Idag vaknade jag sent till ljudet av regn. Regn?! Väderappen hade lovat ljuva droppar senare i veckan, men att vi får regn som inte har annonserats händer otroligt sällan. Det är bara att tacka och ta emot! Tänk, de senaste veckorna har jag tänkt ”nu förstår jag verkligen Mamma/Far” vid flertalet tillfällen. Regnet är en välsignelse om man har en trädgård eller odlar, särskilt om det kommer innan hö ska torka och efter att det har tagits in. Jag ägnar så mycket tid åt att hålla liv i plantor, torka är ett elände. Å andra sidan tycker jag ju att det är så värt det.

Igår plockade vi upp ett stånd potatis fast knölarna inte har hunnit bli så stora än. Alltså. Smaken. Lite smör och så flingsalt på det och så det där mjuka, lena och söta. Så gott! Jag fick bara i sju kilo sättpotatis i år och av dem är tre kilo olika delikatessorter. Vet inte om de blir särskilt stora. Igår åt vi min favorit Amandine, varmt rekommenderad.

Sent omsider blev det också dags för årets första portion ”jordgubbar och smultron med lättvispad grädde”. Det går inte att jämföra smaken på egna och köpta jordgubbar, det är något med att köpebär vattnas så mycket så smaken vattnas ur. Maken insisterar alltid på att vi skivar jordgubbarna och jag får nog tillstå att detta ger en extra skjuts till smaken. Det blir saftigt och gott! Jag undrar om smulbär är så gott som det låter – smultronsmaken i ett mycket större bär? Vet du?

Till kvällsmat mixade maken ihop en banan- och chokladshake som serverades med gräddresterna från jordgubbarna. Jag säger alltid att jag inte är någon chokladmänniska, men gillar faktiskt all choklad utom allt för stark chokladsmak på glass.

Men alltså, så här ser det ut i väderappen. Jag hoppas att den är med sanningen överensstämmande, för det här är goda nyheter. Håller tummarna och tycker bara lite synd om alla semesterfirare här på ön. Hoppas de har ett härligt husvagnstak att ligga under! Finns det något härligare än att semesterläsa med ett sommarregn som ljudkuliss? (Kognitiv dissonans är närvarande i livets alla stunder. Det som passar en själv är det som är bäst, inte sant?)