03 jul

Step by step.

Tack, tack, tack till mamma och en syster som tar hand om två barn på Sturkö och en annan syster som har offrat en hel dag på att hjälpa mig packa här hemma. Det är skönt att kunna få hjälp då det verkligen behövs. A och jag kom jättelångt idag. Nästan hela nedervåningens lösa pinaler är packade. (K hade med sig silkespapper och bubbelplast hem, så nu är servisen packad, A.) Vi hann börja med pysselprylarna också, men de är lite kluriga att sortera. En arbetshög som jag måste ha tillgång till här i Sverige inför Formex, en flyttlåda med saker som ska skeppas till Amerikat, en låda med saker till A och en låda som ska ner till Blekinge för utdelning där. Ojojoj, jag har väldigt roliga saker i mina gömmor! Jag känner för att sätta mig och pyssla en hel dag och vet inte om det är ett plötsligt anfall av inspiration eller förnekelse.

Den som söker ska finna. Vad tror du familjens nyckellåda härbärgerade? 17 udda hänglåsnycklar, tre ”borttappade” nyckelknippor, nyckelknippor som ser viktiga ut (men jag har ingen aning om var de kan fylla sin funktion), ett stort antal nyckelbrickor, många majblommor (varför låg de i nyckellådan), tre fungerande hänglås med nycklar, ett ordentligt cykellås och ett inte oävet antal nycklar som säkert passar någonstans. Frågan är bara var…

Dagens middag. Blomkålsmos och vegetarisk kålpudding. Maten består numera av sådant som blivit kvar i kylskåp och förråd. Vi vill ju inte lämna god mat att förfaras!

Viktiga inredningspinaler som ska packas in i bubbelplast för att klara transporten över Atlanten. Hallmöbel från Norrgavel, några fina vaser/krukor och de viktigaste tavlorna. Ja, det är sant att fuskpälspläden också ligger där. Den är inte riktigt vår stil, men alla i familjen älskar den då den är hur skön som helst och jag lovade mellandottern att ta med den så vi slipper frysa i vinter!

Fem USA-lådor så här långt. Vi är duktiga på att inte ta med oss ”för mycket”.

Allt det här ska inte få följa med. Mest är det böcker. Familjen är bokgalen och vi kommer ändå att ta med oss ganska många. Därmed inte sagt att det inte blir jättemånga böcker kvar hemma att förvara tills vi kommer tillbaka. Suck!

5 thoughts on “Step by step.

  1. Hej!
    Jag avundas dig inte men du sätter griller i mitt huvud. Vad skulle absolut följa med om jag skulle flytta bort i två år…….. böcker så klart och barnens fotoalbum, mina kokböcker och alla mina smycken. Några viktiga te muggar och ja du det är inte helt lätt.
    Kram så länge!

    • Ja, det är inte lätt att sålla på ett sätt, men samtidigt har jag inga som helst problem med att välja precis rätt. Det är ett fåtal riktigt viktiga saker (förutom själva familjen) som behövs. För arbetsuppgifter krävs dator, kläder är bra att ha och så behöver jag en del av pysselprylarna. Förutom det är det böcker som man vill ha som referenslitteratur som drar vilket betyder att romaner går bort. Jag har packat några kokböcker, inspirationsböcker för olika områden och lite ”gråt över Sverige när man har hemlängtan”-litteratur. Maken packar också referensböcker, ämnen som han är intresserad av och vill fördjupa sig i. Hela ”min” vita Mariaservis får följa med, men inte IKEA-glasen. Några skålar och köksprylar som får oss att kunna funka normalt, men inte det överflöd vi rör oss med i vanliga fall. Tja, det var väl det. Ja, och julsakerna och verktygslådan och adapter och grenkontakter! 🙂

  2. Skönt med bubbelplast på plats. Haha, så här rolig blir jag av fastandet! Heja, heja, klart jag hjälper till. That´s what sisters are for! Tjingade vi utemöblerna också eller? De får gärna vila här tills ni kommer hem igen. KRAM

  3. Vad skönt att få hjälp när man verkligen behöver det. På alla plan. Ovärderligt.

    Jag är imponerad över ert packande och sorterande. Själv hade jag nog varit hopplös med att kunna välja bort. Men när man vet att man måste och man hjälps åt så är det kanske lättare att vara tuff. Eller?

    Tycker att ni är heltuffa som kastar er ut i äventyret och är övertygade om att ni kommer att ha en spännande tid framför er. Ser fram emot att få följa med er till andra sidan det stora havet här via bloggen. Men jag inser också att kropp och själ måste vara rena torktumlaren av blandade känslor just nu. Men det komme att bli bra Monnah. Tillsammans är ni starka. Och hemma är där ni är tillsammans.

    Stor kram till dig

Lämna ett svar till monnah Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *