den ska nog orka med fler rumpor i sitt liv!
Då och då köper jag saker på Sikö Auktioner. De har lokaler i Karlskrona, Kristianstad och Malmö och är varken lika stora eller kända som Bukowskis m.fl. Jag fick ju en fantastisk litografi av min bror och svägerska som de hade fyndat där för några år sedan, och efter det har jag varit inne då och då om jag haft spaning på något. Igår kväll kollade jag in trasmattorna jag hade ropat in för några hundralappar (dottern flyttar till egen lägenhet om några veckor) och fick syn på mitt drömmöblemang. (Det går på 22 780 kr för bordet och 40 098 kr för sex stolar, inalles 62 878 kr.)
Där stod det nu, några timmar före avslutad auktion, med ett pris på några hundralappar. I behov av omlackering (det går på ett antal tusenlappar) och nytt tyg till sitsarna, men ändå. Jag frågade maken om detta inte var ett tecken, så säg?! En sådan här auktion, med dold chans på fynd, det är bara invigda som visste att detta var ett Carl Malmsten-möblemang då det var märkt ”Matsalsmöbel Bodafors”, tar oftast inte fart förrän de sista minuterna. Maken frågade vad jag tyckte var ett rimligt pris, med tanke på att flera tusen måste läggas på omlackering och omklädning och att vi faktiskt inte vet hur stadiga stolarna är, och så körde vi. Jag fick hålla tungan rätt i mun och hängde inte riktigt med då sista budet hade lagts, men jodå, vi ”vann” auktionen! 4 400 kr inklusive alla avgifter. Nu får vi se om vi köpte grisen i säcken eller om detta är mitt hittills bästa fynd!
Här kommer fortsättningen på historien om att lappa och laga. Mina gosiga fårskinnstofflor hade verkligen sett sina bästa dagar. Jag fastnade i något som stack ut för flera månader sedan och hela sömmen längs högra sidan på ena tofflan drogs upp. (Den var sydd i samma teknik som kolpåsar, fast när jag ska dra upp dem med ett ryck funkar det aldrig någonsin.) Dessutom har de blivit väldigt fläckiga och kändes allmänt sunkiga. Jag började med att sy ihop hela sidan med langettsöm. När jag tänker efter tror jag att det var den första söm jag någonsin lärde mig, då jag liksom alla andra svenskar sydde en fantastisk handväska på lekis. Jag hade precis fyndat ett härligt nålbrev med lite specialnålar, bl.a. för möbelsömmar, så denna nål gjorde det otroligt smidigt! (Direkt efter spetsen blir nålen lite plattare och ”expanderad”.)
Del två i uppfräschningsprocessen var att ge alla fläckar en omgång med mockasuddet. Det gick ganska bra, men är mycket lättare på ex. ett par hårdare skor som inte ger efter så lätt.
Så här såg det ut efter mockasuddet. Bättre alltså, men jag visste att det kunde bli ännu bättre.
Jag visste att jag hade en hel arsenal specialare i skovårdslådan, städade ur den och slängde gammalt skit och hittade denna skumrengöring som också funkar på mocka och nubuck. Jag använde en vanlig kökssvamp som fuktades lätt med vatten innan jag sprejade på skummet och långsamt arbetade mig igenom båda tofflorna i cirkelformade rörelser. (Jag sprejade nytt skum på svampen med jämna mellanrum, så fort den kändes för torr.) Sedan var det bara att låta det hela torka.
Så här såg tofflorna ut dagen efter ”renoveringen”. Då de hade torkat gav jag dem en omgång med en mockaborste (har lite hårdare borst) och när allt var klart fanns inte en fläck kvar. Med tanke på att jag tänkte slänga tofflorna då jag hittade dem i hörnet där de legat och väntat på bättre tider halva vintern är jag extra nöjd med resultatet.
Skovård är onekligen ett relativt lätt sätt att förlänga livet på sina fotskydd! Både skor i läder, syntet och tyg mår bra av att pysslas om.
Här hittar du en detaljerad steg-för-steg-redovisning för hur du bäst tar hand om läder och mocka.
Sneakers behöver en lite annan behandling.
Det här inlägget om vita skor innehåller också flera bra tips!
Jag hade ju kvar kuddfodralet som skulle sys, ett projekt som legat alldeles för länge. Jag hittade en broderad bonad i lite risigt skick på en auktionssida till vrakpris och tyckte att den förtjänade ett bättre öde. Broderiet hade suttit uppspänt, men tagits ner i samband med försäljningen gissar jag. Uppviket hade nästan lossnat efter vad jag gissar tidens tand och det visade sig att en ansenlig mängd damm med all sannolikhet ackumulerats genom åren.
Just doft är svårt att förmedla genom en datorskärm, så jag blev lite besviken eftersom jag är petig med dofter. Hur som helst, sedan köpet har jag snötvättat detta broderi, jag har sprejat det med något naturligt saltsprej som skulle ta bort vilka otäcka dofter som helst, jag har vädrat, jag har stoppat i frysen och jag har fixat. Det luktar fortfarande lite dammigt, men nu får det vara så.
Då jag bildgooglade mitt broderi fick jag fram detta. Tydligen kallas motivet för ”valknut” och är ett skånskt motiv som härstammar från medeltiden. Inte konstigt att det doftar lite instängt! Imponerande ändå att någon använt sitt öga för skönhet för att få fram ett så intrikat mönster utan minsta hjälp av alla tekniska hjälpmedel vi har idag. Hahaha, nä, men mitt broderi har faktiskt årtalet 1933 inbroderat, så det har nästan hundra år på nacken.
Jag klippte bort väven runt själva motivet eftersom det ändå bara satt fast på ett fåtal ställen. Twistsömmen hade låst kanterna så bra på egen hand, men jag bestämde mig ändå för att sicksacka. Jag undrar hur lång tid detta konstverk tog att förfärdiga? Varje gång jag ser ett vackert handarbete vill jag rädda det, medan någon annan säkert tänker ”gammalt och otäckt”.
Linnetyg är lätt att färga in, men svårt att få i rätt nyans för en lekman. Jag bestämde mig därför för att använda ett lite kraftigare, ofärgat linnetyg till baksidan. (En av färgerna i broderiet tas dessutom upp perfekt i linnet.) Jag hade från början tänkt göra en omlottknäppning med två knytband, men när allt var färdigt tyckte jag inte banden behövdes. Kanterna på själva omlottdelarna pressades in med fem centimeters sömsmån och syddes fast med två parallella raksömmar. (Sömmarna syns om man tittar lite mer noggrant på den här bilden.)
Anledningen till att jag föll för detta broderi från början var både färgerna (som passar perfekt till tapeten uppe, även om formspråket är lite mer kantigt), det faktum att det hade så många år på nacken och så monogrambokstaven som ju säger ”den här är din, M”. Jag undrar om det månne var en Margareta, eller kanske Matilda, som broderade min nya kudde. Hur som helst är jag glad över vårt samarbete och hoppas att kudden kan komma till stor glädje här hemma.
FÖRE (själva moderplantan och början på stenmuren till höger i bild):
MITTEMELLAN:
EFTER:
Allt som är kvar ska nu få en omgång av antingen såg eller piassavakvast. Efter det kommer vi att kunna njuta fullt ut av denna stenmur som alltså varit mer eller mindre helt täckt av murgröna fram till förra året. Då gjorde grannarna och vi en gemensam ansträngning för att få fram detta kulturmärke.
Min underbara svägerska har varit här och kapat ”lilla häcken”, den som står runt huset som flyttades längre ner på vår gata för många, många år sedan. Tanken är att den ska få växa upp under övervakning och på så sätt ges chansen att komma igen lite. Med en massa gödsel och flis runt fötterna tror svägerskan att den kan ta sig och bli tät och fin.
När maken fick höra att det torra gräset runt häckens fötter skulle bort löste han det på snabbast tänkbara sätt. Eld. Vi kvinnor ojade oss och han tyckte vi skulle sluta klaga. Han löste ju problemet! Suck. (Gräset försvann onekligen fort.)
Nu är hela häcken nere och vi funderar på hur vi bäst ska ta tillvara på allt det ansade. Kompostkvarnen nästa! Spännande tider…
Lite i taget. Lite.
Jag märker att jag har varit dålig på att uppdatera mina anteckningar om vad som händer i trädgårdslandet. Det finns fortfarande både potatis, rödbetor och morötter kvar, men eftersom jag mest satte sommarrötter blir det inte mycket att lagra. Vi äter helt enkelt upp maten efterhand.
Squash- och pumpaodlingen gick helt åt skogen i år, främst på grund av att det inte blev några honblommor och att de fruktkroppar som kämpade sig fram snabbt blev uppätna av sniglar. Just nu har jag två frukter på gång som jag trodde var squash, men jag börjar undra om det inte är pumpor… De tar nämligen inte någon avlång form. Frukten på bilden är ca 15 cm i diameter. Vi får väl se vad som händer!
Resten av trädgården jobbar maken och hans kompis med. Det är många timmars handgrävning som ligger bakom oredan efter dagarna med den lilla grävmaskinen här! Makens mål är att det ska bli färdigt innan vintern.
Här är lilla stugan som vi har till vedbod och skräpsortering. Mammas kusin berättade att alla här ute på ön hade en sådan sommarstuga på tomten ”förr i tiden”. Där uppehöll man sig under sommardagarna, men man gick in och sov i stora huset. Min dröm är att det här så småningom ska bli ett extraboende till gäster, en terapimottagning eller både och. Den gigantiska murgrönan som har varit så vacker håller nu på att plockas ner bit för bit. Den har vuxit in i stugan och är inte helt lätt att separera från takplattor eller panel. Till höger ser du också stenmuren som maken har hållit på att frigöra från murgröna under sommaren. Samtidigt har grannarna tagit ner sin häck på andra sidan muren, så nackdelen är att vi nu ser in till varandra. Det är helt okej. Jag uppskattar verkligen möjligheten att nu göra något fint i den här delen av trädgården. Hittills har det mest varit ett ställe att lägga skräp ”så länge”. Phu… Tänk om man hade ett gäng trädgårdsarbetare på heltid!
… eller snarare, oj, så fint det kommer att bli! Just nu känns det mest otroligt överväldigande.
Igår morse såg det ut så här utanför huset:
Sedan dess har det hänt en del. Hundratals timmar hade det här tagit om vi hade stått själva med spade och spett! Just nu är hela trädgården i kaos, men jag har hopp om att det kommer att bli jättefint när det är klart! Tack, tack, tack, kära familj.
