Förändring del 2 – Jobb.
Nu har januari gått över i februari. Jag har kommit igång med årets ord, kanske mer än jag hade tänkt. Då jag bröt benet fick familjen i högsta grad jobba ihop sig på många olika sätt. Vi har svetsats samman och jag känner att det är jättebra, särskilt med tanke på att jag om 1,5 vecka åker till Birmingham för att jobba för You Do på Craft Hobby Stitch International. Det blir lite trixigt här hemma då jag hemskolar och de två äldsta dessutom har lektioner i skolan varannan dag. Ja, och så är det ju de andra aktiviteterna… Jag håller tummarna för att maken och barnen fixar det utan mig!
Den här månaden kommer jag att fundera på vilka förändringar jag vill göra då det gäller mina jobb. Vilka ambitioner har jag, vad vill jag, hur ska jag nå mina mål? Hur länge ska jag hemskola? Behöver jag ändra min planering? Var vill jag vara om ett år? Om fem år? När jag fyller femtio? Nu för tiden kan man inte ta något för givet, men jag kan nog räkna med att jag har minst 25 arbetsår framför mig, kanske ännu fler. Just nu jobbar jag som lärare, men inte i skolvärlden. De kollegor som gick i pension då jag jobbade i skolan läääängtade alla till sin pension. Ja, alla utom en. (Hon är dessutom en av mina pedagogiska förebilder och hon var många elevers favoritlärare.)
Några av de mål jag har då det gäller jobb är följande:
jag ska gilla det jag gör
jag ska utvecklas
jag ska utmanas
jag ska undvika att hamna i negativa tankegångar då det gäller min egen förmåga
jag ska hålla ögonen öppna för förändring
Vi får väl se hur långt jag kommer. Tankarna snurrar redan!
If all else fails får jag väl satsa på en karriär i Japan. Yohio verkar ju ha lyckats rätt bra… Foto: aftonbladet.se
Så ditt nya yrke är ”Yohia”? Intressant. Vi tittade knappt på Mello. Den var på i bakgrunden hos Linda, men ingen tittade. Kändes lite sorgligt på något sätt. Kram!
Hahaha! Jo, men kanske det. Fast han har ju lagt ner hela sitt liv på sin karriär, så jag har nog ingen chans där.
Hmm jag vet inte alls just nu vad jag vill göra, vad för slags jobb jag vill ha. Ska jag försöka få jobb i en bransch som är på nedåtgående, ska jag skola om mig ännu en gång? Och till vad i så fall. Att jag vill jobba är jag säker på i alla fall, vill ju skaffa gemensam bostad med Daniel och förhoppningsvis få en knodd eller två. Men att skaffa barn som arbetslös känns ju inte så där jättebra, samtidigt blir vi inte yngre och hur länge vågar vi vänta på att börja? På något sätt kommer detta lösa sig med tiden men just nu känner jag mig bara förvirrad. Det var liksom inte så här jag hade tänkt mig.
Dina mål känns i alla fall väldigt bra och realistiska! 🙂
Du är så ung fortfarande, det ger sig! Jag trodde aldrig jag skulle byta yrkesbana, men det gjorde jag. Min mamma har gjort det flera gånger och hon är beviset för att man inte behöver vara 25 för att lyckas byta spår. Det ger mig hopp!
Jag hejar på dig och hoppas att förvirringen snart släpper. Många kramar!