08 maj

En vecka för sent.

Nu står vi mitt i den mest intensiva trädgårdshelgen på hela våren. En vecka senare än planerat ska jag få i potatis, lök, dahlia och ett helt gäng fröer. De unga jordgubbsrevorna som skulle få ny hemvist för säkert en månad sedan måste nu få komma upp i lådan som var klar att ta emot dem för länge sedan. Jag har ju valt att vara planttant, att försöka hålla familjen med både mat och blomsterprakt och samtidigt idka något slags trädgårdsterapi. Den här våren har varit ruskigt kall och ruggig och utelivet har knappast känts inbjudande. Dessutom jobbar maken dubbelt just nu och har inte riktigt tid att hjälpa till ute, men idag har vi vikt hela dagen för att fixa det absolut nödvändigaste.

Jag vill ha en vacker perenn- och dahlia-rabatt här längs stenmuren och tror att min dröm kommer att bli verklighet. Årets perenner står dock lite stolpigt uppradade för att jag ska få en känsla för hur mycket plats de tar både på höjd och bredd och även hur bra de trivs här. Visionen är ett böljande hav av växtkärlek. Det står två klena rosor vid den stora stenen till vänster. De har båda överlevt på undantag i flera år, men jag ger inte mycket hopp åt den minsta av dem. Vi får se hur det blir. De har åtminstone fått utgrävt och köperosjord runt fötterna, så jag känner att jag gett dem de bästa förutsättningarna jag kunnat så här långt.

Igår kväll passade jag på att sätta squash och gurka, sex av varje av några olika sorter. Jag ser framför mig ett prunkande trädgårdsland varje vår och slutresultatet blir alltid något annorlunda än min vision. I år sätter jag inte så mycket potatis som vanligt. Odlar man i lådor förlorar man en massa plats jämfört med friland, men jag hoppas att vinsterna uppväger. Förhoppningsvis kan täckodlingen innebära fantastisk och näringsrik mull som bjuder på ett prunkande överflöd om några år. Under tiden fortsätter vi att drömma stort och nöja oss med små vinster. Må gräsklippet räcka i år och för evigt. Därmed börjar dagens jobb, lagom tills solen letar sig in genom mitt arbetsrumsfönster. Låt den fylla min, och din, själ med ljus och hopp! Och spring i benen, för det kommer att gå åt många fulla vattenkannor innan kvällen.