Hoppsan!
När livet bjuder på det här…
… och det här…
… behöver man inte vara ledsen. Dagen har varit intensiv. Och bra. Och givande. Och skrämmande. Och för all del rätt fin också. Just nu hade gärna någon fått spela den vackraste av Beethovens vackra, Pathetique, för mig. Vissa stunder ligger en närmare i hjärtat än andra.
Vilka sötnosar! Både den stora och lilla.
Ja, det tycker jag också! 🙂
Din lilla är sjukt lik Marcus och Beas äldsta dotter när hon var liten. (Amalia)
Hahaha! Det tänkte jag inte ens på, men nu när du säger det så! 🙂 Hur söt som helst är hon i alla fall, lilla E.