14 feb

Om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet.

I morgon är det Valentine’s Day här precis som i Sverige. Påven Gelasius I gjorde år 496 om den romerska högtiden Lupercalia som brukade firas den 15 februari till Sankt Valentins dag för att få folk att sluta vara så, hm, hedniska. Under Lupercalia sprang unga män omkring med getskinn och slog kvinnor över händerna med läderremsor. Man anordnade också ”singellotterier” för att få ungdomar att para ihop sig. Man kan ju tänka sig att påvens ”helgonlotterier” inte blev riktigt lika populära.

Jag firade denna Alla Hjärtans Dag tillsammans med maken och barnen i kväll. Det började med att jag hade feber och jätteont i huvudet. De andra sa att vi kunde skjuta upp våra planer, men jag framhärdade. In i bilen för att åka en halvtimme till närmaste Cheesecake Factory. Hoppsan. Det var så trångt på vägen att man kunde tro att det var första dagen på Tysklands industrisemester och resan tog över en timme. När vi väl kom fram till köpcentret där vår favoritrestaurang ligger var det proppfullt. Man kan inte boka bord och det visade sig att vi skulle behöva vänta i 3,5 timme för att ens få sittplats. Ha! Glöm det. Vi knödde in oss i bilen igen. Resan hem gick snabbt och smärtfritt och vi kunde snart uppleva glädjen i att tanka vår KIA Sedona full till det facila priset av 163 svenska kronor. Maken och sonen gick in och köpte två cheesecakes på Smith’s och vi fortsatte till hamburgerhaket Five Guys där det inte var någon kö alls och hela beställningen kostade lika mycket som en portion på Cheesecake Factory. Medan vi väntade på beställningen pratade vi med en av våra härliga grannar. Det visade sig att två av hennes söner hade friat till sina flickvänner med bara några dagars mellanrum och hon var så glad över sina blivande (eller vardande) svärdöttrar som verkar vara både snälla, omtänksamma och vid sina sinnens fulla bruk. (Det ska man annars inte ta för givet.) Vi fortsatte hem och intog en kärleksfull middag vid bordet och skrattade lite över detta Alla Hjärtans Dag-firande som vi aldrig kommer att glömma…

För inte så länge sedan läste jag ett inlägg på Facebook. En av mina vänner skrev: ”Är det ett arbete att njuta av livet?” Livet bjuder på så många oväntade och förväntade bakslag, både för mig själv och för andra, och jag kan förstå var hennes fråga kommer ifrån.

Jag är tydligen inte den enda som har upplevt en ”kris mitt i livet”, så jag är med all säkerhet inte den enda som upptäckt att när man går igenom svårigheter som ställer livet på ända går man antingen under eller så växer man och blir starkare. Jag kan konstatera att det är ett arbete att njuta av livet. Det bästa verktyget för mig har blivit tacksamhet. Vissa dagar är det så svårt att hitta något att vara tacksam över att höjdpunkten är att krypa ner i sängen igen. Andra dagar svämmar hjärtat över av allt vackert som finns i mitt liv. Ju mer jag övar på att vara medvetet tacksam, desto lyckligare blir jag. För några år sedan genomförde jag ett tacksamhetsprojekt: ”Trettio tacksamma dagar i november”. Just då var livet tungt av olika anledningar och jag kan inte ens börja förklara vilken skillnad de där trettio dagarna gjorde för mig! Min farmor hade en bonad som löd ”Hemmets lycka är förnöjsamhet” och mamma brukar säga att hennes svärmor verkligen levde efter dessa ledord. När jag inte längre finns önskar jag att våra barn kan tänka på mig som tacksam och förnöjsam. De vet alla att livet är en dans på rosor och att de kommer att få dansa både på väldoftande kronblad och stickande taggar och jag hoppas att de kommer att stå starka och väl förberedda på att hantera det som de behöver klara av.

Så tillbaka till frågan om det är ett arbete att njuta av livet… Evert Taube sa det så fint: ”För vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden?” Idag fick jag jobba lite på njutandet. Jag kunde också känna att mitt liv är som att surfa på en räkmacka jämfört med de flesta andras liv här på jorden. Jag har känt tacksamhet över kärleken från maken och våra barn och jag har varit tacksam över att jag slipper lida av svåra fysiskt långdragna prövningar. Jag tror att jag kommer att somna gott. Det hoppas jag att du också gör. Jag passar på att påminna om mitt årsord som för mig ger ny kraft nästan varje dag. Peace!

Ps: Håll mitt hjärta hårt. Tack.

IMG_9105

6 thoughts on “Om livet i allmänhet och kärlek i synnerhet.

  1. Ibland är det hur lätt som helst att njuta av livet. Och andra dagar känns det helt tvärtom. Så är det alltså för mig, men min man är inte alls sådan. För honom är alla dagar bra.

    • Precis så är det här hemma också! Tänk om jag kunde låta saker rinna av mig som om jag hade en kappa av teflon. Så hanterar maken många svåra situationer. Själv är jag mycket mer upphakad på mina känslor, något som jag både kan vara tacksam över och som stör mig väldeliga ibland…

  2. Bra ledord! Och håller med om att så mycket här i världen är ett arbete för att kunna njuta…Men ”no gain without pain” sägs det ju…Själv är jag mest orolig för att jag jobbar för mycket och inte hittar på tillräckligt mycket skojsigheter…Svårt med balansen när jobbet är ens passion samtidigt! Vill ju inte titta tillbaka och ångra att man inte gjorde mer med barnen medan dom fortfarande tyckte att det var kul att hänga med sina gamla föräldrar!
    Ville i alla fall tacka som ödmjukast för det FANTASTISKA receptet på semmelkladdkaka. Genialiskt! Tog hand om allt mitt semmelsug-jag som inte kan baka med pulverjäst. Tusen tack!
    Boel

    • Vad roligt att du också gillade semmelkladdkakan! Vi har bakat den en gång till sedan dess och våra vänner ville ha receptet på studs. Lite roligt att kardemumma som jag tycker är en så skandinavisk/indisk krydda får många amerikaner att smälta. 😉 (Detsamma gäller nämligen även kardemummabullar som får rykande åtgång om jag gör sådana.)

      Just skojigheter tror jag inte man behöver ösa över barnen. Allra bäst är att de får känna samhörighet och trygghet tillsammans i familjen har jag fått för mig. Att göra speciella saker då och då förhöjer båda dessa, men det kan lika väl vara att bygga ”världens största legoborg” tillsammans som att åka på dyra utflykter.

      Tack för dina kommentarer, Boel! Det är alltid roligt att utbyta erfarenheter och tankar med andra människor tycker jag.

      • Tack själv!
        Och sant att aktiviteterna inte behöver vara storvulna (storslagna?) för att ge mycket. Jag kämpar bara med att ge så mycket mental energi på jobbet så jag känner mig tom på ideer när jag kommer hem på kvällarna…Och då hjälper din blogg till med inspiration faktiskt. Jag är jätteglad att jag ramlade över din blogg. Den är intelligent, tänkvärd och vacker. Tack för det!

Lämna ett svar till Boel F Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *