04 feb

Jaha. Och nu då?

”Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här? Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.” Thomas Di Levas ord har väl aldrig känts mer relevanta. I fotspåren av cancel culture, politiskt korrekta åsikter, nutida censur av både ren fakta och åsikter som inte passar vem-det-nu-är som har fått mandat att låta mest är det svårt att hitta något att hålla i sig. ”I vetenskapens namn” dras fram ur rockärmen vid passande tillfällen, men det kan lika gärna vara någon högt uppsatt person i företag som tjänar miljarder på vacciner som får lov att lägga fram fakta på bordet som vore de neutrala och obefläckade. I början av pandemin lyftes ansiktsmaskernas otillräcklighet fram i vetenskapens namn, men efter ett tag hävdade samma vetenskap att ansiktsmask var nödvändigt och rätt. Det är förresten skillnad på mask och mask något som kanske inte riktigt lyftes i dessa diskussioner. Vissa hjälper helt enkelt varken den som bär masken eller personerna runt omkring. Den som kan sin historia vet att den förkärlek som finns för ansiktsmasker i Asien bygger på den kollektivistiska kulturen och masken bärs för att skydda kollektivet, inte för att skydda individen som bär den. Masken bärs även om man inte har hunnit sminka sig, om man är allergisk eller då luftkvaliteten är extra dålig.

Är det något jag blivit efter de här två åren så är det skeptisk. Jag litar inte längre på någon. Processen som tagit mig hit började egentligen långt innan Covid-19 dök upp på marknaden. Efter att ha haft extremt stor respekt för auktoriteter och ha drivits framåt av en stor pliktkänsla blev åren runt 40 ett uppvaknande för mig. Jag studerade mycket om den svenska kulturen och vår mycket speciella individualistiska kollektivism, jag studerade om frihet och österrikisk ekonomi, jag ifrågasatte min tro och den drivkraft som varit så stor del av mig ända fram tills dess. Jag fick hitta bättre orsaker till mina ”Varför?” och landade i en person som jag faktiskt tycker mycket bättre om. Jag och Plikten är för evigt sammanfogade, men ibland säger jag faktiskt nej. Det gjorde jag aldrig som yngre, jag anmälde mig dessutom som frivillig innan alla de som behöver tänka efter innan de anmäler sitt intresse att hjälpa till hade fått chansen.

Med detta sagt kommer nu resultatet av de studier som gjorts vid Johns Hopkins-universitetet angående effektiviteten av att stänga ner samhället under pandemin. Effektiviteten var vad man skulle kunna kalla negativ enligt en ny analys av forskare vid Johns Hopkins.

”Nedstängningarna under den tidiga fasen av pandemin 2020 minskade dödligheten i COVID-19 med cirka 0,2 %, sade den breda översynen av flera vetenskapliga studier.
”Vi hittar inga bevis för att nedstängningar, skolstängningar, gränsstängningar och begränsande sammankomster har haft en märkbar effekt på dödligheten av covid-19”, skrev forskarna.

Men forskningsdokumentet sa att nedstängningar hade ”förödande effekter” på ekonomin och bidrog till många sociala sjukdomar.
”De har bidragit till att minska den ekonomiska aktiviteten, öka arbetslösheten, minska skolgången, orsaka politisk oro, bidragit till våld i hemmet och undergräva den liberala demokratin”, står det i rapporten.

”En sådan standardmässig nytto-kostnadsberäkning leder till en stark slutsats: totala nedstängningar bör undvikas som ett pandemipolitiskt instrument,” avslutade tidningen.
Tidigt införde många stater och 186 länder förbud mot arbete, socialisering, personlig skolgång, resor och andra restriktioner för att begränsa spridningen av sjukdomen, med hänvisning till rekommendationer från de bästa hälso- och sjukvårdsexperterna.
Forskare vid Imperial College London, till exempel, förutspådde att sådana steg skulle kunna minska dödligheten med upp till 98%. Detta hände aldrig, enligt den nya studien av forskarna Steve Hanke, Jonas Herby och Lars Jonung vid Johns Hopkins.

”Sammantaget drar vi slutsatsen att nedstängningar inte är ett effektivt sätt att minska dödligheten under en pandemi, åtminstone inte under den första vågen av COVID-19-pandemin”, skrev de.
De undersökte dödsfall tidigt under pandemin och fastställde att vid slutet av den undersökta låsningsperioden, den 20 maj 2020, hade totalt 97 081 personer dött av covid-19 i USA.
En framträdande studie vid den tiden hade uppskattat att det skulle finnas 99 050 dödsfall utan nedstängningar.

Hanke är grundare och meddirektör för Johns Hopkins Institute for Applied Economics, Global Health, and the Study of Business Enterprise. Herby är specialrådgivare vid Center for Political Studies i Köpenhamn, Danmark. Jonung är professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet.
De genomförde en ”metaanalys” av dussintals studier som undersökte dödlighet i COVID-19.
Trots de övergripande fynden noterade de några bevis för att stängning av barer bidrog till att minska dödsfallen.

”Att stänga icke-nödvändiga företag verkar ha haft en viss effekt (att minska dödligheten i COVID-19 med 10,6%), vilket sannolikt är relaterat till stängningen av barer,” sa de.
Forskarna sa att tidpunkten för nedstängningar och oavsiktliga konsekvenser kan spela en större roll än väntat för att påverka dödligheten.
”Nedstängningarna har begränsat människors tillgång till säkra platser utomhus som stränder, parker och djurparker, eller inkluderade utomhusmaskmandat eller strikta restriktioner för samlingar utomhus, vilket tvingar människor att träffas på mindre säkra platser inomhus”, skrev de. ”Vi hittar faktiskt vissa bevis för att begränsning av sammankomster var kontraproduktivt och ökade dödligheten i COVID-19.”

Jaha, så så är det med det. Och nu ska vi förhålla oss till ett nytt läge där världen har blivit ännu mer uppdelad i läger. I USA har det enligt vänner blivit riktigt illa i vissa familjer, samhällen, församlingar. Folk hatar varandra. Och är det inte inställning till pandemin så handlar det om sexualitet, ras, politisk inställning till samhälleliga ansvar…

Nej, usch. Dagens blogginlägg blev kanske lite neggo, men jag kommer igen. Mest av allt håller jag nu tummarna för att hävandet av restriktionerna den nionde februari får hålla i sig, för i april vill jag fira en av mina fantastiska småsyrror och hennes blivande make då de ska knyta hymens band. Jag längtar! Vid den här tiden 2020 planerade vi för vår dotters bröllopsfest på Skansen. Bröllopet blev 12 personer starkt istället för 120 personer. Jag tycker det blev underbart ändå, och det blev åtminstone inte inställt. Hur kommer vi att fira framöver, kommer det att bli som innan eller har vi slagit in på en ny väg? Och hur kommer vi att se på våra medmänniskor? Kommer alla vi möter att vara potentiella mördare? Maskerade smittohärdar? Ja, vi får väl se. Jag ser fram emot att få sjunga i kör igen och ta mig ur känslan av att ha blivit allt för introvert för mitt eget bästa. Jag gillar ju egentligen att hänga med folk! Klart slut.

16 thoughts on “Jaha. Och nu då?

  1. Jag håller med! Det är lätt att ha ”retrospektoskop” och vara efterklok. Min slutsats är att vill man komma till att restriktionerna ska ha någon effekt så måste de vara mycket kraftiga och ihållande och även då kan de bara ha viss effekt på gruppnivå, ej individnivå.
    Samtidigt blir jag provocerad över konspirationsteoretiker, covidnekare, vaccinmotståndare, convoy etc! Såklart väljer man själv om man t ex vill vaccinera sig, men man behöver inte lägga sig i hur andra gör eller skrämma de som är lättpåverkbara…
    Ser fram emot ett nytt liv utan restriktioner nu!

    • Jag förstår känslan av provokation, men då jag själv tillhör ”vaccinmotståndarna” per automatik vill jag förklara min ståndpunkt. (Alltså, jag räknas in där fast jag inte är VACCIN-motståndare, men inte har velat ta COVID-vaccin.) När det hade gått ett tag efter att första omgången personer hade hunnit vaccineras och vissa biverkningar upptäcktes ringde jag till hematologen på Huddinge sjukhus (eller vad de nu heter, tillhör de Karolinska?) för att få lite på fötterna. Jag har mutation i protrombingenen och bildar sålunda lättare proppar. Jag frågade om hur andra med faktor 2 hade reagerat på vaccinationen. ”Alla ska vaccineras.” Detta upprepades som ett mantra av sjuksystern på andra linjen. Hon var irriterad på mig och ville inte svara på mina frågor, utan sa bara ”Alla ska vaccineras”. ”Jag kan eventuellt rekommendera blodförtunnande medicin en vecka innan vaccinationen.” Men några svar fick jag inte, och jag upplever inte heller att intresset för mina frågor fanns där. Jag bestämde mig för att inte vaccinera mig eftersom jag arbetar hemifrån och vi bor så ”ensligt”. Som du vet ses inte ovaccinerade som värdiga medborgare och jag fick flera gånger höra hur omänskliga alla som liksom jag valt bort att vaccineras var (är). Jag har fortfarande inte vaccinerat mig, men har flertalet personer omkring mig som har drabbats av förmodade biverkningar. När jag slutligen drabbades av omikron för någon månad blev jag inte sjukare än någon av alla de som tagit tre sprutor, snarare tvärtom, något som får mig att än mer ifrågasätta verkansgraden. Jag har slukat studier och kommit fram till att vi inte har alla svar än. Vaccinera absolut barn mot polio, stelkramp, mässling osv… Men om jag i detta skede är skeptisk till specifikt COVID-vaccinerna så anser jag mig ha på fötterna. (Min körkompis har legat på neurologen till och från under det senaste halvåret med fruktansvärda effekter av sin stelkrampsspruta eller sin andra dos COVID-vaccin, han tog dem nästan samtidigt och de vet inte vilken som orsakade problemen. Han går fortfarande med krycka.) Somliga känner inga som har fått bieffekter, jag känner alldeles för många. Med tanke på att många omkring mig som har två och tre doser vaccin blivit mycket sjukare än mig som inte är vaccinerad undrar jag över studierna om D-vitamin t ex. Jag är mycket intresserad av forskningen runt detta. Så nej, jag är inte COVID-förnekare. Det är en hemsk sjukdom, särskilt för bräckliga personer. Däremot har jag inte övertygats om COVID-vaccinernas säkerhet och effektivitet.

      När det gäller konspirationsteorier så är det många som har visat sig vara sanna. Det är framtiden som visar vilka som har rätt. Det behövs misstänksamma personer i ett samhälle, om än de kan verka jobbiga och tokiga emellanåt. Mina ögon öppnades verkligen för detta då vi flyttade till USA första omgången och jag såg hur många politiska beslut som fattades efter lobbying och hur stora företag tilläts styra vilka resultat forskning skulle visa och vilka politiska beslut som skulle fattas. När ens ögon har öppnats för detta är det lätt att se att samma sak sker i Sverige, om än under försiktigare former.

      Med det sagt längtar jag också efter ett nytt liv utan restriktioner. Jag njöt i fulla drag av körövningen idag!

  2. Att de inte svarade dig berodde pga att de inte visste vad de skulle svara och det är ju dåligt. Av samma anledning lät jag min 13-åring inte vaccineras, de hade inga bra svar till varför jag skulle göra det, alla ungdomar skulle bara vaccineras.
    Att vaccinet inte förhindrar smitta iaf omicron är ju rätt uppenbart. Men all statistik talar för att risken för dödlig sjukdom minskar av vaccinet. Jag jobbar på sjukhuset, både på barn och IVA och har inte sett dessa hemska vaccinskadorna som det pratas om. Har däremot sett många dö av covid, ganska unga människor också. Jag anser att i mitt fall var risken för farlig covid större än för farlig vaccin, därför tog jag vaccinet. Men varför skulle jag döma dem som väljer tacka nej? Jag tycker absolut att det ska vara frivilligt.
    Inte är det alltid så att stadsledningen har rent mjöl i påsen. Men vad ska vi ha i stället? Anarki? Inte är QAnon personerna dem som jag ser upp till och känner förtroende för. T om USAs demokrati är hotad då många inte tror på någonting längre. Detta skriver jag med full vetskap om att det är pengar som styr världen. Men jag har svårt att förstå varför stadsledningen (i Sverige) skulle vilja skada arbetsföra befolkningen med vilje genom ett vaccin.

    • Jag tror absolut inte att den svenska staten ville skada befolkningen. Allt handlar om mitt behov av logiska förklaringar till saker och ting och jag är då inte särskilt intresserad av att lägga min hälsa och mitt liv i potten. Kanske är mina farhågor överdrivna, men som sagt, finns inga bra svar så fortsätter jag driva min skepsis. Jag inbillar mig att svaren kommer vad det lider.

  3. Och det är ett faktum att vi inte vet så mycket om vare sig covid eller dess vaccinationer. Hur skulle vi kunna veta? Covid har ju funnits här bara drygt 2 år och vaccinet ännu kortare. Därför tycker jag inte att det är ok att vaccinera barn och ungdomar. De blir ju inte dödligt sjuka av covid (bortsett från något undantag som alltid finns åt alla håll.)
    Att trakassera ovaccinerade är extra dumt därför att vaccinet inte ens förhindrar spridningen av covid. Iofs kan de ovaccinerade ”belasta vården” men det må väl då vara hänt. Nu tror och hoppas jag ändå att det värsta är över. Säger en som ligger hemma med covid.

  4. Jag respekterar ditt beslut att inte vaccinera till fullo, och vilken ”tur” att du inte drabbades värre av själva sjukan! Själv är jag ständigt förkyld och krasslig 6-8 månader om året för att ”folk” inte har vett att vara hemma när de är sjuka/smittbärande, så jag har valt att vaccinera mig med 3 doser hittills. Jag har dessutom tagit det vanliga influensa-vaccinet för att om möjligt lindra effekterna av en eventuell smitta, plus att jag äter D-vitamin och flera andra tillskott.
    Det jag har svårt för är när man bagatelliserar covid bara för att man inte själv drabbats svårt. Nu säger jag inte att du gör det, men det är något jag hör allt som oftast, av de som valt att låta bli vaccinet. Det är lika illa som att ondgöra sig över de som inte vaccinerar sig bara för att man själv valt annorlunda. Jag får närmast panik bara jag tänker på hur sjuk jag var i vanlig influensa för 4 år sedan, och hur dåligt jag mår och hur trött jag är varenda vinter ända tills våren kommer. För mig har pandemin inneburit en paus från ständiga förkylningar och infektioner som jag är så glad över! Jag hoppas att det håller i sig även efter att pandemin klingat av.

    • Nej, jag har inte bagatelliserat COVID-19 och vet hur otroligt sjuka vissa har varit. Jag förstår önskan att stoppa det som är rent livsfarligt för många. Kanske är jag skadad av att ha läst för mycket i min iver att hitta svar på mina egna frågor? Så ja, COVID-19, främst de första versionerna och mutationerna, är en dödlig sjukdom. Det är även vanlig lunginflammation som de flesta som dör av influensa dör av. När Far fick sin KLL-diagnos fick han veta att kunde leva länge än, men att han antagligen skulle dö av lunginflammation, viral eller bakteriell. Så blev det nu inte eftersom han (främst) dog av infektionen som uppstod i operationsärret och att hela kroppen slagits ut av ett obefintligt immunförsvar. Jag tänker att det vi lärt oss av det här, men som jag gissar folk har glömt innan de hunnit ut genom coronaidet, är att folk med nedsatt immunförsvar blir mycket sjuka och kan dö av virus och bakterier som de flesta andra hanterar med lätthet. Det är av den orsaken vi tar hänsyn och inte går till våra gamla släktingar, jobbet och skolan och smittar andra när vi är sjuka. Detta gällde även innan pandemin, men var något som väldigt många inte brydde sig om. I det här läget önskar jag att forskningen om hur vi proaktivt kan boosta vårt immunförsvar tar fart ordentligt och ger oss möjlighet att se annorlunda på vad hälsa/välmående innebär och vad vi faktiskt kan göra för att stå redo då vi går in i perioder av magsjukor, influensa och förkylningar.

      Med det sagt är jag särskilt glad för din skull att du fått vila under de här åren och hoppas att det också har bidragit till att din kropp har hunnit återhämta sig efter några jobbiga vintrar. Och så hoppas jag för allas skull att denna period har lett till att vi kan vara mer hänsynsfulla mot varandra. 💖

      • Ja, jag har hört att många äldre dör av antingen lunginflammation eller sepsis orsakad av urinvägsinfektion. Och för inte så hemskt länge sedan så dog man av småskador som infekterats och orsakade svår sjukdom, innan penicillinets upptäckt tänker jag då.
        Kunde jag få veta mer om vad som kunde stärka mitt eget immunförsvar så jag slapp dessa hemska vintrar hade jag varit lycklig. Jag har allvarligt övervägt att flytta till varmare trakter, men det känns inte riktigt realistiskt just nu. Kanske är det ett resultat av mina många öroninfektioner som barn med ständiga penicillin-kurer som följd. Allt i lagom dos, men på 70-talet var man inte så restriktiv med antibiotikan som nu och det har nog ställt till en del!

        • Sol och värme är något som Gustav just nu funderar över. Hans dröm är att leva vinterhalvåret närmare ekvatorn och sedan kunna vara i Sverige över sommarhalvåret. Han vet hur mörkret framför allt påverkar honom menligt och jag hoppas att han hittar sin väg till att må bra.

  5. Jag ”läser inte på” utan jobbar på sjukhuset. Covid, och kanske främst de första varianterna, går inte att jämföra med influensan. Gamla och sjuka är en sak, men det är många unga friska människor som fått sätta livet till pga covid, och ingen vet varför just dem. Det där att ”stärka sitt immunförsvar” tror jag helt enkelt inte på, där tjänar alternativmedicinare sig en slant. Det är viktigt att vi lever bra och mår bra, men livet är större än så.
    Pga den fyrkantiga onyanserade vaccinationsivern och oförmågan att ge ödmjuka svar, att vi faktiskt inte kan veta allt, hjärntvättas många intelligenta människor av antivaxxare. Min kompis Skärgårdsdoktorn i Ronneby driver sin propaganda om batchnummer etc. Låter som att hon vet allt, men hur kan vi då ha det så annorlunda här i norr? Jag som träffar människor inom vården dag och natt, kan väl bilda min egen uppfattning som är ganska rättvisande. Vi inom vården är inga idioter som är köpta av läkemedelsbolagen som det ofta låter.

    • Jo, men precis som jag skrev, Covid-19 var mycket dödlig i början. Det man kan se tecken på i studier som gjorts under tiden är att låga D-vitaminnivåer verkade förekomma hos många av de svårt sjuka. Agnes Wold är väl en av de läkare som säger att det varken gör till eller ifrån att äta nyttigt eller göra annat för att stärka sig själv. Vet inte hur du ställer dig till det? Tänker du att det inte går att påverka alls hur en står sig mot sjukdomsangrepp? Själv ser jag stor skillnad på mitt eget välmående jämfört med innan. Jag lever idag ett liv mer i balans. Innan led jag av ständigt återkommande anemi och B12-brist t ex. Ingen undrade vad det kom sig av, jag är ju varken vegan, jättegammal eller anorektiker. Läkarna skrev bara ut tillskott och så var det med det. Jag tycker mig märka en stor skillnad sedan jag började äta D-vitamin under vinterhalvåret. Lymfmassage räknas kanske som ”humbug” av vården och inte vet jag om mitt immunförsvar blir bättre med hjälp till kroppen att hantera sitt avloppssystem, men mitt välbefinnande är mycket högre! Jag kan med hjälp av lymfmassage och egenbehandling hantera svullnaden i ben och händer, något som jag bara skulle leva med enligt läkare.

      Jag tror inte alls att vårdpersonal är idioter och i Sverige köps man inte heller av läkemedelsbolagen, men det gör man i USA. Det är bara så det är. Obalansen kanske ligger i olika uppfattningar av vad som är hälsa, välmående, vad som kan göras profylaktiskt och vad vi bara måste acceptera. Jag äter somligt trots att jag vet att det finns välmåendesjukdomar som jag kan hålla mig ifrån, men jag äter hellre sådant som jag både gillar och tror mig veta bidrar positivt till min hälsa nu och i framtiden. 💖

      Batchnummer vet jag tyvärr inget om dessvärre, men bra att läkare har personliga diskussioner också! Bra både för funderingar, forskningsidéer och i det långa loppet för personer som möter vården.

  6. Jag håller med Agnes Wold, det är en kvinna med sunt förnuft och fötterna på jorden. Vissa saker är otvetydigt skadliga för kroppen, såsom rökning, fetma, negativ långvarig stress, alkohol i överflöd. Andra saker är bevisat bra, dit hör t ex motion, D-vitamin vintertid (dock ej i överflöd), goda relationer. Jag ger mig inte in på kost här dock, det blir för mångfacetterat.
    Jag tror att vi människor vill gärna kunna påverka saker och ting, och hälsan är viktig. Tyvärr så finns det väldigt ofta inget uppenbart orsakssamband varför någon blir sjuk och någon annan inte. Jag tror personligen att generna spelar en mycket stor roll.
    Själv har jag haft en del krämpor, och kan inte för hela min värld se något samband varför de har kommit just när de har kommit, och inte någon annan gång.

    • Tack för dina tankar! 🙏 Har du läst Anders Rosengrens Hela livet? Bästa boken jag läst på sistone. Inte mästrande, utan inspirerande och tankeväckande. Bra tankar gällande de här frågorna.

  7. Jag har inte läst boken, det enda jag har läst ang hälsan någorlunda nyligen är Hjärnstark av Anders Hansen. Jag lever i dessa frågor varje dag. Jag försöker vara en läkare som svarar så gott jag kan. Jag är också medveten om att skolmedicin inte är bra på/mot alla tillstånd. (Men i vissa tillstånd är den överlägsen.) T ex min man har botats från sin tennisarmbåge snabbt med akupunktur. När jag behandlar och bedömer barn försöker jag alltid utgå ifrån att om det var mitt barn och jag var föräldern. I 99% funkar samarbetet med föräldrarna bra!
    Själv har jag ganska okomplicerat förhållningssätt till hälsa. Även små barn och djur blir sjuka, liksom en olycka kan drabba oss alla.

    • Så fint! Det gör mig glad att höra om ditt fina samarbete med patienter och att din man fått så bra hjälp med sina problem! Jag håller med dig om att sjukdom och olyckor tillhör livet och att det är omöjligt att hålla sig undan helt. Fars devis ”Livet är orättvist” har hjälpt många gånger. Både då det gäller mig själv, men också då det gäller andras otur, eller olycka. Eller val som har lett till konsekvenser som man kanske inte var beredd på. Lite av de tankarna är det ändå som fortsätter hålla mitt intresse levande. ”Äter gör man, ändå dör man” kräver t ex tillägget ”men man får då ta konsekvenserna av vad man stoppar i sig” även om man struntar i vad det innebär. Lite så.

Lämna ett svar till Aaa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.