Folkhemmet, funkisen och allt fult i dess fotspår.
Idag lade min syster upp ett foto från stadskärnan i Nynäshamn på Instagram. Hon beskrev den inte direkt i positiva ordalag. Det fick mig att tänka på dokumentären När Domus kom till stan. Tyvärr verkar det inte som att man kan se den på Öppet Arkiv längre, men skulle du få chansen att se den så ta den! Inte för att det kanske gör dig särskilt glad, men ibland är det viktigt att påminna sig själv om att tänka till en, två och tre gånger innan man hastar in i den nyaste hajpen. Jag hittade klippet här nedan iallafall och det ger åtminstone en kort inblick i hur det gick till när Sveriges städer byggdes om i fulaste öststatsanda.
Ibland får man frågan om det finns någon historisk person som man hade velat träffa. Jag har många personer på den listan, men här kommer några: Arkimedes. Jesus. Drottning Kristina. Karl XI. Emma Smith. Selma Lagerlöf. Wilhelm Moberg. Någon av alla mina förfäder och förmödrar. Alla dessa hade varit intressanta att träffa på grund av det jag lärt mig om dem, men ännu mer på grund av det jag skulle vilja fråga dem om.
Sedan finns det två personer som jag verkligen skulle vilja ställa mot väggen: Gunnar och Alva Myrdal. Deras inflytande på hur vårt socialistiska Sverige ser ut idag var enormt och jag undrar egentligen hur många som är insatta i hur tongivande de var i så många av de politiska beslut som togs under ett halvt sekel… Det sjuka är att trots att vi ser de många baksidorna och bieffekterna av deras sociala ingenjörskonst så verkar de flesta svenskar ta för givet att det här sättet att leva är det enda rätta. Sverige är bäst! Den svenska välfärden öser vi ur pengabörsen Särimner och det finns ingen botten i den. Vi är godast, smartast och mest upplysta. Myrdalarnas steriliseringstankar behövs inte längre, vi väljer frivilligt att inte föda barn för att Moder Jord ska slippa överbefolkas. Vi är jämlikast, lyckligast och tryggast och vår egen Greta är världens nya frälsare. Amen.
Detta är naturligtvis ett inlägg skrivet med en ironisk penna, men tankarna bakom det är i högsta grad äkta. Jag lever ett gott liv som jag är mycket tacksam för och borde inte bekymra mig över andras val, men ibland rinner det över. Ha en fin dag! Imorgon lägger jag säkert upp en bild på vårt höstvackra land istället.
Amen!
Och allt som bara har funktion men ingen form borde förbjudas.
Ja, allt för att göra världen lite vackrare! Oftast behövs inte så mycket.
Ja man kan undra vart världen och framför allt Sverige är på väg? Hur skulle ditt drömsamhälle se ut?
Hur ser mitt drömsamhälle ut? Jag tror inte vi människor är skapta att bo i ”myrstackar” (läs miljonprogram/höghus där grannar inte pratar) där vi inte känner varandra. Familjekonstellationer med bykänsla där alla vuxna kan hjälpa till att guida barn och ungdomar in i vuxenlivet. Ett samhälle där inte alla måste vara högskolestudenter, utan ett där vi människor får blomma ut inom områden där vi har kunskap och intresse. Ett samhälle där unga människor förstår att det är jobbigt att leva, att man inte kan deppa ihop för allt som händer. Ett samhälle där vi hjälper de som på riktigt inte klarar sig, inte personer som inte vill jobba, inte vill flytta eller inte vill ta jobb som är under ens värdighet. Jag tror på människors inre godhet. Kanske är det dumt av mig.
En gång uttryckte jag att innerst inne är man alltid ensam.Det var förvånande och nästan bestörta miner runt mig men så upplever jag det att ens tankar och känslor är man helt ensam i.Ingen bygemenskap kan lindra den känslan.Ens yttersta tankar och känslor får man själv brottas med.
Nä,dina tankar om ett bra samhälle är väl inte dumt alls!
Den existentiella ensamheten finns det mycket skrivet om. Att vi alltid är ensamma på det sättet gör sig mest påmint i stunder då man är inne i djup kris, kanske närmar sig döden eller har fått ett svårt sjukdomsbesked. Jag vet att ingen bygemenskap kan ta bort detta, men jag menar att många som lider svårt av ensamhet mår extra dåligt i det samhälle vi har skapat åt oss själva. All forskning tyder på att i slutänden är det bara goda relationer som betyder något för oss människor för att vi ska kunna må bra.