09 jan

Mystiska saker händer här.

Vi har kört omkring med en dammsugarslang som varit silvertejpad bra länge vid det här laget, men nu vill den inte längre jobba med oss. Slangen alltså… Det är bara att vara beredd när någon grej hemma går sönder. Det är alltid någon pryl som sympatistrejkar. Den här gången var det diskmaskinen som bestämde sig för att helt enkelt börja läcka. Usch. Fast ni anar inte hur tacksam jag är över att den höll tätt över hela jul- och nyårshelgen då vi hade inneboende gäster och annat löst folk ätande här mest var och varannan dag!! Och ja, jag vet att jag hade i för mycket diskmedel i vattnet, men det var inte meningen. Jag tryckte nog till lite för hårt av ren ilska. Till saken hör att jag är otroligt bra på att diska för hand. Jag har sex småsyskon (fast växte väl upp med fem av dem) och vi hade ingen diskmaskin. (Jag säger inte mer om det, men det skulle vara rätt intressant att forska mer i hur många timmar jag tillbringat med händerna i diskhon.) Då jag hade flyttat hemifrån fick föräldrarna minsann grannarnas renoveringsutbytta maskin och hann väl gå igenom ett par till, men då de flyttade in i sitt nybyggda hus för ett par år sedan fanns ingen diskmaskin med i planen. De gillar tydligen att diska för hand!

Titta nu noga på det här julkortet. Det har varit på väg under lång tid.

Lillebror firade för några år sedan jul och nyår i Asien. Jag gissar att detta kort skickades då. Min andra bror stod överst på sändlistan som ni ser och han hade i sin tur skrivit rätt adress till oss. Nu kommer det finurliga… P – när fick och skickade du vidare kortet? 2010 eller 2011? Det kom nämligen fram till oss först idag, men hade först kommit till Visättravägen 75. Därifrån flyttade vi i juni 1998. Någon som fattar hur Posten funkar? En pensionerad vikarie med ovanligt gott minne som tyckte att han eller hon kände igen vårt namn och sorterade fel, eller? Jag tycker detta postmysterium är alldeles fantastiskt roligt! Därför behåller jag kortet här hemma. Jag lovar ta det till Sturkö i sommar så kan vi hänga upp det där… Och Peter – jag har inte stavat mitt namn med k sedan 1978-1979 ungefär.

Ps: Mannen som fick vykortet i sin brevlåda kom och levererade det själv idag då han var ute och åkte i jobbet. Snällt, eller hur?

14 thoughts on “Mystiska saker händer här.

    • Nej, det var just det! Du hade skrivit alldeles rätt adress, alltså den vi har bott på de senaste elva åren… 😀

  1. Fast, ser du inte att det är Peters handstil på ”Monika”? Beskyll inte Hasse-Basse i onödan. Synd på dammsugare och diskmaskin. Roligare kan man ha det för pengarna…

    • Ja, men du har naturligtvis alldeles rätt! Jag tar genast tillbaka mina anklagelser, H. P tänker jag inte skälla på, för mitt namn var något av det första han fick lära sig skriva. Jag vet att det är svårt att lära gamla hundar sitta! 🙂

  2. Oj. Vilken historia…. Visättravägen, det var tider det. Jag kan inte ens ana hur detta gått till. Åh vad jag gillar Hans idé! Kul.

    • Det är roligt i sig att kortet varit på väg i ett par år, men det som är ännu roligare är att det kom till Visättravägen trots att det var adresserat till vår nuvarande adress… 🙂 Och ja, Visättravägen, det var gamla goda tider det! Vi får väl göra nytt försök med sändlista.

    • Ja, visst är det? Mannen skulle väl nästan ha fått hittelön, eller i alla fall en kopp te som tack. Kram till dig!

  3. MUSKELMINNE, det var väl ungefär 1979 som jag lärde mig att stava MoniKa. Varför ska folk hålla på att byta namn, jag blir bara förvirrad.

    • Nä, jag håller med dig. Det var dumt gjort, men nu är det för sent att gå tillbaka. Jag har den ”nya” stavningen både i pass och på körkort. Hm.

Lämna ett svar till kajsa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.