Du fattas mig.
Det är fortfarande helt ofattbart och så konstigt att veta att det just aldrig blir något mer, inte på det vis som det var.
Vissa saker måste man acceptera för att sedan gå vidare, men det är svårt! Hur kan man skratta och gråta över någonting samtidigt? Minnena försvinner inte. De finns kvar i de små rum som förberetts för dem. Lika viktigt som det är att komma ihåg det som varit är det att inte låsa in sig tillsammans med de där minnena. Det finns andra att ta hand om, andra som är här och nu, andra som litar på vägledning, vänskap och kärlek.
Du finns där fortfarande och du finns alltid inom mig. För det är jag tacksam. I evigheters evighet…
Kärlek till dig vännen.♥ De finns med oss. Alltid. Och även om sorgen, saknaden och smärtan alltid finns där så lyser kärleken, vänskapen, lyckan, skratten och de goda stunderna än starkare. Tacksamheten över att ha fått uppleva.
”Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig.”
Jacques Werup
Varm kram
Lotta
Du har så rätt! Tack för JWs ord. De värmde just idag.
Kram!!