21 dec

Solen skiner.

Tja. Skulle världen gå under idag så har vi i alla fall haft ett par fantastiska dagar här i Orem. Solen har strålat från en klarblå himmel och även om det varit riktigt kallt har solen värmt. De svenska, mörka vinterdagarna har ingen som helst likhet med dessa skidsemesterdrömdagar. Tack och lov för oss som inte befinner oss i mörkret. Jo, jag har lite hemlängtan. Men jag längtar uppriktigt sagt inte alls efter själva Sverige, utan efter de där svenskarna som jag vill krama, vara hos, stötta, skratta och gråta med, baka och laga mat åt. Jag längtar efter svensk julmusik. Live. Jag längtar efter katten. Jag längtar efter tryggheten i att veta exakt hur alla system funkar, även om jag inte håller med om att några av dem är särdeles fantastiska. Dessutom är det tredje rundan till USA för oss, så jag har ganska bra koll på ganska många saker här också.

Det är något så vackert med trädgrenar som sträcker sig mot skyn. Jag tar ofta bilder liknande den här. Jag kan liksom inte låta bli. Det symboliska i att sträva uppåt, det gillar jag verkligen.

I går kommenderade jag snöbollskrig efter lunch. Sista dagen innan jullovet måste ju firas på något speciellt sätt även om man hemskolas, eller hur? Naturligtvis var det ett av barnen som fick en snöboll i ögat, men det fick nog vara värt det. Vi hade nämligen väldigt roligt! Jag vet inte vad det är med snöbollskrig som drar. Det är läskigt att få snö innanför kragen, för att inte tala om när man blir mulad eller nedslängd i snön. Jag gissar att det är den ljuva hämnden som är det bästa momentet. Särskilt om man får drämma till med en hämnd redan innan man själv blivit träffad av någon.

Utan kramsnö går det inte att bygga några avancerade snökreationer, men en minisnögubbe lyckades vi med gemensamma krafter få till. Han levde dessvärre inte ens i ett dygn, så jag gissar att någon störde sig på hans attityd. Eller så var det något annat…

Varm choklad och pepparkakor då man har varit ute länge i kylan funkar varje gång. Inte nödvändigtvis tillsammans, men ändå. Vilka peppisar är dina favoriter? Annas, Oscars eller hemgjorda? Vi har inte ens gjort pepparkaksdegen än, men till helgen kanske? Och nu måste jag sova för annars orkar jag inte med helgen när, eller om, den kommer.

5 thoughts on “Solen skiner.

  1. Det är något visst med snöbollskrig. Att få busa av sig riktigt och tjonga till på ett snällt sätt. 😉

    Och pepparkakor och varm choklad funkar alltid. Extra mycket efter ett snöbollskrig. 🙂 Jag är när jag tänker efter inte speciellt kinkig alls utan peppisar av alla de slag slinker lätt ner. Just nu är dock favvisarna döttrarnas hemmakavlade (med köpt deg).

    Sköt om er och en riktigt god och varm jul till er.

    Kram Lotta

    Ps. Underbara bilder och verkligen ett galet vackert vinterlandskap. 🙂

    • Haha, ja, det är just det där med att tjonga på ett snällt sätt som kan vara lite svårt. Det var härligt hur som helst. Idag har jag och S varit och handlat ett par julklappar och fixat ingredienser till lite mer julgodis.

      Tack för julhälsningen och detsamma tillbaka! Kram.

  2. Vilken makalöst fin utsikt ni har!

    Klart det blev en morgondag. Har precis klivit upp och sitter med min kopp kaffe. Skall jobba lite extra idag, de pengarna sitter fint i januari. Men nog känns det gräsligt då klockan ringer 05:30.

    Jag satt och läste ditt inlägg om att lyfta/ändra/se framåt. Tror jag skall anamma det.
    Detär många saker jag skulle vilja förändra och det till det goda.

    Ha det gott!

Lämna ett svar till Lisa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *