31 okt

Sista helgen i oktober.

Vad skiljer en dag från en annan? Hur kan jag ta med mig de upplevelser jag haft för att göra mitt och andras liv lite bättre? Vad är skillnaden på att bara vara och att vara mer medveten om detaljer och sammanhang? Det är stora frågor, och viktiga. Med tidigare upplevelser i bagaget vet jag att november blir en månad i eftertänksamhetens tecken. Trettio Tacksamma Dagar drar igång imorgon, det projekt som för mig i år firar tioårsjubileum. De här dagarna förändrade mitt liv till det bättre första gången jag tog tag i det. Jag läser min blogg och minns klumpen i magen, den som jag inte riktigt berättade om, men som genomsyrade allt jag skrev. Trettio dagar i tacksamhet kan göra all skillnad i världen. Det ändrar ingenting rent praktiskt, men ger styrka att hantera själva livet.

Igår hade vi chansen att uppleva norrsken i hela Sverige. Dessvärre var det alldeles för molnigt här på Sturkö, men morgonen hade bjudit på detta fantastiska, så jag klagar inte. En dag ska jag få marinera mig själv i himlaspel!

Vad är det som gör att vi människor förundras över de här färgerna? De kan inte fångas på riktigt, men kameran hjälper mig att minnas att den här stunden var magisk. Mest bara njöt jag. Det är så lätt att glömma att stanna i stunden när man är van vid att alltid titta på världen genom en kameralins.

Pumporna mår fortfarande bra. Jag borde väl skära ut ett mönster i en av dem, men det har inte blivit av. Det tråkiga är ju dessutom att en skuren pumpa obönhörligen ruttnar. Vi får väl se om det blir något. Ikväll är det Halloween ”på riktigt”, så orkar jag så kanske ändå…

Rosenskäran som fullkomligt tog över en av odlingslådorna blommar så vackert! Till vänster se du persiljan som är inne på sin andra skörd sedan jag satte den i våras, och så en massa rödbetor som blivit kvar i jorden. Morötter, palsternacka, purjolök och rödbetor kan man spara i jorden enligt odlingsgurun Sara Bäckmo. Detsamma verkar inte gälla rotsellerin vilket innebär att jag väl borde få upp den! Jag vill inte att den ska förfaras nu när jag gullat så med den.

Massor av persilja hackad och lagd i luftfyllda IKEA-påsar. När persiljan är ordentligt genomfrusen tömmer jag påsarna på luft och kan därmed förvara dem lättare eftersom de tar mindre plats. Vi har aldrig haft en frys så full av egenodlad mat som i år. Härligt! Jag läste på UnderbaraClaras blogg att hon tycker att bonderomantiken förstör för de ”riktiga” bönderna. Hennes man försörjer sig som just det och det är ett tufft liv, inte tu tal om saken. För dig som läser om mina planttantsäventyr är det kanske inte svårt att förstå att jag är otroligt imponerad av alla som odlar och tacksamt betalar för grödor vi inte själva kan ta fram. Det finns inget romantiskt med att slåss mot mördarsniglar och svår torka. Jag vill och tänker ändå inte sluta med mitt ”låtsasbonderi”, utan hoppas orka fortsätta planttantslivet även framöver.

8 thoughts on “Sista helgen i oktober.

  1. Jag följer nu din grupp. 30 dagar ska få göra skillnad i mitt liv. Jag behöver det nu.

    Mina fingrar har inget grönt i sig. Jag klarar inte att driva upp någonting alls! Men när jag bor i hus och har trädgård, då ska jag lära mig!

    • Åh, jag hoppas att du kommer att tycka om det! Det där med gröna fingrar kan du ta med en klackspark. Jag har aldrig haft några gröna fingrar, utan intresset och kunskapen har fått växa i takt med att möjlighet att utöva något slags planttantsliv har uppkommit. Det ger sig! Den dagen, den glädjen.

  2. Det var det dummaste jag har hört. På vilket sätt skulle ”bonderomantiken” förstöra för de ”riktiga” bönderna?? De bor ganska nära oss. Jag frågade min man (som är riktig bonde), hur det kunde förstöra. han fattade inget…

  3. Sista kommentar om detta! Min man läste inlägget och tyckte att det var bra. Han upplevde det inte som skuldsättande mot hobbyodlare…

    • Hehe, snacka om snöbollseffekt! Allt ligger kanske i tolkningen av texten och hur jag uttryckte mina tankar efter detta? Jag skulle ännu mer ha lyft tanken på att det faktiskt är skitjobbigt att vara bonde, men att folk fortfarande planttantar sig genom livet i odlargrupper, i livsstilsmagasin och annat. Att bonde var ett jobb som många föräldrar inte ville att barnen skulle behöva ta över. Att bondelivet kräver full fart framåt och att agera vid helt rätt tillfällen för att inte riskera att förlora halva skörden eller vad det nu är. Så ”förstör för de riktiga bönderna” var kanske inte rätt uttryckt, utan att det mer skulle handla om att folk kanske skulle ägna mer tanke till hur processen bakom grönsaksdisken egentligen går till.

  4. Ja en tanke kan man ju ägna, det skadar inte. Och visst är det provocerande att det är några som sliter här och det mesta av pengarna går till Ica-handlaren (eller dessvärre utomlands, pga folk som handlar den billigaste mjölken…) men min man älskar sitt jobb. Han har t om övertalat sin dotter bli bonde. Det verkar bli så.

Lämna ett svar till Aaa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *