I Roslagens famn.
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
Nils Ferlin
Vilken fin text! Är den fina dikten tonsatt? Jag blev lite lurad av rubriken och började googla I Roslagens Famn men den var det inte:) ja den kärleken den kärleken dör som tur är aldrig.Det är bara objekten som skiftar som det så klokt heter:)
Texten är ”I folkviseton” av Nils Ferlin. Vi var på bröllop ”i Roslagens famn”, men det är ju som du sa en annan sång. I vissa fall skiftar kärleksobjekten, i andra fall inte. Jag tror trots allt på evig kärlek. Att tro att den kommer utan komplikationer vore dock blåögt.
Jag tror trots allt på evig kärlek jag med, bara inte för min egen del (tydligen!). Svårt också om man ska våga satsa en gång till och riskera bli bränd ytterligare. Jag har det ju bra nu, och har vant mig att vara själv om det mesta. Samtidigt är barnen vuxna nu och har mindre och mindre tid för mig. Och vem skulle vilja/ våga satsa på mig, med allt mitt bagage och alla min nojor? Och hur vet man om det är ”rätt” person som vill lära känna mig? Orkar jag med dennes egenheter och särdrag? Jag försöker ha ett öppet sinne, men det är svårt. Gamla erfarenheter och förutfattade meningar spökar och krånglar till det… Får väl hoppas att om den rätte dyker upp, att han har gott om tålamod 🙂
Åh, du som är en så fantastisk människa! Bagage kommer vi alla med, men det är inte konstigt om du är mer försiktig än de flesta. Jag tror på evig kärlek för dig också! En dag kommer han i din väg. Med tålamod och allt. KRAM!
Fina visa ”folkviseton”
Så vackra bilder i höstens färger.
Jag hade den på
Mitt bröllop blev inte heller evig kärlek (tänker på Åsa i kommentaren ovan) i det äktenskapet men vi har evig kärlek i våra barn.
Nu har jag träffat en ny ”pojkvän” så
Här i 50 plus åldern.
Hur kan man veta att den ska vara för evigt det viktigaste är ju nu ❤️ Och med de trasigheter man dras med i bagaget undrar jag ibland om man nånsin verkligen vågar och vet om det verkligen är körlek man känner eller vad det är man upplever… rädslan är så stor att såra sig själv och andra… rädslan är ofta större än kärleken då …
Men njuter av kärleken som jag tolkar den nu ❤️
I roslagens famn lät dom en perfekt olats för bröllop.
Om jag nånsin ska gifta mig ska jag dansa in i vigselcermonilokalen ???❤️???
Men blir nog till ”Värmlands visa” ist och Lars Winnerbäcks ”för dig”
(Ursäkta lång kommentar)
Åh, ursäkta dig inte! Det är ju jättespännande att läsa vilka tankar som kommer till er som läser i bloggen. TACK! Jag är glad att du kan njuta i nuet och att du fortfarande hoppas. ❤️